Finns det ett liv efter döden?

”Det finns hopp till och med för ett träd. Om det huggs ner, skjuter det ju upp igen. . . . Om en kraftfull man dör, kan han då leva igen?” — MOSE, EN FORNTIDA PROFET.

1–3. I vad söker många tröst, när de har förlorat någon anhörig i döden?

I ETT bårhus i New York defilerar släktingar och vänner tysta förbi den öppna kistan och stirrar på den 17-årige pojkens döda kropp. Hans skolkamrater känner knappt igen honom. Cancern har gjort honom mager, och cellgiftsbehandlingen har fått honom att tappa håret. Kunde detta verkligen vara deras kamrat, som för bara några månader sedan hade varit så full av energi och liv och haft så många idéer och frågor? Pojkens förtvivlade mor försöker finna hopp och tröst i tanken att hennes son på något sätt fortfarande är vid liv. Med tårar i ögonen upprepar hon gång på gång det som hon har fått lära sig: ”Tommy är lyckligare nu. Gud ville ha Tommy hos sig i himlen.”

² Över tusen mil därifrån, i Jamnagar i Indien, lägger de tre sönerna till en 58-årig affärsman sin fars lik på ett bål för att brännas. Denna soliga förmiddag tänder äldste sonen bålet med en fackla och häller en blandning av välluktande kryddor och rökelse över sin fars livlösa kropp. Eldens sprakande överröstas av brahmanens ständiga upprepande av mantran på sanskrit med innebörden: ”Må själen som aldrig dör fortsätta sina ansträngningar att bli ett med den yttersta verkligheten.”

³ Medan de tre bröderna tittar på likbränningen, frågar de sig själva: ”Tror jag på ett liv efter döden?” Eftersom de har utbildats i olika delar av världen, ger de olika svar. Den yngste är övertygad om att deras älskade far kommer att återfödas till en högre ställning i nästa liv. Mellanbrodern tror att den döde i viss mening sover och inte är medveten om något. Den äldste försöker helt enkelt att acceptera döden som den är, då han menar att ingen med säkerhet vet vad som händer med oss när vi dör.

En fråga med många svar

4. Vilken fråga har oroat människor i alla tider?

⁴ Finns det ett liv efter döden? Den frågan har förbryllat människor i årtusenden. ”Till och med teologer råkar ofta i bryderi när de får den frågan”, säger den katolske teologen Hans Küng. Ja, detta är en fråga som människor i alla tider och i alla samhällen har funderat över, och de svar de har kommit fram till har varit många och skiftande.

5–8. Vad lär olika religioner om ett liv efter döden?

⁵ Många till bekännelsen kristna tror på en himmel och ett helvete. Hinduerna däremot tror på reinkarnation eller återfödelse. Amir Muawiyah, som arbetar vid ett islamiskt centrum, redogör för den muslimska uppfattningen: ”Vi tror att det skall bli en domedag efter döden, då man blir ställd inför Gud, Allah, precis som man blir ställd inför en domstol.” Då kommer Allah, enligt islamisk uppfattning, att bedöma varje människas liv och överlämna henne antingen till paradiset eller till ett brinnande helvete.

⁶ På Sri Lanka lämnar både buddhister och katoliker dörrar och fönster vidöppna, när någon i familjen dör. De tänder en oljelampa, och kistan ställs så att den avlidne ligger med fötterna mot utgången. Man tror att det därigenom blir lättare för den avlidnes ande eller själ att lämna huset.

⁷ De australiska urinnevånarna tror, enligt Ronald M. Berndt vid University of Western Australia, att ”människan är andligt oförstörbar”. Vissa afrikanska stammar tror att vanliga människor blir spöken eller vålnader efter döden, medan bemärkta personer blir anfädersandar, som skall vördas och anropas som osynliga ledare för stammen.

⁸ I vissa länder är trosuppfattningarna om de dödas förmodade själar en kombination av lokal tradition och namnkristendom. I Västafrika är det till exempel sed bland många katoliker och protestanter att täcka över speglar när någon har dött för att ingen skall råka titta i spegeln och där få se den dödes ande. Fyrtio dagar efter en anhörigs död firar sedan släkt och vänner själens uppstigande till himlen.

Ett gemensamt tema

9, 10. Vilken grundläggande lära finns inom de flesta religioner?

⁹ Svaren på frågan vad som händer när vi dör är lika skiftande som sederna och trosuppfattningarna hos dem som ger svaren. Men inom de flesta religioner finns denna grundtanke: Det finns något inuti en människa, en själ eller en ande, som är odödlig och som fortsätter att leva efter döden.

¹⁰ Inom nästan alla av kristenhetens tusentals trossamfund och sekter tror man på själens odödlighet. Också inom judendomen är det en officiell lära. I hinduismen är den trosuppfattningen själva grunden för läran om reinkarnation eller återfödelse. Muslimerna tror att själen blir till samtidigt som kroppen men att den lever vidare när kroppen dör. Inom sådana religioner som afrikansk animism, shintoism och buddhism lär man varianter på samma tema.

11. Hur betraktar somliga filosofer tanken på själens odödlighet?

¹¹ Några tror raka motsatsen, nämligen att allt medvetet liv upphör vid döden. För dem verkar det oförnuftigt att tro att det känslomässiga och intellektuella livet skulle fortsätta i en opersonlig och overklig själ som är skild från kroppen. Den spanske 1900-talsförfattaren och filosofen Miguel de Unamuno skriver: ”Att tro på själens odödlighet är att önska att själen skall vara odödlig, men att önska det med en sådan kraft att man tränger undan förnuftet.” Några som vägrat att tro på en individuell odödlighet är de kända forntida filosoferna Aristoteles och Epikuros, samt läkaren Hippokrates, den skotske filosofen David Hume, den arabiske filosofen Averroës och Indiens förste premiärminister efter självständigheten, Jawaharlal Nehru.

12, 13. Vilka viktiga frågor väcker läran om själens odödlighet?

¹² Frågan är: Har vi verkligen en odödlig själ? Och om själen faktiskt inte är odödlig, hur kommer det sig då att en sådan falsk lära har kunnat bli en integrerande del av de flesta nutida trosuppfattningar? Var uppkom tanken? Och om själen faktiskt upphör att existera vid döden, vilket hopp finns det då för de döda?

¹³ Finns det några sanningsenliga och tillfredsställande svar på dessa frågor? Ja, det gör det! Dessa och andra frågor skall besvaras på följande sidor. Låt oss först undersöka hur läran om själens odödlighet kom till.

Bakgrunden till läran om själens odödlighet

”Inget annat ämne har sysselsatt människans andliga föreställningsvärld mer än frågan om tillståndet efter döden.” — ”ENCYCLOPÆDIA OF RELIGION AND ETHICS”.

1–3. Hur främjade Sokrates och Platon tanken att själen är odödlig?

EN 70-ÅRIG filosof och lärare, som står anklagad för att missakta statens gudar och fördärva de ungas sinnen med sin lära, blir trots sitt strålande försvarstal av en partisk jury funnen skyldig och dömd till döden. Bara några timmar före sin avrättning framför denne åldrige lärare, omgiven av sina elever, en rad argument för att slå fast att själen är odödlig och att döden inte är något att frukta.

² Den dömde mannen är ingen annan än den kände grekiske filosofen Sokrates, som levde på 400-talet f.v.t.a Dessa händelser nedtecknades av hans elev Platon i essäerna Sokrates försvarstal (Apologin) och Faidon. Man menar att Sokrates och Platon var bland de första som förde fram tanken att själen är odödlig. Men det var inte de som gav upphov till denna lära.

³ Som vi skall se kan uppfattningen att människan är odödlig spåras ännu längre tillbaka i tiden. Det var dock Sokrates och Platon som utvecklade tanken och förvandlade den till en filosofisk lära, och den blev därigenom från och med då mer tilltalande för den bildade klassen.

Från Pythagoras till pyramiderna

4. Vilken uppfattning hade grekerna före Sokrates’ tid om livet efter detta?

⁴ Grekerna trodde redan före Sokrates och Platon att själen levde vidare efter döden. Den kände grekiske matematikern Pythagoras, som levde på 500-talet f.v.t., ansåg att själen var odödlig och underkastad själavandring. Dessförinnan menade Thales från Miletos, som anses vara den tidigast kände grekiske filosofen, att det inte bara var människor, djur och växter som hade en odödlig själ, utan också sådana föremål som magneter, eftersom de kunde få järn att flytta sig. De forntida grekerna gjorde gällande att de dödas själar färjades över floden Styx till en stor underjordisk värld, dödsriket. Där dömdes själarna antingen till plåga i ett fängelse med höga murar eller till lycksalighet i Elysion.

5, 6. Hur betraktade perserna själen?

⁵ Österut, i Iran (Persien), levde på 600-talet f.v.t. en profet vid namn Zarathustra (grekiska: Zoroaster). Han införde en form av tillbedjan som kom att bli känd som zoroastrism. Detta var religionen i det persiska väldet, vilket dominerade världsscenen innan Grekland blev en stormakt. I de zoroastriska skrifterna heter det: ”I odödligheten skall den rättfärdiges själ för evigt vara glad, men lögnarens själ skall säkert komma att pinas. Och dessa lagar har Ahura Mazda [avestiska språket: ”den vise herren”] bestämt genom sin suveräna myndighet.”

⁶ Läran om själens odödlighet ingick också i den förzoroastriska iranska religionen. Forntida iranska stammar offrade exempelvis mat och kläder åt de avlidnas själar, vilket dessa skulle ha i en underjordisk skuggvärld.

7, 8. Vad trodde de forntida egyptierna om detta att själen levde vidare efter kroppens död?

⁷ I egyptisk religion intog tron på ett liv efter döden en central plats. Egyptierna trodde att en död människas själ skulle dömas av Osiris, underjordens härskare. Ett papyrusdokument, som man menar är från 1300-talet f.v.t., visar exempelvis hur gravguden Anubis ledsagar skrivaren Hunefers själ till Osiris. Skrivarens hjärta, som representerar hans samvete, läggs i den ena vågskålen på en våg och vägs mot en fjäder, som sanningens och rättvisans gudinna bär på sitt huvud, i den andra vågskålen. Thoth, skriv- och räknekonstens gud, tecknar ner resultatet. Eftersom Hunefers hjärta inte är skuldtyngt, väger det mindre än fjädern, och Hunefer får komma in i Osiris’ område och få odödlighet. Papyrusen visar också ett kvinnligt monster, som står vid vågen, redo att uppsluka den avlidne, om hans hjärta inte klarar provet. Egyptierna mumifierade också sina döda och bevarade faraonernas kroppar i imponerande pyramider, eftersom de trodde att man måste bevara kroppen för att själen skulle kunna leva vidare.

⁸ Läran om själens odödlighet var således gemensam för många forntida civilisationer. Fick de denna lära från samma källa?

Ursprunget

9. Vilken religion påverkade det forntida Egypten, Persien och Grekland?

⁹ I boken The Religion of Babylonia and Assyria sägs det att ”den babyloniska religionen utövade inflytande på det forntida Egypten, Persien och Grekland”. Boken fortsätter med att förklara: ”Med tanke på den tidiga kontakten mellan Egypten och Babylonien, vilken Amarnabreven ger belägg för, fanns det helt visst rika tillfällen att införa babyloniska uppfattningar och seder i egyptisk gudsdyrkan. Mithradyrkan i Persien avslöjar en tydlig påverkan av babyloniska föreställningar. . . . De starka semitiska inslagen både i tidig grekisk mytologi och i grekiska kulter erkänns nu så allmänt av forskarna att inga ytterligare kommentarer behövs. Dessa semitiska inslag är i stor utsträckning mer uttryckligt babyloniska.”b

10, 11. Vad var den babyloniska uppfattningen om livet efter döden?

¹⁰ Men skiljer sig inte den babyloniska uppfattningen om vad som händer efter döden avsevärt från de egyptiska, persiska och grekiska? Tänk till exempel på det babyloniska Gilgamesh-eposet. Dess åldrande hjälte, Gilgamesh, som jagas av dödens verklighet, börjar söka efter odödlighet, men lyckas inte finna det. En vinjungfru som han möter under sin resa uppmuntrar honom rentav att i stället njuta av livet, eftersom han ändå inte kommer att finna det eviga liv han söker. Budskapet i hela eposet är att döden är oundviklig och att hoppet om odödlighet är en illusion. Visar detta att babylonierna inte trodde på ett liv efter detta?

¹¹ Professor Morris Jastrow j:r vid University of Pennsylvania i USA skriver: ”Varken folket eller ledarna för det religiösa tänkandet [i Babylonien] räknade någonsin med möjligheten att det som en gång kallats till liv kunde förintas helt. Döden var [enligt deras uppfattning] en övergång till ett annat slags liv, och förnekandet av odödlighet betonade bara hur omöjligt det var att undgå den ändring av tillvaro som döden innebar.” Ja, babylonierna trodde också att livet på något sätt och i någon form fortsatte efter döden. Detta visade de genom att tillsammans med de döda begrava föremål som dessa kunde använda i livet efter detta.

12–14. a) Var uppstod läran om själens odödlighet efter den stora översvämningen? b) Hur spreds den läran över jorden?

¹² Det är uppenbart att läran om själens odödlighet går tillbaka ända till det forntida Babylon. Enligt Bibeln, en bok med sanningens prägel, grundades staden Babel eller Babylon av Nimrod, en sonsonsson till Noa.c Efter den världsomfattande stora översvämningen på Noas tid fanns det bara ett språk och en religion, men genom att grunda staden Babylon och där bygga ett torn gav Nimrod upphov till en ny religion. Bibelns berättelse visar att tornbyggarna inte lyckades fullborda sitt projekt, eftersom Jehova skapade förvirring i deras språk. När de sedan spred sig över jorden för att börja om på nytt, tog de med sig sin babyloniska religion, och på så sätt kom Babylons religiösa läror att spridas över jordens yta. — 1 Moseboken 10:6–10; 11:4–9.

¹³ Enligt traditionen dog Nimrod en våldsam död. Det är rimligt att tänka att babylonierna efter hans död ville hålla honom högt som deras stads grundare och byggmästare och förste kung, och eftersom guden Marduk (Merodak) betraktades som grundare av Babylon, har somliga forskare menat att Marduk representerar Nimrod som upphöjts till en gud. I så fall måste tanken att människan har en själ som lever vidare efter döden ha varit allmänt accepterad, åtminstone vid Nimrods död. Hur som helst visar de historiska vittnesbörden att läran om själens odödlighet kom till i Babel eller Babylon efter den stora översvämningen.

¹⁴ Men hur kom då denna lära att bli central i de flesta religioner i vår tid? I följande avsnitt skall vi undersöka hur den kom in i österländska religioner.

Begreppet kommer in i österländska religioner

”Jag hade alltid trott att själen var odödlig och att detta var en universell sanning som alla godtog. Därför blev jag verkligt förvånad, när jag fick veta att vissa framstående intellektuella både i Österlandet och Västerlandet lidelsefullt hade argumenterat emot den tron. Nu undrar jag hur läran om odödlighet kom in i det hinduiska medvetandet.” — EN AKADEMIKER SOM UPPFOSTRATS SOM HINDU.

1. Varför är vi intresserade av hur läran om människans odödlighet har utvecklats och spridits i olika religioner?

HUR kom tanken att själen är odödlig in i hinduismen och andra österländska religioner? Eftersom tron på en odödlig själ påverkar en människas syn på framtiden, kan den frågan vara av intresse även för dem i Västerlandet som kanske inte är så insatta i vad dessa religioner lär. Och då ju läran att människan är odödlig är en gemensam nämnare för flertalet trosriktningar i våra dagar, kan kunskapen om hur den utvecklades faktiskt främja ett bättre samförstånd och ett bättre kommunicerande mellan människor.

2. Varför har Indien haft ett så stort religiöst inflytande i Asien?

² Ninian Smart, professor vid University of Lancaster i England, konstaterar: ”Indien har varit det viktigaste centret för religiöst inflytande i Asien. Inte bara på grund av att Indien självt har gett upphov åt ett antal religioner — hinduismen, buddhismen, jainismen, sikhismen osv. — utan också på grund av att en av dessa, buddhismen, i hög grad kom att påverka kulturen i praktiskt taget hela Ostasien.” Många av de kulturer som påverkats på det här sättet ”betraktar fortfarande Indien som sitt andliga hemland”, säger den hinduiske filosofen Nikhilananda. Hur kom då läran om odödlighet in i Indien och andra delar av Asien?

Hinduismens lära om reinkarnation eller återfödelse

3. Vilka kan enligt en historiker ha fört tanken på själavandring till Indien?

³ På 500-talet f.v.t., då Pythagoras och hans efterföljare i Grekland förespråkade teorin om själavandring, utvecklade hinduiska visa män, som levde längs floderna Indus’ och Ganges’ stränder i Indien, samma lära. Att denna lära framträdde samtidigt ”i den grekiska världen och i Indien kan knappast ha varit en tillfällighet”, säger historikern Arnold Toynbee. Han påpekar: ”Det eurasiska nomadsamhället, vilket på 700-talet och 600-talet f.Kr. hade trängt in i Indien, sydvästra Asien, stäpplandet längs Svarta havets norra strand och halvöarna Balkan och Anatolien, kan ha varit en gemensam källa [till inflytande].” Dessa kringvandrande eurasiska stammar förde tydligen med sig tanken på själavandring till Indien.

4. Varför tilltalades hinduiska visa män av tanken på själavandring?

⁴ Hinduismen hade börjat redan omkring år 1500 f.v.t. i Indien, i och med indoeuropéernas ankomst. Redan från början trodde man inom hinduismen att själen var skild från kroppen och att själen levde vidare efter döden. Hinduer utövade därför förfädersdyrkan och lade ut mat åt sina dödas själar. När så läran om själavandring århundraden senare nådde Indien, måste den ha tilltalat hinduiska visa män, vilka brottades med det universella problem som rörde ondska och lidande bland människor. Tillsammans med vad som kallas lagen om karma, dvs. lagen om orsak och verkan, utvecklade hinduiska visa män teorin om reinkarnation, enligt vilken förtjänsterna och bristerna i ett liv belönas eller bestraffas i nästa.

5. Vad är själens slutmål enligt hinduismen?

⁵ Men det fanns ännu ett begrepp som påverkade hinduismens lära om själen. ”Det verkar vara så att vid just den tid då teorin om själavandring och karma utvecklades, eller ännu tidigare”, heter det i Encyclopædia of Religion and Ethics, ”utvecklades också gradvis en annan föreställning bland en liten intellektuell krets i norra Indien, nämligen den filosofiska föreställningen om brahman-atman [den högsta och eviga brahman, den yttersta verkligheten].” Den här tanken kombinerades med teorin om reinkarnation för att definiera slutmålet för hinduer, nämligen frigörelse från själavandringens kretslopp för att bli ett med den yttersta verkligheten. Hinduerna tror att man uppnår detta genom att sträva efter ett socialt acceptabelt beteende och en speciell kunskap i hinduismen.

6, 7. Vad tror man inom den nutida hinduismen om ett liv efter detta?

⁶ Hinduiska visa män utvecklade således tanken om själavandring till läran om reinkarnation eller återfödelse genom att kombinera lagen om karma med begreppet brahman. Nobelpristagaren i litteratur, Octavio Paz, som tidigare var Mexicos ambassadör i Indien, skrev: ”Samtidigt som hinduismen spreds, spreds också en tanke som är central för brahmanism, buddhism och andra asiatiska religioner: metempsykos, dvs. själens förflyttning från en existens till en annan.”

⁷ Läran om reinkarnation är det centrala i den nutida hinduismen. Den hinduiske filosofen Nikhilananda säger: ”Varje god hindu är övertygad om att det inte bara är några få utvalda som har privilegiet att uppnå odödlighet, utan att detta är en medfödd rättighet för alla.”

Återfödelsens kretslopp inom buddhismen

8–10. a) Hur definierar buddhismen tillvaron? b) Hur förklarar en kännare av buddhismen återfödelsen?

⁸ Buddhismen grundades i Indien omkring år 500 f.v.t. Enligt buddhistisk tradition grundades buddhismen av en indisk prins vid namn Siddhartha Gautama, vilken, sedan han hade fått upplysning, blev känd som Buddha. Eftersom buddhismen härrör från hinduismen, är dess läror i vissa avseenden lika hinduismens läror. Enligt buddhismen är tillvaron ett ständigt kretslopp av återfödelse och död, och precis som i hinduismen bestäms varje individs ställning i hans nuvarande liv av det han gjorde i sitt föregående liv.

⁹ Men buddhismen förklarar inte tillvaron i sådana termer som att människan har en själ som lever vidare efter döden. ”[Buddha] såg i människans själ endast en övergående serie av osammanhängande psykologiska stadier, vilka enbart hålls ihop av begäret”, konstaterade Arnold Toynbee. Men Buddha trodde att något, ett tillstånd eller en kraft, vidarebefordrades från ett liv till ett annat. Doktor Walpola Rahula, en kännare av buddhismen, förklarar:

¹⁰ ”En varelse är ingenting annat än en kombination av fysiska och mentala krafter eller energier. Det vi kallar död är den fysiska kroppens fullständiga upphörande att fungera. Upphör alla dessa krafter och energier samtidigt som kroppen slutar att fungera? Buddhismen säger ’nej’. Viljan, längtan, törsten att existera, att fortsätta, att bli mer och mer är en enorm kraft som driver hela liv, hela existenser, ja, hela världen. Detta är den största kraften, den största energin i världen. Enligt buddhismen upphör inte denna kraft när kroppen upphör att fungera, dvs. dör, utan den fortsätter att visa sig i en annan form genom att frambringa en ny existens, och detta kallas återfödelse.”

11. Vad är den buddhistiska uppfattningen om ett liv efter detta?

¹¹ Den buddhistiska uppfattningen om ett liv efter detta är: Tillvaron är evig, om inte individen uppnår slutmålet nirvana, dvs. frigörelse från återfödelsens kretslopp. Nirvana är inte ett tillstånd av evig salighet och inte heller ett tillstånd då man blir ett med den yttersta verkligheten. Det är helt enkelt ett tillstånd av icke-tillvaro, ett ”ställe utan död”, bortom individuell existens. Webster’s Ninth New Collegiate Dictionary definierar ”nirvana” som ”en plats eller ett tillstånd, i vilket bekymmer, lidande eller yttre verklighet är förgätet”. I stället för att söka odödlighet uppmuntras buddhisterna att gå utöver det genom att uppnå nirvana.

12–14. Vilken uppfattning om odödlighet har man inom olika former av buddhism?

¹² Efter hand som buddhismen spreds i Asien förändrades dess läror för att anpassas till lokala trosuppfattningar. I mahayanabuddhismen, som är dominerande i Kina och Japan, tror man exempelvis på överjordiska bodhisattvor eller framtida buddhor. Bodhisattvor skjuter upp nirvana i oräkneliga liv för att kunna tjäna andra och hjälpa dem att uppnå det. Man kan således välja att fortsätta i återfödandets kretslopp även efter det att man har uppnått nirvana.

¹³ En annan förändring, som har fått särskilt stort inflytande i Kina och Japan, är läran om det rena landet i väster, skapat av buddha Amitabha eller Amida. De som åkallar Buddhas namn i tro återföds i det rena landet eller paradiset, där förhållandena bättre befrämjar uppnåendet av den slutliga upplysningen. Vad har utvecklats ur den här läran? Professor Smart, som nämndes tidigare, förklarar: ”Naturligt nog kom paradisets härlighet, som så livligt beskrivs i några av mahayanaskrifterna, att ersätta nirvana i den allmänna föreställningen om slutmålet.”

¹⁴ Den tibetanska buddhismen införlivar andra lokala läror. Den tibetanska boken om de döda beskriver exempelvis en persons öde i mellanstadiet innan han återföds. De döda sägs utsättas för det strålande ljuset från den yttersta verkligheten, och de som inte står ut med det ljuset vinner ingen frigörelse, utan återföds. Det är uppenbart att buddhismen i dess olika former förmedlar tanken på odödlighet.

Förfädersdyrkan i Japans shinto

15–17. a) Hur utvecklades dyrkan av förfädernas andar inom shintoismen? b) Hur är tron på själens odödlighet grundläggande i shintoismen?

¹⁵ Det fanns redan en religion i Japan, då buddhismen kom dit på 500-talet v.t. Det var en religion utan namn, och den bestod av trosuppfattningar som hade samband med människors moral och seder. Men i och med införandet av buddhismen uppstod behovet att kunna särskilja den namnlösa japanska religionen från den utländska. Och så uppstod uttrycket ”shinto”, som betyder ”gudarnas väg”.

¹⁶ Vad trodde man inom den ursprungliga shintoismen om ett liv efter detta? Uppslagsverket Kodansha Encyclopedia of Japan förklarar att i samband med att man började med jordbruksformen att odla ris på fält som sätts under vatten blev ”det nödvändigt med välorganiserade och stabila samhällen, och det utvecklades jordbruksriter som senare kom att spela en så viktig roll i shinto”. Fruktan för hädangångna själar fick dessa forntida människor att tänka ut riter för att blidka dem. Detta utvecklades till dyrkan av förfädernas andar.

¹⁷ Enligt shintoismen har en ”hädangången” själ kvar sin personlighet, men den har befläckats på grund av döden. När den sörjande utför minnesriter, renas den dödes själ, tills all illvilja är borta, och den blir fredlig och välvillig. Med tiden avancerar förfaderns ande till att bli en släktgud eller en skyddsgud. Eftersom shintoismen existerade jämsides med buddhismen, införlivade den vissa buddhistiska läror, däribland läran om ett paradis. Vi ser således att tron på odödligheten är grundläggande i shintoismen.

Odödligheten i daoismen och förfädersdyrkan i konfucianismen

18. Vad tror man inom daoismen om odödlighet?

¹⁸ Daoismen (taoismen) grundades av Lao Zi (Lao-tzu), som enligt traditionen levde i Kina på 500-talet f.v.t. Enligt daoismen är målet i livet att bringa människans verksamhet i harmoni med dao, dvs. naturens väg. Odödligheten kan, enligt daoismen, sammanfattas så här: Dao är den styrande principen i universum. Dao har inte någon början och inte något slut. Genom att leva i samklang med dao tar en individ del i den och blir evig.

19–21. Vilka försök ledde daoistiska teorier till?

¹⁹ I sina försök att bli ett med naturen kom daoisterna med tiden att bli särskilt intresserade av dess tidlöshet och återhämtningsförmåga. De tänkte att man genom att leva i harmoni med dao, dvs. naturens väg, på något sätt skulle kunna upptäcka naturens hemligheter och bli immun mot fysisk skada, sjukdom och till och med döden.

²⁰ Daoisterna började experimentera med meditation, andningsövningar och kost, något som de menade skulle kunna fördröja nedbrytandet av kroppen och döden. Snart började det cirkulera legender om odödliga människor som kunde flyga på moln och efter eget gottfinnande framträda i synlig eller osynlig gestalt och vilka i otaliga år bodde på heliga berg eller avlägsna öar och livnärde sig på dagg eller magiska frukter. Den kinesiska historien berättar att kejsar Qin Shi Huangdi år 219 f.v.t. skickade i väg ett antal fartyg med 3.000 pojkar och flickor för att försöka finna sagoön P’eng-lai, de odödligas boning, och därifrån ta med sig odödlighetens ört. Det behöver väl knappast sägas att de aldrig återkom med detta livselixir.

²¹ Sökandet efter evigt liv fick daoisterna att experimentera med att söka blanda till ett odödlighetspiller med hjälp av alkemi. Enligt daoismen uppstår liv genom en kombination av de motsatta krafterna yin och yang (det kvinnliga och det manliga). Genom att blanda bly (som representerar det mörka, yin) och kvicksilver (som representerar det ljusa, yang) menade sig alkemisterna efterlikna naturens egna processer och trodde att de skulle kunna framställa ett odödlighetspiller.

22. Vad ledde det buddhistiska inflytandet på det religiösa livet i Kina till?

²² Under 600-talet v.t. började buddhismen tränga in i Kinas religiösa liv. Resultatet blev en blandning av buddhism, spiritism och förfädersdyrkan. Enligt professor Smart gav ”både buddhismen och daoismen form och innehåll åt de trosuppfattningar om ett liv efter detta vilka hade varit rätt lösa i forntida kinesisk förfädersdyrkan”.

23. Vilken inställning hade Konfucius till förfädersdyrkan?

²³ Konfucius, Kinas andre framträdande vise man under 500-talet f.v.t. och vars filosofi lade grunden till konfucianismen, sade inte så mycket om ett liv efter detta. Han betonade i stället vikten av moralisk godhet och ett socialt godtagbart beteende. Men han var positiv till förfädersdyrkan och lade stor vikt vid att man utförde de riter och ceremonier som hade samband med avlidna förfäders andar.

Andra österländska religioner

24. Vad lär jainismen om själen?

²⁴ Jainismen grundades i Indien på 500-talet f.v.t. Dess grundare, Mahavira, lärde att allt levande har en evig själ och att själen kunde förlossas från slaveriet under karma enbart genom extrem självförnekelse och självdisciplin och en sträng tillämpning av icke-våld mot alla varelser. Detta tror jainisterna fortfarande.

25, 26. Vilka hinduiska läror finner man också inom sikhismen?

²⁵ I Indien föddes också sikhismen, en religion som utövas av 19 miljoner människor. Den här religionen började på 1500-talet, när gurun Nanak beslöt att förena det bästa inom hinduismen och islam till en ny religion. Sikhismen antog de hinduiska lärorna om själens odödlighet, reinkarnationen och karma.

²⁶ Det är uppenbart att tron att livet fortsätter efter det att kroppen har dött är en integrerande del av flertalet österländska religioner. Men hur är det då med kristendomen, judendomen och islam?

Begreppet kommer in i judendomen, kristendomen och islam

”Religion är bland annat ett försök att få de troende att försonas med tanken att de en dag måste dö. Människor blir lovade en bättre tillvaro bortom graven eller en återfödelse eller bådadera.” — GERHARD HERM, TYSK FÖRFATTARE.

1. På vad grundar de flesta religioner sitt löfte om ett liv efter döden?

PRAKTISKT taget alla religioner lovar människor ett liv efter detta, ett löfte som helt vilar på tron att människan har en odödlig själ, som vid döden far till en annan sfär eller vandrar över i en annan varelse. Som vi såg i föregående avsnitt har tron på människans odödlighet redan från början varit en integrerande del av österländska religioner. Men hur är det då med judendomen, kristendomen och islam? Hur kom denna lära att bli en central del av dessa trosläror?

Judendomen införlivar grekiska uppfattningar

2, 3. Lär, enligt Encyclopaedia Judaica, de heliga hebreiska skrifterna att själen är odödlig?

² Judendomens rötter går så långt tillbaka i tiden som till Abraham, som levde för omkring 4.000 år sedan. De heliga hebreiska skrifterna började skrivas på 1500-talet f.v.t. och fullbordades vid den tid då Sokrates och Platon utvecklade teorin om själens odödlighet. Lärde dessa skrifter att själen är odödlig?

³ Så här svarar Encyclopaedia Judaica: ”Det var först under den postbibliska perioden som en tydlig och bestämd lära om själens odödlighet blev vedertagen . . . och blev en av hörnstenarna i den judiska och kristna tron.” Det hette också: ”Under den bibliska perioden betraktades människan som en helhet. Själen var således inte klart åtskild från kroppen.” De tidiga judarna trodde på de dödas uppståndelse, vilket ”skall skiljas från tron på . . . själens odödlighet”, påpekar det uppslagsverket.

4–6. Hur kom läran om själens odödlighet att bli en av judendomens ”hörnstenar”?

⁴ Hur blev då läran en av judendomens ”hörnstenar”? Historien ger svaret. Genom ett blixtkrig erövrade Alexander den store år 332 f.v.t. stora delar av Mellersta Östern. När han anlände till Jerusalem, välkomnade judarna honom med öppna armar. Enligt den under det första århundradet verksamme historikern Flavius Josephus visade de honom profetian i Daniels bok, som hade skrivits över 200 år dessförinnan och där hans erövringar i rollen som ”Greklands kung” klart beskrivs. (Daniel 8:5–8, 21) Alexanders efterträdare fortsatte med hans plan att hellenisera det grekiska väldet, dvs. att sprida det grekiska språket och den grekiska kulturen och filosofin till alla delar av det. En sammansmältning av den grekiska och den judiska kulturen var ofrånkomlig.

⁵ I början av 200-talet f.v.t. påbörjades den första översättningen av de hebreiska skrifterna, kallad Septuaginta, till grekiska. Genom den översättningen kom många icke-judar att få respekt för judarnas religion och bli förtrogna med den, och en del övergick också till den. Judarna å sin sida blev insatta i grekiskt tänkande, och några blev även filosofer, vilket var något helt nytt för dem. En sådan judisk filosof var Filon från Alexandria, som levde under första århundradet v.t.

⁶ Filon vördade Platon och försökte förklara judendomen i grekiska filosofiska termer. Som det sägs i boken Heaven—A History: ”Genom att skapa en unik syntes av platonsk filosofi och biblisk tradition banade Filon väg för senare kristna [och judiska] tänkare.” Och vad trodde då Filon om själen? Boken fortsätter: ”Enligt honom återförs själen vid döden till sitt ursprungliga, prenatala tillstånd. Eftersom själen tillhör andevärlden, blir det kroppsliga livet blott och bart en flyktig, och ofta olycklig, episod.” Bland de judiska tänkare som trodde på själens odödlighet var den kände judiske läkaren Isaac Israeli på 900-talet och den tysk-judiske filosofen Moses Mendelssohn på 1700-talet.

7, 8. a) Hur beskriver Talmud själen? b) Vad säger senare litteratur om judisk mystik om själen?

⁷ Talmud har också haft stort inflytande på judiskt tänkesätt och liv. Den är en skriven sammanfattning av den så kallade muntliga lagen och de kommentarer och förklaringar som senare gjorts till den, och den sammanställdes av rabbiner från 100-talet v.t. och in i medeltiden. ”Talmuds rabbiner”, heter det i Encyclopaedia Judaica, ”trodde att själen fortsatte att existera efter döden.” Talmud talar rentav om att de döda kontaktar de levande. I Encyclopædia of Religion and Ethics heter det: ”[Rabbinerna] trodde, antagligen på grund av påverkan från platonismen, att själen hade existerat tidigare.”

⁸ Längre fram går man i kabbalan, dvs. senare litteratur om judisk mystik, till och med så långt som till att lära reinkarnation. Angående denna trosuppfattning heter det i The New Standard Jewish Encyclopedia: ”Tanken verkar ha uppkommit i Indien. . . . I kabbalan dyker den först upp i boken Bahir, och sedan, från och med Zohar, blev den allmänt accepterad av mystikerna och spelar en viktig roll i den chassidiska tron och litteraturen.” Reinkarnationsläran är numera allmänt accepterad som en judisk lära i Israel.

9. Vilken inställning till själens odödlighet har man nu inom de flesta judiska riktningar?

⁹ Tanken på själens odödlighet kom alltså in i judendomen genom påverkan av grekisk filosofi, och den läran är nu accepterad av de flesta av dess riktningar. Hur kom då den läran in i kristendomen?

”Kristendomen” omfattar Platons tankar

10. Vilken slutsats drog en känd spansk författare och filosof om Jesu tro på själens odödlighet?

¹⁰ Den sanna kristendomen började med Kristus Jesus. Miguel de Unamuno, en känd spansk 1900-talsförfattare och filosof, skrev om Jesus: ”Han trodde enligt judiskt synsätt på en uppståndelse i köttet och inte enligt [grekiskt] platonskt synsätt på själens odödlighet. . . . Bevisen för detta kan man se i vilken ärligt uttolkande bok som helst.” Miguel de Unamuno drog slutsatsen: ”Själens odödlighet . . . är en hednisk filosofisk lära.”

11. När började grekisk filosofi tränga in i kristendomen?

¹¹ När och hur trängde denna ”hedniska filosofiska lära” in i kristendomen? The New Encyclopædia Britannica påpekar: ”Från mitten av 100-talet e.Kr. började kristna med en viss utbildning i grekisk filosofi tycka att de, både för att tillfredsställa sitt eget intellekt och för att omvända bildade hedningar, behövde få uttrycka sin tro i termer från grekisk filosofi. Den filosofi som passade dem bäst var platonismen.”

12–14. Vilken roll spelade Origenes och Augustinus i fråga om att sammansmälta platonsk filosofi med ”kristendomen”?

¹² Origenes av Alexandria (c:a 185–254 v.t.) och Augustinus av Hippo (354–430 v.t.) var två sådana tidiga filosofer som utövade ett stort inflytande på ”kristendomens” läror. Angående dem heter det i New Catholic Encyclopedia: ”Det var först med Origenes i Östern och sankt Augustinus i Västern som själen blev vedertagen som ett andligt väsen och ett filosofiskt begrepp utformades om dess natur.” På vad grundade Origenes och Augustinus sina tankar om själen?

¹³ Origenes var lärjunge till Klemens av Alexandria, som var ”den förste av fäderna som tydligt lånade från den grekiska traditionen om själen”, heter det i New Catholic Encyclopedia. Origenes måste ha påverkats djupt av Platons tankar om själen. ”[Origenes] införlivade hela det kosmiska dramat om själen, som han lånat från Platon, i den kristna läran”, konstaterade teologen Werner Jaeger i The Harvard Theological Review.

¹⁴ Augustinus betraktas av några inom kristenheten som antikens störste tänkare. Innan Augustinus vid 33 års ålder omvändes till ”kristendomen” var han mycket intresserad av filosofi och hade blivit nyplatonist.a Hans tänkesätt förblev nyplatonskt också efter hans omvändelse. ”Det var i hans sinne som Nya testamentets religion fullständigast sammansmältes med den grekiska filosofins platonska tradition”, heter det i The New Encyclopædia Britannica. Och New Catholic Encyclopedia erkänner att Augustinus’ ”lära [om själen], som kom att bli norm i Västerlandet till slutet av 1100-talet, till stor del är hämtad . . . från nyplatonismen”.

15, 16. Ändrade intresset på 1200-talet för Aristoteles’ läror kyrkans ståndpunkt när det gällde läran om själens odödlighet?

¹⁵ Mycket på grund av den goda tillgången på verk på latin av arabiska lärda, med omfattande kommentarer angående Aristoteles’ skrifter, vann Aristoteles’ läror popularitet i Europa på 1200-talet. En katolsk teolog och filosof vid namn Thomas av Aquino var djupt imponerad av Aristoteles’ tankar, och på grund av hans skrifter kom Aristoteles’ uppfattningar att utöva större inflytande på kyrkans lära än vad Platons hade gjort. Men den utvecklingen påverkade inte läran om själens odödlighet.

¹⁶ Aristoteles lärde att själen var oskiljaktigt förbunden med kroppen och att själen inte fortsatte att existera för sig själv efter döden och att om det fanns något evigt i människan, så var det ett abstrakt och opersonligt intellekt. Det synsättet var inte i linje med kyrkans lära om att en människas själ lever vidare efter döden. Aquino modifierade därför Aristoteles’ uppfattning om själen och försäkrade att det fanns förnuftsskäl som bevisade att själen var odödlig. Kyrkans lära om själens odödlighet förblev således oförändrad.

17, 18. a) Innebar reformationen på 1500-talet en reform av läran om själen? b) Vad tror man inom de flesta kyrkosamfund i kristenheten om själens odödlighet?

¹⁷ Intresset för Platon väcktes på nytt under den tidiga renässansen på 1300- och 1400-talen. Den berömda italienska släkten Medici medverkade även till grundandet av en akademi i Florens för att främja studier av Platons filosofi. Under 1500- och 1600-talen avtog intresset för Aristoteles. Och reformationen på 1500-talet innebar inte någon reformation av läran om själen. Även om de protestantiska reformatorerna tog strid om läran om skärselden, godtog de läran om evig pina eller evig lycksalighet.

¹⁸ Läran om själens odödlighet finns således i de flesta kyrkosamfund inom kristenheten. En amerikansk filosof och psykolog, som lagt märke till detta, skriver: ”För flertalet människor i västvärlden innebär religion faktiskt odödlighet och inget annat. Gud är den som skapar odödlighet.”

Odödlighet och islam

19. När grundades islam, och av vem?

¹⁹ Islam började i och med att Muhammed vid omkring 40 års ålder fick en kallelse att bli profet. Det är en allmän uppfattning bland muslimer att han fick sina uppenbarelser under en period på mellan 20 och 23 år, från omkring år 610 v.t. till sin död år 632 v.t. Dessa uppenbarelser finns nedtecknade i Koranen, muslimernas heliga bok. Vid den tid då islam kom till hade redan det platonska begreppet om en själ trängt in i judendomen och kristendomen.

20, 21. Vad tror muslimerna om ett liv efter detta?

²⁰ Muslimerna menar att deras tro är höjdpunkten av de uppenbarelser som gavs åt forna tiders trogna hebréer och kristna. Koranen citerar både de hebreiska och de grekiska skrifterna. Men när det gäller läran om själens odödlighet skiljer sig Koranen från dessa skrifter. Koranen lär att människan har en själ som lever vidare efter döden. Den talar också om de dödas uppståndelse och en domens dag och att själens slutliga öde är att antingen få leva i en himmelsk lustgård eller straffas i ett brinnande helvete.

²¹ Muslimerna menar att en död människas själ kommer till barzakh, en ”skiljevägg”, vilket betecknar den plats eller det tillstånd där människor kommer att vara efter döden och före domen. (Sura 23:102, 103) Själen befinner sig där och är vid medvetet liv, och om personen i fråga har varit ond, får hans själ undergå något som kallas ”Dödens straff”, och om han har varit trogen, får hans själ åtnjuta lycka. Men de trogna måste också genomgå vissa kval på grund av de få synder som de har begått under sin livstid. På domens dag lämnar alla detta övergångsstadium och går sitt eviga öde till mötes.

22. Vilka olika teorier om själens öde framförde vissa arabiska filosofer?

²² Medan begreppet själens odödlighet kom in i judendomen och kristendomen genom platonskt inflytande, byggdes det in i islam redan från början. Därmed inte sagt att inte arabiska lärda män har försökt förena islamiska läror med grekisk filosofi. Den arabiska världen påverkades faktiskt mycket av Aristoteles’ verk. Och sådana ansedda arabiska filosofer som Avicenna och Averroës vidareutvecklade Aristoteles’ tankar. Men i sina försök att samordna grekiska tankar med den muslimska läran om själen utvecklade de andra teorier. Avicenna förklarade exempelvis att människosjälen är odödlig, medan Averroës argumenterade emot den tanken. Men oavsett dessa synpunkter tror muslimerna fortfarande på läran om själens odödlighet.

23. Vad är judendomens, ”kristendomens” och islams ståndpunkt när det gäller själens odödlighet?

²³ Det är således uppenbart att både judendomen, ”kristendomen” och islam lär att själen är odödlig.

Vart skall man vända sig för att få svar?

”Teorin om evigt lidande är oförenlig med tron på Guds kärlek till det skapade. . . . Att tro att själen skall straffas i evighet för misstag begångna under några få år och utan att den får tillfälle att bättra sig strider mot förnuftet.” — NIKHILANANDA, HINDUISK FILOSOF.

1, 2. Vilka frågor uppstår med tanke på alla olika trosuppfattningar om livet efter detta?

MÅNGA känner sig i likhet med den hinduiske filosofen Nikhilananda illa till mods vid tanken på läran om evig pina. Många har också svårt att förstå sådana uppfattningar som uppnåendet av nirvana och förenandet med dao eller tao.

² Inom både österländska och västerländska religioner har det på grund av läran om själens odödlighet utvecklats ett virrvarr av trosuppfattningar om ett liv efter detta. Går det att få reda på sanningen om vad som händer med oss när vi dör? Är själen verkligen odödlig? Vart kan vi vända oss för att få svar?

Vetenskapen och filosofin

3. Kan man få svar på frågorna angående ett liv efter döden genom vetenskapen eller vetenskapliga undersökningsmetoder?

³ Kan man få svar på frågorna angående ett liv efter detta med hjälp av vetenskapen eller vetenskapliga undersökningsmetoder? Berättelser på senare tid om nära döden-upplevelser eller trancetillstånd har fått somliga forskare att försöka få fram rön om ett liv efter döden. Efter att i sin föreläsning ”Döden som inträde i ljuset?” ha gått igenom några sådana påståenden drog den katolske teologen Hans Küng följande slutsats: ”Sådana erfarenheter bevisar ingenting om ett eventuellt liv efter döden: det som det här är frågan om är de fem sista minuterna före döden och inte ett evigt liv efter döden.” Han tillade: ”Frågan om ett eventuellt liv efter döden är av oerhört stor betydelse för livet före döden. Om inte läkarvetenskapen kan ge det svaret, måste det sökas på annat håll.”

4. Kan filosofin hjälpa oss att finna svaret på frågan angående ett liv efter detta bland alla de möjligheter som de olika religionerna erbjuder?

⁴ Hur är det då med filosofin? Kan den hjälpa oss att finna svaren på frågorna angående ett liv efter detta bland alla de möjligheter som de olika religionerna erbjuder? Filosofisk forskning inbegriper ”spekulativ verksamhet”, sade den brittiske 1900-talsfilosofen Bertrand Russell. Filosofi är enligt The World Book Encyclopedia en ”form av undersökning eller en analytisk, utvärderande, tolkande och teoretiserande process”. När det gäller frågan angående livet efter detta har de filosofiska teorierna varierat från det att man har kallat odödlighet enbart önsketänkande till att man har förklarat att det är varje människas medfödda rättighet.

En unik källa med svar

5. Vilken är den äldsta skrivna bok som finns?

⁵ Det finns dock en bok som innehåller sanningsenliga svar på viktiga frågor om livet och döden. Det är den äldsta skrivna bok som finns — delar av den skrevs för omkring 3.500 år sedan. Första delen av den här boken skrevs några hundra år innan de tidigaste hymnerna i de hinduiska Vedaböckerna formulerades och omkring tusen år innan Buddha, Mahavira och Konfucius levde. Den fullbordades år 98 v.t., eller över 500 år innan Muhammed grundade islam. Denna unika källa till överlägsen vishet är Bibeln.a

6. Varför kan vi förvänta att Bibeln skall tala om för oss vad själen är?

⁶ Bibeln innehåller korrekt forntida historia. Denna historiska redogörelse går tillbaka ända till människans skapelse. Den för oss till och med tillbaka till tiden före hennes skapelse. En sådan bok kan verkligen ge oss inblick i hur människan skapades och vad själen är.

7, 8. Varför kan vi med tillförsikt vända oss till Bibeln för att få sanningsenliga och tillfredsställande svar på frågan vad som händer när vi dör?

⁷ Bibeln är också en bok med profetior som osvikligt har uppfyllts. Den förutsade exempelvis mycket detaljerat de medo-persiska och grekiska väldenas uppkomst och fall. Dessa profetior var så exakta att vissa kritiker förgäves har försökt bevisa att de skrevs efter det att händelserna hade ägt rum. (Daniel 8:1–7, 20–22) Vissa av Bibelns profetior uppfylls i detalj i vår egen tid.b — Matteus, kapitel 24; Markus, kapitel 13; Lukas, kapitel 21; 2 Timoteus 3:1–5, 13.

⁸ Ingen människa, hur intelligent hon än är, skulle så exakt kunna förutsäga framtida händelser. Det kan endast den allsmäktige och allvise Skaparen av universum. (2 Timoteus 3:16, 17; 2 Petrus 1:20, 21) Bibeln är verkligen en bok från Gud. En sådan bok kan helt visst ge oss sanningsenliga och tillfredsställande svar på frågan vad som händer med oss när vi dör. Men låt oss först se vad den har att säga om själen.