Bröderna fick sedan tillstånd av polisen att hålla offentliga möten, och 975 lyssnade till bibliska tal som hölls i Riga, Liepāja och Jelgava. Talen hölls på tyska, vilket var många letters andraspråk. Många frågade om det skulle hållas fler möten.

Tidigare, närmare bestämt 1927, blev en ung man som hette Ferdinand Fruck och hans mor, Emilie, döpta. När Ferdinand fyra år senare vittnade i ett bageri i sin hemstad, Liepāja, hittade han sin framtida pionjärkamrat. Bagaren kilade snabbt över till sin brors frisersalong som låg alldeles intill och sade: ”Heinrich! Du måste komma genast! En man i min butik säger saker som är svåra att tro på.” Men frisören, Heinrich Zech, tyckte inte att Bibelns sanning var svår att tro på, och det dröjde inte länge förrän han blev döpt. Han blev pionjärkamrat med Ferdinand, och de två cyklade till många städer för att sprida budskapet om Guds kungarike.

I Liepāja skickade prästerna ut trycksaker där man anklagade bröderna för att inte tro på Jesus Kristus och varnade människor för att ta emot deras litteratur. De använde också ledande kyrkotidningar för att svärta ner bibelforskarna.

[Bild på sidan 180]

Heinrich Zech och hans hustru, Elsa, framför sin frisersalong i Liepāja