ÅRET var 32 v.t. och platsen Betania, där Lasarus bodde tillsammans med sina två systrar, Marta och Maria. Systrarna hade skickat bud till Jesus och talat om att Lasarus var sjuk. Jesus älskade Lasarus och hans båda systrar, och han begav sig därför till Betania. På vägen dit förklarade Jesus för sina lärjungar: ”Lasarus, vår vän, har gått till vila, men jag är nu på väg dit för att väcka honom ur sömnen.” Lärjungarna trodde att Jesus talade om bokstavlig sömn, och Jesus sade därför rent ut: ”Lasarus har dött.” — Johannes 11:1—15.

Då de kom fram hade Lasarus redan varit död i fyra dagar. När Jesus såg Maria och de andra gråta, blev han rörd och ”brast i tårar” och visade därigenom sin djupa kärlek och medkänsla. (Johannes 11:17, 35) Lasarus’ döda kropp hade blivit lagd i en klipphåla. Jesus befallde att stenen som täckte ingången till graven skulle tas bort. Han bad till sin Fader och ropade sedan med hög röst: ”Lasarus, kom hit ut!” Och Lasarus kom ut. Vilken glädje måste inte hans systrar ha känt i detta ögonblick! — Johannes 11:38—45.

Lasarus var död i fyra dagar. Om du hade dött men i själva verket hade varit vid liv i andevärlden i fyra dagar och sedan blivit uppväckt, skulle du då inte vilja berätta om detta för andra? Men Lasarus sade ingenting om att han hade varit vid liv i någon annan värld.