KRINGGÄRDAD av den om en borg påminnande Vatikanstadens höga murar och stränga säkerhetsanordningar får man det intrycket att man träder in i en sannskyldig skattkammare. Vatikanbiblioteket ligger på påvens slottsgård, och därför måste besökare ha särskild tillåtelse att få komma in där.

Där förvaras den berömda Vatikanhandskriften nr 1209, eller Codex Vaticanus, som man vanligtvis hänvisar till under beteckningen ”B”. Den innehåller de hebreiska skrifterna och en stor del av de kristna grekiska skrifterna och är från början av 300-talet v.t., mindre än 300 år efter apostlarnas tid. Den har varit i Vatikanbibliotekets ägo åtminstone sedan 1481, men gjordes inte tillgänglig för den akademiska världen förrän åren 1889 och 1890.

Mitt första intryck var att skriften var förvånansvärt klar och inte förbleknad. Uppenbarligen hade det ursprungliga bläcket förbleknat och en senare skribent fyllt i varje bokstavs konturer, varigenom kodexen berövats en hel del av sin ursprungliga skönhet. I likhet med praktiskt taget alla bibelhandskrifter på grekiska är Vaticanus en kodex, en bok med sidor, och inte en rulle. Den är skriven på ett högklassigt pergament, ett skrivmaterial berett av skinn från ungdjur.

”Hur kan åldern på en sådan handskrift fastställas?” ville jag veta. Skriftstilen är en nyckelfaktor, fick jag höra. Bibliotekssekreteraren visade mig vänligt de två mycket olika skriftstilarna i handskriften. Första Moseboken till Hebréerna är skrivna med vad som kallas uncialskrift. Detta är den versalbokstavsstil som användes vid bokskrivande från 300-talet f.v.t. till 700- eller 800- talet v.t. Det finns inget mellanrum mellan orden och inga skiljetecken. Uppenbarelseboken däremot (som inte är någon del av den ursprungliga handskriften) är skriven med minuskelskrift, det vill säga en i kursiv form med många av bokstäverna sammanförda med varandra på ett flytande sätt. Denna mindre stil blev allmän vid början av 800- talet v.t.

Det var till exempel Sinaiticus och Vaticanus som utvisade att berättelsen i Johannes 7:53—8:11 om äktenskapsbryterskan var ett senare tillägg, eftersom ingendera av dessa handskrifter innehöll den.