Evigt liv på jorden – ett hopp som Gud gett

”Skapelsen blev ... lagd under fruktlösheten ... på grundval av hoppet.” (ROM. 8:20)

1, 2. a) Varför är hoppet om evigt liv på jorden viktigt för oss? b) Varför är många skeptiska till tanken på evigt liv på jorden?

DU KANSKE kan påminna dig hur glad du blev när du första gången fick höra att människor i en nära framtid inte längre kommer att åldras och dö utan kommer att leva för evigt på jorden. (Joh. 17:3; Upp. 21:3, 4) Du har förmodligen haft glädjen att tala med andra om detta bibliska hopp. Hoppet om evigt liv är ju en viktig del av de goda nyheter som vi predikar. Det påverkar hela vår syn på tillvaron.

² Kristenhetens trossamfund har i allmänhet blundat för hoppet om evigt liv på jorden. I Bibeln får vi veta att själen dör, men de flesta trossamfund lär ut den obibliska läran att människan har en odödlig själ som lever vidare i andevärlden efter döden. (Hes. 18:20) Därför är många skeptiska till tanken på evigt liv på jorden. Vi kan därför fråga oss: Ger Bibeln verkligen stöd åt det hoppet? När uppenbarade Gud i så fall detta för människan första gången?

”Lagd under fruktlösheten ... på grundval av hoppet”

3. Hur var Guds avsikt med människorna uppenbar redan i början av människans tillvaro?

³ Jehovas avsikt med människorna uppenbarades alldeles i början av människans tillvaro. Gud visade klart och tydligt att Adam skulle leva för evigt om han var lydig. (1 Mos. 2:9, 17; 3:22) Adams första avkomlingar fick utan tvivel veta att människan hade förlorat sin fullkomlighet, något som det fanns synliga bevis för. Ingången till Edens trädgård var stängd, och människorna åldrades och dog. (1 Mos. 3:23, 24) Allteftersom tiden gick minskade människans livslängd. Adam levde i 930 år. Sem, som överlevde den stora översvämningen, blev bara 600 år och hans son Arpaksad 438 år. Abrahams far, Tera, levde i 205 år. Abraham blev 175 år, hans son Isak 180 år och Jakob 147 år. (1 Mos. 5:5; 11:10–13, 32; 25:7; 35:28; 47:28) Många måste ha förstått vad den här minskningen innebar – utsikten till evigt liv hade gått förlorad! Hade de skäl att tro att det skulle bli möjligt att leva för evigt igen?

4. Vilken grund hade forntidens trogna män för att tro att Gud skulle låta dem få det som Adam hade förlorat?

⁴ I Guds ord sägs det: ”Skapelsen [mänskligheten] blev ... lagd under fruktlösheten ... på grundval av hoppet.” (Rom. 8:20) Vilket hopp? Den första profetian i Bibeln pekade fram emot en ”avkomma” som skulle krossa ormens huvud. (Läs 1 Moseboken 3:1–5, 15.) För trogna människor utgjorde det här löftet om en avkomma grunden för hoppet om att Gud skulle fullgöra sin avsikt med människorna. Det gav sådana män som Abel och Noa skäl att tro att Gud skulle låta dem få det som Adam hade förlorat. Dessa män insåg kanske att krossandet av hälen på avkomman skulle innebära att blod utgöts. (1 Mos. 4:4; 8:20; Hebr. 11:4)

5. Vad visar att Abraham trodde på uppståndelsen?

⁵ Tänk på Abraham. När han blev prövad ”så gott som offrade [han] Isak, ... sin enfödde son”. (Hebr. 11:17) Varför var han villig att göra det? (Läs Hebréerna 11:19.) Därför att han trodde på uppståndelsen! Abraham hade orsak att tro på uppståndelsen. Jehova hade ju återställt Abrahams fortplantningsförmåga och gjort det möjligt för honom och hans hustru, Sara, att få en son på sin ålders höst. (1 Mos. 18:10–14; 21:1–3; Rom. 4:19–21) Abraham litade också på Jehovas ord. Gud hade sagt till honom: ”Det är genom Isak som det som skall kallas din avkomma skall komma.” (1 Mos. 21:12) Abraham hade därför goda skäl att tro att Gud skulle uppväcka Isak.

6, 7. a) Vilket förbund ingick Jehova med Abraham? b) Hur medförde Jehovas löfte till Abraham ett hopp för människorna?

⁶ Tack vare Abrahams enastående tro ingick Jehova ett förbund med honom beträffande hans efterkommande, eller ”avkomma”. (Läs 1 Moseboken 22:18.) Den som i första hand visade sig vara ”avkomman” var Jesus Kristus. (Gal. 3:16) Jehova hade talat om för Abraham att hans ”avkomma” skulle bli talrik ”som himlens stjärnor och som sandkornen på havets strand” – ett antal som Abraham inte kände till. (1 Mos. 22:17) Men längre fram uppenbarades antalet. ”Avkomman” består av Jesus Kristus och de 144 000, som ska härska tillsammans med honom i hans rike. (Gal. 3:29; Upp. 7:4; 14:1) Det är genom det messianska kungariket som ”alla jordens nationer [skall] välsigna sig”.

⁷ Abraham kan inte ha förstått den hela och fulla innebörden i det förbund som Jehova ingick med honom. Men det sägs i Bibeln att han ändå ”väntade på staden som har de verkliga grundvalarna”. (Hebr. 11:10) Denna stad är Guds kungarike. För att Abraham ska kunna få del av välsignelserna under detta rike måste han återföras till liv igen. Genom uppståndelsen kommer det att bli möjligt för honom att leva för evigt på jorden. Evigt liv kommer också att bli möjligt för dem som överlever Harmageddon och för dem som uppväcks från de döda. (Upp. 7:9, 14; 20:12–14)

”Anden har övat tryck på mig”

8, 9. Varför är Jobs bok inte rätt och slätt en redogörelse för en enda människas prövningar?

⁸ Under perioden mellan Abrahams sonsonsson Josef och profeten Mose levde en man som hette Job. Bibelboken Job, som troligen skrevs av Mose, förklarar varför Jehova tillät att Job fick lida och vad utgången blev för honom. Men Jobs bok är inte rätt och slätt en redogörelse för en enda människas prövningar. Den innehåller upplysningar som påverkar alla förnuftsbegåvade skapelser, både änglar och människor. Boken ger oss en inblick i hur Jehova härskar i rättfärdighet, och den uppenbarar att den stridsfråga som väcktes i Eden berör alla Guds jordiska tjänares ostrafflighet och deras utsikter till liv. Även om Job inte förstod den här stridsfrågan, lät han inte sina tre kamrater få honom att tro att han hade misslyckats med att bevara sin ostrafflighet. (Job 27:5) Det här bör göra vår tro starkare och hjälpa oss att inse att vi kan bevara vår ostrafflighet och försvara Jehovas suveränitet.

⁹ När Jobs tre så kallade tröstare hade slutat tala tog ”Elihu, busiten Barakels son, ... till orda”. Vad var det som fick honom att yttra sig? Han sade: ”Jag är uppfylld av ord, anden har övat tryck på mig i mitt inre.” (Job 32:5, 6, 18) Det Elihu sedan sade under inspiration gick i uppfyllelse när Jobs prövningar upphörde, men hans ord har också stor betydelse för andra. De ger hopp åt alla som bevarar sin ostrafflighet.

10. Vad visar att Jehovas budskap till en enskild människa ibland har en vidare tillämpning på människor i allmänhet?

¹⁰ Jehova ger ibland en enskild människa ett budskap som också har en vidare tillämpning på människor i allmänhet. Så var det med Daniels profetia som gällde den babyloniske kungen Nebukadnessars dröm om ett väldigt träd som höggs ner. (Dan. 4:10–27) Drömmen uppfylldes på Nebukadnessar, men den pekade fram emot något mycket större. Den visade att Guds styre över jorden genom ett rike i kung Davids släktlinje skulle utövas igen efter en period på 2 520 år som började 607 f.v.t.a Gud började utöva sin suveränitet över jorden på nytt i och med att Jesus Kristus insattes som himmelsk kung 1914. Tänk att Guds kungarikes styre snart ska förverkliga lydiga människors förhoppningar!

”Låt honom slippa stiga ner i gravens djup!”

11. Vad visade Elihus ord när det gäller Gud?

¹¹ När Elihu svarar Job talar han om ”en budbärare ..., en talesman, en av tusen, som kan tala om för människan vad som är rättrådigt”. Hur blir det om den här budbäraren bönfaller ”Gud om att Han skall visa honom välvilja”? Elihu säger: ”Då visar han [Gud] honom ynnest och säger: ’Låt honom slippa stiga ner i gravens djup! Jag har funnit en lösen! Må hans kropp bli friskare än i ungdomen, må han vända åter till sin ungdomskrafts dagar.’” (Job 33:23–26) De här orden visade att Gud var villig att godta ”en lösen” för ångerfulla människor, ”något som övertäcker” deras synder. (Job 33:24, noten)

12. Vilket hopp gav Elihus ord människor i allmänhet?

¹² Elihu förstod förmodligen inte den fullständiga innebörden i återlösningen, alldeles som vissa profeter inte helt och fullt förstod allt de skrev. (Dan. 12:8; 1 Petr. 1:10–12) Men hans ord återspeglade hoppet om att Gud en dag skulle godta en lösen och befria människorna från åldrandet och döden. Hans ord framhöll den underbara möjligheten att få leva för evigt. Jobs bok visar också att det ska bli en uppståndelse. (Job 14:14, 15)

13. Vilken betydelse har Elihus ord för de kristna?

¹³ Elihus ord har fortfarande stor betydelse för miljoner kristna som hoppas få överleva slutet för den nuvarande världsordningen. De äldre bland de överlevande kommer att få tillbaka den styrka och kraft de hade i sin ungdom. (Upp. 7:9, 10, 14–17) Vidare är utsikten att få återse dem som uppstått och som fått sin ungdom tillbaka en källa till glädje för de trogna. Naturligtvis är både odödligt liv i himlen för de smorda kristna och evigt liv på jorden för Jesu ”andra får” beroende av att de utövar tro på Kristi lösenoffer. (Joh. 10:16; Rom. 6:23)

Döden uppslukas från jorden

14. Vad visar att det behövdes något mer än den mosaiska lagen för att israeliterna skulle kunna hoppas på att få evigt liv?

¹⁴ Abrahams avkomlingar blev en självständig nation när Gud ingick ett förbund med dem. När Jehova gav dem lagen sade han: ”Ni skall följa mina stadgar och mina rättsliga beslut, ty den människa som handlar efter dem skall leva genom dem.” (3 Mos. 18:5) Men eftersom israeliterna inte kunde nå upp till lagens fullkomliga normer, fördömdes de av lagen och behövde befrias från denna fördömelse. (Gal. 3:13)

15. Vilken framtida välsignelse blev David inspirerad att skriva om?

¹⁵ Efter Moses tid inspirerade Jehova andra bibelskribenter att nämna hoppet om evigt liv. (Ps. 21:4; 37:29) Psalmisten David skrev till exempel en psalm om den endräkt som rådde bland de sanna tillbedjarna i Sion, och han avslutade den med orden: ”Där har Jehova befallt att välsignelsen skall vara, ja, liv till oöverskådlig tid.” (Ps. 133:3)

16. Vad lovade Jehova genom Jesaja beträffande framtiden för ”hela jorden”?

¹⁶ Jehova inspirerade Jesaja att profetera om evigt liv på jorden. (Läs Jesaja 25:7, 8.) Likt ett kvävande ”hölje” – ett täcke – har synden och döden vilat tungt på människorna. Jehova försäkrar sitt folk om att synden och döden ska uppslukas, eller tas bort, ”från hela jorden”.

17. Vilken uppgift som Messias har öppnar vägen till evigt liv?

¹⁷ Vi kan också tänka på vad den mosaiska lagen föreskrev beträffande bocken för Asasel. En gång om året, på försoningsdagen, skulle översteprästen ”lägga båda händerna på den levande bockens huvud och över den bekänna Israels söners alla missgärningar”, och ”bocken ... [skulle] på sig bära alla deras missgärningar till ett öde land”. (3 Mos. 16:7–10, 21, 22) Jesaja förutsade att Messias skulle komma och att han skulle ha en liknande uppgift och bära bort ”sjukdomar”, ”smärtor” och ”mångas synd” och därigenom öppna vägen till evigt liv. (Läs Jesaja 53:4–6, 12.)

18, 19. Vilket hopp framhålls i Jesaja 26:19 och Daniel 12:13?

¹⁸ Genom Jesaja sade Jehova till sitt folk Israel: ”Dina döda skall leva. Mina döda kroppar [”mina dräpta”, noten] skall uppstå. Vakna och ropa högt av fröjd, ni som har er boning i stoftet! Ty din dagg är som malvors dagg, och jorden skall låta dem som är kraftlösa i döden komma till världen igen.” (Jes. 26:19) De hebreiska skrifterna framhåller tydligt hoppet om en uppståndelse och liv på jorden. När Daniel var närmare 100 år försäkrade Jehova honom: ”Du skall vila, men du skall stå upp till din lott vid dagarnas slut.” (Dan. 12:13)

¹⁹ Tack vare hoppet om uppståndelsen kunde Marta säga till Jesus beträffande sin döde bror: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den sista dagen.” (Joh. 11:24) Ändrade Jesu undervisning och hans lärjungars inspirerade skrifter på detta hopp? Är evigt liv på jorden fortfarande det hopp som Jehova erbjuder människorna? Vi ska undersöka svaren på de här frågorna i nästa artikel.

[Fotnot]

Evigt liv på jorden – ett hopp för de kristna?

”[Gud] skall torka varje tår från deras ögon, och döden skall inte finnas mer.” (UPP. 21:4)

1, 2. Hur vet vi att många judar under det första århundradet hoppades få leva för evigt på jorden?

EN RIK och framstående ung man sprang fram till Jesus, föll på knä och frågade: ”Gode lärare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?” (Mark. 10:17) Den unge mannen frågade hur han skulle kunna ärva evigt liv – men menade han liv i himlen eller på jorden? Som vi såg i den förra artikeln hade Gud flera hundra år tidigare gett judarna hoppet om en uppståndelse och evigt liv på jorden. Det här hoppet levde fortfarande kvar bland många av judarna under det första århundradet.

² Jesu vän Marta tänkte tydligen på en uppståndelse till liv på jorden när hon sade angående sin döde bror: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den sista dagen.” (Joh. 11:24) Sadducéerna på den tiden trodde inte på uppståndelsen. (Mark. 12:18) Men historikern George Foot Moore skriver: ”Skrifter ... från andra eller första århundradet före vår tideräkning bekräftar att man trodde att tidigare generationers döda vid den förväntade vändpunkten i världshistorien skulle uppstå till liv på jorden igen.” (Judaism in the First Centuries of the Christian Era) Den rike mannen som kom till Jesus ville få evigt liv på jorden.

3. Vilka frågor kommer att behandlas i den här artikeln?

³ Nu för tiden är det inte många trossamfund och bibelkommentatorer som anser att hoppet om evigt liv på jorden är en kristen lära. De flesta människor hoppas på ett liv efter detta i andevärlden. Så när de som läser de kristna grekiska skrifterna ser uttrycket ”evigt liv” tror många att det alltid syftar på liv i himlen. Är det så? Vad menade Jesus när han talade om evigt liv? Vad trodde hans lärjungar? Lär de kristna grekiska skrifterna att vi kan få evigt liv på jorden?

Evigt liv ”i återskapelsen”

4. Vad ska äga rum ”i återskapelsen”?

⁴ Bibeln lär att smorda kristna ska uppväckas för att härska över jorden från himlen. (Luk. 12:32; Upp. 5:9, 10; 14:1–3) Men när Jesus talade om evigt liv hade han inte alltid bara den gruppen i tankarna. Tänk på vad han sade till sina lärjungar sedan den rike unge mannen bedrövad hade gått sin väg efter att ha uppmanats att göra sig av med alla sina tillhörigheter och bli en Kristi efterföljare. (Läs Matteus 19:28, 29.) Jesus sade till sina apostlar att de skulle vara bland dem som skulle härska som kungar och döma ”Israels tolv stammar”, dvs. världen av människor som inte ska härska i himlen. (1 Kor. 6:2) Han talade också om en belöning för ”var och en” som följer honom. Också de ska ”ärva evigt liv”. Allt detta ska äga rum ”i återskapelsen”.

5. Hur skulle du förklara ordet ”återskapelsen”?

⁵ Vad menade Jesus med ”återskapelsen”? Ordet återges med ”världens återfödelse” i Bibel 2000, med ”världsförnyelsen” i David Hedegårds översättning och med ”när allt görs nytt” i The Jerusalem Bible. Eftersom Jesus använde det här uttrycket utan att ge någon förklaring till det, är det tydligt att han talade om något som judarna hade hoppats på i flera hundra år. Det skulle bli en återskapelse av förhållandena på jorden, så att det blev som det var i Edens trädgård innan Adam och Eva syndade. Genom återskapelsen kommer Guds löfte om att skapa ”nya himlar och en ny jord” att uppfyllas. (Jes. 65:17)

6. Vad lär oss liknelsen om fåren och getterna angående hoppet om evigt liv?

⁶ Jesus nämnde återigen evigt liv när han talade om avslutningen på tingens ordning. (Matt. 24:1–3) Han sade: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationerna skall samlas inför honom, och han skall skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna.” De som får en ogynnsam dom ”skall gå bort till evigt avskärande, men de rättfärdiga till evigt liv”. ”De rättfärdiga” som får evigt liv är de som lojalt ger sitt stöd åt Kristi smorda ”bröder”. (Matt. 25:31–34, 40, 41, 45, 46) Eftersom de smorda har utvalts till att härska i det himmelska kungariket, måste ”de rättfärdiga” vara detta rikes jordiska undersåtar. I Bibeln förutsägs det: ”Han [Jehovas kung] skall ha undersåtar från hav till hav och från Floden till jordens ändar.” (Ps. 72:8) Dessa undersåtar ska få evigt liv på jorden.

Vad visar Johannes evangelium?

7, 8. Vilka två hopp talade Jesus med Nikodemos om?

⁷ Som framgår av Matteus, Markus och Lukas evangelier använder Jesus uttrycket ”evigt liv” vid de tidigare nämnda tillfällena. I Johannes evangelium citeras det Jesus säger om att leva för evigt 17 gånger. Vi ska undersöka några av de här förekomsterna för att se vad Jesus sade om hoppet om evigt liv på jorden.

⁸ Enligt Johannes talade Jesus första gången om evigt liv med en farisé som hette Nikodemos. Han sade till Nikodemos: ”Om någon inte föds på nytt, kan han inte se Guds kungarike.” De som skulle komma in i himlarnas kungarike måste födas på nytt. (Joh. 3:3–5) Men Jesus hade mer att säga. Han talade sedan om det hopp som står öppet för hela världen. (Läs Johannes 3:16.) Han syftade på hoppet om evigt liv i himlen för sina smorda efterföljare och på hoppet om evigt liv på jorden för andra.

9. Vilket hopp talade Jesus med en samarisk kvinna om?

⁹ När Jesus hade talat med Nikodemos i Jerusalem färdades han norrut till Galileen. På vägen dit träffade han en kvinna vid Jakobs källa nära staden Sykar i Samarien. Han sade till henne: ”Vemhelst som dricker av det vatten som jag skall ge honom skall aldrig någonsin bli törstig, utan det vatten som jag skall ge honom skall i honom bli en källa med vatten som bubblar upp för att förmedla evigt liv.” (Joh. 4:5, 6, 14) Det här vattnet representerar Guds anordningar för att ge människor evigt liv, bland annat de som ska leva på jorden. I Uppenbarelseboken säger Gud själv: ”Åt den som törstar skall jag fritt ge av källan med livets vatten.” (Upp. 21:5, 6; 22:17) Jesus talade alltså med den samariska kvinnan om evigt liv, inte bara för de smorda som ska ärva Guds kungarike utan också för troende människor som har ett jordiskt hopp.

10. Vad sade Jesus till sina religiösa motståndare om evigt liv, sedan han hade botat en man vid dammen Betsata?

¹⁰ Följande år var Jesus i Jerusalem igen. Där botade han en sjuk man vid dammen Betsata. För de judar som kritiserade honom för att han gjorde det förklarade han att ”Sonen ... inte [kan] göra något alls av sig själv, utan bara vad han ser Fadern göra”. Sedan han hade sagt till dem att Fadern ”har anförtrott all rättskipning åt Sonen” sade han vidare: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv.” Jesus sade också: ”Den stund kommer då alla som är i minnesgravarna skall höra hans [Människosonens] röst och komma ut, de som har gjort det som är gott till en livets uppståndelse, de som har bedrivit det som är ont till en domens uppståndelse.” (Joh. 5:1–9, 19, 22, 24–29) Jesus sade till de judar som förföljde honom att det var han som hade förordnats av Gud att förverkliga judarnas hopp om evigt liv på jorden och att han skulle göra det genom att uppväcka de döda.

11. Hur vet vi att hoppet om evigt liv på jorden innefattas i det Jesus sade enligt Johannes 6:48–51?

¹¹ I Galileen började tusentals människor följa efter Jesus, eftersom de ville att han genom ett underverk skulle ge dem bröd. Men Jesus talade med dem om en annan sorts bröd – ”livets bröd”. (Läs Johannes 6:40, 48–51.) Han sade: ”Det bröd jag ger, ja, det är mitt kött.” Jesus gav inte sitt liv bara för dem som skulle härska tillsammans med honom i hans himmelska kungarike, utan också ”till förmån för världens liv”, de människor som kan återlösas. ”Om någon äter av det brödet”, dvs. visar tro på den återlösande kraften i Jesu offer, kan han få evigt liv. Ja, det Jesus sade om att ”leva för evigt” innefattade det hopp som judarna länge haft, nämligen hoppet om evigt liv på jorden under Messias styre.

12. Vad syftade Jesus på när han sade till sina motståndare att han skulle ge sina får evigt liv?

¹² Längre fram, vid invigningshögtiden i Jerusalem, sade Jesus till sina motståndare: ”Ni tror inte, eftersom ni inte hör till mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Och jag ger dem evigt liv.” (Joh. 10:26–28) Talade Jesus enbart om liv i himlen, eller tänkte han också på evigt liv i ett paradis på jorden? Jesus hade nyligen tröstat sina efterföljare med orden: ”Var inte rädd, du lilla hjord, eftersom det har behagat er Fader att ge er kungariket.” (Luk. 12:32) Men vid samma invigningshögtid sade Jesus: ”Jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra fram.” (Joh. 10:16) När han talade till dessa motståndare innefattade hans ord därför både hoppet om ett himmelskt liv för den ”lilla hjorden” och hoppet om evigt liv på jorden för miljoner ”andra får”.

Ett hopp som inte krävde någon förklaring

13. Vad menade Jesus när han sade: ”Du skall vara med mig i paradiset”?

¹³ När Jesus plågades på tortyrpålen bekräftade han eftertryckligt det hopp människor har. En brottsling som hängde på en påle bredvid honom sade: ”Jesus, kom ihåg mig, när du kommer in i ditt kungarike.” Jesus lovade honom: ”I sanning säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” (Luk. 23:42, 43) Eftersom den här mannen förmodligen var jude, behövde han inte någon förklaring angående paradiset. Han kände till hoppet om evigt liv på jorden i en framtida värld.

14. a) Vad visar att apostlarna hade svårt att förstå vad det himmelska hoppet var för något? b) När fick Jesu efterföljare en klar förståelse av det himmelska hoppet?

¹⁴ Något som däremot krävde en förklaring var det Jesus sade om det himmelska hoppet. När han talade med sina lärjungar om att han skulle fara upp till himlen för att bereda en plats åt dem, förstod de inte vad han menade. (Läs Johannes 14:2–5.) Längre fram sade han till dem: ”Jag har ännu mycket att säga er, men ni förmår inte bära det just nu. Men när denne kommer, sanningens ande, skall han vägleda er in i hela sanningen.” (Joh. 16:12, 13) Det var först efter pingsten år 33, när Jesu efterföljare blev smorda med Guds ande till att bli framtida kungar, som de förstod att deras troner skulle vara i himlen. (1 Kor. 15:49; Kol. 1:5; 1 Petr. 1:3, 4) Hoppet om ett himmelskt arv var något nytt, och det blev det centrala i de inspirerade breven i de kristna grekiska skrifterna. Men får vi genom de här breven en förnyad bekräftelse av att människor kan hoppas på ett evigt liv på jorden?

Vad säger de inspirerade breven?

15, 16. Hur framhåller det inspirerade brevet till hebréerna och Petrus ord hoppet om evigt liv på jorden?

¹⁵ I sitt brev till hebréerna kallade aposteln Paulus sina medtroende ”heliga bröder, som har andel i den himmelska kallelsen”. Men han skrev också att Gud har lagt ”den kommande bebodda jorden” under Jesus. (Hebr. 2:3, 5; 3:1) I de kristna grekiska skrifterna syftar grundtextens ord för ”den ... bebodda jorden” alltid på en jord som är befolkad av människor. ”Den kommande bebodda jorden” är därför en kommande världsordning på jorden under Jesu Kristi styre. Jesus kommer då att uppfylla Guds löfte: ”De rättfärdiga skall ta jorden i besittning, de skall bo för evigt på den.” (Ps. 37:29)

¹⁶ Aposteln Petrus blev också inspirerad att skriva om människornas framtid. Han skrev: ”De himlar och den jord som nu finns [är] sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga människorna skall dömas och förintas.” (2 Petr. 3:7) Vad är det som ska ersätta de regeringshimlar och det onda mänskliga samhälle som nu finns? (Läs 2 Petrus 3:13.) De ska ersättas av ”nya himlar”, Guds messianska kungarike, och ”en ny jord”, ett rättfärdigt mänskligt samhälle av sanna tillbedjare.

17. Hur beskrivs människornas hopp i Uppenbarelseboken 21:1–4?

¹⁷ Den sista boken i Bibeln rör våra hjärtan med sin syn av hur människorna uppnår fullkomlighet. (Läs Uppenbarelseboken 21:1–4.) Det här har varit troende människors hopp ända sedan människan förlorade sin fullkomlighet i Edens trädgård. Rättsinniga människor kommer att leva för evigt i ett paradis på jorden utan att åldras. Det här hoppet har en säker grund både i de hebreiska skrifterna och i de kristna grekiska skrifterna, och det fortsätter att styrka Jehovas trogna tjänare också i våra dagar. (Upp. 22:1, 2)

Evigt liv på jorden – ett återupptäckt hopp

”Daniel, håll orden hemliga ... intill ändens tid. Många kommer att forska i den, och den sanna kunskapen kommer att bli stor.” (DAN. 12:4)

1, 2. Vilka frågor kommer att behandlas i den här artikeln?

MILJONTALS människor i våra dagar förstår klart och tydligt den bibliska grunden för hoppet om evigt liv i ett jordiskt paradis. (Upp. 7:9, 17) I början av människans tillvaro uppenbarade Gud att människan hade skapats för att leva för evigt och inte bara i några få år och sedan dö. (1 Mos. 1:26–28)

² Att människorna skulle återfå den fullkomlighet som Adam förlorat var en del av det hopp israeliterna hade. I de kristna grekiska skrifterna förklaras hur Gud ska göra det möjligt för människor att få evigt liv i ett paradis på jorden. Varför måste då människans hopp återupptäckas? Hur fördes det fram i ljuset och blev känt för miljontals människor?

Ett hopp som dolts

3. Varför blir vi inte förvånade över att människornas hopp om evigt liv på jorden doldes?

³ Jesus förutsade att falska profeter skulle förvränga det han lärde och att de flesta människor skulle bli vilseledda. (Matt. 24:11) Aposteln Petrus varnade de kristna och sade: ”Det ... kommer [också] att finnas falska lärare bland er.” (2 Petr. 2:1) Aposteln Paulus talade om en tidsperiod då människor inte skulle ”fördra den sunda läran, utan i enlighet med sina egna begär ... samla åt sig en hop lärare för att få sina öron kittlade”. (2 Tim. 4:3, 4) Satan har del i att vilseleda människor och har använt den avfälliga kristendomen för att dölja den hjärtevärmande sanningen om Guds avsikt med människan och jorden. (Läs 2 Korinthierna 4:3, 4.)

4. Vilket hopp för människorna har avfälliga religiösa ledare förkastat?

⁴ Av Bibeln framgår det att Guds kungarike är en himmelsk regering som ska krossa och göra slut på allt mänskligt styre. (Dan. 2:44) Under Kristi tusenåriga styre kommer Satan att hållas fängslad i en avgrund, de döda kommer att uppväckas, och människorna kommer att återföras till fullkomlighet på jorden. (Upp. 20:1–3, 6, 12; 21:1–4) Men avfälliga religiösa ledare i kristenheten har fört fram andra uppfattningar. Så till exempel fördömde kyrkofadern Origenes av Alexandria, som levde på 200-talet, dem som trodde att tusenårsriket skulle medföra jordiska välsignelser. Och enligt ett uppslagsverk var den katolske teologen Augustinus av Hippo (354–430) övertygad om att ”det inte blir något tusenårsrike”. (The Catholic Encyclopedia)a

5, 6. Varför förkastade Origenes och Augustinus läran om tusenårsriket?

⁵ Varför förkastade Origenes och Augustinus läran om tusenårsriket? Origenes var lärjunge till Klemens av Alexandria, som hade lånat uppfattningen om en odödlig själ från grekisk tradition. Origenes var starkt påverkad av Platons tankar om själen, och teologen Werner Jaeger säger att Origenes ”införlivade med den kristna tron hela det kosmiska drama som hör själen till, vilket han lånat från Platon”. Därmed flyttade han tusenårsrikets jordiska välsignelser till andevärlden.

⁶ Innan Augustinus omvändes till ”kristendomen” vid 33 års ålder hade han blivit nyplatonist, vilket innebar att han bekände sig till en form av Platons filosofi som utvecklats av Plotinos på 200-talet. Augustinus tänkesätt förblev nyplatonskt också efter hans omvändelse. ”Det var i hans sinne som Nya testamentets religion på det mest fullständiga sätt sammansmälte med den grekiska filosofins platonska tradition”, heter det i ett uppslagsverk. (The New Encyclopædia Britannica) Enligt ett annat uppslagsverk gav Augustinus ”en allegorisk förklaring” av tusenårsriket som omtalas i Uppenbarelseboken, kapitel 20. (The Catholic Encyclopedia) Uppslagsverket tillägger: ”Denna förklaring ... antogs av efterföljande teologer i Västerlandet, och millennarismen i sin tidigare skepnad fick inte längre något stöd.”

7. Vilken falsk trosuppfattning har försvagat människornas hopp om evigt liv på jorden, och hur då?

⁷ Människornas hopp om evigt liv på jorden försvagades av en trosuppfattning som var rådande i det forntida Babylon och som spreds över hela världen – tanken att människan har en odödlig själ eller ande som har sin boning i en fysisk kropp. När kristenheten antog den här uppfattningen, förvrängde teologer Bibeln så att de texter som beskrev det himmelska hoppet föreföll ge stöd åt tanken att alla goda människor kommer till himlen. Enligt den här uppfattningen är en människas liv på jorden bara tillfälligt – en prövotid för att avgöra om hon är värdig att få leva i himlen. Något liknande hände med judarnas ursprungliga hopp om evigt liv på jorden. När judarna undan för undan antog den grekiska uppfattningen om inneboende odödlighet, förbleknade deras ursprungliga hopp om liv på jorden. Det här skiljer sig verkligen från hur människan presenteras i Bibeln! Människan är en fysisk skapelse, inte en ande. Jehova sade till den första människan: ”Stoft är du.” (1 Mos. 3:19) Jorden, inte himlen, är människans eviga hem. (Läs Psalm 104:5; 115:16.)

Sanningen lyser upp i mörkret

8. Vad sade några bibelkännare på 1600-talet om människornas hopp?

⁸ Trots att de flesta trossamfund som gör anspråk på att vara kristna förkastar hoppet om evigt liv på jorden, har Satan inte alltid varit framgångsrik i att dölja sanningen. Under historiens gång har ett fåtal som läst Bibeln noggrant uppfattat glimtar av sanningen när de förstått vissa sidor av hur Gud kommer att återföra människorna till fullkomlighet. (Ps. 97:11; Matt. 7:13, 14; 13:37–39) På 1600-talet hade allt fler fått tillgång till Bibeln tack vare översättning och tryckning. År 1651 skrev en bibelkännare att eftersom människorna på grund av Adam ”gick miste om paradiset och ett evigt liv på jorden”, så ska alla människor genom Kristus ”göras levande på jorden; i annat fall skulle jämförelsen halta”. (Läs 1 Korinthierna 15:21, 22.) En berömd diktare i den engelsktalande världen, John Milton (1608–1674), skrev eposet Paradise Lost och dess fortsättning, Paradise Regained. I sina verk skrev han om den belöning som de trogna ska få i ett jordiskt paradis. Milton ägnade mycket tid åt att studera Bibeln, men han insåg att Bibelns sanning inte skulle förstås helt och fullt förrän under Kristi närvaro.

9, 10. a) Vad skrev Isaac Newton om människornas hopp? b) Varför menade Newton att Kristi närvaro var långt avlägsen?

⁹ Den berömde matematikern sir Isaac Newton (1642–1727) var också mycket intresserad av Bibeln. Han förstod att de heliga skulle uppväckas till himmelskt liv och regera osynligen tillsammans med Kristus. (Upp. 5:9, 10) Beträffande undersåtarna till Guds rike skrev han: ”Jorden skall fortsätta att vara bebodd av dödliga människor efter domens dag, och det inte bara under 1 000 år utan för evigt.”

¹⁰ Newton menade att Kristi närvaro hörde den avlägsna framtiden till. Historikern Stephen Snobelen sade: ”En av orsakerna till att Newton trodde att Guds rike var så avlägset var att han var ytterst pessimistisk på grund av det stora trinitariska avfall [dvs. tron på treenigheten] han såg runt omkring sig.” De goda nyheterna var fortfarande dolda. Och Newton såg ingen kristen grupp som kunde predika dem. Han skrev: ”Daniels och Johannes profetior [de senare finns i Uppenbarelseboken] skulle icke förstås förrän i ändens tid.” Han förklarade: ”Då, säger Daniel, skola många löpa till och från, och kunskapen skall bliva stor. Ty Evangelium måste bliva predikat bland alla folk före den stora bedrövelsen och världens ände. Den stora skara med palmkvistar i sina händer, som kom ut ur denna stora bedrövelse, kan icke bliva oräknelig och komma ur alla folk, med mindre den blir gjord sådan genom att Evangelium predikas innan bedrövelsen kommer.” (Dan. 12:4; Matt. 24:14; Upp. 7:9, 10)

11. Varför fortsatte människornas hopp att vara dolt för de flesta på Miltons och Newtons tid?

¹¹ På Miltons och Newtons tid var det farligt att uttrycka tankar som stred mot kyrkans officiella läror. Därför publicerades en stor del av det de kommit fram till inte förrän efter deras död. Reformationen på 1500-talet lyckades inte reformera läran om inneboende odödlighet, och de flesta protestantiska kyrkor fortsatte att lära ut Augustinus tankar om att tusenårsriket hörde det förgångna till, inte framtiden. Har kunskapen ökat under ändens tid?

”Den sanna kunskapen kommer att bli stor”

12. När skulle den sanna kunskapen bli stor?

¹² Beträffande ”ändens tid” förutsade Daniel något mycket positivt. (Läs Daniel 12:3, 4, 9, 10.) ”På den tiden skall de rättfärdiga lysa lika klart som solen”, sade Jesus. (Matt. 13:43) Hur blev den sanna kunskapen stor i ändens tid? Vi kan tänka på några historiska händelser under årtiondena före 1914, det år då ändens tid började.

13. Vad skrev Charles Taze Russell sedan han hade undersökt vad Bibeln lär om återställelse?

¹³ Mot slutet av 1800-talet började några uppriktiga personer försöka förstå ”mönstret av sunda ord”. (2 Tim. 1:13) En av dem var Charles Taze Russell. År 1870 bildade han och några andra sanningssökare en bibelstudiegrupp. År 1872 undersökte de vad Bibeln lär om återställelse. Längre fram skrev Russell: ”Tills då [hade vi] förfelat att klart se den stora skillnaden mellan den belöning som skall tillfalla församlingen, hvilken står på prof nu, och den belöning, som skall tillfalla de trogna af världen.” Den senare gruppens belöning blir en ”återställelse till den mänskliga naturens fullkomlighet, som en gång innehades i Eden af vårt hufvud och vår stamfader, Adam”. Russell erkände att han hade fått hjälp av andra i sitt studium av Bibeln. Vilka var de?

14. a) Hur förstod Henry Dunn Apostlagärningarna 3:21? b) Vilka ska leva för evigt på jorden, enligt Dunn?

¹⁴ En av dem var Henry Dunn. Han hade skrivit om ”återställelsen av allt det som Gud har talat om förr i tiden genom sina heliga profeters mun”. (Apg. 3:21) Dunn visste att denna återställelse innefattade att människor skulle uppnå fullkomlighet på jorden under Kristi tusenåriga styre. Dunn undersökte också en fråga som hade förbryllat många: Vilka ska leva för evigt på jorden? Han förklarade att miljoner ska uppstå, undervisas om sanningen och få möjlighet att utöva tro på Kristus.

15. Vad förstod George Storrs när det gällde uppståndelsen?

¹⁵ År 1870 kom också George Storrs fram till att de orättfärdiga ska uppväckas och få möjlighet att leva för evigt. Han förstod också av det han läste i Bibeln att de som uppstår men inte tar vara på den möjligheten ”skall sluta i döden, även om ’syndaren ... är hundra år gammal’”. (Jes. 65:20) Storrs bodde i Brooklyn i New York och gav ut en tidskrift som hette Bible Examiner.

16. Vad skilde bibelforskarna från kristenheten?

¹⁶ Russell förstod med hjälp av Bibeln att tiden nu var inne för att göra de goda nyheterna allmänt kända. År 1879 började han därför ge ut tidskriften Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence, nu kallad The Watchtower Announcing Jehovah’s Kingdom (Vakttornet förkunnar Jehovas kungarike). Tidigare var det endast ett fåtal som hade förstått sanningen om människornas hopp, men nu fick grupper av bibelforskare i många länder tillgång till tidskriften Vakttornet och kunde studera den. Uppfattningen att endast ett fåtal människor ska komma till himlen, medan miljontals ska få fullkomligt liv på jorden, skilde bibelforskarna från större delen av kristenheten.

17. Hur blev den sanna kunskapen stor?

¹⁷ Den förutsagda ”ändens tid” började 1914. Blev den sanna kunskapen om hoppet för människorna stor? (Dan. 12:4) År 1913 trycktes Russells predikningar i 2 000 dagstidningar med en sammanlagd läsekrets på 15 000 000. Mot slutet av 1914 hade över 9 000 000 människor på tre kontinenter sett ”Skapelsedramat i bilder” – ett program med film och ljusbilder som bland annat handlade om Kristi tusenårsrike. Från 1918 till 1925 höll Jehovas tjänare talet ”Millioner som nu leva skola aldrig dö” på mer än 30 språk världen över. Talet förklarade hoppet om evigt liv på jorden. År 1934 förstod Jehovas vittnen att de som hoppades få leva för evigt på jorden borde låta döpa sig. Den här insikten fyllde dem med förnyat nit för arbetet med att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. I dag är miljontals människor tacksamma mot Jehova för utsikten att få leva för evigt på jorden.

”Guds barns härliga frihet” ligger framför oss!

18, 19. Hur beskrivs det liv som är förutsagt i Jesaja 65:21–25?

¹⁸ Profeten Jesaja blev inspirerad att skriva om det liv som Guds folk ska få på jorden. (Läs Jesaja 65:21–25.) Vissa träd som fanns för omkring 2 700 år sedan, när Jesaja skrev de här orden, lär fortfarande finnas kvar. Kan du föreställa dig hur det skulle vara att få leva så länge och känna sig frisk och stark?

¹⁹ I stället för att vara en kort vandring från vaggan till graven kommer livet att ge oss oändliga möjligheter att bygga, plantera och lära. Tänk på alla vänner du kommer att kunna skaffa dig. Dessa vänskapsförhållanden kommer att fortsätta att stärkas i all evighet. Vilken ”härlig frihet” ”Guds barn” då kommer att kunna njuta av på jorden! (Rom. 8:21)

[Fotnot]