Veijo Kuismin och hans hustru Sirpa var då missionärer där. Han berättar: ”Lyckligtvis var det bara några få av våra bröder som skadades under striderna, och vi ordnade med hjälpsändningar till dem som saknade baslivsmedel och bränsle. Detta stärkte sammanhållningen i församlingen, och antalet närvarande vid mötena ökade i landet.”

Tre missionärspar, Hüttingers, Nygrens och Parises tjänar för närvarande i Maseru.

Per-Ola och Birgitta Nygren har tjänat som missionärer i Maseru sedan 1993. Birgitta berättar följande erfarenhet som visar värdet av tidskrifterna när det gäller att hjälpa andra: ”År 1997 började jag studera med en kvinna som hette Mapalesa. Hon började vara med vid mötena. Men hon var inte alltid hemma när det var dags för studiet och gömde sig ofta för oss. Jag slutade därför upp att studera med henne, men behöll henne på min tidskriftsrutt. Flera år senare dök hon upp på ett av våra möten. Hon förklarade att hon en dag hade läst en artikel i Vakttornet om att behärska sitt humör. Hon tyckte att det var Jehovas svar på hennes problem, eftersom hon och hennes släktingar hela tiden grälade. Studiet återupptogs, och hon har inte uteblivit från ett enda möte sedan dess. Hon började också ta del i tjänsten på fältet.”