Under de två första levnadsåren lär sig barnet ett komplicerat språk enbart genom att konfronteras med det. Om barnet får höra två språk, lär det sig båda. Om tre språk talas, lär det sig alla tre. En man lärde sina små barn fem språk samtidigt — japanska, italienska, tyska, franska och engelska. En kvinna lät sin lilla dotter konfronteras med många olika språk, och när flickan var fem år gammal, kunde hon tala åtta språk flytande. Att lära sig främmande språk är vanligtvis förenat med stora svårigheter för en vuxen, men för det lilla barnet faller det sig helt naturligt.

Språkinlärningen är bara ett exempel på förmågor som är genetiskt inprogrammerade i barnets hjärna. Musikaliska och konstnärliga talanger, muskelkoordinationen, behovet av mening och uppsåt i livet, ett samvete och moraliska värderingar, altruism och kärlek, tro och behovet att tillbe — allt beror på specialiserade system i hjärnan. (Se Apostlagärningarna 17:27.) Medfödda genetiska nätverk av nervceller är med andra ord speciellt förprogrammerade för utvecklingen av dessa och andra förmågor och anlag.

Vi bör emellertid hålla i minnet att dessa vid födelsen endast är anlag, slumrande förmågor eller möjligheter. För att de skall kunna utvecklas måste det ske en inmatning från omgivningen. De måste uppövas genom lämpliga erfarenheter, miljöer eller lärdomar för att börja fungera. För att bli så effektiv som möjligt måste denna programmering också ske vid rätt tidpunkt, i synnerhet när det gäller mindre barn.

Men när omgivningen och tidpunkten är den rätta, inträffar förbluffande ting. Till de funktioner som uppövas hör inte bara språkinlärningen, utan också förmågan att spela musikinstrument, utvecklingen av idrottsliga färdigheter, uppövandet av ett samvete, förmågan att ge och ta emot kärlek och en god grund för den sanna tillbedjan. Allt detta och mycket, mycket annat sker när det lilla barnets hjärna besås med god säd som vattnas av kärleksfulla föräldrar.

Somliga resultat har varit uppseendeväckande: barn i åldern två till fem år har lärt sig läsa, skriva, tala två eller fler språk, spela klassisk musik på fiol och piano, rida, simma och utföra gymnastiska övningar.

I de flesta fall har man inriktat sig på intellektuella snarare än fysiska prestationer. En tvååring kunde räkna till 100, var duktig på addition, hade ett ordförråd på 2.000 ord, kunde läsa meningar på upp till fem ord och hade utvecklat absolut gehör. En treåring kunde namnge cellens olika delar när de pekades ut för honom på en plansch: mitokondrier, endoplasmatiska nätverk, golgiapparater, centrioler, vakuoler, kromosomer och så vidare. En annan treåring hade lärt sig spela fiol. En fyraåring kunde översätta japanska och franska till engelska. En lärare som undervisar småbarn i matematik försäkrar: ”Om jag släppte ner 59 slantar på golvet, skulle våra småttingar genast kunna tala om för dig att det var 59 slantar och inte 58.”