Regeringstjänstemän har rätt att utöva myndighet inom staten, föräldrar inom familjen, lärare inom skolan och kristna äldste inom församlingen. Denna myndighet är naturligtvis endast relativ.

De kristna erkänner emellertid statens relativa myndighet och kan därför inte ta del i frihetsrörelser som syftar till att omstörta denna myndighet. De kan inte rättfärdiga passivt motstånd bara därför att de ogillar regeringens politik, och de kan inte heller uppmuntra till skattevägran som ett sätt att protestera mot vissa politiska program. ”Den som motstår myndigheten [har] tagit ståndpunkt emot Guds anordning”, sade aposteln Paulus och tillade: ”De som har tagit ståndpunkt emot den skall få dom över sig.” — Romarna 13:1—4.

Men hur är det om en regeringstjänsteman är orättvis och missbrukar sin myndighet? Om han diskriminerar vissa individer eller impopulära minoritetsgrupper? Bibelns råd lyder: ”Om du ser att den fattige förtrycks, och att rätt och rättfärdighet våldförs i landet, så förundra dig inte över det, ty på den höge vaktar en högre.” (Predikaren 5:7) Det kanske är möjligt att vädja till en högre instans eller domstol. Men även om rättvisa inte kan skipas på det sättet, kan Jehovas tjänare förtrösta på att hans ”ögon sveper över hela jorden, för att han med sin kraft skall bistå dem som med sina hjärtan hänger sig åt honom”. — 2 Krönikeboken 16:9.