• Lettland
    Jehovas vittnens årsbok 2007

    • DEPORTATIONER TILL SIBIRIEN

      I Lettland, precis som i andra sovjetockuperade länder, började den nya regeringen omforma alla kulturella och politiska institutioner efter den sovjetiska modellen. Kommunisterna kollektiviserade privatägda gårdar och gjorde dem statligt kontrollerade. I samband med detta ledde flera deportationsvågor, som nådde sin kulmen 1949, till att omkring 100 000 letter deporterades till norra Ryssland, bland annat Sibirien. Två år senare inriktade sig kommunisterna på Jehovas vittnen. De deporterade tusentals vittnen från de ockuperade länderna, däribland minst 20 av de omkring 30 förkunnare som fortfarande var kvar i Lettland.

      Trots att Valija Lange från Ventspils inte var döpt, var hon en av dem som KGB (den sovjetiska säkerhetstjänsten) grep under en razzia i september 1950. Vid ett nattligt förhör i Riga fick hon frågan: ”Varför arbetar du som är medborgare i Sovjetunionen emot staten?” Valija svarade lugnt och respektfullt: ”Mina enda motiv är att tjäna Jehova Gud, att förstå hans läror och att tala med andra om dem.”

      Valijas namn och namnet på 19 andra Jehovas vittnen fanns med på ett dokument daterat den 31 oktober 1950. Alla som räknades upp i dokumentet dömdes till tio års straffarbete i Sibirien, och deras egendom konfiskerades. När somliga efter avtjänat straff åkte hem blev de anklagade på nytt. Så till exempel skickades Paulīne Serova tillbaka till Sibirien för att avtjäna ytterligare fyra år när myndigheterna upptäckte biblisk litteratur i hennes post.

      I arbetslägren fortsatte bröderna att predika och göra lärjungar, och en av dem som blev en lärjunge var Jānis Garšk̗is. Han döptes 1956 och bor nu i Ventspils. Han säger: ”Jag är tacksam mot Gud för att han tillät att jag sändes till ett arbetsläger, för annars skulle jag inte ha lärt känna sanningen.” Vilken fin inställning!

      Tekla Onckule, som är från Lettland, anklagades för att skapa politisk oro och sändes till Sibirien. I den avlägsna staden Omsk fick hon höra talas om sanningen av vittnen i exil. ”Jag kommer aldrig att glömma mitt dop”, säger hon. ”Det ägde rum sent på kvällen i en iskall flod. Jag skakade i hela kroppen av köld, men jag var mycket lycklig.” År 1954 gifte sig Tekla med Aleksej Tkatj, som döptes 1948 i Moldavien och senare deporterades till Sibirien. År 1969 återvände det här paret och en handfull andra vittnen till Lettland. Sorgligt nog hade de flesta andra letter som blivit deporterade dött i lägren.