Buden i Guds lag till Israel var heliga (eftersom de var från Gud) och rättfärdiga (eftersom de återspeglade Guds fullkomliga norm) och goda (eftersom de i alla avseenden var till nytta för dem som följde dem). (Rom 7:12; jfr Ef 5:9.)

Lagen var rättfärdig. Det som tidigare nämnts betyder inte att den lag som gavs genom Mose inte innehöll Guds norm för rättfärdighet. Det gjorde den. Aposteln Paulus skrev: ”Alltså är lagen för sin del helig, och budet är heligt och rättfärdigt och gott.” (Rom 7:12; 5Mo 4:8) Den tjänade Guds syfte eftersom den gjorde överträdelserna påtagliga och tjänade som en uppfostrare som ledde judar med ärligt hjärta till Kristus, samtidigt som den hade en skugga av de goda ting som skulle komma. (Gal 3:19, 24; Heb 10:1) Lagen kunde emellertid inte ge dem som var underställda den sann, fullständig rättfärdighet. De var alla syndare som inte kunde hålla lagen fullkomligt, och deras överstepräst kunde inte avlägsna deras synder genom sin tjänst och sina offer.