1, 2. a) Vad lyckades de religiösa ledarna med i det första århundradet, men hur reagerade apostlarna? b) Varför respekterade inte apostlarna förbudet att predika?

DET är kort efter pingsten år 33. Den kristna församlingen i Jerusalem har bara funnits i några veckor, och Satan anser uppenbarligen att det nu är läge att gå till angrepp. Han vill utplåna församlingen innan den hinner växa sig stark. Snabbt manövrerar han händelseutvecklingen och får de religiösa ledarna att förbjuda predikoarbetet. Men apostlarna är modiga och fortsätter predika, och många män och kvinnor börjar tro ”på Herren”. (Apg. 4:18, 33; 5:14)

² Motståndarna blir ursinniga och slår till igen – den här gången genom att sätta apostlarna i fängelse. Men under natten öppnar Jehovas ängel fängelsets portar, och tidigt nästa morgon är de ute och predikar igen! De grips än en gång och ställs inför styresmännen, som anklagar dem för att bryta mot förbudet att predika. Men apostlarna svarar modigt: ”Vi måste lyda Gud som vår härskare mer än människor.” Styresmännen blir så arga att de vill ”röja dem ur vägen”. Men just i det här kritiska ögonblicket reser sig Gamaliel, en aktad laglärare, och säger varnande: ”Ta er i akt ... Befatta er inte med de här människorna, utan låt dem hållas.” Märkligt nog lyssnar de på honom och låter apostlarna gå. Så vad gör apostlarna? Modigt fortsätter de ”utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om Messias, Jesus”. (Apg. 5:17–21, 27–42; Ords. 21:1, 30)

3, 4. a) Vilken väl beprövad metod har Satan använt mot Guds folk? b) Vad ska vi se närmare på i det här kapitlet och i de två följande?

³ Det här fallet från år 33 var det första exemplet på att den kristna församlingen mötte motstånd från myndigheterna, men det var långt ifrån det sista. (Apg. 4:5–8; 16:20; 17:6, 7) Även i vår tid använder Satan motståndare till den sanna tillbedjan för att påverka myndigheter att förbjuda vår predikoverksamhet. Vi har anklagats för att bryta mot lagen på alla möjliga sätt. Bland annat har vi anklagats för att störa den allmänna ordningen. Vi har också anklagats för att vara uppviglare och försäljare. När det har varit lämpligt har våra bröder gått till domstol för att motbevisa sådana här falska anklagelser. Vad har det fått för resultat? Och hur påverkas vi personligen av domar som avkunnats för tiotals år sedan? Vi ska se närmare på några rättsfall och se hur de har bidragit till att ”försvara och lagligt stadfästa de goda nyheterna”. (Fil. 1:7)

⁴ I det här kapitlet ska vi gå in på hur vi har försvarat vår rätt att predika. I de två följande kapitlen ska vi se på några rättsliga strider som vi utkämpat i vår strävan att inte vara någon del av världen och att följa Guds normer.

Orosstiftare?

5. Varför blev många förkunnare gripna i slutet på 30-talet, och vilken lösning övervägdes av dem som hade ledningen?

⁵ I slutet på 30-talet försökte flera städer och delstater i USA tvinga Jehovas vittnen att ansöka om tillstånd för att få predika. Men våra bröder ansökte inte om något tillstånd. Ett tillstånd kan dras in, och de ansåg att ingen regering eller myndighet har rätt att sätta sig över Jesus befallning till de kristna att predika budskapet om Guds rike. (Mark. 13:10) Hundratals förkunnare blev därför gripna. De som hade ledningen inom organisationen övervägde då att gå till domstol. De hoppades kunna visa att staten hade infört bestämmelser som saknade stöd i lagen och inskränkte deras religionsfrihet. Och 1938 inträffade något som ledde till ett epokgörande domstolsfall. Vad var det som hände?

6, 7. Vad råkade familjen Cantwell ut för?

⁶ Tisdag morgon den 26 april 1938 var Newton Cantwell, 60 år, hans fru Esther och deras söner Henry, Russell och Jesse redo för en dag i tjänsten. Alla fem var specialpionjärer. De åkte till staden New Haven i Connecticut, och de var faktiskt beredda på att stanna borta längre än bara över dagen. Varför det? Därför att de redan hade blivit gripna flera gånger och insåg att det kunde hända igen. Men de hade ändå en lika stark önskan som tidigare att predika de goda nyheterna. De åkte till New Haven i två bilar. Newton körde familjens bil, som var fullpackad med biblisk litteratur och bärbara grammofoner. Henry, som var 22, körde en högtalarbil. Och precis som väntat blev de stoppade av polisen inom några timmar.

⁷ Först greps Russell, som var 18, och därefter Newton och Esther. Jesse, som var 16, fick på avstånd se sin bror och sina föräldrar föras bort av polisen. Henry predikade i en annan del av staden, så Jesse lämnades ensam kvar. Men han tog sin grammofon och fortsatte predika. Två katolska män lät honom spela upp ett föredrag av broder Rutherford som hette ”Fiender”. Under talets gång blev de så arga att de var nära att klippa till Jesse. Han gick lugnt därifrån, men strax efteråt blev han stoppad av en polis. Det slutade med att också han greps. Polisen riktade ingen anklagelse mot syster Cantwell, men däremot mot broder Cantwell och sönerna. Men de släpptes mot borgen samma dag.

8. Varför dömdes Jesse Cantwell för att ha stört den allmänna ordningen?

⁸ Några månader senare, i september 1938, inställde sig familjen Cantwell inför rätta i New Haven. Newton, Russell och Jesse fälldes för ha samlat in pengar utan tillstånd. Trots flera överklaganden till Connecticuts högsta domstol dömdes Jesse för störande av den allmänna ordningen. Varför det? Därför att de två katolska män som lyssnat på inspelningen hade vittnat i domstolen och sagt att föredraget var provocerande och nedvärderade deras religion. För att bestrida domen överklagade de ansvariga bröderna i vår organisation ärendet till den högsta rättsliga instansen i landet, USA:s högsta domstol.

9, 10. a) Hur dömde USA:s högsta domstol i fallet Cantwell? b) Hur har vi nytta av den domen än i dag?

⁹ Med början den 29 mars 1940 lyssnade chefsdomaren, Charles E. Hughes, och åtta andra domare på de argument som framfördes av broder Hayden Covington, vittnenas försvarsadvokat.a När advokaten för delstaten Connecticut försökte bevisa att vittnena var orosstiftare, frågade en av domarna: ”Var det inte så att det budskap Kristus Jesus förkunnade var impopulärt på den tiden?” Advokaten för delstaten svarade: ”Jo, det var det, och om jag minns rätt så säger Bibeln också hur det gick för Jesus när han förkunnade det budskapet.” Vilket avslöjande uttalande! Omedvetet hade han ställt vittnena på samma sida som Jesus och staten på samma sida som de som dömde honom. Den 20 maj 1940 fällde domstolen ett enhälligt utslag till förmån för vittnena.

¹⁰ Vilken betydelse fick det här utslaget? Skyddet för religionsfriheten utökades, så att ingen federal, statlig eller lokal myndighet på laglig väg kunde begränsa den. Och enligt utslaget var Jesses uppförande ”inget ... hot mot allmän ordning och frid”. Det slogs alltså tydligt fast att Jehovas vittnen inte stör den allmänna ordningen. Vilken avgörande juridisk seger för Guds tjänare! Hur har vi nytta av den än i dag? En jurist som är ett Jehovas vittne konstaterar: ”Tack vare vår rätt att fritt utöva vår religion utan att behöva frukta orättvisa restriktioner kan vi som vittnen i dag framföra ett hoppets budskap i de samhällen där vi bor.”

Uppviglare?

11. Vilken kampanj genomförde våra bröder i Kanada, och varför det?

¹¹ Under 40-talet utsattes Jehovas vittnen i Kanada för våldsamt motstånd. Eftersom våra bröder ville offentliggöra att myndigheterna inte upprätthöll religionsfriheten, spred de under en 16 dagar lång kampanj 1946 en fyrsidig traktat (Quebec’s Burning Hate for God and Christ and Freedom Is the Shame of All Canada) som i detalj beskrev det pöbelvåld, den polisbrutalitet och de upplopp anstiftade av prästerskapet som våra bröder utsattes för i provinsen Quebec. ”Olagliga gripanden av Jehovas vittnen fortsätter”, sades det i traktaten. ”Omkring 800 åtal har väckts mot Jehovas vittnen i storstadsregionen Montreal.”

12. a) Hur reagerade våra motståndare på traktatkampanjen? b) Vad anklagades våra bröder för? (Se också fotnoten.)

¹² När Quebecs premiärminister, Maurice Duplessis, som hade ett nära samarbete med den katolske kardinalen Villeneuve, fick kännedom om den här traktaten förklarade han ”skoningslöst krig” mot vittnena. Antalet åtal ökade snabbt till det dubbla, från 800 till 1 600. ”Polisen grep oss så många gånger att vi tappade räkningen”, sa en pionjärsyster. Vittnen som greps när de spred traktaten anklagades för att ha spridit en ”uppviglande skrift”.b

13. Vilket var det första fall av uppvigling som prövades i domstol, och vad blev utslaget?

¹³ År 1947 prövades det första fallet som gällde uppvigling. De åtalade var broder Aimé Boucher och hans döttrar Gisèle, som var 18, och Lucille, som var 11. De hade delat ut traktaten i närheten av sin lantgård som låg bland kullarna söder om staden Quebec, men tanken på att de skulle vara brottslingar var närmast skrattretande. Broder Boucher var en mild och ödmjuk man som arbetade i all stillhet på sin lilla lantgård och emellanåt åkte in till staden med häst och vagn. Men trots det hade hans familj fått utstå flera av de kränkningar som beskrevs i traktaten. Domaren, som hatade Jehovas vittnen, vägrade godta bevisningen för att de var oskyldiga. Han gick i stället på åklagarens linje, nämligen att traktaten framkallade illvilja och att de därför skulle dömas skyldiga. Domarens uppfattning kunde sammanfattas så här: Det är brottsligt att säga sanningen! Aimé och Gisèle fälldes för uppvigling, och till och med lilla Lucille fick sitta inlåst i två dagar. Bröderna överklagade till den högsta instansen i landet, Kanadas högsta domstol, som beviljade prövningstillstånd.

14. Vad gjorde bröderna i Quebec under de år de blev förföljda?

¹⁴ Under tiden fortsatte våra modiga bröder och systrar i Quebec att predika, trots att de hela tiden riskerade våldsamt motstånd. Ofta fick predikandet helt enastående resultat. Efter traktatkampanjen 1946 ökade antalet vittnen i Quebec från 300 till 1 000 på bara fyra år!c

15, 16. a) Vilket utslag fällde Kanadas högsta domstol i fallet Boucher? b) Vilken effekt fick den här segern?

¹⁵ I juni 1950 behandlade samtliga nio domare i Kanadas högsta domstol Aimé Bouchers fall. Sex månader senare, den 18 december 1950, fällde domstolen sitt utslag till vår fördel. Varför det? Broder Glen How, en advokat som företrädde vittnena, förklarade att domstolen var av samma mening som försvaret: För att något ska kallas ”uppvigling” måste det vara fråga om uppeggande till våld eller uppror mot regeringen. Men traktaten ”innehöll inte något som eggade till sådana handlingar och föll därför under yttrandefriheten”. Broder How tillade: ”Jag fick med egna ögon se hur Jehova gav oss segern.”d

¹⁶ Högsta domstolens beslut var verkligen en stor seger för Guds rike. I och med detta kunde man avskriva de 122 fall som väntade på avgörande och som gällde vittnen i Quebec anklagade för uppvigling. Domstolens utslag betydde också att medborgarna i Kanada och Brittiska samväldet nu var fria att uttrycka sina åsikter om styret. Den här segern var dessutom ett dråpslag mot angreppet på Jehovas vittnen från kyrkan och myndigheterna i Quebec.e

Försäljare?

17. Hur försöker en del myndigheter kontrollera vår förkunnarverksamhet?

¹⁷ I likhet med de första kristna är Jehovas tjänare i dag ”inte försäljare av Guds ord”. (Läs 2 Korinthierna 2:17.) Men på en del håll försöker myndigheterna ändå kontrollera vår förkunnarverksamhet genom olika lagar som reglerar handel. Är Jehovas vittnen försäljare eller förkunnare? Vi ska se på två av de rättsfall där den frågan har behandlats.

18, 19. Hur försökte myndigheterna i Danmark sätta stopp för predikoarbetet?

¹⁸ Danmark. Den 1 oktober 1932 trädde en lag i kraft som gjorde det olagligt att sälja tryckt material utan tillstånd. Men våra bröder ansökte inte om något tillstånd. Följande dag var fem förkunnare ute och predikade i Roskilde, ungefär tre mil väster om Köpenhamn. Mot slutet av dagen saknades en av förkunnarna, August Lehmann. Han hade blivit gripen för att ha sålt varor utan tillstånd.

¹⁹ Den 19 december 1932 inställde sig August Lehmann i domstol. Han erkände att han hade besökt människor och erbjudit biblisk litteratur, men han nekade till att vara försäljare. Domstolen frikände honom och konstaterade: ”Den tilltalade ... försörjer sig själv, och [han] har inte haft eller förväntat sig några ekonomiska fördelar av den här verksamheten. Den har i stället inneburit en ekonomisk förlust för honom.” Domstolen ställde sig på brödernas sida och slog fast att Lehmanns verksamhet inte kunde ”betecknas som ... näringsverksamhet”. Men Guds folks motståndare var beslutna att sätta stopp för predikoverksamheten i hela landet. (Ps. 94:20) Den allmänna åklagaren överklagade ärendet ända upp i Högsta domstolen. Hur reagerade våra bröder?

20. Vilket beslut tillkännagav Högsta domstolen i Danmark, och hur reagerade våra bröder och systrar?

²⁰ Veckan före rättegången i Högsta domstolen gjorde vännerna i Danmark en extra insats i tjänsten. Tisdagen den 3 oktober 1933 tillkännagav Högsta domstolen sitt beslut. Man instämde i det beslut som hade fattats i den lägre domstolen: August Lehmann hade inte brutit mot lagen. Den här domen innebar att vittnena kunde fortsätta att predika fritt. Bröderna och systrarna var så tacksamma mot Jehova för den här juridiska segern att de ökade sin insats i tjänsten ännu mer. Ända sedan dess har våra vänner i Danmark kunnat fortsätta i tjänsten utan inblandning från myndigheternas sida.

21, 22. Vilket utslag meddelade USA:s högsta domstol i fallet Murdock?

²¹ USA. Söndagen den 25 februari 1940 greps en pionjärbroder, Robert Murdock, och sju andra vittnen när de predikade i Jeannette, en stad nära Pittsburgh i Pennsylvania. De dömdes skyldiga för att de inte hade köpt ett tillstånd för att få sprida litteratur. De överklagade, och Högsta domstolen i USA beviljade prövningstillstånd.

²² Den 3 maj 1943 meddelade Högsta domstolen sitt utslag till förmån för vittnena. Domstolen invände mot kravet på ett försäljningstillstånd, eftersom det skulle innebära att man tog ut ”en avgift för en rättighet som är inskriven i landets grundlag”. Domstolen upphävde den här förordningen i staden, eftersom den var en ”inskränkning av tryckfriheten och religionsfriheten”. Domaren William O. Douglas talade för majoriteten av domarna när han kommenterade Jehovas vittnens verksamhet: ”Det handlar inte enbart om predikande; det handlar inte enbart om utdelning av religiös litteratur. Det är en kombination av båda.” Han tillade: ”Denna form av religiös verksamhet har ... lika hög status som gudsdyrkan i kyrkorna och predikan från predikstolarna.”

23. Varför är de juridiska segrar vi vann 1943 fortfarande viktiga?

²³ Det här avgörandet i Högsta domstolen var en stor juridisk seger för Guds folk. Det var en bekräftelse på att vi är kristna förkunnare, inte försäljare. Den här minnesvärda dagen 1943 vann Jehovas vittnen 12 av sina 13 mål i Högsta domstolen, däribland fallet Murdock. Dessa domar blev viktiga prejudikat som har åberopats på senare tid, när våra motståndare återigen har ifrågasatt vår rätt att predika offentligt och från hus till hus.

”Vi måste lyda Gud som vår härskare mer än människor”

24. Vad gör vi när myndigheter förbjuder vårt predikoarbete?

²⁴ Som Jehovas tjänare är vi mycket tacksamma när myndigheterna ger oss laglig rätt att fritt predika de goda nyheterna. Men när vårt predikoarbete förbjuds, anpassar vi helt enkelt våra metoder och fortsätter ändå. Precis som apostlarna ”måste [vi] lyda Gud som vår härskare mer än människor”. (Apg. 5:29; Matt. 28:19, 20) Samtidigt vänder vi oss till domstolar för att få förbudet mot vår verksamhet upphävt. Vi ska se på två exempel.

25, 26. Vilka händelser i Nicaragua ledde fram till ett mål i landets högsta domstol, och vad blev resultatet?

²⁵ Nicaragua. Broder Donovan Munsterman, som var missionär och tillsyningsman för avdelningskontoret, hade blivit ombedd att komma till immigrationsbyrån i Managua, Nicaraguas huvudstad, och den 19 november 1952 inställde han sig hos chefen för byrån, kapten Arnoldo García. Kaptenen upplyste honom om att alla Jehovas vittnen i Nicaragua hade blivit ”förbjudna att fortsätta predika sina läror och att främja sin religiösa verksamhet”. Orsaken var att de inte hade fått den ansvarige ministerns tillstånd att ta del i sådan verksamhet och att de anklagades för att vara kommunister. Varifrån kom de här anklagelserna? Från det katolska prästerskapet.

²⁶ Broder Munsterman vände sig omedelbart till religionsdepartementet och till president Anastasio Somoza García, men utan resultat. Så bröderna anpassade sig. De stängde sin Rikets sal, samlades i mindre grupper och slutade med gatuvittnande, men de fortsatte ändå predika. Samtidigt lämnade de in en begäran om föreläggande hos Nicaraguas högsta domstol och anhöll om att förbudet skulle upphävas. I dagspressen skrevs det mycket om förbudet och om vittnenas begäran, och Högsta domstolen gick med på att pröva fallet. Vad blev resultatet? Den 19 juni 1953 offentliggjordes den enhälliga domen till förmån för vittnena. Domstolen slog fast att förbudet kränkte den grundlagsenliga rätten till yttrandefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet och förklarade också att relationerna mellan myndigheterna i Nicaragua och Jehovas vittnen skulle återgå till tidigare status.

27. Varför blev människor i Nicaragua förvånade över Högsta domstolens beslut, och hur såg bröderna på den här segern?

²⁷ Människor i Nicaragua blev förvånade över att Högsta domstolen hade ställt sig på vittnenas sida. Dittills hade prästernas inflytande varit så starkt att domstolen undvek att hamna i konflikt med dem. Och de styrande i landet hade så stor makt att domstolen sällan gick emot deras beslut. Våra bröder var helt övertygade om att de vann den här segern för att deras kung hade beskyddat dem och för att de hade fortsatt predika. (Apg. 1:8)

28, 29. Vad hände helt oväntat i Zaire i mitten på 80-talet?

²⁸ Zaire. I mitten av 80-talet fanns det omkring 35 000 vittnen i Zaire, nu Kongo-Kinshasa. För att hålla jämna steg med den teokratiska tillväxten i landet började man bygga ett nytt avdelningskontor. I december 1985 hölls en internationell sammankomst i huvudstaden, Kinshasa, och 32 000 delegater från många delar av världen fyllde en arena där. Men sedan började förhållandena förändras för Jehovas vittnen. Vad hände?

²⁹ Marcel Filteau, en broder från Quebec som hade upplevt förföljelsen under Duplessis regim, var missionär i Zaire vid den här tiden. Han berättade vad som hände: ”Den 12 mars 1986 mottog de ansvariga bröderna ett brev som förklarade sammanslutningen av Jehovas vittnen i Zaire olaglig.” Förbudet var undertecknat av landets president, Mobutu Sese Seko.

30. Vilket viktigt beslut var avdelningskontorets kommitté tvungna att fatta, och vad bestämde de sig för?

³⁰ Nästa dag meddelades det i radio: ”Vi kommer aldrig mer att höra talas om Jehovas vittnen i [Zaire].” Omedelbart utbröt förföljelse. Rikets salar förstördes, och våra bröder blev rånade, gripna, fängslade och slagna. Till och med barn sattes i fängelse. Den 12 oktober 1988 konfiskerade myndigheterna organisationens egendom, och civilgardet, ett arméförband, ockuperade avdelningskontorets fastighet. De ansvariga bröderna vädjade till president Mobutu, men de fick inget svar. Vid den tidpunkten var avdelningskontorets kommitté tvungen att fatta ett viktigt beslut: ”Ska vi överklaga till Högsta domstolen, eller ska vi avvakta?” Timothy Holmes, en missionär som då var samordnare för avdelningskontorets kommitté, berättar: ”Vi vände oss till Jehova för att få vishet och vägledning.” Efter många böner och noggrann begrundan kom de fram till att det inte var rätt tid att vidta rättsliga åtgärder. I stället koncentrerade de sig på att stötta och hjälpa bröderna och försöka hitta andra vägar att nå ut med budskapet.

31, 32. Vilken dom fällde Högsta domstolen i Zaire, och hur påverkades våra bröder?

³¹ Flera år gick. Pressen på vittnena minskade, och de mänskliga rättigheterna respekterades mer och mer i landet. Avdelningskontorets kommitté kom fram till att tiden nu var inne att vända sig till Högsta domstolen i Zaire för att få förbudet rättsligt prövat. Förvånansvärt nog gick Högsta domstolen med på att ta upp fallet. Den 8 januari 1993, nästan sju år efter det att presidentens förbud hade trätt i kraft, förklarade domstolen att myndigheternas agerande mot vittnena hade varit olagligt, och förbudet hävdes. Tänk på vad det betydde. Med fara för sina liv hade domarna upphävt ett beslut av landets president! Broder Holmes berättar: ”Under hela rättsprocessen såg vi hur Jehova kan styra händelseutvecklingen.” (Dan. 2:21) Den här segern stärkte våra bröders tro. De kände att deras kung, Jesus, hade väglett sina efterföljare så att de visste när och hur de skulle handla.

³² När förbudet inte längre gällde kunde avdelningskontoret ta in missionärer i landet, bygga ett nytt avdelningskontor och importera biblisk litteratur.f Alla som tjänar Jehova världen över är verkligen glada över att se hur han skyddar sitt folk och ser till att de kan bevara sig andligt starka. (Jes. 52:10)

”Jehova är min hjälpare”

33. Vilken slutsats kan vi dra av den här korta genomgången av några rättsfall?

³³ Vår genomgång av några rättsliga strider visar att Jesus har hållit sitt löfte: ”Jag skall ge er ett kraftfullt tal och vishet, som alla era motståndare tillsammans inte skall kunna stå emot eller motsäga.” (Läs Lukas 21:12–15; noten) Ibland har Jehova uppenbarligen rest upp en nutida Gamaliel för att skydda sitt folk och har fått modiga domare och advokater att stå upp för rättvisan. Han har gjort våra motståndares vapen slöa och trubbiga. (Läs Jesaja 54:17.) Motstånd kan inte förhindra att Guds vilja sker.

34. Varför är våra juridiska segrar så anmärkningsvärda, och vad är de ett bevis för? (Se också rutan ”Segrar i högsta domstolar som underlättat predikoarbetet”.)

³⁴ Varför är våra juridiska segrar så anmärkningsvärda? Tänk på det här: Jehovas vittnen är inte framträdande eller inflytelserika i samhället. Vi röstar inte, och vi understöder inte politiker och politiska kampanjer. Och de av oss som dras inför högre domstolar anses ofta vara ”olärda och helt vanliga människor”. (Apg. 4:13) Så mänskligt sett har domstolarna inget att vinna på att gå emot våra mäktiga religiösa och politiska motståndare och hjälpa oss. Men ändå har domstolar gång på gång dömt till vår fördel! Våra juridiska segrar är ett bevis för att vi vandrar ”i Guds åsyn, i sällskap med Kristus”. (2 Kor. 2:17) Precis som aposteln Paulus säger vi därför: ”Jehova är min hjälpare; jag skall inte vara rädd.” (Hebr. 13:6)

1, 2. a) Vilken princip har väglett Jesus efterföljare ända fram i vår tid? b) Hur har våra fiender försökt besegra oss, men vad har resultatet blivit?

JESUS stod inför Pilatus, den judiska nationens mest inflytelserika domare, och uttalade en princip som har väglett hans trogna efterföljare ända fram i vår tid. ”Mitt kungarike är ingen del av den här världen”, sa han. ”Om mitt kungarike vore en del av den här världen, skulle mina underlydande ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt kungarike inte härifrån.” (Joh. 18:36) Pilatus lät avrätta Jesus, men segern blev kortvarig. Jesus fick uppstå till liv igen. Det mäktiga romarrikets kejsare försökte krossa hans efterföljare, men de lyckades inte. De kristna spred budskapet om Guds rike över hela den forntida världen. (Kol. 1:23)

² Sedan 1914, då Guds rike upprättades, har några av de mäktigaste militärmakterna i historien försökt utplåna Guds folk. Men de har inte kunnat göra det. Många regeringar och politiska fraktioner har försökt tvinga oss att ta ställning i deras konflikter. Men de har inte lyckats splittra oss. I dag finns Guds rikes undersåtar i praktiskt taget alla länder på jorden. Ändå är vi förenade som en global andlig familj, helt neutrala i politiska frågor. Vår enhet visar tydligt att Guds rike härskar och att vår kung, Jesus Kristus, fortsätter att vägleda, rena och beskydda sina undersåtar. Vi ska se närmare på hur han har gjort det. Lägg märke till några av de trosstärkande juridiska segrar han gett oss samtidigt som vi inte varit någon del av världen. (Joh. 17:14)

En viktig fråga aktualiseras

3, 4. a) Vad hände när Guds rike hade upprättats? b) Har Guds folk alltid haft en klar förståelse av neutralitetsfrågan? Förklara.

³ När Guds rike hade upprättats utbröt krig i himlen, och sedan kastades Satan ner till jorden. (Läs Uppenbarelseboken 12:7–10, 12.) På jorden rasade också ett krig, ett krig som blev en särskild prövning för Guds folk. De var beslutna att följa Jesus exempel och inte vara någon del av världen. De behövde hålla sig utanför all politik, men i början förstod de inte hur mycket detta skulle kräva av dem.

⁴ I band sex i bokserien Millennii Dagning,a som gavs ut på engelska 1904, uppmanades de kristna att undvika att ta del i krig. Men det sades ändå att om en kristen blev inkallad, skulle han försöka få något slags vapenfri tjänst. Och om det inte gick och han sändes ut i strid, skulle han se till att inte döda någon. Herbert Senior, som bodde i Storbritannien och blev döpt 1905, kommenterade hur situationen var på den tiden: ”Många av bröderna var villrådiga, och eftersom vägledningen inte var entydig undrade de om det skulle vara rätt att gå in i det militära och bli soldat men bara utföra vapenfri tjänst.”

5. Vilken nyanserad syn framkom i The Watch Tower för 1 september 1915?

⁵ I en artikel i The Watch Tower för 1 september 1915 började vi få en mer nyanserad syn på den här frågan. Det som stod i Studier i Skriften kommenterades så här: ”Frågan är om inte detta skulle vara att kompromissa.” Men tänk om en kristen ställdes inför hotet att bli skjuten om han vägrade bära uniform och göra militärtjänst? I artikeln stod det: ”Skulle det vara värre att bli skjuten för att man är lojal mot Fredens furste och vägrar gå emot hans befallning, än att bli skjuten medan man står under dessa jordiska kungars fana och till synes ger dem sitt stöd och, åtminstone som det verkar, kompromissar i fråga om vår himmelske Kungs läror? Av de två alternativen skulle vi föredra det förra – hellre dör vi på grund av trohet mot vår himmelske Kung.” Trots detta kraftfulla uttalande sades det i artikeln: ”Vi framför inte det här som en uppmaning. Vi ger det bara som ett förslag.”

6. Vad tar du med dig av broder Herbert Seniors erfarenhet?

⁶ En del bröder insåg tydligt vad saken gällde och var beredda att ta konsekvenserna. Herbert Senior, som citerades tidigare, sa: ”För mig var det i princip ingen skillnad mellan att lossa ammunition från ett fartyg [vapenfri tjänst] och att ta samma ammunition och ladda ett vapen som skulle avfyras.” (Luk. 16:10) Broder Senior hamnade i fängelse för att han vägrade göra militärtjänst. Han och 4 andra bröder ingick i en grupp på 16 samvetsvägrare, varav flera tillhörde andra religionssamfund, som avtjänade en del av sitt straff i ett fängelse i Richmond i Storbritannien. De kom senare att kallas ”The Richmond Sixteen”. Vid ett tillfälle fördes Herbert och andra som var i samma situation i hemlighet till fronten i Frankrike. Där dömdes de till arkebusering. Han blev tillsammans med flera andra uppställda inför en exekutionspluton, men de blev inte skjutna. Deras straff omvandlades i stället till tio års fängelse.

7. Vad hade Guds folk insett när andra världskriget började?

⁷ När andra världskriget bröt ut hade Jehovas folk som helhet fått en klarare syn på vad det innebar att vara neutral och vad som krävdes om de skulle följa Jesus exempel. (Matt. 26:51–53; Joh. 17:14–16; 1 Petr. 2:21) I den epokgörande artikeln ”Neutralitet” i Vakttornet för 1 januari 1940 (på engelska 1 november 1939) sades det: ”Den regel som Jehovas förbundsfolk nu måste rätta sig efter är denna, att sträng neutralitet skall iakttagas gentemot de krigande nationerna.” Simon Kraker, som längre fram arbetade vid huvudkontoret i Brooklyn, kommenterade artikeln så här: ”Den hjälpte mig att förstå att Guds folk måste hålla fred med alla, även under krigshot.” Denna andliga mat kom i rätt tid och hjälpte Guds folk att vara beredda inför det dittills värsta angreppet på deras lojalitet mot Guds rike.

En ”flod” av motstånd

8, 9. Hur gick profetian i Uppenbarelseboken i uppfyllelse?

⁸ Aposteln Johannes förutsade att efter Guds rikes födelse 1914 skulle draken, Satan Djävulen, försöka utplåna alla som gav riket sitt stöd. Han skulle bildligt talat spy ut en flod ur sin mun.b (Läs Uppenbarelseboken 12:9, 15.) Hur uppfylldes den här profetian? Från 20-talet och framåt utsattes Guds folk för en flodvåg av motstånd. Precis som många andra bröder i Nordamerika under andra världskriget sattes broder Kraker i fängelse för sin lojalitet mot Guds rike. Under kriget utgjorde Jehovas vittnen faktiskt mer än två tredjedelar av alla fångar som på grund av religiösa invändningar mot kriget satt i federala fängelser i USA.

⁹ Djävulen och hans representanter var helt inriktade på att få Guds rikes undersåtar att bryta sin ostrafflighet var de än bodde. I Afrika, Europa och USA ställdes de inför domstolar och nämnder. De var helt beslutna att förbli neutrala, och därför blev de fängslade och slagna, ibland så illa att de fick men för livet. I Tyskland utsattes Jehovas vittnen för en enorm press när de vägrade säga ”Heil Hitler” och stödja kriget. Man beräknar att 6 000 vittnen sattes i fångläger under nazitiden, och mer än 1 600 tyska och icke-tyska vittnen dog på grund av förföljelsen. Men trots detta kunde Djävulen inte tillfoga Guds folk några bestående skador. (Mark. 8:34, 35)

”Jorden ... svalde floden”

10. Vad representerar ”jorden”, och hur har den ingripit till hjälp för Guds folk?

¹⁰ I profetian som Johannes fick nedteckna sades det att ”jorden” – delar av den här världsordningen som är mer resonliga – skulle svälja ”floden” av förföljelse och komma till Guds folks hjälp. Hur har den delen av profetian uppfyllts? Under årtiondena efter andra världskriget har ”jorden” ofta ingripit till hjälp för dem som troget stött det messianska riket. (Läs Uppenbarelseboken 12:16.) Bland annat har inflytelserika domstolar skyddat Jehovas vittnens rätt att vägra militärtjänst och att inte delta i nationalistiska ceremonier. Vi ska först se närmare på några av de stora segrar som Jehova har gett sitt folk i frågan om militärtjänstgöring. (Ps. 68:20)

11, 12. Vilka situationer ställdes broder Sicurella och broder Thlimmenos inför, och vad blev resultatet?

¹¹ USA. Anthony Sicurella växte upp i en familj med sex barn där föräldrarna var Jehovas vittnen. Han blev döpt när han var 15. När han blev 21 registrerade han sig som religiös förkunnare hos inskrivningsnämnden. Två år senare, 1950, ansökte han om att få ändra sin status till samvetsvägrare. Det gjordes en FBI-utredning, men trots att den inte innehöll något negativt avslog justitiedepartementet hans begäran. Efter flera domstolsförhandlingar togs fallet upp i Högsta domstolen, som upphävde den lägre domstolens avgörande och dömde till broder Sicurellas fördel. Den här domen blev prejudicerande och var till hjälp även för andra i USA som vägrade göra militärtjänst av samvetsskäl.

¹² Grekland. År 1983 dömdes Iakovos Thlimmenos skyldig till lydnadsbrott för att han vägrat bära uniform och sattes i fängelse. Sedan han blivit frigiven ansökte han hos myndigheterna om att få bli auktoriserad revisor, men ansökan avslogs för att han fanns med i brottsregistret. Han gick till domstol, och sedan han förlorat i de grekiska domstolarna överklagade han till Europadomstolen. År 2000 kom så utslaget från Europadomstolens stora kammare, som består av 17 domare, och de dömde till hans fördel. Detta blev ett prejudikat i diskrimineringsfrågor. Innan det här avgörandet kom hade mer än 3 500 bröder i Grekland hamnat i brottsregistret för att de suttit fängslade på grund av sin neutrala hållning. Efter domstolsutslaget antogs en lag i Grekland som gjorde att bröderna kunde rentvås från alla anklagelser. Och en lag som trätt i kraft några år tidigare och som gav alla grekiska medborgare rätt till alternativ civiltjänstgöring fastslogs på nytt i samband med att den grekiska grundlagen omarbetades.

13, 14. Vad tycker du att vi kan lära oss av de rättsfall som rörde Ivailo Stefanov och Vahan Bayatyan?

¹³ Bulgarien. År 1994 blev Ivailo Stefanov, som då var 19, inkallad till militärtjänst. Han vägrade att gå in i armén och att utföra vapenfri tjänst i militär regi. Han dömdes till 18 månaders fängelse men överklagade beslutet och åberopade sin rätt som samvetsvägrare. Hans fall gick så småningom vidare till Europadomstolen. Innan fallet avgjordes kunde man 2001 uppnå förlikning. De bulgariska myndigheterna utfärdade en amnesti som inte bara omfattade broder Stefanov utan även alla andra i Bulgarien som var villiga att utföra alternativ civiltjänst.c

¹⁴ Armenien. Vahan Bayatyan blev inkallad till militärtjänstgöring 2001.d Han vägrade av samvetsskäl och dömdes till fängelse. Han överklagade och förlorade i alla rättsinstanser i landet. I september 2002 började han avtjäna ett två och ett halvt år långt straff men frigavs efter tio och en halv månad. Under tiden hade han överklagat till Europadomstolen, som tog upp fallet. Men den 27 oktober 2009 förlorade han även där. Avgörandet verkade vara ett stort nederlag för bröderna i Armenien. Men Europadomstolens stora kammare överprövade domen, och den 7 juli 2011 dömde de till Vahan Bayatyans fördel. Det här var första gången som Europadomstolen erkände att rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet även omfattar rätten att vägra bära vapen av religiösa skäl. Detta avgörande skyddar rättigheterna inte bara för Jehovas vittnen utan också för miljontals människor i Europarådets medlemsländer.e

Nationalistiska ceremonier

15. Varför deltar inte Jehovas vittnen i nationalistiska ceremonier?

¹⁵ Jehovas folk är lojala mot det messianska riket inte bara genom att vägra göra militärtjänst, utan också genom att respektfullt men bestämt vägra delta i nationalistiska ceremonier. Ända sedan andra världskrigets utbrott har de nationalistiska känslorna ökat markant världen över. I många länder måste man lova trohet mot fosterlandet genom att svära en ed, sjunga nationalsången eller hälsa flaggan. Men vi ger Jehova vår odelade hängivenhet. (2 Mos. 20:4, 5) Det här har lett till att vi drabbats av en ”flod” av förföljelse. Men Jehova har återigen använt ”jorden” för att svälja en del av motståndet. Vi ska se på några av de segrar som Jehova har gett oss genom Kristus på det här området. (Ps. 3:8)

16, 17. Vilken situation hamnade Lillian och William Gobitas i, och vad har du lärt dig av deras fall?

¹⁶ USA. År 1940 förlorade Jehovas vittnen i Högsta domstolen med 8 röster mot 1 i målet Minersville School District v. Gobitis. Lillian Gobitas,f som var 12, och hennes lillebror William, som var 10, ville vara lojala mot Jehova och vägrade hälsa flaggan och svära trohetseden. Det gjorde att de blev avstängda från skolan. Deras fall gick upp i Högsta domstolen, och där ansåg man att skolans agerande hade stöd i grundlagen och låg i den ”nationella enhetens” intresse. Den här domen utlöste intensiv förföljelse. Fler barn blev avstängda från skolan, vuxna blev av med sina jobb och många utsattes för pöbelangrepp. I en bok om religionsfriheten i USA sägs det att ”förföljelsen av Jehovas vittnen mellan 1941 och 1943 var den mest omfattande yttringen av religiös intolerans i 1900-talets Amerika”. (The Lustre of our Country, the American Experience of Religious Freedom)

¹⁷ Glädjen för Guds fiender blev dock inte långvarig. År 1943 tog Högsta domstolen upp ett liknande fall (West Virginia State Board of Education v. Barnette), och den här gången vann Jehovas vittnen. Det var första gången i USA:s historia som Högsta domstolen efter så kort tid gjorde en helomvändning och upphävde sitt eget beslut. Efter det här domslutet minskade förföljelsen av Jehovas folk drastiskt. Samtidigt stärktes rättigheterna för alla medborgare i USA.

18, 19. Hur kunde Pablo Barros stå upp för det som var rätt, och hur kan andra som tjänar Jehova efterlikna honom?

¹⁸ Argentina. Pablo och Hugo Barros, åtta respektive sju år, blev avstängda från skolan 1976 för att de inte deltog i en flagghälsningsceremoni. En gång knuffade rektorn Pablo och slog honom i huvudet. Hon höll kvar pojkarna i en timme efter skolan och försökte tvinga dem att ta del i patriotiska ceremonier. När Pablo tänkte tillbaka på den här händelsen sa han: ”Utan Jehovas hjälp skulle jag aldrig ha kunnat stå emot pressen att gå emot min övertygelse.”

¹⁹ När fallet togs upp i domstol försvarade domaren skolans beslut att stänga av Pablo och Hugo. Men ärendet överklagades till Argentinas högsta domstol. År 1979 upphävde Högsta domstolen den lägre domstolens beslut och slog fast: ”Nämnda bestraffning [avstängning] strider mot den konstitutionella rätten till utbildning (artikel 14) och mot statens skyldighet att garantera grundläggande utbildning (artikel 5).” Den här segern gynnade uppskattningsvis 1 000 barn till Jehovas vittnen. I en del fall avbröts rättsprocessen innan eleverna hann bli avstängda. Andra, till exempel Pablo och Hugo, kunde återvända till sin skola.

20, 21. Hur stärks din tro av det som Roel och Emily var med om?

²⁰ Filippinerna. År 1990 blev Roel Embralinag,g 9 år, och hans syster Emily, 10 år, och över 65 andra elever som var Jehovas vittnen avstängda från skolan för att de inte hade hälsat flaggan. Roels och Emilys pappa, Leonardo, vände sig till skolmyndigheterna, men det hjälpte inte. Till slut lämnade han in en skrivelse till Högsta domstolen. Han hade inga pengar och ingen advokat som kunde representera honom. Familjen bad intensivt till Jehova om hjälp och vägledning. Och hela tiden blev barnen retade och hånade. Leonardo kunde ingenting om juridik, och därför trodde han inte att han hade någon chans att vinna.

²¹ Familjen fick Felino Ganal som advokat. Han hade tidigare varit anställd vid en av landets mest ansedda advokatbyråer. Men när det här hände var han inte kvar där längre, och han var nu ett Jehovas vittne. När ärendet kom upp i Högsta domstolen dömde rätten enhälligt till vittnenas förmån och upphävde avstängningsbeslutet. De som försökte få Guds folk att bryta sin ostrafflighet hade än en gång misslyckats.

Neutraliteten leder till enhet

22, 23. a) Varför har vi vunnit så många rättsliga segrar? b) Vad är vår globala andliga familj ett bevis för?

²² Hur kommer det sig att Jehovas folk har vunnit så många viktiga rättsliga segrar? Vi har inget politiskt inflytande. Men i land efter land och i domstol efter domstol har samvetsgranna domare skyddat oss mot motståndarnas angrepp och samtidigt skapat prejudikat i konstitutionell rätt. Kristus har helt klart stått bakom oss och hjälpt oss att vinna dessa segrar. (Läs Uppenbarelseboken 6:2.) Varför utkämpar vi sådana här strider? Tanken är inte att ändra på rättssystemet. Vårt mål är i stället att få fortsätta tjäna vår kung, Jesus Kristus, utan hinder. (Apg. 4:29)

²³ Mitt i en förvriden värld som splittras av politiska strider och djupt rotat hat har vår regerande kung, Jesus Kristus, välsignat våra ansträngningar att vara neutrala var vi än bor. Satan har inte lyckats splittra oss eller vinna över oss. Guds rike har samlat in miljontals undersåtar som vägrar att ”lära sig att föra krig”. Vår andliga familj som kan samarbeta i frid världen över är helt enkelt ett underverk – ett bevis för att Guds rike regerar! (Jes. 2:4)

1, 2. a) Vad bevisar att vi är medborgare i Guds rike? b) Varför har Jehovas vittnen ibland behövt kämpa för rätten att utöva sin tro?

ÄR DU en medborgare i Guds rike? Ja, som ett Jehovas vittne är du det! Vad är beviset för ditt medborgarskap? Det är inte ett pass eller något annat dokument. Det handlar i stället om på vilket sätt du tillber Jehova. Sann tillbedjan inbegriper inte bara dina trosuppfattningar, utan också det du gör – att du följer Guds rikes lagar. Och så är det för oss alla. Vår tillbedjan berör alla sidor av livet, däribland hur vi behandlar vår familj och till och med hur vi hanterar olika hälsofrågor.

² Men samhället runt omkring oss respekterar inte alltid vårt medborgarskap i Guds rike och de krav som är förknippade med det. En del regeringar och myndigheter har försökt begränsa vår verksamhet eller till och med helt sätta stopp för den. Ibland har Kristus undersåtar behövt kämpa för sin rätt att följa den messianske kungens lagar. Förvånar det oss? Nej, inte alls. Jehovas folk på Bibelns tid var ofta tvungna att kämpa för friheten att få tillbe Jehova.

3. Vilken kamp fick Guds folk utkämpa på drottning Esters tid?

³ På drottning Esters tid tvingades Guds folk att kämpa för sina liv. Varför det? Den onde statsministern i Persien, Haman, lade fram ett förslag inför kung Ahasveros om att alla judar i hans rike skulle dödas därför att ”deras lagar” var ”olika alla andra folks”. (Est. 3:8, 9, 13) Övergav Jehova sina tjänare? Nej, han välsignade Esters och Mordokajs ansträngningar när de vädjade till kungen om att beskydda Guds folk. (Est. 9:20–22)

4. Vad ska vi se närmare på i det här kapitlet?

⁴ Hur är det då i vår tid? Som vi såg i förra kapitlet har regeringar och myndigheter i många länder ibland motarbetat Jehovas vittnen. I det här kapitlet ska vi se närmare på hur dessa myndigheter försökt hindra oss i vår tillbedjan. Vi ska koncentrera oss på tre områden: 1) vår rätt att existera som organisation och tillbe som vi önskar, 2) vår frihet att välja medicinsk behandling som är förenlig med bibliska principer och 3) föräldrars rätt att fostra sina barn i enlighet med Jehovas normer. På varje område ska vi se hur lojala medborgare i det messianska riket modigt värnat om sitt dyrbara medborgarskap och hur deras ansträngningar har välsignats.

Kampen för lagligt erkännande och grundläggande fri- och rättigheter

5. Vilka fördelar finns det med att vara ett registrerat samfund?

⁵ Behöver vi lagligt erkännande från myndigheter för att tillbe Jehova? Nej, men det gör det lättare för oss att utöva vår religion, till exempel att fritt samlas i våra Rikets salar och sammankomsthallar, att trycka och importera biblisk litteratur och att sprida de goda nyheterna utan hinder. I många länder är Jehovas vittnen ett registrerat trossamfund och har därför samma rättigheter som andra erkända samfund. Men ibland har myndigheter vägrat ge oss lagligt erkännande eller försökt begränsa våra grundläggande fri- och rättigheter. Vad har vi gjort då?

6. Vilken utmaning ställdes Jehovas vittnen i Australien inför i början på 40-talet?

⁶ Australien. I början på 40-talet hävdade Australiens generalguvernör att våra trosuppfattningar var ”till skada” för krigsinsatsen, och vår verksamhet förbjöds. Vittnena kunde inte samlas eller predika offentligt, verksamheten vid Betel stängdes ner och Rikets salar konfiskerades. Det var förbjudet bara att äga vår bibliska litteratur. Vittnena fick arbeta under jord, men till sist kom en förändring. Den 14 juni 1943 upphävdes förbudet av Australiens högsta domstol.

7, 8. Beskriv den kamp som bröderna i Ryssland utkämpat för att fritt få utöva sin religion.

⁷ Ryssland. I årtionden verkade Jehovas vittnen under kommunistiskt förbud men blev slutligen registrerade 1991. Efter Sovjetunionens fall blev vi lagligen erkända i Ryska federationen 1992. Men det dröjde inte länge förrän några av våra motståndare, särskilt de som var förbundna med den ryska ortodoxa kyrkan, blev oroliga över vår snabba tillväxt. Därför lämnade de in en brottsanmälan mot Jehovas vittnen vid fem tillfällen mellan 1995 och 1998. Men varje gång fann åklagaren att dessa anmälningar var grundlösa. Motståndarna gav inte upp utan inledde i stället en civilprocess 1998. Först dömdes vittnena oskyldiga, men motståndarna överklagade domen, och i maj 2001 förlorade vittnena. I oktober samma år inleddes en omprövning av fallet, och 2004 kom ett beslut om att likvidera den inregistrerade sammanslutning som vittnena använde i Moskva och förbjuda dess verksamhet.

⁸ Därefter följde en våg av förföljelse. (Läs 2 Timoteus 3:12.) Vittnena utsattes för trakasserier och angrepp. Religiös litteratur beslagtogs, och möjligheterna att hyra eller bygga församlingslokaler begränsades avsevärt. Man kan bara föreställa sig hur våra bröder och systrar kände det under dessa prövningar! Vittnena hade vänt sig till Europadomstolen 2001, och de lämnade in kompletterande information 2004. År 2010 kom Europadomstolen fram till ett beslut. Man insåg att det var religiös intolerans som låg bakom Rysslands förbud mot Jehovas vittnen och slog fast att det inte fanns något skäl att hålla fast vid besluten från de lägre instanserna, eftersom åklagaren inte kunde visa att ett enda Jehovas vittne hade begått något brott. Domstolen konstaterade vidare att förbudet var utformat för att beröva vittnena deras lagliga rättigheter. Domstolsutslaget fastställde vittnenas rätt att fritt utöva sin religion. Även om en del ryska myndigheter inte har följt Europadomstolens beslut, har Guds folk i Ryssland blivit mycket uppmuntrade av sådana här segrar.

9–11. Hur har Jehovas folk i Grekland kämpat för friheten att samlas för tillbedjan, och vilka resultat har det fått?

⁹ Grekland. År 1983 hyrde Titos Manoussakis ett rum i Heraklion på Kreta för att en liten grupp Jehovas vittnen skulle kunna hålla sina möten där. (Hebr. 10:24, 25) Men ganska snart lämnade en ortodox präst in ett klagomål till polisen och protesterade mot att vittnena använde rummet. Varför det? Helt enkelt därför att vittnenas trosuppfattningar skiljer sig från den ortodoxa kyrkans! Åklagarmyndigheten inledde en rättsprocess mot Titos Manoussakis och tre andra vittnen. De dömdes till böter och två månaders fängelse. Som lojala medborgare i Guds rike såg vittnena domen som en kränkning av deras religionsfrihet, och därför drev de fallet i de grekiska domstolarna och överklagade slutligen till Europadomstolen.

¹⁰ År 1996 kom Europadomstolen till sist med ett avgörande som verkligen var oväntat för våra motståndare. Det konstaterades att ”Jehovas vittnen innefattas i definitionen ’känd religion’ i grekisk lag” och att de lägre domstolarnas beslut hade ”påverkat de sökandes religionsfrihet”. Domstolen fann också att det inte var den grekiska regeringens sak att ”avgöra om religiösa trosuppfattningar och sätten att uttrycka sådana uppfattningar är berättigade”. Domarna mot vittnena upphävdes, och deras rätt att fritt utöva sin religion slogs fast.

¹¹ Innebar den här segern att problemen i Grekland var lösta? Nej, tyvärr inte. År 2012 avgjordes ett liknande fall i Kassandreia efter en närmare 12 år lång rättslig strid. Den här gången var det en ortodox biskop som låg bakom motståndet. Förvaltningsdomstolarnas högsta instans i Grekland, statsrådet, avgjorde fallet till förmån för Guds folk. Domen hänvisade till Greklands konstitutionella religionsfrihet och motbevisade den ofta upprepade anklagelsen att Jehovas vittnen inte är en känd religion. Domstolen konstaterade: ”’Jehovas vittnen’ har inga hemliga lärosatser, och följaktligen utövar de en känd religion.” Förkunnarna i den lilla församlingen i Kassandreia är mycket glada för att de nu kan hålla möten i sin egen Rikets sal.

12, 13. Hur har våra motståndare i Frankrike försökt använda lagen för att orsaka svårigheter, och med vilket resultat?

¹² Frankrike. En del av våra motståndare har försökt använda ”lagstadgar” för att orsaka svårigheter för oss. (Läs Psalm 94:20.) I mitten på 90-talet genomförde skattemyndigheterna i Frankrike en taxeringsrevision av ett av de juridiska organ som Jehovas vittnen använder i landet (Association Les Témoins de Jéhovah). Budgetministern avslöjade det verkliga syftet med revisionen: ”Revisionen skulle kunna leda till likvidation eller straffrättsliga åtgärder ..., vilket förmodligen skulle försvåra sammanslutningens verksamhet eller tvinga den att upphöra i vårt land.” Även om revisionen inte kunde påvisa några oegentligheter lade skattemyndigheterna en förödande skatt på vittnenas sammanslutning. Om den här taktiken hade fungerat skulle våra bröder inte haft något annat val än att stänga avdelningskontoret och sälja byggnaderna för att kunna betala den enorma skatten. Det var ett hårt slag, men Guds folk gav inte upp. Vittnena protesterade kraftigt mot den här orättvisa behandlingen, och 2005 vände de sig slutligen till Europadomstolen.

¹³ Domstolen meddelade sitt utslag den 30 juni 2011. Den menade att religionsfriheten bör hindra staten från att, utom i extrema fall, bedöma om religiösa trosuppfattningar och sätten att uttrycka dem på äger legitimitet eller inte. Domstolen konstaterade vidare: ”Beskattningen ... innebar att sammanslutningens nödvändiga tillgångar skars ner, vilket i sin tur skulle hindra medlemmarna från att fritt utöva sin religion.” Europadomstolen dömde enhälligt till Jehovas vittnens fördel! Jehovas folk är mycket glada över att den franska staten slutligen återbetalade skatten med ränta och, i enlighet med domstolens beslut, upphävde kvarstaden för avdelningskontorets egendom.

14. Vad kan du göra för att hjälpa våra vänner som drabbats av juridiska orättvisor?

¹⁴ I likhet med Ester och Mordokaj i forna tider kämpar Jehovas folk i dag för friheten att få tillbe Jehova på det sätt som han har befallt. (Est. 4:13–16) Kan du göra något på det här området? Ja, det kan du. Du kan regelbundet be för dina andliga bröder och systrar som lider på grund av juridiska orättvisor. Sådana böner kan verkligen vara till hjälp för våra vänner som drabbats av svårigheter och förföljelse. (Läs Jakob 5:16.) Besvarar Jehova sådana böner? Våra rättsliga segrar visar att han verkligen gör det! (Hebr. 13:18, 19)

Frihet att välja medicinsk behandling

15. Vad tar Guds folk med i beräkningen när det gäller användningen av blod?

¹⁵ Som vi såg i kapitel 11 har medborgarna i Guds rike fått tydlig vägledning från Bibeln att inte använda blod på fel sätt, något som är mycket vanligt i dag. (1 Mos. 9:5, 6; 3 Mos. 17:11; läs Apostlagärningarna 15:28, 29.) Men även om vi inte tar emot blodtransfusioner vill vi få bästa möjliga sjukvård för oss själva och våra närmaste, förutsatt att den inte strider mot Guds lagar. Många högsta domstolar har slagit fast att var och en har rätt att godta eller inte godta medicinsk behandling i enlighet med sitt samvete och sina trosuppfattningar. Men i en del länder har Guds folk mött svåra utmaningar på det här området. Vi ska se på några exempel.

16, 17. Vilken kränkande medicinsk behandling fick en syster i Japan, men hur blev hennes böner besvarade?

¹⁶ Japan. Misae Takeda, en 63-årig syster i Japan, behövde genomgå en stor operation. Som en lojal medborgare i Guds rike förklarade hon tydligt för sin läkare att hon ville ha behandling utan blod. Men några månader senare blev hon chockad när hon fick reda på att hon hade fått en blodtransfusion under operationen. Syster Takeda kände sig kränkt och förd bakom ljuset, och i juni 1993 lämnade hon in en stämningsansökan mot läkarna och sjukhuset. Den här anspråkslösa och milda systern hade en orubblig tro. Hon avgav ett modigt vittnesmål inför en fullsatt rättssal, och trots sin vacklande hälsa satt hon i vittnesbåset i över en timme. Hon var närvarande i domstolen för sista gången bara en månad innan hon dog. Visst beundrar vi hennes tro och mod! Syster Takeda sa att hon ständigt bad till Jehova att han skulle välsigna hennes kamp. Hon var övertygad om att hennes böner skulle bli besvarade. Blev de det?

¹⁷ Tre år efter syster Takedas död dömde Japans högsta domstol till förmån för henne – den instämde i att det var fel att ge henne en blodtransfusion mot hennes uttryckliga vilja. I domstolsutslaget den 29 februari 2000 sades det att ”rätten till självbestämmande” i sådana fall ”måste respekteras som en personlig rättighet”. Tack vare syster Takedas beslutsamhet att kämpa för sin rätt att välja medicinsk behandling i enlighet med sitt kristna samvete kan vittnena i Japan nu få medicinsk behandling utan att behöva frukta en påtvingad blodtransfusion.

18–20. a) Hur visar ett domstolsutslag i Argentina att individens önskan i ett medicinskt dokument måste respekteras? b) Hur kan vi visa att vi underordnar oss Kristus styre i blodfrågan?

¹⁸ Argentina. Hur kan Guds rikes medborgare vara förberedda om de skulle vara medvetslösa när ett medicinskt beslut måste fattas? Vi kan alltid ha med oss ett juridiskt dokument som för vår talan. Det hade Pablo Albarracini. I maj 2012 blev han ett oskyldigt offer i samband med ett rånförsök och träffades av flera skott. Han var medvetslös när han fördes till sjukhus och kunde därför inte förklara sin ståndpunkt i blodfrågan. Men han hade med sig ett korrekt ifyllt medicinskt dokument som han undertecknat mer än fyra år tidigare. Även om tillståndet var allvarligt och en del läkare ansåg att det krävdes en blodtransfusion för att rädda hans liv, var vårdpersonalen inställd på att respektera hans önskemål. Men Pablos pappa, som inte var ett Jehovas vittne, skaffade ett domstolsbeslut som ogiltigförklarade Pablos önskan.

¹⁹ Advokaten som företrädde Pablos fru överklagade genast. Inom några timmar upphävde appellationsdomstolen den lägre domstolens beslut och slog fast att patientens önskemål i det medicinska dokumentet skulle respekteras. Då överklagade Pablos pappa till Argentinas högsta domstol. Men den fann ingen anledning att betvivla att formuleringarna i Pablos medicinska dokument var väl genomtänkta och att han hade undertecknat det helt frivilligt. Domstolen konstaterade: ”Varje vuxen människa som är vid sina sinnens fulla bruk kan ge skriftliga direktiv i hälsofrågor och kan välja att godta eller inte godta viss medicinsk behandling ... De här direktiven måste accepteras av den ansvariga läkaren.”

²⁰ Broder Albarracini har återhämtat sig helt sedan dess. Han och hans fru är mycket glada över att han hade fyllt i ett medicinskt dokument. Genom att ta det här enkla, men viktiga, steget visade han att han underordnade sig Kristus, kungen i Guds rike. Har du och din familj vidtagit liknande åtgärder?

21–24. a) Vilket avgörande beslut fattade Kanadas högsta domstol när det gäller underåriga och användningen av blod? b) Hur kan det här fallet uppmuntra ungdomar som tjänar Jehova?

²¹ Kanada. I allmänhet brukar domstolar erkänna föräldrarnas rätt att avgöra vilken medicinsk vård som är bäst för deras barn. Ibland har domstolar till och med slagit fast att en mogen underårig ska visas respekt i samband med medicinska beslut. Så var det för April Cadoreth. När April var 14 fördes hon till sjukhus med svåra inre blödningar. Några månader tidigare hade hon fyllt i ett medicinskt dokument som förklarade att hon inte ville ta emot blod, även om det uppstod en nödsituation. Läkaren valde att ignorera Aprils uttryckliga vilja och skaffade ett domstolsbeslut för att kunna ge henne blod. Mot sin vilja fick hon en transfusion med tre enheter koncentrerade röda blodkroppar. Längre fram liknade hon upplevelsen vid våldtäkt.

²² April och hennes föräldrar gick till domstol för att få rättvisa. Två år senare togs fallet upp i Kanadas högsta domstol. Tekniskt sett förlorade April i den meningen att det slogs fast att den lag som låg till grund för domstolsbeslutet var grundlagsenlig. Men Högsta domstolen tillerkände henne ersättning för rättegångskostnaderna och fällde ett utslag som gynnade alla mogna underåriga som vill utnyttja rätten att själva avgöra vilken medicinsk behandling de ska få. Domstolen konstaterade: ”I samband med medicinsk behandling bör ungdomar under 16 få möjlighet att visa att deras syn på en viss behandling i tillräcklig grad återspeglar självständigt tänkande och mognad.”

²³ Det här fallet var betydelsefullt eftersom Högsta domstolen riktade uppmärksamheten på de konstitutionella rättigheterna för mogna underåriga. Före den här domen kunde kanadensiska domstolar godkänna att ett barn under 16 fick en viss medicinsk behandling om de ansåg att behandlingen var till barnets bästa. Men efter det här domslutet kan en domstol inte godkänna att personer under 16 ges medicinsk behandling som strider mot deras vilja utan att först ha gett dem möjlighet att visa att de är tillräckligt mogna att fatta egna beslut.

²⁴ Var det värt att kämpa tre år för den här segern? ”Ja, absolut!” säger April. Hon är nu reguljär pionjär och har god hälsa. Hon säger: ”Jag har haft en liten del i att försöka upphöja Guds namn och bevisa att Satan är en lögnare, och den tanken gör mig lycklig.” Aprils erfarenhet visar att våra ungdomar kan vara modiga och starka och därigenom bevisa att de verkligen är medborgare i Guds rike. (Matt. 21:16)

Rätten att fostra barn i enlighet med Jehovas normer

25, 26. Vilken situation uppstår ibland efter en skilsmässa?

²⁵ Jehova har gett föräldrar förtroendet och ansvaret att fostra sina barn i enlighet med hans normer. (5 Mos. 6:6–8; Ef. 6:4) Det här kan vara en tillräcklig utmaning i sig, men det kan bli ännu svårare i samband med en skilsmässa. Åsikterna om barnuppfostran kan gå vitt isär. En förälder som är ett Jehovas vittne tycker till exempel att ett barn ska uppfostras enligt kristna normer, medan däremot en förälder som inte är ett vittne kanske är av en annan uppfattning. Föräldern som är ett vittne måste givetvis inse och respektera att även om skilsmässan avslutar äktenskapet så är föräldrarollerna oförändrade.

²⁶ Den icke troende föräldern kanske försöker få vårdnaden om barnet eller barnen för att få kontroll över deras religiösa fostran. En del hävdar att man tar skada av att uppfostras som ett Jehovas vittne. Vissa kan påstå att det är synd om barnen som inte får fira födelsedagar och helgdagar, och de kanske påpekar att barnen i en nödsituation inte skulle få en ”livräddande” blodtransfusion. Dessbättre fokuserar de flesta domstolar på barnets bästa i stället för att göra en bedömning av den ena förälderns religion. Vi ska se på några exempel.

27, 28. Hur bedömde Ohios högsta domstol påståendet att det skulle vara till skada för ett barn att uppfostras som ett Jehovas vittne?

²⁷ USA. År 1992 tog Högsta domstolen i Ohio upp en sådan vårdnadstvist. En pappa som inte var ett Jehovas vittne hävdade att det skulle vara till skada för hans son att uppfostras som ett vittne. En lägre domstol hade dömt till pappans fördel och gett honom vårdnaden. Mamman, Jennifer Pater, fick umgängesrätt, men hon fick inte ”på något sätt lära ut eller exponera barnet för Jehovas vittnens trosuppfattningar”. Formuleringarna i den lägre domstolens beslut var så generella att de kunde tolkas som att syster Pater över huvud taget inte kunde prata med sin son, Bobby, om Bibeln eller dess moralnormer. Kan du föreställa dig hur hon kände det? Jennifer var förtvivlad, men hon berättar att hon lärde sig att visa tålamod och att vänta på Jehova. Hon säger: ”Jehova fanns alltid där vid min sida.” Hennes advokat, som fick hjälp av vår organisation, överklagade till Ohios högsta domstol.

²⁸ Domstolen ogillade den lägre instansens beslut och slog fast att ”föräldrar har en grundläggande rätt att undervisa sina barn, och i den ingår rätten att lära ut moraliska och religiösa värderingar”. Domstolen framhöll att om man inte kan bevisa att Jehovas vittnens religiösa värderingar är till fysisk och psykisk skada för barnet, har domstolen ingen rätt att begränsa en förälders vårdnadsrätt på grund av religionstillhörighet. Den fann inga bevis för att vittnenas trosuppfattningar skulle påverka barnets psykiska eller fysiska hälsa negativt.

29–31. Varför förlorade en syster i Danmark vårdnaden om sin dotter, men vad beslutade landets högsta domstol?

²⁹ Danmark. Anita Hansen hamnade i en liknande situation när hennes före detta man gick till domstol för att få vårdnaden om deras sjuåriga dotter Amanda. År 2000 gav byretten vårdnaden till Anita. Men Amandas pappa överklagade till landsretten, som upphävde byrettens beslut och gav honom vårdnaden. Landsretten menade att eftersom föräldrarna hade skilda religiösa uppfattningar och därför helt olika livssyn, skulle pappan vara bättre lämpad att avgöra vilken religiös fostran dottern skulle få. Anita förlorade vårdnaden om Amanda helt enkelt därför att hon var ett Jehovas vittne!

³⁰ Under den här svåra tiden mådde hon ibland så dåligt att hon inte visste vad hon skulle be till Jehova om. ”Men tankarna i Romarna 8:26, 27 tröstade mig mycket”, berättar hon. ”Jag kände hela tiden att Jehova förstod vad jag menade. Han hade sitt öga riktat på mig och fanns alltid där för mig.” (Läs Psalm 32:8; Jesaja 41:10.)

³¹ Anita överklagade till den högsta domstolen i Danmark. I sitt utslag förklarade domstolen: ”Vårdnadsfrågan ska avgöras utifrån en saklig bedömning av vad som är bäst för barnet.” Vidare menade domstolen att ett beslut om vårdnad bör vila på föräldrarnas förmåga att hantera konflikter, inte på Jehovas vittnens ”trosuppfattningar och åsikter”. Till Anitas stora lättnad bedömdes hon vara lämplig som förälder och återfick vårdnaden om Amanda.

32. Hur har Europadomstolen skyddat föräldrar som är Jehovas vittnen mot diskriminering?

³² Olika länder i Europa. En del vårdnadstvister har gått vidare från de högsta nationella domstolarna till ännu högre instanser. Sådana frågor har till och med behandlats i Europadomstolen. I två fall erkände den att de lägre, nationella domstolarna hade behandlat föräldrar som var Jehovas vittnen och föräldrar som inte var det olika enbart på grund av deras religion. Sådan behandling är diskriminerande enligt domstolen, och den konstaterade: ”Ett särskiljande som i själva verket enbart grundar sig på avvikelser i fråga om religiösa uppfattningar är inte godtagbart.” En mamma som hade vunnit en sådan seger i Europadomstolen kände sig mycket lättad och sa: ”Det gjorde så ont att jag blev anklagad för att skada mina barn, när allt jag försökte göra var att ge dem det jag menade var bäst för dem – en kristen fostran.”

33. Hur kan föräldrar som är Jehovas vittnen tillämpa principen i Filipperna 4:5?

³³ Föräldrar som är Jehovas vittnen och som får kämpa för sin rätt att undervisa sina barn om Bibelns normer försöker naturligtvis vara resonliga. (Läs Filipperna 4:5.) Samtidigt som de sätter värde på sin rätt att undervisa sina barn om Jehova, erkänner de att den icke troende föräldern också har ett föräldraansvar, om han eller hon är villig att ta på sig det. Hur allvarligt ser ett Jehovas vittne på sin roll som förälder?

34. Vad kan kristna föräldrar i dag lära av judarna på Nehemjas tid?

³⁴ Vi kan lära oss mycket av ett exempel från Nehemjas tid. Judarna arbetade hårt med att reparera och återuppbygga Jerusalems murar. De visste att det var viktigt att göra det för att skydda sig och sina familjer mot fiendenationerna runt omkring. Nehemja uppmanade dem därför: ”Strid för era bröder, era söner och era döttrar, era hustrur och era hem.” (Neh. 4:14) För dessa judar var striden värd alla ansträngningar. Även i dag kämpar föräldrar som är Jehovas vittnen hårt för att fostra sina barn på sanningens väg. De vet att deras barn utsätts för dåligt inflytande i skolan och i sin omgivning. Sådant inflytande kan också smyga sig in i hemmiljön via media. Föräldrar, glöm aldrig att det är värt alla ansträngningar att kämpa för att era barn ska få en så trygg miljö som möjligt, så att de kan bli andligt starka.

Var övertygad om att Jehova stöder den sanna tillbedjan

35, 36. Vad har kampen för våra lagliga rättigheter lett till, och vad är du besluten att göra?

³⁵ Jehova har verkligen välsignat sin nutida organisation när den har kämpat för rätten att fritt få tillbe honom. Det har ofta lett till att Guds folk kunnat avge ett mäktigt vittnesbörd i domstolar och för allmänheten i stort. (Rom. 1:8) En positiv sidoeffekt är att deras många rättsliga segrar har stärkt de medborgerliga rättigheterna för många icke-vittnen. Men som Guds folk är vi inte ute efter att förändra samhället eller att upphöja oss själva. Vi har i första hand kämpat för våra lagliga rättigheter i domstolar för att främja sann tillbedjan och ge den laglig status. (Läs Filipperna 1:7.)

³⁶ Det finns många lärdomar att hämta från våra trogna vänner som har kämpat för rätten att få tillbe Jehova, och vi vill aldrig ta det de har gjort för givet. Må vi också fortsätta att vara trogna, övertygade om att Jehova stöder oss i vårt arbete och ger oss kraft att göra hans vilja. (Jes. 54:17)