År 1992 fick tre lettisktalande bröder som vuxit upp i USA möjlighet att tjäna som missionärer i Lettland. Det var Valdis Purin̗š och hans hustru, Linda, Alfreds Elksnis och hans hustru, Doris, och Ivars Elksnis, Alfreds bror. De kom till Riga i juli 1992. De delade en fyrarumslägenhet, som blev missionärshem, litteraturdepå och kontor för översättning.

När man lär sig ett nytt språk är det till stor hjälp att ha sinne för humor. ”En gång när jag ledde ett bibelstudium med två unga kvinnor”, berättar Doris Elksnis, ”försökte jag förklara hur Satan talade till Eva genom en orm. Men jag använde ett lettiskt ord som låter ungefär likadant som ordet för ’orm’. Följden blev att jag sade att Djävulen talade genom en gris!”

UTEXAMINERADE GILEADELEVER HJÄLPER TILL

De första Gileadutbildade eleverna kom i början av 1993. De svenska paren Anders och Agneta Berglund och Torgny och Lena Fridlund förordnades att tjäna i Jelgava, en stad med över 60 000 invånare och 28 förkunnare. Anders, som nu är medlem av avdelningskontorets kommitté, berättar: ”Vi samarbetade med bröderna i tjänsten, och de höll oss fullt upptagna! Vissa dagar praktiskt taget sprang vi från det ena studiet till det andra i sju eller åtta timmar utan att göra uppehåll för att äta! Deras nit var inspirerande. Många av dem som vi studerade Bibeln med är nu själva i heltidstjänsten.”

Torgny Fridlund drar sig till minnes: ”Efter en tre månader lång språkkurs kände vi oss redo att göra egna besök. Vi valde ett distrikt som det inte hade predikats på sedan andra världskriget, men vi träffade inte många som visade intresse. Gjorde vi något som var fel? Vi resonerade igenom saken och försökte sedan med en annan metod – att läsa ett bibelställe vid varje dörr. Därefter kunde vi sätta i gång flera bibelstudier.”

Från och med april 1995 kom det fler utexaminerade Gileadelever. Bland dessa var Basse och Heidi Bergman från Finland, som nu tjänar i resetjänsten i en rysktalande krets. ”Jag bad bröderna på platsen rätta mig när jag sade fel i tjänsten”, säger Basse. ”Och det gjorde de med liv och lust. De rättade mig spontant inte bara i tjänsten, utan också under mötena! Nu värmer det hjärtat när jag hör bröder säga: ’Basse har blivit en av oss.’”

Carsten och Jannie Ejstrup från Danmark tjänade tillsammans i Lettland ända tills Jannie, som ännu inte hade fyllt 40 år, förlorade kampen mot cancer. ”Det bästa jag kan göra för att ära Jehova”, säger Carsten, ”är att troget fortsätta på mitt missionärsdistrikt.” Vilka fina föredömen sådana bröder är!