Sidan två

Man har beräknat att antalet hungriga i världen ökade med omkring 1,5 miljoner om året mellan 1970 och 1980. Men under första hälften av 1980-talet sköt antalet hungriga i höjden med närmare åtta miljoner om året och nådde 512 miljoner år 1985 — och detta trots att Världslivsmedelsrådet år 1974 utfäste sig att utrota hungern i världen inom tio år.

Nu framhålls befrielseteologin vitt och brett som en lösning — att få kyrkorna att engagera sig i kampen för att förändra respektive länders politiska och sociala struktur så att fattigdomens orsaker kan undanröjas.

I detta nummer granskar Vakna!:s korrespondent i Mexico frågan om huruvida befrielseteologin verkligen kan hjälpa de fattiga.

Katolicismen i tredje världen — Hur stabil är den?

Från Vakna!:s korrespondent i Mexico

”ALLA kristna är lärjungar till en politisk fånge som blev avrättad på korset.” ”Påven Johannes Paulus II är den mest politiskt aktive påve vi någonsin sett!” ”Det är omöjligt att leva upp till vår tro isolerade från politiken.” Detta är bara några få av de många kontroversiella uttalanden som gjordes av katolska teologer vid en konferens som hölls i Mexico City i december 1986.

Vid detta möte var det somliga i åhörarskaran som inte var av samma åsikt som talarna. Några började ropa och skrika till försvar för katolska kyrkan, medan andra stödde de gästande teologerna. Åter andra var mållösa — förvirrade på grund av bristen på enighet. I ett försök att sätta stopp för tumultet ropade den sydafrikanske prästen Bonganjalo Goba: ”Bröder, det verkar som om vi strider mot varandra, katolik mot katolik!”

Varför blev det ett sådant uppträde? Vad var det de grälade om?

Stridsfrågan

Det ämne man diskuterade var en företeelse som kallas befrielseteologi — en kamp som backas upp av präster och teologer över hela världen och som går ut på att befria de fattiga och förtryckta människorna i tredje världens länder från ”de socioekonomiska mekanismer som frambringar välstånd på de fattigas bekostnad”.

Även om somliga betecknar denna rörelse som radikal eller revolutionär, betraktar andra den som ett ”nytänkande inom den romersk-katolska kyrkan”. Vid den andra latinamerikanska biskopskonferensen, som hölls i Medellín i Colombia år 1968, förklarade man att nöden bland människorna i tredje världens nationer förorsakas av ”strukturmässiga synder” och att kyrkan för att följa i Kristi fotspår måste ge de fattiga ”ett tillfredsställande alternativ”. Vad innebär då detta?

Den brasilianske katolske prästen Leonardo Boff förklarar, enligt en mexikansk dagstidning, att ”om ett klasslöst samhälle inte uppnås, är alternativet våld” och att detta är ”försvarbart när fundamentala rättigheter åsidosätts”. Ja, Boff och andra av befrielseteologins förespråkare i tredje världens nationer anser att terrorism, revolutioner och krig kan vara nödvändiga för att befria de fattiga ur deras ”misär”.

Tidskriften Newsweek förklarar emellertid: ”Befrielseteologin har en fantastisk förmåga att sätta upp den ene katoliken mot den andre.” Detta var mycket uppenbart vid det möte som hölls i Mexico City.

Befrielseteologi — hjälp för de fattiga?

Miljoner människor som ”bor i hyddor med jordgolv får arbeta otroligt hårt bara för att få ihop till livets nödtorft: de bär vatten; de färdas till fots, till häst eller med oxkärra; de äter ris, bönor och bananer. Trots att landet omkring dem är rikt, vet de att de troligtvis alltid kommer att förbli fattiga. Ur fattigdomen, ur kampen, ur det värsta slaget av förtryck föds så ’fornkyrkan’ i ny gestalt.” — The Christian Century.

”KYRKANS framtid tycks ligga hos de fattiga”, kunde man för en tid sedan läsa i tidskriften Newsweek. Somliga är av den uppfattningen att denna ”nya kyrka” som arbetar för folkets befrielse kan vara ”det bästa enskilda hoppet” för de fattiga och för införandet av fredliga förändringar i deras länder. Är det så?

Låt oss först granska befrielseteologin från dess anhängares synvinkel. Varför anses väpnad kamp ibland vara nödvändig för att befria de fattiga? Vilka förhållanden pekar man på för att rättfärdiga befrielseteologin?

Fattigdom och förtryck

Två tredjedelar av världens befolkning — huvudsakligen i Latinamerika, Afrika och Asien — lever i förnedrande fattigdom, och rapporter om politiska oroligheter i dessa länder är vanligt förekommande. För ”dessa förtrampade människor” har fattigdom, lidande och fångenskap alltid varit en del av livet. Här följer några rapporter:

◻ Den brasilianske befrielseteologen Leonardo Boff säger att ”var tjugoandra timme mördas en bonde” i hans hemland.

◻ ”Nicaragua försöker organisera en nation till gagn för dem som har varit förtryckta i generationer — 80 procent av folket.” Likväl uppges mer än 40 procent av landets ekonomi användas för militära ändamål.

◻ Enligt den mexikanska dagstidningen El Universal lever 40 miljoner människor (i Mexico) i fattigdom på grund av ”sociala orättvisor”. Fyrtio procent av befolkningen sägs vara i stånd att uppnå ”existensminimum”, medan endast 18 procent har tillgång till en ”väl avvägd kost”.

◻ I Guatemala ägs 80 procent av all odlingsbar jord av endast 2 procent av befolkningen, enligt en rapport. Av alla barn under fem år lider 81 procent av undernäring. Under de 30 senaste åren har det förekommit 100.000 fall av politiskt våld och 38.000 kidnappningar.

◻ I Filippinerna äger 2 procent av befolkningen 75 procent av rikedomarna. ”Om vi inte klarar upp det här problemet”, säger den filippinska nunnan Mary John Mananzan, ”kommer vi inte att klara upp någonting!”

I många länder sägs människorna leva i ständig fruktan för myndigheterna, oppositionella arméer och medborgargarden. Tusentals människor har tagit sin tillflykt till närliggande länder.

Det är därför somliga katolska präster ”ställer sig på de fattigas sida”. ”Vi har hört en hel del om biktfäder, jungfrur och profeter”, säger Boff, men ”hur är det med bönder och arbetare?” Vilka åtgärder föreslår då befrielseteologerna för att råda bot på denna situation? Vad innebär det att de ”ställer sig på de fattigas sida”?

Kampen i tredje världen

”Fattigdom är en orättvisa”, förklarar befrielseteologerna. För att ge de fattiga ett ”tillfredsställande alternativ” måste man ”hjälpa dem att söka uppnå det människovärdiga liv som de har rätt till”. Peruanen Gustavo Gutiérrez, som anses vara befrielseteologins fader, säger i sin bok The Power of the Poor in History (De fattigas makt i historien): ”I våra dagar är det viktigare än någonsin att höra till dem som gör motstånd, som kämpar, som tror och hoppas.” Men enligt befrielseteologerna är detta möjligt endast genom ”införandet av social rättvisa genom djupgående strukturella förändringar i samhället”. Hur sker detta i olika länder i världen?

◻ I Haiti sägs den katolska kyrkan ha hjälpt till att störta Duvaliers ”tyranni”.

◻ Kardinal Jaime Sin i Manila uppges ha gjort ”mer än någon annan i Filippinerna för att störta Ferdinand Marcos’ diktatur”.

◻ Bonganjalo Goba i Sydafrika förklarar: ”Vår erfarenhet är att människor kommer med bibeln i ena handen och ett gevär i den andra och lovar att bygga Gud en kyrka om han ger oss landet.”

Men fattigdomen är bara ett av många problem. Analfabetism, arbetslöshet, svält och sjukdomar är också resultatet av de undermåliga socioekonomiska systemen i många av dessa länder. De fattiga och förtryckta reagerar.

Men hur betraktar sådana befrielseteologer som till exempel Gutiérrez och Boff detta problem med utgångspunkt från bibeln?

Befrielseteologerna och bibeln

”Befrielse är en mycket viktig del av bibelns budskap”, förklarar den sydkoreanske katolske prästen Augustine Ham Sei Ung. Men för att förklara detta säger Gutiérrez att ”historien ... måste omprövas från de fattigas synvinkel”.

Befrielseteologerna hävdar således att vissa händelser i bibeln, till exempel skildringen av ”Israels befrielse”, är politiska aktioner. ”Gud ... uppenbarar sig genom ... ’de fattiga’ och ’de ringaste’”, säger Gutiérrez. Han fortsätter: ”Om kyrkan önskar vara trogen mot ... Gud ... , måste den göras uppmärksam på sin egen roll underifrån, från de fattiga i denna världen.” ”Guds kärlek till sitt folk”, förklarar de, ”kan därför ta sig politiska uttryck också i våra dagar.”

Vilken uppfattning har befrielseteologerna om förhållandet mellan bibeln och politiken? Leonardo Boff förklarade för Vakna!: ”Det är inte bibelns uppgift att vara en bok som inspirerar till politiska metoder och politiska alternativ, utan bibeln är snarare en inspirationskälla för att söka få till stånd rättfärdigare mänskliga relationer.” Vad är då resultatet av prästerskapets engagemang i den sociala reformpolitiken?

Våld leder ofta till död. Det går inte att förneka att prästerskapet har haft ett finger med i världspolitiken i många hundra år. Det har lierat sig med jordens kungar och diktatorer eller styrande klasser, som har förtryckt de fattiga. Följden har blivit att många människoliv har gått till spillo.

Ett ”tillfredsställande alternativ”?

Våra dagars ”befrielserörelser” är inget undantag. De har också lett till många dödsfall. Gustavo Gutiérrez medger: ”I våra dagar är tilltagande svält och exploatering, såväl som landsförvisning och fängelse ... , tortyr och död ... , det pris som måste betalas för att man gjort uppror mot det världsliga förtrycket.”

Vi ser således att ingen mänsklig teologi kan avlägsna mänsklighetens lidanden. Så länge som girighet och hat existerar, kommer det att finnas behov av någonting bättre. Men finns det då ett bättre alternativ för de fattiga?

[Bild på sidan 6]

”I våra dagar är det viktigare än någonsin att höra till dem som gör motstånd, som kämpar, som tror och hoppas.” — Gustavo Gutiérrez

Ett dilemma för uppriktiga katoliker

År 1984 skickade Vatikanen ut en skrivelse som fördömde befrielseteologin, och Leonardo Boff, en av de ”mest kontroversiella” katolska teologerna, dömdes av kyrkan till ett års ”botgörande tystnad” — ett straff som var avsett att hindra honom från att ge ut tryckalster, uttala sig offentligt eller på något annat sätt förespråka sina tvivelaktiga teologiska uppfattningar.

Men år 1986, en månad innan året av ”tystnad” hade gått till ända, blev Boff benådad. Man skickade ut en skrivelse med titeln ”Instruktion rörande kristen frihet och befrielse”, där man hävdade att det är ”fullständigt berättigat att de som får utstå förtryck från de besuttnas eller de mäktigas sida agerar med moraliskt godtagbara medel ...” ”Väpnad kamp” godkändes som en ”sista utväg”. Hade kyrkan ändrat uppfattning?

Inte enligt författaren till den nya instruktionen, kardinal Joseph Ratzinger, föreståndare för Vatikanens heliga kongregation för trosfrågor. ”Den första instruktionen har ingalunda minskat i värde”, säger han. ”Den andra skrivelsen är en uppföljning.” Andra källor, till exempel pressen, betecknar emellertid den andra instruktionen som en ”ny hållning gentemot ’befrielseteologin’”. Vad beror denna bristande överensstämmelse på?

De försiktiga formuleringarna i den nya instruktionen kan tolkas på mer än ett sätt. Det sägs till exempel: ”Det tillkommer inte kyrkans präster att direkt ingripa i det politiska arbetet och samhällslivets organisering.” Som tidskriften Newsweek så riktigt påpekar: ”Detta slags språk ger gott om svängrum där slipade prelater ... kan agera.”

En rapport förklarar att ”praktiskt taget alla i kyrkan kan hitta något som de kan instämma i”. En befrielseanhängare som Gutiérrez kunde nu säga att ”befrielseteologin är ett tidens tecken i Latinamerika, och kyrkan erkänner den som ett sådant”, medan en konservativ katolik kunde glädja sig över att hans kyrka fortfarande ”kraftigt motsätter sig bruket av marxistisk kollektivism för att beröva människan hennes frihet”. Befrielseteologins olika yttringar är emellertid oförenliga med kyrkans tradition och fortsätter därför att sätta upp katolikerna mot varandra.

Aposteln Paulus ger däremot sanna kristna följande förmaning: ”[Jag uppmanar er] att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan ... stå eniga i tankar och åsikter.” ”[Var] eniga i tanke och sinnelag.” (1 Korintierna 1:10; Filipperna 2:2)a Vad anser du? Är katolikerna ”eniga i tanke och sinnelag”?

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 7]

Är katolikerna ”eniga i tanke och sinnelag”?

[Bildkälla]

Foto: FN

Befrielseteologin, bibeln och du själv

”Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv.” — 2 Timoteus 3:16.a

TROR du det? Vilket är viktigast för dig: att tjäna Gud på det sätt som han vill att du skall tjäna honom eller att tjäna honom på det sätt som du tycker är bäst? ”Guds sätt är naturligtvis det enda rätta sättet”, kanske du säger. Men tycker du verkligen att Guds sätt är det bästa? I så fall kommer du att instämma i ovanstående yttrande av aposteln Paulus.

Ja, Gud har talat till oss, och vi kan läsa hans ord. Vi uppmanar dig att betrakta befrielseteologin ur bibelns synvinkel. Är befrielseteologin grundad på bibeln?

”Ni [tillhör] inte världen”

Jesus sade en gång till sina lärjungar: ”Ni [tillhör] inte världen.” Samma kväll, kvällen före sin död, sade han i bön till sin Fader: ”Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen.” Nästan omedelbart därefter sade han ännu en gång: ”De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen.” — Johannes 15:19; 17:14, 16.

De flesta av kristenhetens religioner gör inga ansträngningar för att avskilja sig från världen. Du kanske själv har läst om detta i nyhetsartiklar. Vart du än vänder dig — i Amerika, Asien, Europa eller Afrika — är situationen densamma. Prästerna i praktiskt taget alla religiösa riktningar är verksamma på den politiska arenan. Men deras inblandning i världspolitiken är bara ett av de områden där de handlar stick i stäv med Guds ord.

Är våld berättigat?

Befrielseteologerna hävdar att våld är berättigat när det tillgrips för att hjälpa de fattiga. Även Vatikanen framför nu officiellt den åsikten att våld är berättigat som ”en sista utväg”. Påven Johannes Paulus II förklarar i ett brev till Brasiliens biskopar: ”Befrielseteologin är inte bara tillbörlig, utan också nyttig och nödvändig för Latinamerika.” Är detta vad bibeln lär?

När Jesus Kristus var på jorden engagerade han sig inte i världens sociala rörelser. När aposteln Petrus tog till ”svärd” för att försvara Guds Son, tillrättavisade Jesus honom tvärtom med orden: ”Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd.” — Matteus 26:52.

Men hur är det då med alla de krig som Israel utkämpade? Enligt bibeln hade israeliterna aldrig tagit del i krig före befrielsen ur Egypten. (2 Moseboken 13:17, 18) När tiden sedan var inne, gjorde de detta på befallning av Gud. Jehova gav emellertid israeliterna bestämda anvisningar om att de endast fick erövra det landområde som han hade lovat deras förfäder. — 1 Moseboken 17:7, 8; 5 Moseboken 2:5, 9, 19.

De kristna ägnar sig visserligen inte åt bokstavlig krigföring mot kött och blod, men de är ändå inbegripna i ett krig, en andlig krigföring. Som aposteln Paulus tydligt förklarade: ”Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot ... ondskans andekrafter i himlarymderna.” — Efesierna 6:12.

Hur kan då kristenhetens prästerskap rättfärdiga våra dagars våldshandlingar?

Guds ord i tredje rummet!

Befrielseteologen Gustavo Gutiérrez förklarade för Vakna! att en lära, till exempel befrielseteologin, uppkommer genom att ”det kristna samfundet urskiljer och accepterar den”. Ja, populära uppfattningar och mänsklig vishet får företräde framför Guds ord. Tycker du att detta är rätt?

Carlos D——— var en hängiven katolik som hade tillbringat elva år vid ett katolskt seminarium. ”Jag hade vigt mitt liv åt att tjäna Gud, och ... mitt mål var att bli en god präst”, säger Carlos. Men allteftersom åren gick var det något som började bekymra honom.

”Bland annat”, säger han, ”insåg jag att bibeln sattes i bakgrunden. Kyrkofädernas tradition kom i första rummet. Därefter kom den myndighet som påven utgör när han talar ex cathedra, och slutligen — i tredje rummet — kom bibeln.”b

Efter att ha lämnat katolska kyrkan tillbringade Carlos många år med att söka efter sanningen i flera andra religioner. Missräknad över vad han fann blev han ateist tills han fick kontakt med Jehovas vittnen och började studera bibeln tillsammans med dem. I dag är Carlos ett överlämnat Jehovas vittne.

Maria V——— var också troende katolik. ”Jag brukade gå i mässan så gott som varenda dag”, säger hon. ”Jag tillhörde också en grupp som kallades La Acción Católica de Señoritas [Katolsk aktion för unga kvinnor].” Maria undervisade också i katekesen i flera år. Vad bestod hennes utbildning av? ”Varje lördag brukade prästen tala med oss om Platons och andra filosofers läror. De flesta av oss förstod ingenting. Jag visste att det inte stod rätt till. Det jag fick lära mig tillfredsställde inte mina andliga behov.” Vad var det som förändrade hennes liv?

”Min pojkvän fick regelbundet Vakna!, och han brukade ge tidskrifterna till mig.” Därefter skaffade sig Maria boken Från det förlorade paradiset till det återvunna paradiset och började läsa den på egen hand. ”Det var då jag verkligen började förstå bibeln — som om en bindel hade tagits bort från mina ögon.”

Maria och hennes pojkvän blev båda överlämnade Jehovas vittnen och gifte sig sedan. I stället för att undervisa i katekesen leder Maria nu 12 bibelstudier med andra som är intresserade av att lära sig bibelns sanning.

Kunskap i Guds ord har också hjälpt många uppriktiga människor med en i materiellt avseende fattig bakgrund.

Bibelns alternativ — Guds rike

I en av de mest kända bönerna genom tiderna riktade Jesus uppmärksamheten på mänsklighetens enda hopp om bättre världsförhållanden. ”Vår fader, du som är i himlen”, bad han. ”Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.” (Kursiverat av oss) — Matteus 6:9, 10.

Är du gynnsamt inställd till gudomlig styrelse, eller föredrar du mänskligt styre? Detta är en fråga som vi alla måste ta ställning till. Med tanke på de nuvarande världsförhållandena kanske du också inser att vi behöver något annat än det som människan har åstadkommit. Men vad kan Guds rike göra för de fattiga i våra dagar?

Rafael R——— växte upp i en fattig familj med nio barn. ”Jag slutade skolan efter första klass för att hjälpa till med familjens försörjning”, berättar han. ”Efter skörden i vår hemby brukade jag gå ut på åkrarna och samla ihop den säd som fanns kvar så att vi hade något att äta.”

Men vid 15 års ålder började Rafael lägga sig till med en kostsam och nedbrytande vana. Han började slösa bort sina pengar — det lilla han tjänade — på alkoholhaltiga drycker. ”Jag minns”, säger Rafael, ”att jag vid två tillfällen till och med begick våldshandlingar för att få ihop tillräckligt mycket pengar för att köpa mer sprit.”

Så småningom gifte sig Rafael och fick tio egna barn att försörja. Ändå blev hans drickande bara värre och värre. Hans hustru Carmen säger: ”Materiellt sett var vi fullständigt utblottade. Jag försökte tjäna lite pengar genom att tvätta åt folk för att få lite mat att sätta på bordet. Vår frukost och middag bestod vanligtvis av en kopp te och en brödbit. Till lunch hade vi bara lite soppa och kanske några potatisar eller squash. Ibland hade vi turen att få äta kött någon gång i veckan.” Rafaels drickande påverkade således också andra. Fanns det då något hopp för denna familj?

”Ja, absolut”, säger Carmen. ”Men det var inte förrän vi satte i gång med att studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen som min man började ändra sig. Vi fick lära känna löftet om Riket — att Jehova snart kommer att befria världen från fattigdom och förtryck. Äntligen hade Gud besvarat mina böner!” Rafael slutade dricka och började sätta Guds rike främst. Kunskapen i bibeln hjälpte honom att ikläda sig ”den nya människan”. (Efesierna 4:22—24) Resultatet har blivit att han och hans familj inte längre behöver dra sig fram i djupaste fattigdom. Så här säger Rafael: ”Vi kanske inte är rika, och vi har inte något eget hus, men vi har till livets nödtorft, och vi är lyckliga.”

Den bibliska undervisningen bidrar också till att utveckla slumrande förmågor. På grund av att Rafael slutat skolan i så unga år kunde han knappt läsa och skriva. Men genom att närvara vid och delta i kristna möten utvecklades han inte bara inom dessa områden, utan han håller nu också tal i sin församling och leder regelbundet ett bibelstudium med sin familj. Men det är inte allt.

Rafael och hans familj har upptäckt ännu en fördel med att sätta Rikets intressen först. ”När min man var sjuk på grund av sitt alkoholproblem”, berättar Carmen, ”fick vi ta emot församlingens kärleksfulla stöd.” Hur gav församlingen detta stöd? Carmen förklarar: ”Bröderna och systrarna kom till vår hjälp i både andligt och ekonomiskt avseende.” Ja, Jehovas folk är ett världsomfattande brödraskap, där församlingens medlemmar på ett kärleksfullt sätt hjälper och stöder varandra.

Bibelns budskap utgör således ett praktiskt hopp för de fattiga. Jesus sade en gång: ”Sök först hans [Guds] rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra [livets nödtorft] också.” (Matteus 6:33) Och som vi såg i Rafaels fall är fördelarna inte bara av materiellt slag.

Kan exakt kunskap i bibeln vara till hjälp också för dig?

Hur du är inbegripen

Aposteln Paulus gav en gång de sanna kristna på den tiden följande förmaning: ”Undersök själva om ni har tro, pröva er själva.” (2 Korintierna 13:5) Och i bön till sin Fader sade Jesus: ”Detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus.” — Johannes 17:3.

Är din tro grundad på kunskap om ”den ende sanne Guden”? Liknar du människorna i Berea, som enligt bibeln var ”mera vidsynta”? De ”tog emot ordet med stor beredvillighet och forskade dagligen i skrifterna för att se om allt detta stämde”. — Apostlagärningarna 17:11.

Är du ”vidsynt” när det gäller Guds ord? Studerar du bibeln regelbundet? Det är endast på detta sätt som du kan ”avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt”. (Romarna 12:2) I bibeln kan du läsa om Guds löfte att befria jorden inte bara från fattigdom, förtryck och internationella stridigheter, utan också från ”tårar”, ”döden”, ”sorg” och ”smärta”. (Uppenbarelseboken 21:4) Detta kommer i sanning att bli en befrielse!

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 9]

”Jag hade vigt mitt liv åt att tjäna Gud, och ... mitt mål var att bli en god präst” — Carlos

”Det var då jag verkligen började förstå bibeln — som om en bindel hade tagits bort från mina ögon” — Maria

[Bild på sidan 10]

”Vi kanske inte är rika, ... men vi har till livets nödtorft, och vi är lyckliga” — Rafael