Bibelns syn
Varför befrielseteologin inte sitter inne med lösningen
BEFRIELSETEOLOGIN är en förhållandevis ny tanke. Den utarbetades för två årtionden sedan av romersk-katolska präster i Sydamerika, som var otillfredsställda med den djupa fattigdom som rådde bland många i deras hjordar. De fick den känslan att man genom att bara tala till de hopplöst fattiga om andliga ting inte verkligen hjälpte dem. I stället menade dessa präster att de behövde främja radikala sociala förändringar, om människorna skulle förbättras andligen. En del förespråkade till och med revolution.
Det är naturligtvis inte fel att önska förbättra de fattigas lott. Jesus hade stor medkänsla med människorna på sin tid. Vi läser: ”När han såg folkskarorna kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde.” (Matteus 9:36) Ja, Jesus utlovade frigörelse åt dem som gav gensvar på hans ord och sade: ”Ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Johannes 8:32) Är då befrielseteologin det bibliska sättet för en kristen förkunnare att hjälpa de fattiga?
En felaktig teori
Nej, av många skäl. För det första är det en kristen förkunnares förnämsta ansvar att verka för sin hjords andliga välbefinnande, och det finns inga bevis för att en fattig människa blir mer mottaglig för andlig förbättring om hennes levnadsstandard förbättras. De rika länderna i Nordamerika och Europa lider av allvarliga andliga problem trots sin höga levnadsstandard. Oärlighet, omoraliskhet, misshandel av barn och äldre och snikenhet — för att nämna något — tilltar. Och på en del håll är intresset för Gud nästan utslocknat. — 2 Timoteus 3:1—5.
Vidare var det inte med befrielseteologi Jesus sökte hjälpa de fattiga, och Jesus är det stora föredömet för verkliga kristna. (1 Petrus 2:21) När Jesus var på jorden levde han bland ett folk som var en kolonialmakts undersåtar och led i händerna på fuskande skatteuppbördsmän. De hjälplösaste bland dem föll ofta offer för rovgiriga medlemmar av den styrande klassen. (Matteus 22:21; Lukas 3:12, 13; 20:46, 47) Men Jesus blev inte inblandad i något politiskt teoretiserande eller någon samhällsagitation för att söka förbättra deras lott. I stället predikade han ”de goda nyheterna om riket”. — Matteus 4:23.
Slutligen är det så att de religionsförkunnare som stöder befrielseteologin söker en politisk lösning på ett problem som bara kan lösas på Guds sätt. Fastän deras teori kallas teologi, är den inte grundad på bibeln. Jesus sade om sina lärjungar: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (Johannes 17:16) Det är omöjligt att uppmuntra till politisk aktivism och inte vara en ”del av världen”. — Jakob 4:4.
Vad är det som verkligen hjälper de fattiga?
Om befrielseteologerna i själva verket inte har ett andligt budskap som är tillämpligt på de mycket fattiga, måste vi säga att de predikar fel budskap. Jesus hjälpte i hög grad de mottagliga bland de fattiga på hans tid, och Jehovas vittnen gör detsamma i våra dagar, när de predikar ”goda nyheter om riket”. — Matteus 24:14.
Vad är dessa goda nyheter? För vår tid är det sanningen att Guds rike har blivit upprättat i himlarna och snart kommer att avlägsna all ondska och allt förtryck från jorden. (Uppenbarelseboken 11:15, 18) På det sättet kommer Guds rike att för evigt lösa fattigdomens och förtryckets problem. Om verkan av Guds rikes styre heter det i bibeln: ”Han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” (Uppenbarelseboken 21:4) Vilken storslagen utsikt för de uppriktiga!
Men hur hjälper denna sanning om Guds rike de fattiga människorna nu? Jo, kom ihåg att Jesus sade: ”Ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Johannes 8:32) Sanningen hjälper en att åtnjuta frihet från ett skuldmedvetet samvete, frihet från fruktan för framtiden och frihet från religiös vidskepelse.
Dessutom vinner den som lär känna denna sanning två mycket mäktiga vänner. Den ene är Kristus Jesus, som nu regerar som Guds rikes kung. Den andre är Jehova Gud själv, om vilken det heter i bibeln: ”Kasta din börda på Herren [Jehova], han skall uppehålla dig, han skall i evighet inte tillåta att den rättfärdige vacklar.” (Psalm 55:23) Även om en fattig människa lever under ett förtryckande politiskt eller ekonomiskt system, kan dessa två medkännande vänner hjälpa henne att klara av det förmedelst den kristna församlingen.
Att en människa ger gynnsamt gensvar till sanningen om Guds rike leder henne dessutom till att göra sig av med dåliga vanor och göra bästa möjliga bruk av de tillgångar hon har. Nej, en fattig människa blir inte nödvändigtvis rik av att leva ett kristet liv. Men om hon sätter Guds rike främst och lever i överensstämmelse med hans rättfärdiga normer, kommer det på ett eller annat vis att sörjas för de fysiska ting som är nödvändiga för livet. Det blir som Jesus lovade: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” — Matteus 6:33.
Den forntida kung David gav ett hjärtevärmande vittnesbörd om hur Gud sörjer för sina egna. Han sade: ”Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har inte sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.” (Psalm 37:25) Det finns oräkneliga exempel bland Jehovas vittnen i våra dagar som visar att det förhåller sig så.
I stället för att söka tillfällig lindring genom mänskliga teorier och teologier uppmuntras därför alla, också de fattiga, att glädja sig åt det mycket verkliga gagn som kommer av att tjäna Gud. De som gör det håller med aposteln Paulus om att ”den gudaktiga hängivenheten är nyttig till allt, i det den har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma”. — 1 Timoteus 4:8.
[Bild på sidan 23]
Guds rikes regering är den enda lösningen på världens fattigdom