Pensioneringen – en dörr till ökad verksamhet?
1 Många som arbetar hårt längtar efter den tid då pensioneringen skall befria dem från det slit och den stress som hör ihop med ett förvärvsarbete. Men alltför ofta leder pensioneringen till apati, långtråkighet och för tidigt åldrande. Bristen på meningsfulla aktiviteter kan leda till att ens tankar bara kretsar kring en själv. I en brasiliansk tidning sades det att pensionerade offentliganställda klagade över problem som varierade från missnöje, lättretlighet, osäkerhet och brist på identitet till depression och känslan av att ens värld faller i bitar.
2 Många kristna, å andra sidan, betraktar detta nya kapitel i livet som en dörr som öppnas till ökad andlig verksamhet. En broder som blev pionjär två veckor efter det att han hade fyllt 65 säger: ”Jag måste säga att jag aldrig har upplevt en period i mitt liv som har varit så fylld av rika välsignelser som de tio senaste åren som pionjär.” Ett gift par skrev: ”Våra verkliga guldår började när vi blev pionjärer.” Ja, för många är pensioneringen ett gyllene tillfälle att utöka sin tjänst och få Jehovas rika välsignelse.
3 Att fortsätta vara upptagen och produktiv: Många som nu är pensionärer har vuxit upp utan de bekvämligheter som är vanliga i dag och har lärt sig att arbeta hårt från det att de var unga. Trots att de inte längre har samma kraft som i ungdomen, är de fortfarande mycket produktiva. På ett visst avdelningskontors distrikt är 22 procent av pionjärerna, ungefär 20 000 bröder och systrar, minst 60 år gamla. Dessa äldre gör en stor insats i predikoarbetet. Deras erfarenhet och deras andliga egenskaper berikar de församlingar de tillhör. (Jak. 3:17, 18)
4 Att man håller sig upptagen i den kristna tjänsten bidrar till bättre hälsa och högre livskvalitet. En 84-årig syster som blev pionjär när hon gick i pension sade: ”Jag har fått hjälp att hålla mig mentalt aktiv genom att leda många bibelstudier med intresserade. Jag har ingen bil, så jag går mycket. Det gör att jag håller mig frisk.” Ett äldre pionjärpar sade: ”Tjänsten håller oss friska både mentalt och fysiskt. Vi är alltid tillsammans. Vi skrattar mycket och gläds åt livet.”
5 Tjäna där behovet är större: En del kristna pensionärer som har de ekonomiska möjligheterna har flyttat för att tjäna där behovet av Rikets förkunnare är större. Andra har utökat sin tjänst genom att arbeta på ett distrikt med en utländsk språkgrupp. I likhet med aposteln Paulus gör dessa nitiska förkunnare ”allt ... för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktiga i dem med andra”. (1 Kor. 9:23)
6 Ett gift par blev pionjärer när deras två söner hade blivit vuxna. Efter ett antal år i pionjärtjänsten började de lära sig kinesiska. De är nu en bra bit över 70 och har nyligen haft glädjen att se den kinesiska grupp de har samarbetat med bli en församling. Par som dessa är verkligen en gåva!
7 Ingen pensionering från tjänsten: Medan de flesta människor så småningom går i pension från sitt förvärvsarbete, kan ingen kristen gå i pension från sin tjänst för Gud. Alla måste vara trogna ”till slutet”. (Matt. 24:13, 14) En del kan naturligtvis inte göra lika mycket som tidigare i Jehovas tjänst när de har kommit upp i åren. Men det är verkligen uppmuntrande att se att de helhjärtat gör vad de kan! Guds ord försäkrar dem om att Jehova inte glömmer deras arbete och den kärlek de visar mot hans namn. (Luk. 21:1–4; Hebr. 6:10)
8 Om du närmar dig pensionsåldern, varför då inte under bön begrunda hur du kan dra full nytta av dina ändrade förhållanden? Med Guds hjälp kanske du upptäcker att pensioneringen öppnar en dörr till ökad verksamhet för dig, en verksamhet som ger många välsignelser och är till lovprisning för Jehova. (Ps. 148:12, 13)