Under det senaste halvseklet har emellertid människors åstundan efter frihet antagit nya dimensioner. Kolonialmakter har berövats miljontals undersåtar, då dessa har eftersträvat och uppnått politiskt oberoende. Sociala, ekonomiska och även religiösa rörelser har upprättats för att söka befrielse från förtryckande och diskriminerande behandling, antingen verklig eller inbillad. Aldrig tidigare har så många män eftersträvat frihet från arbetsgivares och regeringars myndighet, så många kvinnor från äkta mäns och fäders myndighet och så många barn från föräldrars och lärares myndighet. Frihetsrörelser är emellertid ingenting nytt. Sådana har i själva verket funnits nästan lika länge som människan själv. Världens äldsta historiebok, bibeln, ger oss fler detaljer. Berättelsen, som vi finner i Första Moseboken 3:1—7 (NW), lyder i sammandrag:

Kort efter mannens och kvinnans skapelse tog ett änglaväsen kontakt med kvinnan. Hans handlingssätt avslöjade att han hyste en önskan att göra sig fri från Skaparens myndighet. Det är därför inte förvånande att han försäkrade kvinnan att det var frihet som hon och hennes man behövde. Var det inte sant, argumenterade han, att Gud hade gjort vissa inskränkningar i deras frihet? Varför, frågade han, kunde de inte få äta av ”frukten på det träd, som [stod] ... mitt i lustgården”? När allt kom omkring var ju trädet ”åtråvärt att se på”, eller hur? Ja, verkligen!

Om ni gör er fria, hävdade han, ”måste era ögon nödvändigtvis öppnas och måste ni nödvändigtvis bli lika Gud, i det ni vet vad som är gott och vad som är ont”. Detta var verkligen något åtråvärt! Ja, frihet från Guds ”förtryckande” styre kom att framstå som något lika dyrbart som livet självt.

DEN förste mannen och den första kvinnan vände ryggen åt Gud. Men efter att ha fått den ”frihet” de åstundade var de nu tvungna att försöka klara sig bäst de kunde. De upptäckte snart att deras bästa var långtifrån bra. Deras bristande erfarenhet och begränsade kunskap ledde till problem.

Det är därför många av oss har fallit offer för diskriminering och orättvisor. Det är därför vi alla är slavar under mänsklig ofullkomlighet, blir sjuka, får utstå onaturligt fysiskt och psykiskt lidande och fäller tårar av sorg. Eller som bibeln uttrycker det: Det är därför ”hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu”. — Romarna 8:22.

Människans första frihetssträvan visade sig således bli något som förslavade henne. I sex årtusenden har hon nu försökt göra sig fri från dess dåliga verkningar. Har hon då haft någon framgång?

Politisk frihet

Människan har experimenterat med styrelseformer av alla slag. De som har varit förtryckande eller orättvisa eller som inte har kunnat tillfredsställa människors omedelbara behov har förkastats eller rentav omstörtats med våld och ersatts av andra — men med tvivelaktiga resultat.

Journalisten Lance Morrow säger på tal om politiska revolutioner: ”Historien har paraderat förbi alltför många utopiska förvandlingsscener som har visat sig bli lika diktatoriska, lika blodtörstiga, som de regimer de undanröjde — den förhoppningsfulla fanatismens triumfer över erfarenheten.”

Att ersätta en bristfällig regering med en annan bristfällig är knappast något idealiskt sätt att åstadkomma verklig frihet. Under gudomlig inspiration skrev därför den vise kung Salomo: ”Den ena människan har makt över den andra, henne till olycka.” (Predikaren 8:9) Det är uppenbart att ”hela skapelsen” kommer att fortsätta ”att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans”, till dess en fullkomlig regering skänker verklig befrielse från ofullkomligt styre.

Frihet från diskriminering på grund av ras eller nationalitet

Fördomar på grund av ras eller nationalitet är något som står i direkt strid med de bibliska sanningarna att Gud ”från en enda människa gjort varje nation av människor” och att ”Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom”. (Apostlagärningarna 17:26; 10:34, 35) Men de som har strävat efter att få en rättvis behandling har ofta misslyckats, också i länder som gör anspråk på att vara kristna.

Tänk till exempel på den svarta rasen. Somliga så kallade kristna hävdar att den svarta hudfärgen är resultatet av en förbannelse som Gud uttalade över Kanaan och hans avkomlingar, varigenom de dömdes till träldom. Detta är ett misstag. Den svarta rasen härstammar inte från Kanaan, utan från Kus och möjligen Put. Och ingen förbannelse uttalades över någon av dem. — 1 Moseboken 9:24, 25; 10:6.

Trots detta har de svarta ofta blivit förtryckta i socialt och ekonomiskt avseende — till och med av andra svarta. De har längtat efter frihet. Men trots sittstrejker och protestmarscher har deras frihetsrörelser endast haft begränsad framgång. De har inte kunnat åstadkomma någon fullständig förändring av människors hjärtan och har därför inte lyckats utplåna rasfördomar, religiös okunnighet och bristen på medmänsklig kärlek.

”Hela skapelsen” kommer följaktligen att fortsätta ”att sucka tillsammans och lida smärta” tills Guds rike genom Kristus har utplånat rasdiskrimineringen.

Kvinnans frihetssträvanden

Under århundradenas lopp har kvinnor behandlats mycket illa och ofta betraktats som andra klassens människor. Detta är inte Skaparens fel. Han skapade inte kvinnan för att mannen skulle betrakta henne enbart som ett sexobjekt. Inte heller fick mannen anvisningar om att tyrannisera henne. Som mannens hustru skulle hon vara hans ”hjälpare”, tjäna ”såsom ett komplement till honom” och bli ”ett kött” med honom. — 1 Moseboken 1:26—28; 2:18—24, NW.

Evas åstundan efter oberoende från Guds kärleksfulla myndighet resulterade inte i frihet, utan i tilltvingad underkastelse. Gud förutsåg detta och sade därför: ”Din åtrå skall vara till din man, och han skall behärska dig.” (1 Moseboken 3:16, NW) För många kvinnor har mannens ofullkomliga herravälde varit synnerligen obehagligt, och ett antal kvinnorörelser har försökt att göra sig kvitt det.

Men trots vissa förändringar till det bättre har kvinnornas frihetsrörelse misslyckats, eftersom den är i strid med den balanserade frihet som Gud utlovar. ”Hela skapelsen” kommer att fortsätta ”att sucka tillsammans och lida smärta”, tills Guds rike lär alla män att ”älska sina hustrur som sina egna kroppar” och behandla ”de äldre kvinnorna som mödrar, de yngre som systrar, i all renhet”. — Efesierna 5:28; 1 Timoteus 5:2, Hedegård.

De kristna erkänner emellertid statens relativa myndighet och kan därför inte ta del i frihetsrörelser som syftar till att omstörta denna myndighet. De kan inte rättfärdiga passivt motstånd bara därför att de ogillar regeringens politik, och de kan inte heller uppmuntra till skattevägran som ett sätt att protestera mot vissa politiska program.