”Lasarus, kom hit ut!”

Det var en rörande scen. Lasarus var svårt sjuk, och hans båda systrar, Marta och Maria, sände bud till Jesus, som befann sig på andra sidan floden Jordan: ”Herre, se! den som du är så fäst vid är sjuk.” (Johannes 11:3) De visste att Jesus älskade Lasarus. Skulle inte Jesus vilja besöka sin sjuke vän? Men i stället för att omedelbart bege sig till Betania stannade Jesus, egendomligt nog, kvar där han var i två dagar. — Johannes 11:5, 6.

Lasarus hade dött någon tid efter det att man hade skickat i väg meddelandet om att han var sjuk. Jesus visste när Lasarus hade dött, och han ämnade göra någonting åt saken. När Jesus till sist kom fram till Betania, hade hans käre vän varit död i fyra dagar. (Johannes 11:17, 39) Skulle Jesus kunna uppväcka någon som hade varit död så länge?

När Marta, som var en handlingskraftig kvinna, hörde att Jesus var på väg, sprang hon ut för att möta honom. (Jämför Lukas 10:38—42.) Rörd av hennes sorg försäkrade Jesus henne: ”Din bror skall uppstå.” När hon tillkännagav sin tro på en kommande uppståndelse, sade Jesus rakt på sak: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig, han skall få liv, även om han dör.” — Johannes 11:20—25.

När Jesus kom fram till graven, befallde han att man skulle ta bort den sten som täckte öppningen. Efter att högt ha framburit en bön ropade han: ”Lasarus, kom hit ut!” — Johannes 11:38—43.

Allas ögon var riktade på graven. Då framträdde en gestalt i mörkret. Hans fötter och händer var lindade i bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. ”Lös honom och låt honom gå”, befallde Jesus. De sista bindlarna föll till marken. Ja, det var Lasarus, den man som hade varit död i fyra dagar! — Johannes 11:44.

Har detta verkligen hänt?

Berättelsen om uppväckandet av Lasarus framförs i Johannes’ evangelium som ett historiskt faktum. Skildringen är alltför detaljerad och livfull för att vara blott och bart en allegori. Att ifrågasätta dess historiska sannfärdighet är detsamma som att ifrågasätta alla andra underverk som omtalas i Bibeln, däribland Jesu Kristi egen uppståndelse. Och att förneka Jesu uppståndelse är detsamma som att förneka hela den kristna tron. — 1 Korinthierna 15:13—15.

Om man tror att Gud finns, bör det faktiskt inte vara svårt att tro på uppståndelsen. Låt oss belysa saken: En person kan spela in sitt testamente på videoband, och efter hans död kan hans släktingar och vänner faktiskt se och höra honom själv förklara hur hans egendom skall tas om hand. För hundra år sedan var något sådant otänkbart. Och för somliga människor i våra dagar som bor i avlägsna delar av världen är tekniken bakom en videoinspelning så omöjlig att fatta att det förefaller som ett underverk. Om människor med hjälp av de vetenskapliga principer som Skaparen fastställt kan rekonstruera en sådan scen med ljud och bild, bör då inte Skaparen själv kunna göra sådant som är långt större? Är det då inte rimligt att tro att han som har skapat livet också är i stånd att återskapa det?

Det underverk som utfördes då Lasarus återfördes till livet tjänade till att stärka människors tro på Jesus och på uppståndelsen. (Johannes 11:41, 42; 12:9—11, 17—19) Det uppenbarar också på ett gripande sätt Jehovas och hans Sons villighet och önskan att uppväcka människor.

Gud längtar efter sina händers verk

Jesu reaktion inför Lasarus’ död uppenbarar en mycket öm och kärleksfull sida hos Guds Son. Hans starka känslor vid detta tillfälle vittnar tydligt om hans intensiva önskan att uppväcka de döda. Vi läser: ”När så Maria kom dit där Jesus var och fick se honom, föll hon till hans fötter, under det hon sade till honom: ’Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.’ När Jesus nu såg henne gråta och de judar gråta som hade kommit med henne, suckade han i anden och blev upprörd; och han sade: ’Var har ni lagt honom?’ De sade till honom: ’Herre, kom och se.’ Jesus brast i tårar. Därför började judarna säga: ’Se, hur fäst han var vid honom!’” — Johannes 11:32—36.

I denna skildring finns det tre uttryck som vittnar om Jesu uppriktiga medkänsla: ”suckade”, ”blev upprörd” och ”brast i tårar”. De uttryck på grundspråket som användes vid nedtecknandet av denna gripande scen visar att Jesus var så djupt rörd av sin käre vän Lasarus’ död och vid åsynen av Lasarus’ gråtande syster att hans ögon fylldes av tårar.a

Det som är så anmärkningsvärt är att Jesus redan tidigare hade uppväckt två personer från de döda, och han var helt inställd på att göra detsamma med Lasarus. (Johannes 11:11, 23, 25) Men ändå sägs det att han ”brast i tårar”. Att återföra människor till livet är således inte bara en rutinsak för Jesus. De ömma och innerliga känslor som han visade vid detta tillfälle visar tydligt att han har en intensiv önskan att utplåna dödens förödande verkningar.