Blyförgiftning — ett globalt dilemma

SIR John Franklins forskningsexpedition för att försöka finna den så länge sökta nordvästpassagen hade råkat i svårigheter. Hans två fartyg var fastfrusna i isen, och den långa arktiska vintern hade just börjat. En av matroserna hade redan dött under mystiska omständigheter — han hade betett sig mer och mer irrationellt, fått hysteriska anfall och tynade slutligen bort och dog. Snart började sinnesförvirringen sprida sig. Fler och fler av manskapet dog. När dödssiffran efter två år hade stigit till en bit över tjugo, blev de överlevande medlemmarna av expeditionen så angelägna om att komma bort från fartygen att de gav sig i väg på en desperat färd söderut över de frusna vidderna, släpande på stora slädar lastade med många onödiga tillhörigheter, till och med rena lyxartiklar. Inte en enda i expeditionen överlevde. Detta inträffade år 1848. I omkring 140 år var orsaken till deras sinnesförvirring ett mysterium. Men under det senaste decenniet har undersökningar av hår och benfragment uppenbarat en viktig ledtråd: bly. Männen hade ätit kött som förvarats i konservburkar som förslutits med lödfogar av bly. De hade dött av blyförgiftning!

Blyförgiftning hade utgjort ett problem långt före den där olycksdrabbade expeditionens tid och har sedan dess trappats upp till ett globalt hot mot hälsan. Under de senaste åren har åtskilliga spaltmeter skrivits om riskerna med blyförgiftning. Hälsovårdsorganisationer över hela världen är i bryderi om hur de skall ta itu med problemet. I synnerhet i sådana delar av världen som Latinamerika och Östeuropa, där miljöskyddslagstiftningen ännu inte är så utvecklad, har blyförgiftning blivit ett allt större problem. Även i industriländerna ser man allvarligt på situationen.

Alarmerade av de växande bevisen för att blyförgiftning hade blivit en utbredd företeelse påbörjade hälsovårdsmyndigheterna i Australien, Danmark, Förenta staterna, Mexico, Skottland och Tyskland för omkring tio år sedan undersökningar för att ta reda på hur farliga även mycket låga blyhalter egentligen är för människor, i synnerhet barn.

Hur farliga?

Kan exposition för en vanlig enkel metall verkligen vara så farlig? Doktor Richard Wedeen har skrivit en bok om blyförgiftning, Poison in the Pot: The Legacy of Lead, och han hävdar att bly mycket väl kan inverka menligt på alla biokemiska funktioner i människokroppen. Han drar därför slutsatsen att ”bly kanske kan sättas i samband med högt blodtryck, slaganfall och hjärtattacker, såväl som med njursjukdomar”. Wedeen menar att en del vuxna som lider av akut blyförgiftning till och med kan bli alkoholister och så småningom behöva läggas in på sjukhus för psykisk vård.

The World Book Encyclopedia räknar upp ett antal andra symptom, exempelvis blodbrist, dåsighet, muskelkramper, kraftlöshet, förlamningar, buksmärtor och kräkningar. ”Hjärnskador, koma och konvulsioner förekommer i svåra fall, och extrema fall av blyförgiftning har lett till döden”, sägs det vidare i samma verk. Och även bland dem som tillfrisknar efter sådana svåra fall av blyförgiftning får ett betydande antal bestående hjärnskador, skriver en känd läkare.

Men vad är det egentligen som gör att blyförgiftning framkallar dessa symptom? I själva verket förväxlar kroppen bly med kalcium och gör därför inga ansträngningar att göra sig av med det. Blyet förs med blodströmmen runt i kroppen och ställer till förödelse varthelst det kommer. I benmärgen hindrar det produktionen av hemoglobin och nedsätter därigenom blodets syrebärande förmåga. I hjärnan och nervsystemet förenar det sig med viktiga proteiner som kallas enzymer och gör dem obrukbara. Bly lagras också i benstommen, och det lagrade blyet kan ibland frigöras långt senare och ställa till ännu mer skada.

Det finns två faktorer som gör blyförgiftning speciellt farlig. För det första uppträder sjukdomen ofta på ett lömskt och smygande sätt och är därför svår att diagnostisera. För det andra förekommer bly, främst till följd av den industriella revolutionen, nästan överallt i vår miljö.

En allestädes närvarande metall

I våra dagar begränsas blyets otaliga användningsområden bara av människans fantasi. Från 1920-talet och ända fram till helt nyligen har exempelvis miljontals ton bly använts som tillsatsämne i bensin för att öka motorernas prestanda. Bly har också i stor utsträckning använts i målarfärg, även om somliga länder nu i hög grad har begränsat bruket av blyfärger.

Men även om du bor i ett land där man sedan länge haft förbud mot såväl blyfärger som blyad bensin, kan du förmodligen ändå inte undvika all kontakt med bly. Det kan till exempel hända att du bor i ett hus eller en lägenhet som målades innan dessa lagar trädde i kraft, eller också kanske det i dina hemtrakter finns många äldre bilar som fortfarande kör på blyad bensin och släpper ut blybemängda avgaser som förorenar luften och marken omkring dig.

Bly har också fått mycket stor användning i samband med rördragning och lödning. Material som innehåller bly används för att skydda röntgentekniker och arbetare vid kärnkraftverk mot skadlig strålning. Dricksvattenfontäner med blyfogade vattentankar används fortfarande på sina håll, liksom också konservburkar som fogats ihop med blylod. Blykristall är ett populärt material i vinglas och karaffer. Det finns till och med nappflaskor som är tillverkade av blykristall. Blyplattor förekommer i bilbatterier. Blykulor och blyhagel används i miljontal. Listan kan göras nästan hur lång som helst.

Men även om blyförgiftning bland vuxna är ett allvarligt medicinskt problem, är barn mest utsatta. Varför är barnen särskilt sårbara? Och hur kan du skydda dem och dig själv mot denna fysiskt och psykiskt invalidiserande sjukdom?

[Infälld text på sidan 4]

Kan exposition för en vanlig metall verkligen vara så farlig?

[Infälld text på sidan 4]

Blyet förs med blodströmmen runt i kroppen och ställer till förödelse varthelst det kommer

[Infälld text på sidan 5]

”Bly kanske kan sättas i samband med högt blodtryck, slaganfall och hjärtattacker, såväl som med njursjukdomar”

[Bildkälla på sidan 3]

Foto: Målning av Thomas Smith, med vänligt tillmötesgående från Maritime Museum i Greenwich i England

Blyförgiftning — dess förödande verkningar

”DEN vanligaste allvarliga barnsjukdomen”. ”Det främsta miljöhotet mot barn”. Som du kanske har gissat syftar bägge dessa beskrivningar på en och samma sak: blyförgiftning.

Enligt det amerikanska hälsovårdsorganet CDC (Centers for Disease Control) ”är barn särskilt känsliga för blyets toxiska verkningar. Blyförgiftning är i de flesta fall en tyst sjukdom: de flesta förgiftade barn har inga symptom. Det stora flertalet fall blir därför varken diagnostiserade eller behandlade. . . . Det är inte endast ett problem som rör storstadsbarn eller barn ur vissa minoriteter. Ingen socioekonomisk grupp, geografisk zon eller . . . etnisk population är undantagen.” Rapporten tillägger: ”Blyförgiftning bland barn är ett globalt problem.”

Hur bly påverkar barnen

Man beräknar att det enbart i Förenta staterna finns mellan tre och fyra miljoner barn under sex års ålder som har så höga blyhalter i blodet att det inverkar menligt på deras normala utveckling. Det kan innebära allt från lätt nedsatt läsförmåga till grava psykiska utvecklingsstörningar. Och om problemet är så omfattande i ett land, måste de globala siffrorna vara häpnadsväckande.

I Afrika, Asien, Mellersta Östern och Mexico används bly fortfarande ibland som medicin av människor som inte är medvetna om riskerna. Det används som ett medel mot förstoppning, för att förhindra infektioner i naveln och till och med för att lindra tandsprickningsbesvär hos spädbarn.

Den stora faran är inte att barn dör av blyförgiftning. Enligt ett nummer år 1991 av tidskriften FDA Consumer händer det numera mycket sällan att barn dör av blyförgiftning. Men verkningarna är ändå förödande. Det har träffande sagts att bly ”dödar intelligensen”. En representant för de amerikanska hälsovårdsmyndigheterna gjorde följande uttalande enligt tidskriften Newsweek: ”Ett stort antal barn har svårt att utföra analytiskt arbete eller till och med att stå i kö i matbespisningen därför att deras hjärna är full av bly.”

Bland övriga symptom på blyförgiftning hos barn märks lättretlighet, sömnproblem, kolik, blodbrist och hämmad tillväxt. Ett skadat nervsystem åtföljt av kronisk rastlöshet — som hos djur i bur, som en läkare uttryckte det — kan också vara utmärkande för sådana barn. I svårare fall kan somliga barn drabbas av koma och slaganfall, och även sedan de uppnått vuxen ålder lider de ofta fortfarande av emotionella störningar. En del av dessa verkningar kan vara bestående, förklarar en representant för CDC som förestår avdelningen för förhindrande av blyförgiftning. Innan en korrekt diagnos ställs är föräldrar ofta helt villrådiga om orsaken till denna lömska sjukdom.

Varför är barn så sårbara?

Bly är speciellt farligt för barn av två orsaker. För det första påverkas barn av mycket lägre blyhalter än vuxna. Eftersom hjärnan och nervsystemet fortfarande är under utveckling, är de speciellt känsliga för blyets verkningar. För det andra har barn, på grund av sitt beteende och sina sysselsättningar, lättare att komma i kontakt med bly i sin omgivning.

Ta till exempel detta med blybaserade målarfärger, som fortfarande är en viktig föroreningskälla. I länder där det är tillåtet att använda sådana färger i hus kommer antalet blyförgiftningsfall med all säkerhet att fortsätta att öka. Och även om många länder på senare år har förbjudit viss användning av blybaserad målarfärg, finns sådan färg fortfarande kvar i äldre hus. Väggar, fönsterbräden, leksaker, barnsängar och möbler kan fortfarande vara täckta med flera lager blyfärg. I Förenta staterna, till exempel, finns höga blyhalter kvar i cirka 57 miljoner hem. I mitten av 1980-talet bodde omkring 13,6 miljoner amerikanska barn under sju års ålder i hem där det förekom blybaserad målarfärg. Över en miljon av dessa barn hade förmodligen farligt höga blyhalter i blodet.

En slät, målad yta innebär inte någon större fara, men när färgen blir gammal, börjar den spricka och flagna. Eftersom bly har en sötaktig smak, stoppar barn gärna färgflagorna i munnen. Det har hänt att små barn har svalt bly från flagnande fönsterbräden. När färgen så småningom förvandlas till stoft och hamnar på leksaker, golv och mattor, fastnar den på barnens fingrar och kommer sedan oundvikligen in i munnen, mag- och tarmregionen och blodomloppet. Barn mellan ett halvt och sex års ålder är särskilt utsatta.

”Det krävs förvånansvärt lite bly för att orsaka blyförgiftning”, skriver tidskriften Newsweek. ”Ett barn kan ådra sig allvarlig blyförgiftning (60—80 mikrogram/deciliter blod) bara genom att äta ett milligram blyhaltigt färgstoft — en mängd som motsvarar ungefär tre korn strösocker — varje dag under barnaåren.” För att hamna i riskzonen räcker det om barnet får i sig en mängd färgstoft som motsvarar ett enda sockerkorn om dagen. ”Det är därför ett barn kan bli sjukt bara genom att regelbundet röra vid en fönsterbräda och sedan suga på tummen”, rapporterar tidskriften Newsweek och tillägger att många föräldrar ”helt enkelt inte fattar — eller inte kan tro — att dammet på deras fönsterbräda kanske omärkligt berövar deras barn en del av dess slumrande förmågor”.

Bly och foster

Problemet berör på ett särskilt sätt havande kvinnor, eftersom det växande fostrets hjärna och nervsystem kan skadas i livmodern. Om en blivande mamma upptar bly i kroppen, vare sig det sker genom förtäring eller genom inandning, letar det sig in i blodomloppet och vidarebefordras till fostret via navelsträngen. Barnet kan sedan drabbas av neurologiska skador eller nedsatt intelligenskvot. ”Om en havande kvinna får i sig även en liten mängd bly”, förklarar en medicinsk skribent, ”kan den via moderkakan övergå till fostret.” Och Science News rapporterade: ”Undersökningar har dokumenterat att kvinnor som arbetar med bly i fabriker uppvisar större frekvens av sterilitet och missfall samt för tidigt födda och missbildade barn.”

Fäderna kan också bidra till sådana problem. Bly i blodomloppet hos män kan göra att spermierna blir deformerade och långsamma i sina rörelser, vilket skulle kunna förhindra befruktning eller ge upphov till fosterskador. Det beräknas att 400.000 amerikanska kvinnor bär på foster som är så förgiftade av bly att deras utveckling kommer att hämmas. Eftersom blyförgiftning har fått pandemisk omfattning, måste det totala antalet påverkade ofödda barn verkligen vara enormt stort.

Inte bara barnen

Naturligtvis är risken stor också för vuxna. För att skydda sina barn måste de skydda sig själva. På vilka sätt blir de då exponerade för bly? Experterna är överens om att de vanligaste kanalerna, förutom målarfärg, är blyad bensin samt dricksvatten som förorenats med bly via rörledningarna (även kopparrör kan vara hoplödda med bly). Dricksvattenfontäner i skolor och på kontor har ibland vattentankar med blyfogar. En befattningshavare vid det amerikanska miljöskyddsorganet EPA (Environmental Protection Agency) förklarar: ”Cirka 20 procent av all exposition för bly kommer från dricksvatten.” Federal Agency for Toxic Substances and Disease Registry, ett amerikanskt organ som sysslar med frågor som rör giftiga ämnen och sjukdomsregistrering, rapporterade att blyhalten i vatten som kommer ”från elektriska vattenkylare kan vara mycket hög och kan utgöra en ansenlig förgiftningsrisk för alla, inte bara för barn”.

En annan riskfaktor är att föräldrar kan bära med sig blydamm hem på arbetskläderna och överföra det till sina barn. Enbart i Förenta staterna beräknas närmare åtta miljoner arbetare exponeras för bly på sin arbetsplats. En stor del av dessa är kvinnor.

De som förvarar alkoholhaltiga drycker eller andra våtvaror i karaffer av blykristall utsätter sig också för vissa risker, eftersom bly kan läcka ut i drycken. Keramikkärl som inte har bränts vid tillräckligt höga temperaturer kan likaså släppa ifrån sig blypartiklar från glasyren och därigenom förorena maten. Ett gift par köpte en uppsättning kaffemuggar under en utlandsresa. Det visade sig att muggarna avgav 300 gånger mer bly än de maximivärden som fastställts av hälsovårdsmyndigheterna i deras eget land. Makarna blev svårt sjuka efter att ha använt muggarna en kort tid. Konservburkar med blyfogar, som fortfarande används i somliga länder, bär också ansvaret för en del lindriga fall av blyförgiftning.

Skytteentusiaster löper likaså risk att drabbas av blyförgiftning. Varför det? Färska undersökningar har visat att personer som frekventerar inomhusskjutbanor har höga blyhalter i blodet på grund av att de andas in blybemängt damm. När ett skott avlossas och blykulan rusar fram genom gevärspipan, frigörs mikroskopiska blypartiklar som skytten sedan drar ner i lungorna, förklarar tidskriften Science News. Bland de symptom man räknar upp märks kronisk metallsmak i munnen och nervryckningar i händerna. Andra undersökningar har visat att familjemedlemmar också kan utsättas för stor blyexposition genom att skyttar för med sig blydamm hem på kläderna.

Eftersom blyförgiftning är en så vanlig företeelse och utgör en så stor fara både för barn och för vuxna, frågar man sig osökt: Vad kan man göra för att inte drabbas?

[Ruta på sidan 7]

Hur mycket bly klarar kroppen av?

HUR mycket bly är för mycket? Hur mycket bly kan kroppen absorbera utan fara? Medan forskarna fortfarande tvistar om dessa frågor, har man i många länder stiftat lagar för att förhindra blyförgiftning, åtminstone på grund av blyfärger. I Australien satte man en sådan lag på pränt redan i början av 1920-talet. I Grekland, Polen, Storbritannien och Sverige stiftades liknande lagar något senare under detta decennium. I Förenta staterna fick man inte till stånd restriktioner rörande användningen av blyfärger förrän år 1971.

Sedan dess har emellertid Förenta staterna stiftat allt strängare lagar inom detta område. År 1985 sänkte CDC (Centers for Disease Control) gränsvärdet för den högsta tolerabla halten av bly i blodet till 25 mikrogram (25 miljondels gram) bly per deciliter blod. Detta var halva den blymängd som chefen för den allmänna hälsovården hade föreslagit år 1970, nämligen 60 mikrogram per deciliter. Men allteftersom åren gått har nya undersökningar gett vid handen att barn kan ta skada av ännu lägre blyhalter. År 1991 sänkte därför CDC återigen gränsvärdet till mindre än hälften — 10 mikrogram per deciliter.

Även om det fortfarande råder mycket delade meningar om en av de viktigaste undersökningarna som föranledde denna förändring, har andra undersökningar gett liknande resultat. Två undersökningar i Skottland har således visat att så låga blyhalter som 11 mikrogram per deciliter kan sättas i samband med nedsatt intelligens och beteendestörningar hos barn. Och som tidningen Bangkok Post i början av år 1992 framhöll kan lagar sådana som den i Thailand som skyddar vuxna mot blyförgiftning kanske inte skydda barn — i synnerhet inte ofödda barn.

[Ruta/Bild på sidan 8]

Blyförgiftning — ett gammalt problem

BLY kan ha varit i bruk så tidigt som år 3000 f.v.t. De gamla egyptierna använde blyhaltiga material i skulpturer och keramik, fenicierna och kaldéerna drev handel med bly, och grekerna i Athen bröt blymalm i omkring 700 år. Men det var romarna som under kejsartiden först upptäckte blyets industriella potential — och de fick betala ett högt pris för den upptäckten.

Romarna kallade metallen för plumbum (det svenska ordet ”plomb” kommer från detta latinska ord). Blyet valsades ut till stora plåtar, av vilka skickliga arbetare tillverkade rör av 15 olika längder, som sedan användes i de omfattande vattenledningssystemen. Både romarna och grekerna visade vägen för våra dagars rörmokare genom att foga samman ett större antal blyrör med varandra. På detta sätt tillverkade man kilometervis med rörledningar, med vars hjälp man kunde transportera vatten långa sträckor. Romarna tillverkade också dryckesbägare, vinkannor och kokkärl av bly. Väderbeständiga blyplattor användes som taktäckningsmaterial.

Liksom bruket av bly inte är någon ny företeelse, är dess skadeverkningar inte heller någon sentida upptäckt. ”I minst 2.000 år”, skriver tidskriften Science News, ”har olika kulturer insett att bly är mycket giftigt, även om det sätt varpå giftet verkar har varit höljt i dunkel.” I antikens Rom tycks man emellertid inte ha varit riktigt medveten om hur stora riskerna egentligen var. Enligt Jerome Nriagu vid ett kanadensiskt vattenforskningsinstitut brukade romarna söta sitt vin med en druvsirap som hade kokats i blykärl. Nriagu gör följande uttalande enligt tidskriften Newsweek: ”En tesked av denna sirap torde ha varit mer än nog för att orsaka kronisk blyförgiftning.” Och den romerska överklassen konsumerade stora mängder vin. Nriagu beräknar att medlemmar av den romerska societeten drack mellan en och fem liter vin om dagen!

”Man förmodar att en av orsakerna till att det gick som det gick med romarna var deras förkärlek för att söta sina viner med bly”, rapporterar den kanadensiska tidningen The Medical Post. En annan rapport säger: ”Förgiftning till följd av ett omfattande bruk av metallen i redskap, vapen, kosmetiska preparat, vinbägare och vattenledningar kan ha burit ansvaret för [de romerska] kejsarnas vansinne och för den höga frekvens av ofruktsamhet och missfall som förhindrade återväxten inom de styrande klasserna.”

[Ruta/Bilder på sidan 10]

Bly i naturen

OM DU är naturälskare, blir du förmodligen upprörd över att få veta att så många som tre miljoner sjöfåglar dör varje år på grund av blyförgiftning. Också i detta sammanhang betecknas blyförgiftning som en ”osynlig sjukdom”, eftersom den ofta passerar obemärkt. Det amerikanska inrikesdepartementet rapporterar att för varje fågel som jägare lyckas skjuta hamnar närmare ett kvarts kilo blyhagel ute i naturen. Biologer som har undersökt det översta jordlagret i bottnen av myrar, dammar och sjöar har i vissa områden funnit över 250.000 blyhagel per hektar! På många platser är sjöbottnen också översållad av blysänken som fiskare tappat.

När jaktsäsongen är över, sväljs dessa blyföremål av änder och andra sjöfåglar som letar efter föda. Mellan tre och tio dagar senare har giftet kommit ut i blodomloppet och förs sedan runt till viktiga organ — hjärtat, levern och njurarna. Efter 17—21 dagar faller fågeln i koma och dör. Den vithövdade havsörnen kan få blyförgiftning genom att svälja blyhagel som finns i kropparna på de sjöfåglar som utgör dess föda. Sedan år 1966 har över 120 av dessa sällsynta rovfåglar påträffats döda på grund av blyförorening — över hälften av dessa sedan år 1980. Den siffran inbegriper naturligtvis bara de örnar vars kroppar har undersökts och för vilka dödsorsaken har kunnat fastställas. De utgör förmodligen bara en bråkdel av det faktiska antalet.

Vad man kan göra för att förhindra blyförgiftning

TROTS alla dåliga nyheter om blyförgiftning är situationen inte alltigenom dyster. I motsats till så många andra sjukdomar som man inte har någon kontroll över är detta ett hälsoproblem som man enligt experterna verkligen kan göra något åt.

”Blyförgiftning skulle helt och hållet kunna förhindras”, förklarar en amerikansk hälsovårdsexpert enligt tidskriften Newsweek. Förgiftningsrisken ”skulle kunna undanröjas för all framtid”, förklarade en känd toxikolog. ”Man vet nu tillräckligt om orsakerna till och kanalerna för blyexposition och om olika sätt att förhindra sådan exposition för att börja göra ansträngningar att fullständigt utplåna denna sjukdom”, framhåller CDC. Och det amerikanska hälsovårdsdepartementet, slutligen, förklarar: ”Vi känner orsakerna till blyförgiftning hos barn, och, det viktigaste, vi vet hur man skall eliminera dem. Med samfällda samhälleliga ansträngningar skulle denna sjukdom kunna vara praktiskt taget utrotad om 20 år.”

Vad du kan göra

Hur skall detta kunna åstadkommas? För det första är experterna överens om att det man främst bör rikta in sig på är målarfärg och vatten. Den tidigare nämnde toxikologen hävdar till exempel att den främsta förutsättningen för att blyförgiftningar skall kunna elimineras är att villaägare och hyresvärdar vidtar bestämda åtgärder för att ersätta gamla rörledningar och gammal målarfärg. Villaägare kanske därför vill undersöka om deras hem är fria från blyföroreningar.

”Men det finns ingen anledning att gripas av panik”, förklarar tidskriften In Health. ”Intakt målarfärg utgör inte någon fara, vilket däremot flagnande färg och färgstoft gör. . . . Gå igenom ditt hem både invändigt och utvändigt och se om det finns någon flagnande målarfärg. Undersök särskilt dörr- och fönsterkarmar, där väder och slitage tenderar att repa och sarga målade ytor.” Hälsovårdsmyndigheterna i din hemtrakt kanske kan hjälpa dig att avgöra om ditt hem är riskfritt eller inte och kan hänvisa dig till någon instans som har erfarenhet av blysanering. Ett varningens ord är dock på sin plats: Försök inte utföra saneringen själv. Barn kan bli blyförgiftade när deras föräldrar skrapar och slipar bort gammal målarfärg från väggar och snickerier och luften fylls av blybemängt damm.

Vatten, vatten överallt

I de hem där vatten är boven i dramat kan problemet spåras till de rörledningar som förbinder huset med huvudledningen. I gamla hus kan vattenledningarna bestå av blyrör, en uppenbar föroreningskälla. Även koppar- och stålrör kan vara hoplödda med bly. I vissa fall kan det vara till hjälp att man kontrollerar lokala byggnormer för att ta reda på vilka bestämmelser som gäller för VVS-anläggningar. Om du har skäl att tro att ditt dricksvatten är förorenat, kanske du vill låta testa det. I de flesta länder finns det laboratorier som gör detta mot en mindre avgift.

Men vad kan du då göra om ditt dricksvatten visar sig innehålla riskabelt höga halter av bly? Alla kanske inte har möjlighet att vidta sådana drastiska åtgärder som att byta ut alla vattenledningar. Hälsovårdsmyndigheterna rekommenderar en del enkla åtgärder som nedbringar blyhalten i dricksvatten. Innan du tar något vatten ur kallvattenkranen, bör du låta vattnet rinna i en eller två minuter, i synnerhet om kranen har varit stängd i mer än sex timmar. På så sätt kommer eventuella blyföroreningar att spolas bort. Använd aldrig vatten från varmvattenkranen som dricksvatten eller till matlagning. Det finns sannolikt mer bly i varmt kranvatten än i kallt.

Om du dricker vatten ur en dricksvattenfontän i skolan eller på arbetsplatsen, bör du varje gång låta vattnet rinna några sekunder först. En del dricksvattenfontäner innehåller ledningar som är hoplödda med bly.

Bly i mat och dryck

Den amerikanska motsvarigheten till Socialstyrelsen (FDA) har utfärdat rekommendationer beträffande bruket av föremål av blykristall. Tidskriften Good Housekeeping rapporterade: ”Även om ingen vill föreslå att man bör sluta upp att använda blykristall helt och hållet, föreslår FDA att man undviker att använda sådana kärl till förvaring av matvaror och drycker under längre tidsperioder, i synnerhet när det gäller födoämnen som är rika på syra (tomatsås, tomat-, apelsin- och annan fruktjuice, vin och ättika). . . . FDA rekommenderar också att man aldrig matar barn och spädbarn med nappflaskor av blykristall . . . eller ur något annat kärl av blykristall.”

Hur är det då med vinflaskor som är försedda med blykapsyler? En del hälsovårdsexperter rekommenderar att man avlägsnar blykapsylen helt och hållet, drar ur korken, fuktar en servett med några droppar vin och torkar av flaskkanten med den.

Du som är husmor, brukar du använda plastpåsar som du köpt bröd i till förvaring av livsmedel? Forskare har funnit höga halter av bly i den färg man använt för att trycka texten på påsarna, vilket kan överföras till andra livsmedel. Blyet tränger inte igenom plasten och fördärvar brödet i påsen, men om man vänder påsen ut och in, kan blyet vålla förorening. Om du vill återanvända en sådan plastpåse, se då till att tryckfärgen aldrig kommer i kontakt med livsmedlet.

Tidskriften Discover kommer slutligen med några varningens ord: ”Utlandsresenärer, i synnerhet de som besöker tredje världens länder, bör ta sig till vara för matserviser av keramik; blyglasyren kanske inte har bränts vid de höga temperaturer som behövs för att förhindra att den spricker och flagnar och blypartiklar kommer ut i maten.”