Kampen mot leukemi

Åtta månader efter det att pappa hade dött sade vår familjeläkare till mig att Saúl behövde komma till ett sjukhus, eftersom han var så extremt trött. Efter ett antal provtagningar talade läkarna om för mig att han hade leukemi.a

Under de följande två och ett halvt åren åkte Saúl ut och in på sjukhuset medan han kämpade för att klara av cancern och den cellgiftsbehandling som läkarna använde i sina försök att övervinna sjukdomen. Den första behandlingen pågick i ett halvår och ledde till en förbättring som varade i ungefär ett och ett halvt år. Men cancern kom tillbaka, och Saúl fick ytterligare en kortare cellgiftsbehandling som allvarligt försvagade honom. Han upplevde bara en kortvarig förbättring och var inte stark nog för en tredje behandling. Saúl hade överlämnat sig åt Gud och hade uttryckt sin önskan om att få bli döpt som ett Jehovas vittne, men han dog bara lite drygt 17 år gammal.

Läkare rekommenderar ofta blodtransfusioner för att motverka biverkningarna av cellgiftsbehandlingen. Transfusioner kan naturligtvis inte bota själva sjukdomen. När läkarna ställde diagnosen leukemi var både Saúl och jag tvungna att klargöra för dem att vi inte accepterade den typen av behandling, eftersom vi ville lyda Jehovas lag om att vi skall ”avhålla” oss ”från blod”. (Apostlagärningarna 15:19, 20) Vid flera tillfällen när jag inte var närvarande fick Saúl själv försöka övertyga läkarna om att han hade fattat ett personligt beslut i den här frågan. (Se rutan på sidan 31.)

Läkarna förstod till slut att Saúl var en mogen underårig som till fullo förstod hur allvarlig sjukdomen var. De gick visserligen med på att respektera vår ståndpunkt och erbjöd oss blodfri behandling, men vi utsattes hela tiden för påtryckningar att ändra vårt beslut. Jag kände mig väldigt stolt över Saúl när jag hörde honom förklara sin ståndpunkt för läkarna. Det var uppenbart att han hade utvecklat ett nära förhållande till Jehova.

Den sommar då vi fick reda på att Saúl hade leukemi fick vi boken Närma dig Jehova på vår områdessammankomst i Barcelona. Den var ovärderlig och till stort stöd för oss när vi gick en osäker och svår framtid till mötes. Under de timmar vi var på sjukhuset läste vi vissa avsnitt ur boken tillsammans. Och i de många svåra stunder som sedan följde påminde vi oss det vi hade läst. Det var då som orden i Jesaja 41:13, som nämns i bokens inledning, fick en särskild innebörd för oss. Det sägs: ”Jag, Jehova, din Gud, griper tag i din högra hand, jag är den som säger till dig: ’Var inte rädd. Jag skall hjälpa dig.’”

Andra blev djupt berörda av Saúls tro

Läkare och sjuksköterskor på sjukhuset i Vall d’Hebrón var mycket imponerade av att Saúl var så mogen och optimistisk. Han var omtyckt av hela det vårdteam som tog hand om honom. Chefshematologen som ansvarar för cancerpatienter har sedan dess behandlat andra barn till Jehovas vittnen med leukemi, och han har visat dem stor respekt och värdighet. Han kommer ihåg Saúls fasta beslutsamhet att hålla fast vid sin tro, hans mod när han stod ansikte mot ansikte med döden och hans positiva syn på livet. Sköterskorna på avdelningen sade till Saúl att han var den bästa patient de någonsin haft. De sade att han aldrig klagade eller förlorade sitt sinne för humor – inte ens när han låg för döden.

En psykolog berättade för mig att många barn i den åldern som måste kämpa med en sådan obotlig sjukdom ofta sätter sig upp mot läkare och föräldrar därför att de känner sig oroliga och frustrerade. Hon såg att det inte var så i Saúls fall. Hon tyckte att det var fantastiskt att se hur lugn och positiv han var. Det här gav Saúl och mig tillfälle att berätta för henne om vår tro.

Jag kommer också ihåg hur Saúl indirekt hjälpte en broder i vår församling. Han hade varit deprimerad i omkring sex år, och trots medicin hade han inte blivit bättre. Det hände flera gånger att han stannade kvar på sjukhuset över natten och tog hand om Saúl. Han berättade för mig att Saúls sätt att hantera sin sjukdom hade gjort djupt intryck på honom. Han såg att Saúl, trots att han var utmattad, försökte uppmuntra alla som kom och hälsade på honom. Han säger: ”Saúls exempel hjälpte mig i min kamp mot depressionen.”