Underjordisk verksamhet

I grannlandet Lettland var vår verksamhet förbjuden. Det var riskabelt att föra in biblisk litteratur dit, men ungefär en gång i månaden gjorde vi ändå det. Vi reste med nattåg, och ibland när vi hade lämnat av litteraturen fortsatte vi till Estland. Där hämtade vi mer litteratur som vi lämnade av i Lettland på hemvägen.

Vid ett tillfälle hade en tulltjänsteman blivit tipsad om vad vi höll på med, och han sade åt oss att stiga av tåget och ta med litteraturen till hans överordnade. Både John och jag bad till Jehova om hjälp. Förvånansvärt nog berättade inte tullaren för sin överordnade vad vi hade med oss, utan han sade bara: ”De här männen har något att förtulla.” Jag uppgav då vad vi hade med oss och förklarade att det var undervisningsmaterial som skulle hjälpa människor att förstå betydelsen av det som händer i vår mycket oroliga värld. Mannen vinkade igenom oss, och vi kunde utan problem lämna över vår leverans.

I Lettland kunde jag visa bröderna den lägenhet som vi till en början använde som avdelningskontor och det utrymme under taket där vi gömde vår litteratur, som polisen aldrig hittade.