Att endräktigt söka nå målet liv

”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — JOHANNES 17:3.

1. a) Vid vilket tillfälle talade Jesus för första gången om ”evigt liv”? b) Vilka kan nå detta mål?

UTAN att någon ser honom kommer han smygande genom nattens skuggor. Det är Nikodemus. Han har blivit imponerad av de tecken som Jesus utförde i Jerusalem vid påsktiden år 30 v.t. Det är till denne farisé som Guds Son talar när han för första gången, enligt vad som finns nedtecknat, använder uttrycket ”evigt liv”, och han tillägger följande hjärtevärmande ord: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:15, 16) Vilken storslagen möjlighet öppnar sig inte nu för världen av återlösbara människor! Ja, till och med en stolt farisé kan ödmjuka sig för att nå målet.

2. a) Under vilka förhållanden talade Jesus återigen om ”evigt liv”? b) Vilka får tillgång till livgivande vatten?

² Kort tid därefter färdas Jesus från Jerusalem till Galileen. Han stannar till vid en brunn i Samarien, medan hans lärjungar ger sig av för att köpa mat. En kvinna kommer för att hämta upp vatten. Så här säger Jesus till henne: ”Vemhelst som dricker av det vatten, som jag skall ge honom, skall aldrig någonsin bli törstig, utan det vatten, som jag skall ge honom, skall i honom bli en källa med vatten som bubblar upp för att förmedla evigt liv.” (Johannes 4:14) Varför håller Jesus fram ett så dyrbart hopp för den här kvinnan, då ju samariterna var föraktade av judarna? Dessutom har ju den här kvinnan, som Jesus vet, haft fem män och lever nu omoraliskt tillsammans med en man som inte är hennes egen. Men som Jesus här förklarar skall livgivande sanningsvatten göras tillgängligt till och med för de föraktade av världen av människor, om bara dessa ändrar sinne och reder upp sitt liv. — Jämför Kolosserna 3:5—7.

3. a) Vad slags ”mat” rekommenderar Jesus? b) Hur har Johannes 4:34—36 uppfyllts?

³ ”Evigt liv”! När Jesu lärjungar återvänder och trugar honom att äta, utvecklar han detta tema ytterligare och säger till dem: ”Min mat är att jag skall göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” Vad är detta för ett verk? Jesus säger: ”Lyft upp era ögon och se på fälten, att de är vita till skörd. Redan får den som skördar lön och samlar in frukt för evigt liv.” En sådan skörd kunde förväntas till och med bland de ödmjuka samariterna, och den blev en glädjande realitet, som berättelsen visar. (Johannes 4:34—36; Apostlagärningarna 8:1, 14—17) Skördandet för evigt liv fortsätter ännu i denna dag, men nu är åkern världen. Jesu Kristi lärjungar har fortfarande rikligt att göra i detta Herrens verk. — Matteus 13:37, 38; 1 Korintierna 15:58.

”Livets gåva”

4. Vad svarar Jesus judarna angående att hålla sabbaten?

⁴ Det går ett år. Det är nu vid påsktiden år 31 v.t. Jesus är i Jerusalem för att vara med vid högtiden, som han brukar. Men judarna börjar förfölja honom, därför att han utför kärleksfulla handlingar med att bota på sabbaten. Vad svarar Jesus dem? Han säger: ”Min Fader har fortsatt att arbeta ända tills nu, och jag fortsätter att arbeta.” De söker därför döda honom. — Johannes 5:17, 18.

5, 6. a) Vilken dyrbar gemenskap beskriver Jesus nu? b) Hur har Jesus ”liv i sig själv”?

⁵ Men Jesus övergår till att beskriva en mycket dyrbar gemenskap — den endräkt eller enhet som finns mellan honom och Fadern. Så här säger han till de där judarna: ”Ty Fadern är fäst vid Sonen och visar honom alla de ting han själv gör, och han skall visa honom gärningar större än dessa, för att ni må förundra er.” Han tillkännager att Fadern har överlämnat extraordinär makt åt honom och säger: ”Den som hör mitt ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv, och han kommer inte till dom utan har gått över från döden till livet.” — Johannes 5:20, 24.

⁶ Ja, till och med de som är ”döda” i Guds ögon på grund av sin nedärvda syndfullhet kan ”höra Guds Sons röst” och få liv. Men hur då? Jesus förklarar: ”Ty alldeles som Fadern har liv i sig själv, så har han gett också åt Sonen att ha liv i sig själv.” Dessa ord, ”liv i sig själv”, kan också översättas ”i sig själv livets gåva”. (Johannes 5:25, 26, Referensbibeln, fotnot) Jesus kan alltså ge människor en god ställning inför Gud. Han kan också uppväcka och ge liv åt dem som sover i döden. — Johannes 11:25; Uppenbarelseboken 1:18.

7. a) Vad säger oss Psalm 36:6, 10 om Gud? b) Hur har Jehova belönat sin Son, som bevarar sin ostrafflighet?

⁷ Jehova har alltid haft liv i sig själv. Det är skrivet om honom: ”Hos dig är livets källa.” (Psalm 36:6, 10) Men nu har Fadern uppväckt sin Son, som bevarar sin ostrafflighet, från de döda som ”förstlingen av dem som har somnat in”. Eftersom Jesus ”i sig själv” har ”livets gåva”, har han blivit bemyndigad att förlåta synder, att döma och att uppväcka de döda med utsikt till evigt liv. — 1 Korintierna 15:20—22; Johannes 5:27—29; Apostlagärningarna 17:31.

En glädjefylld gemenskap

8, 9. a) Hur kan vi hålla målet evigt liv i sikte? b) Vilken anordning gör Gud när det gäller evigt liv? c) Vilka kommer att få del av dessa välsignelser, och hur?

⁸ Jesu lärjunge Judas förmanar oss således: ”Bevara er själva i Guds kärlek, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi barmhärtighet med utsikt till evigt liv.” (Judas, vers 21) Vilket dyrbart mål — evigt liv! Och enligt vår fullkomlige Skapares vilja och den anordning han gör genom sin Son skall detta bli ett liv i fullkomlighet. Det kommer att vara fritt från det slit och släp som så ofta kännetecknar kampen för tillvaron i den nuvarande tingens ordning. I den kommande tingens ordning kommer det inte längre att finnas sorg, sjukdom, laglöshet, korruption, nej, inte ens död! — Mika 4:3, 4; 1 Korintierna 15:26.

⁹ Vilka skall då få vara med om uppfyllelsen av dessa löften — och var? Det är de som kommer att utöva tro på Jesu offer och som fogar gudaktiga gärningar till den tron. Dessa blir harmoniskt sammanfogade med medkristna runt jorden i trons endräkt. — Jakob 2:24; Efesierna 4:16.

10. a) Vad kommer först i ordning i Guds ”förvaltning”? b) Vad övergår ”förvaltningen” därefter till?

¹⁰ Gud har behagat fatta ett beslut om ”en förvaltning ..., nämligen att sammanfatta allt igen i den Smorde, det som är i himlarna och det som är på jorden”. (Efesierna 1:8—10) Detta är Guds anordning med ett hushåll, som börjar med församlandet av Kristi 144.000 medarvingar. Dessa är köpta ”från människorna såsom en förstling åt Gud och åt Lammet [Jesus Kristus]”. De har del i ”den första [den himmelska] uppståndelsen”, så att de kan tjäna tillsammans med Kristus som kungar och präster i tusen år. Därefter tar Guds förvaltning itu med att församla ”det som är på jorden” och börjar med en oräknelig ”stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. Dessa Guds tjänare skall komma ut ur ”den stora vedermödan” med utsikten att vinna evigt liv på ”en ny jord”. — Uppenbarelseboken 14:1, 4; 20:4, 6; 7:4, 9—17; 21:1, 4.

11. a) Vilken dyrbar ”gemenskap” åsyftas i Efesierna 1:11? b) Hur är Johannes 15:4, 5 tillämpligt på dem som är i denna ”gemenskap”?

¹¹ Guds med anden smorda söner, vilka är ”det som är i himlarna”, åtnjuter ett mycket förtroligt förhållande till Jesus och till Fadern. De anges som ”arvingar” till Riket i gemenskap med Jesus. (Efesierna 1:11) Jesus uppmuntrade dem till att förbli i gemenskap med honom, precis som rankor förblir fästa vid en vinstock för att bära mycket frukt. Om inte denna dyrbara gemenskap med Jesus Kristus bevaras, kan rankorna ”inte göra något alls”. — Johannes 14:10, 11, 20; 15:4, 5; 1 Johannes 2:27.

”Andra får” är nu inneslutna

12. a) I vilket förhållande står de ”andra fåren” till den ”lilla hjorden”? b) Hur är 1 Johannes 2:1—6 tillämpligt på var och en av dessa grupper?

¹² Men hur är det då med de miljontals andra fårlika människor, vilka under de gångna 50 åren har skilts från de världsliga ”getterna”? (Matteus 25:31—40) Dessa tillhör inte Jesu ”lilla hjord”, som Riket ges åt, utan som ”andra får” ansluter de sig till den ”lilla hjorden” som en del av en större hjord som tjänar i harmoni med Fadern och Sonen. (Lukas 12:32; Johannes 10:16) Aposteln Johannes ger den försäkran att Jesus Kristus ”är ett försoningsoffer för våra synder [det vill säga den ”lilla hjordens”], men inte bara för våra utan också för hela världens”. Dessa ”andra får”, som församlats ur människovärlden, kan således också åtnjuta en dyrbar gemenskap eller endräkt med Gud och Kristus. Den liknar det som Johannes beskriver i fortsättningen: ”Vemhelst som håller hans ord, i denne har sannerligen Guds kärlek gjorts fullkomlig. Av detta vet vi att vi är i gemenskap med honom.” Först blir den ”lilla hjorden” och därefter de ”andra fåren” pliktiga att vandra alldeles som Jesus har vandrat. — 1 Johannes 2:1—6.

13. a) Vad ber Jesus för i Johannes 17:20, 21? b) Vad visar att denna bön inte är begränsad till Kristi medarvingar?

¹³ Båda grupperna, både den himmelska och den jordiska, är således nu ”i gemenskap” med Fadern och med Sonen — de är fullständigt i överensstämmelse med dem i fråga om att utföra Guds verk. Jesus bad ”att de alla må vara ... [överens], alldeles som du, Fader, är i gemenskap med mig och jag är i gemenskap med dig, att de också må vara i gemenskap med oss”. Denna enhet är inte begränsad i betydelse till medarvingsskap, för Jesu lärjungar blir naturligtvis inte någon del av någon Jehovas ”kropp” och blir inte heller Jehovas ”medarvingar”. De är ”i gemenskap” på så sätt att de visar enhet i samarbete och så att säga har ett hjärta och ett sinne både med Jehova och med Kristus, när de vittnar för människovärlden. — Johannes 17:20, 21.

14. På vilket speciellt sätt är den himmelska klassen i gemenskap med Kristus, och vad gör dess medlemmar medvetna om detta?

¹⁴ Men de som tillhör den smorda himmelska klassen åtnjuter nu denna gemenskap på ett speciellt sätt, eftersom dess medlemmar har förklarats rättfärdiga för liv genom användandet av Kristi offers förtjänst. Därför kan de bli pånyttfödda av ande med utsikten att bli Kristi Jesu medarvingar. De erkänner sin adoption som söner och säger: ”Anden själv [Guds pånyttfödande verksamma kraft] vittnar med vår ande [dominerande mentala läggning] om att vi är Guds barn.” — Romarna 3:23, 24; 5:1; 8:15—18.

15. Vad kommer den närvarande tiden och framtiden att föra med sig för dem som har utsikter till liv på jorden?

¹⁵ Vad beträffar dem som har utsikterna att få liv på jorden, så förklaras de nu rättfärdiga vad det gäller vänskap med Gud, precis som Abraham, Rahab och andra i forna tider blev. Under Kristi tusenårsregering kommer de att gradvis lyftas upp till mänsklig fullkomlighet, för att ”skapelsen själv” efter ett slutligt prov ”skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet”. (Romarna 8:19—21; Jakob 2:21—26) Lydiga människor kommer således att förklaras rättfärdiga för evigt liv på jorden. — Jämför Johannes 10:10; Jesaja 9:7; 11:1—9; 35:1—6; 65:17—25.

16. a) I vilka avseenden visar den ”lilla hjorden” och de ”andra fåren” ”gemenskap” med varandra? b) Men varför är orden i Johannes 3:3—5 tillämpliga endast på den ”lilla hjorden”?

¹⁶ Som individer visar de som tillhör den ”lilla hjorden” och de som tillhör de ”andra fårens” talrika skara samma glada nitälskan för Guds tjänst. (Lukas 12:32; Johannes 10:16; Titus 2:13, 14) Flertalet av de återstående smorda kanske är långt mer till åren komna och har mycket större kristen erfarenhet, men båda grupperna utvecklar den kristna personligheten och andens frukter. (Efesierna 4:24; Galaterna 5:22, 23) Det finns dock en skillnad som Jesus, redan innan han talade om evigt liv, berättade om för Nikodemus. Han sade: ”Om någon inte föds på nytt, kan han inte se Guds rike.” (Johannes 3:3—5) De döpta kristna som Gud kallar till att bli Jesu medarvingar i hans rike upplever således en andlig pånyttfödelse. (1 Korintierna 1:9, 26—30) De ”andra fåren” behöver inte någon sådan pånyttfödelse, eftersom deras mål är evigt liv som Rikets undersåtar i det återställda jordiska paradiset. — Matteus 25:34, 46b; Lukas 23:42, 43.

Åminnelsen — och det nya förbundet

17. a) Varför bör alla som har målet liv församlas med Guds folk den 24 mars? b) Vad lägger vi märke till angående firandet av Åminnelsen år 1985?

¹⁷ Den 24 mars efter solnedgången är den tidpunkt då Jehovas vittnen runt hela jorden skall fira åminnelsen av Jesu död för år 1986. Man kommer att koncentrera uppmärksamheten på Jesu offrande av sin fullkomliga mänskliga kropp och sitt fullkomliga mänskliga livsblod för att hävda sin Faders namn och uppsåt och för den syndiga mänsklighetens skull. (1 Korintierna 11:23—26) Alla som har målet liv (antingen i himmelen eller på jorden) kommer därför att vilja församlas tillsammans med Guds folk runt jorden vid detta glädjefyllda tillfälle. År 1985 firade sammanlagt 7.792.109 personer minnet av Jesu död. Men de som vid Åminnelsen tog del av brödet och vinet, som symboliserar Jesu mänskliga kropp och blod, uppgick endast till 9.051 personer. Varför så få?

18, 19. a) Vilka förbund åsyftar Jesus i kapitel 22 i Lukas? b) Vilket syfte tjänar vart och ett av dessa förbund? c) Hur tjänar Jesus, som Mose förebildade, som den ende medlaren?

¹⁸ Ja, vad sade Jesus den där kvällen, när han instiftade åminnelsen av sin död? Sedan han hade skickat runt brödet till sina lärjungar, bjöd han dem vinet på samma sätt och sade: ”Denna bägare är liktydig med det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas för er räkning.” Senare övergick han till att utförligare förklara orsaken till att han förde in dem i det nya förbundet och sade: ”Ni är ... de som med mig har hållit ut i mina prövningar; och jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett rike, för att ni må äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.” — Lukas 22:19, 20, 28—30.

¹⁹ Profeten Jeremia hade förutsagt det nya förbundet och förklarat att Jehova genom det skulle förlåta sitt folks missgärning och synd för att de skulle kunna ”känna” Jehova i ett mycket förtroligt förhållande. (Jeremia 31:31, 34) Precis som Mose var ”medlare” för lagförbundet med det köttsliga Israel, så blir Jesus ”medlare” för detta ”i motsvarande grad bättre förbund”, som Gud ingår med det andliga ”Guds Israel”, för att återlösa dem som är kallade till att bli Rikets arvingar tillsammans med Kristus. De får således ”löftet om det eviga arvet”. (Galaterna 3:19, 20; 6:16; Hebréerna 8:6; 9:15; 12:24) Det är framför allt i denna bibliska bemärkelse som Kristus Jesus tjänar som den ende medlaren ”mellan Gud och människor”. — 1 Timoteus 2:5, 6.

20. a) Vilka tar rätteligen del av emblemen vid Åminnelsen? b) Varför är det så?

²⁰ Vilka kan då rätteligen ta del av åminnelseemblemen — brödet och vinet? Det är endast den grupp som Gud för in i det nya förbundet ingånget över Jesu offer. (Psalm 50:5) Syftet med detta förbund är att först berättiga Jesu 144.000 medarvingar till mänskligt liv, så att de kan offra denna livsrätt och föras in i det himmelska riket. (Romarna 4:25; 2 Timoteus 2:10, 12) Men hur är det då med de ”andra fåren”?

21. a) Hur får de ”andra fåren” utbyte av att vara med som iakttagare vid Åminnelsen? b) Vad koncentrerar åminnelsefirandet sig på, och vilken fråga uppstår därför?

²¹ De som tillhör de ”andra fårens” klass är inte i det nya förbundet och tar därför inte del av emblemen. Men de får alla rikt utbyte av att vara med vid firandet av Åminnelsen som respektfulla iakttagare. Deras uppskattning av andliga ting skärps i överensstämmelse med orden i Jesu bön till sin Fader: ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Kom ihåg att firandet av Åminnelsen koncentrerar uppmärksamheten på Jesu kött och blod. Kristi offrade kött och blod är av livsviktig betydelse för alla som söker nå målet evigt liv. Hur är detta sant med avseende på de ”andra fåren”, vilka inte har förts in i det nya förbundet och därför inte tar del av emblemen vid Åminnelsen? Detta skall vi behandla i följande artikel.

”Livets bröd” tillgängligt för alla

”Jag är det levande brödet som har kommit ner från himmelen; om någon äter av det brödet, skall han leva för alltid; och faktum är att det bröd som jag skall ge är mitt kött till förmån för världens liv.” — JOHANNES 6:51.

1. Vilken tragisk situation står mänskligheten i våra dagar inför?

BRÖD, det mest allmänt utbredda födoämnet på jorden, har länge gett näring åt världen av människor. Det har passande kallats för ett baslivsmedel. Men i våra dagar har hunger efter bröd blivit en tragisk stridsfråga. En fjärdedel av jordens befolkning berörs nu av hunger och svält. Nyligen kunde man läsa följande i tidningen The Globe and Mail i Toronto i Canada: ”I likhet med krig vet inte svält av några gränser.” Tidningen citerade en chefstjänsteman för FN:s hjälpverksamhet i Afrika som varnade för att Afrika står inför ”en av de största mänskliga tragedier, en av de största mänskliga utmaningar, som vi någonsin har ställts inför”.

2, 3. a) Av vilket tecken är hungersnöd en del? b) Hur kommer livsmedelsproblemen att lösas? c) Vad mer behövs det, och vilken glädjande försäkran ger Jesaja 25:8?

² Jesus profeterade om att hungersnöd skulle vara en del av tecknet på hans närvaro i Rikets makt. (Matteus 24:3, 7, 32, 33; 25:31, 32; Lukas 21:11) Hur glada kan vi inte vara över att hans rike nu är nära! Denne härlige kung kommer inom kort att besegra mänsklighetens alla fiender och göra slut på de politiska och ekonomiska orättvisor som har orsakat så mycket grymt lidande. Då kommer alla människor att kunna glädja sig åt att få sitt bröd för varje dag. — Matteus 6:10, 11; 24:21, 22; Daniel 2:44; Ordspråksboken 29:2.

³ Under en rättfärdig styrelse kommer vår goda jord att kunna frambringa ”ett överflöd” (NW) av mat, tillräckligt för att mätta många fler än jordens nuvarande befolkning. (Psalm 72:12—14, 16, 18) Jehova kommer att göra ”ett gästabud” med goda ting för sitt folk. (Jesaja 25:6) Men det behövs något mer. Kommer människor då att under årens gång fortfarande bli sjuka och dö? Jesaja fortsätter glädjande nog med att säga följande om Jehova i Jesaja 25:8 (NW): ”Han kommer verkligen att uppsluka döden för alltid, och den suveräne Herren Jehova kommer sannerligen att torka bort tårarna från alla ansikten.” Hur går detta till?

Jehovas kärleksfulla anordning

4. Vilken kärleksfull anordning gjorde Jehova i Egypten?

⁴ När Josef var livsmedelsförvaltare i Egypten fanns det säd i överflöd, därför att Josef, sedan han hade förordnats av Farao, gjorde förståndiga förberedelser för de förutsagda sju åren av hungersnöd, och Jehova välsignade kärleksfullt det hela. (1 Moseboken 41:49) Det fanns rikligt för alla; det räckte till och blev över. När Josefs far, Jakob, och Josefs bröder och deras familjer kom ner till Egypten för att förena sig med Josef, fick de stort gagn av detta uttryck för Guds omtänksamhet. De där israeliterna blev utan tvivel också väl bekanta med jäst vetedegsbröd i Egypten, eftersom detta av allt att döma har sitt ursprung där.

5. a) Hur sörjde Jehova för mat i öknen? b) Vilka fick tillsammans med Israel del i denna välsignelse, och varför det?

⁵ Senare gjorde Jehova ytterligare en kärleksfull anordning för sitt folk. Det var när de miljontals israeliterna lämnade Egypten för att färdas genom Sinai öken. Hur skulle denna stora skara kunna finna mat i denna kala, ogästvänliga öken? Trots att Jehova hade blivit vred på grund av deras brist på tro, så öppnade han ”himlens själva dörrar. Och han fortsatte att låta manna regna över dem till att äta, och säd från himlen gav han dem.” ”Med bröd från himlen fortsatte han att mätta dem” i 40 långa år. (Psalm 78:22—24; 105:40; NW; 2 Moseboken 16:4, 5, 31, 35) Och glöm inte heller att israeliterna inte var ensamma om att äta manna. ”En väldig blandad hop” av icke-israeliter utövade tro på Jehova och slöt sig till dem vid uttåget ur Egypten. Gud försåg också dem med manna. — 2 Moseboken 12:38, NW.

6. a) Vilket större behov har människan, och varför det? b) Vad framhävde israeliternas offer, och vad förebildade de?

⁶ Men mänskligheten har alltid haft ett behov som har varit större än behovet av bokstavligt ”bröd från himlen”. Också de som åt detta manna, som de fick genom ett underverk, blev gamla och dog, eftersom människans nedärvda syndfulla tillstånd gör döden ofrånkomlig, vad hon än har för kost. (Romarna 5:12) Offren gav israeliterna möjlighet att bevara ett gott förhållande till Gud, men dessa slaktoffer framhävde också nationens syndfullhet. De kunde ”inte någonsin ... ta bort synder helt och hållet”. Vidare förebildade de där offren Jesu ”enda slaktoffer”, varigenom synder kan avlägsnas ”för beständigt”. Från sin upphöjda ställning i himmelen kan Jesus nu förvalta värdet av det offret. — Hebréerna 10:1—4, 11—13.

”Det sanna brödet från himmelen”

7. a) I vilket nytt sammanhang måste Jesu ord i kapitel 6 i Johannes ses? b) Varför tillrättavisade Jesus folkskaran?

⁷ Låt oss nu gå till kapitel 6 i Johannes. Det Jesus säger här är inte en fortsättning av det som finns nedtecknat i kapitel 5. Sammanhanget är nu ett annat — det har ju gått ytterligare ett år. Det är nu år 32 v.t., och Jesus befinner sig inte längre bland de egenrättfärdiga judarna i Jerusalem, utan bland vanliga människor i Galileen. Han har just utfört underverket med att ge 5.000 personer mat från fem kornbröd och två små fiskar. Följande dag följer folkskaran Jesus och väntar sig att få ytterligare ett fritt mål mat. Jesus säger därför till dem: ”Ni söker efter mig, inte därför att ni såg tecken, utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. Arbeta inte för den mat som fördärvas, utan för den mat som består till evigt liv.” Jesus hade blivit sänd av sin Fader för att sörja för sådan mat åt alla som skulle utöva tro på honom. Detta skulle bli ”det sanna brödet från himmelen” med mer bestående verkningar än det bokstavliga mannat som de forntida israeliterna åt. — Johannes 6:26—32.

8. Hur kan man vinna evigt liv?

⁸ Jesus fortsätter med att förklara vilket gagn den ”maten” ger och säger till dem: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall alls inte bli hungrig, och den som utövar tro på mig skall aldrig någonsin bli törstig. ... Detta är nämligen min Faders vilja: att var och en som betraktar Sonen och utövar tro på honom må ha evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen.” — Johannes 6:35—40.

9, 10. a) Hur skiljer sig ”livets bröd” från mannat? b) För vilka gav Jesus sitt kött enligt Johannes 6:42—51? c) Hur ”äter” dessa hans kött?

⁹ Dessa materialistiska judar är av en annan uppfattning. De ser Jesus blott och bart som Josefs och Marias son. Jesus varnar dem: ”Sluta upp med att muttra ibland er. Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom; och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen.” Därefter upprepar han: ”Jag är livets bröd. Era förfäder åt mannat i öknen, och ändå dog de. Detta är det bröd som kommer ner från himmelen, så att vemhelst må äta av det och inte dö. Jag är det levande brödet som har kommit ner från himmelen; om någon äter av det brödet, skall han leva för alltid; och faktum är att det bröd som jag skall ge är mitt kött till förmån för världens liv.” — Johannes 6:42—51.

¹⁰ Det var följaktligen för ”världens liv” — för hela världen av återlösningsbara människor — som Jesus gav sitt kött. Och var och en av världen av människor som äter symboliskt av det ”brödet” genom att visa tro på Jesu offers återlösande förmåga kan träda in på vägen till evigt liv. Här förebildar den ”väldiga blandade hop”, som tillsammans med israeliterna åt mannat i öknen, den stora skaran av Jesu ”andra får”, vilka tillsammans med den smorda kvarlevan av ”Guds Israel” nu äter Jesu kött i symbolisk bemärkelse. De gör detta genom att utöva tro på hans offer. — Galaterna 6:16; Romarna 10:9, 10.

11. Vad var det mer av det Jesus sade som chockerade judarna, och varför det?

¹¹ För att nu återgå till Galileen, så är många av Jesu åhörare där chockerade av hans tal. Medan han fortfarande håller på med att tala om sitt kött, går han till och med ett steg längre och säger till dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inget liv i er själva. Den som äter av mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen; ty mitt kött är sann mat, och mitt blod är sann dryck.” (Johannes 6:53—55) Verkligen chockerande! Inte bara det att tanken på kannibalism är motbjudande för dessa judar, utan i 3 Moseboken 17:14 (NW) förbjöd lagen också bestämt att man åt ”blodet av något slags kött”.

12. a) Vad framhåller Jesus här? b) Vilka skriftställen visar att detta inte är begränsat till Jesu medarvingar?

¹² Det Jesus här framhåller är naturligtvis att alla som skall vinna evigt liv måste göra så på grundval av att de utövar tro på det offer som Jesus senare frambar, när han offrade sin fullkomliga mänskliga kropp och utgöt sitt livsblod. (Hebréerna 10:5, 10; 1 Petrus 1:18, 19; 2:24) Denna anordning är inte begränsad till Jesu medarvingar. Den måste också inbegripa den ”stora skaran”, som överlever ”den stora vedermödan”, eftersom dessa ”har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod”. De har tro på Jesu offer, vilket framgår av att de ägnar Gud ”helig tjänst”, och detta får till följd att de bevaras genom jordens största tid av nöd. På liknande sätt blev Rahab förklarad rättfärdig och överlevde, när Josua gav Jeriko till spillo. — Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14, 15; Josua 6:16, 17; Jakob 2:25.

”Liv i er själva”

13. a) Vad skall man lägga märke till, när man jämför Johannes 5:26 och Johannes 6:53? b) Vilken vanlig grekisk grammatisk konstruktion hjälper oss att förstå Johannes 6:53? c) Vad betyder uttrycket att ha ”liv i er själva”, och på vilka är dessa ord tillämpliga?

¹³ I Johannes 6:53, 54 sätter Jesus likhetstecken mellan att ha ”evigt liv” och att ha ”liv i er själva”. I det här sammanhanget verkar således uttrycket ”liv i er själva” ha en annan innebörd än det uttryck som Jesus använder i Johannes 5:26. Uttryck med samma grammatiska konstruktion som att ha ”liv i er själva” förekommer på andra ställen i de grekiska skrifterna. Till exempel: ”Ha salt i er” (Markus 9:50) och ”på sig själva fick den fulla vedergällning” (Romarna 1:27).a I dessa exempel betyder inte uttryckssättet förmåga att ge salt eller vedergällning åt andra. Det anger i stället inre fullständighet eller fullhet. I Johannes 6:53 skulle således uttrycket att ha ”liv i er själva” enligt sammanhanget betyda att till sist få träda in i livets själva fullhet. Den ”lilla hjorden” av Rikets arvingar upplever detta vid sin uppståndelse till himmelen. De ”andra fåren” upplever det efter slutet av de tusen åren, när de blir prövade och förklarade rättfärdiga för evigt liv på den paradisiska jorden. — 1 Johannes 3:2; Uppenbarelseboken 20:4, 5.

14. Vilka andra kommer att få gagn av ”brödet från himmelen”, och hur då?

¹⁴ Andra kan också få gagn av ”brödet från himmelen”. Så här sade Jesus om den som ”äter” hans ”kött” och ”dricker” hans ”blod”, men som dör: ”Jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen.” Det är underförstått att smorda kristna som sover i döden uppväcks vid ljudet av ”den sista trumpeten”, vilket äger rum under Jesu Kristi ”tydliga framträdande” i Rikets härlighet. (1 Korintierna 15:52; 2 Timoteus 4:1, 8) Men hur är det då med de ”andra får” som kan somna in i döden? Martas ord när Lasarus dog är av intresse här, eftersom gudfruktiga judar på den tiden inte hade något annat hopp än en jordisk uppståndelse. Marta uttryckte sin tro i följande ord: ”Jag vet att han [Lasarus] skall uppstå i uppståndelsen på den yttersta dagen.” (Johannes 11:24) Vi som lever nu vid Kristi närvaro kan därför hoppas att trogna medlemmar av den ”stora skaran” som somnar in i döden skall få en tidig uppståndelse här på jorden, så att de återigen kan äta av ”brödet från himmelen” med utsikt till evigt liv. Vilket storslaget hopp är inte detta, ett hopp garanterat genom att Jesus själv uppväcktes från de döda! — 1 Korintierna 15:3—8.

”I gemenskap med Kristus”

15. Paulus’ ord ”i gemenskap med Kristus” är tillämpliga på vilka, och varför svarar du så?

¹⁵ Jesus fortsätter: ”Den som äter av mitt kött och dricker mitt blod, han förblir i gemenskap med mig och jag i gemenskap med honom.” (Johannes 6:56) Detta är alltså sant om var och en som utövar tro på Jesu offer med utsikten att ha liv i sig själv. Alla som ådagalägger sådan tro kan komma att vara ”i gemenskap med” Jesus. Den ”stora skarans” medlemmar, vilka har jordiska förhoppningar, är naturligtvis inte ”i gemenskap med Kristus” i den bemärkelsen att de blir medarvingar med honom, medlemmar av hans brud, vilka får en himmelsk uppståndelse lik hans. (Romarna 8:1, 10; 1 Korintierna 1:2; 2 Korintierna 5:17; 11:2; Galaterna 3:28, 29; Efesierna 1:1, 4, 11; Filipperna 3:8—11) Men precis som den ”lilla hjorden” kan och måste faktiskt alla med jordiska förhoppningar vara i fullständig harmoni med Fadern och Sonen i fråga om att veta och utföra Guds ”fullkomliga vilja”. — Romarna 12:2; jämför Johannes 17:21.

16. a) I vilka viktiga avseenden är alla som utövar tro på Kristi offer ”i gemenskap med” Jesus? b) På vad sätt återspeglas deras enhet i uppsåt och strävan?

¹⁶ Följaktligen står offervärdet av Kristi kött och blod till förfogande för alla i våra dagar som utövar tro, och alla som utnyttjar det kan i många viktiga avseenden vara ”i gemenskap med” Jesus. Alla skall bli en del av Jehova Guds universella familj. I dessa kritiska ”yttersta dagar” åtnjuter de en världsomfattande endräkt i fråga om tro, uppsåt och verksamhet. På grund av att de utövar tro på Jesus kan de göra ”gärningar” som är ”större” i omfattning än de som Jesus utförde här på jorden. Och observera att den ”stora skarans” miljoner nu utgör 99,7 procent av dem som utför Jehovas verk i den här tiden. (Johannes 14:12; Romarna 10:18) Denna enhet i fråga om uppsåt och strävan återspeglas i det storslagna världsomfattande vittnandet och det villiga stödet till Sällskapet Vakttornets byggnadsprogram. (Psalm 110:3) Hur många av världen av människor som ännu skall komma till tro och komma in i denna dyrbara endräkt återstår att se. En färsk rapport visar att det finns 3.024.131 verksamma vittnen.

17. Vad är det för saker som alla som är närvarande vid Åminnelsen bör förstå?

¹⁷ Vi hoppas att antalet närvarande vid firandet av Åminnelsen år 1986 skall öka genom att det kommer många intresserade personer. Miljoner av de ”andra fåren” kommer att vara närvarande tillsammans med den ”lilla hjordens” krympande tusental — alla med djup uppskattning av Jehovas kärleksfulla anordning genom Kristus, eftersom de inser av vilken livsviktig betydelse Kristi kött och blod är. Men alla bör tydligt inse var de står. Att man tar del av emblemen vid Åminnelsen ger inte evigt liv. Dessa är symboler av Jesu offer, vilket först tillämpades i förbindelse med det ”nya förbundet”. Dessa smorda som förts in i det förbundet, och endast de, tar med rätta del av emblemen. Antingen är man i det nya förbundet eller också är man det inte. (1 Korintierna 11:20, 23—26) De som inte är i det nya förbundet och som Jesus inte har fört in i ett förbund om ett rike tar inte del av emblemen vid Åminnelsen, men de bör ändå inse av vilken betydelse Jesu offrade kött och blod är för dem. (Lukas 22:14—20, 28—30) Detta offer är det medel varigenom de kan vinna evigt liv på jorden.

18. Vilken lycka blir följden av att man tydligt förstår allt det som Jesu offer innebär?

¹⁸ Må vi därför nalkas denna åminnelsehögtid med klar insikt om allt det som Jesu offer betyder för mänskligheten. Må de som tillhör den ”lilla hjorden” sätta värde på sin kallelse, och må den växande skaran av de ”andra fåren” glädja sig åt utsikten att få fullkomligt jordiskt liv i sig själva, medan de högt värdesätter den gemenskap de har just nu med Fadern, Sonen och det minskande antalet av den smorda kvarlevans medlemmar, som finns kvar på jorden. Hur glada är vi inte över att ”livets bröd” nu är tillgängligt för alla!

[Fotnot]