Underbart danad — för att leva, inte för att dö
OM MAN bara kunde uppskjuta åldrandet! Längtar du efter ett sådant genombrott? Ja visst! Vem skulle inte vilja slippa rynkor, grått hår, skör benstomme, försvagad fysik, glömska, ökad mottaglighet för sjukdomar och slutligen döden?
Eftersom man inom affärsvärlden vet vad människor anser om åldrandet, vädjar reklamen till ens önskan att kamouflera eller uppskjuta dess verkningar. Ämnet som sådant tas ofta upp i tidskriftsartiklar och böcker. Ibland gör man häpnadsväckande påståenden. The Complete Book of Longevity (Boken med allt om lång levnad) inleds så här:
”Några av er som läser dessa ord kanske kommer att höra till de första odödliga. Eftersom åldrandets sjukdom — och själva dödsmekanismen — snart kommer att kapitulera för vetenskapens framryckande styrkor, är frågan inte huruvida det någonsin blir möjligt att uppnå odödlighet ... , utan hur vi skall förbli vid liv tills detta sker.”
Finns det någon verklig grund för sådan optimism, med tanke på vad vetenskapen hittills har presterat?
Har vetenskapen ökat människans livslängd?
Under vårt århundrade har världens industriländer fått uppleva en dramatisk ökning av medellivslängden. År 1900 var till exempel medellivslängden för män i USA 46 år. ”Från år 1900 till 1980 ökade männens medellivslängd med 51 % till 69,9 år”, sägs det i den amerikanska tidskriften Journal of Gerontology. Nu är medellivslängden i USA 71,8 år för män och 78,8 år för kvinnor. Ett antal andra länder har ännu högre medellivslängd, och av dessa ligger Japan främst — med 74,2 år för män och 79,8 år för kvinnor. Är det här ett bevis för att människans livslängd har ökat?
Den kraftiga ökningen som redovisats här beror till största delen på en minskning av spädbarnsdödligheten. I dag är det fler barn som uppnår vuxen ålder än under tidigare århundraden. The Body Book (Boken om vår kropp) förklarar: ”De medicinska landvinningarna har ökat medellivslängden, men de har inte ökat den maximala livslängden.” Brian Stableford, som är biolog vid University of Reading i Storbritannien, uttrycker det så här i sin bok Future Man (Framtidsmänniskan): ”Vår livslängd har sedan bibelns tid uppskattats till 70 år, och fastän två tusen år av vetenskapliga landvinningar har gjort det möjligt för många fler människor att uppnå den åldern, har vetenskapsmännen hittills inte gjort någonting för att utsträcka den.”
Stableford syftade på de ord som för 3.500 år sedan skrevs ner av den forntida israeliten Mose: ”Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det blir långt, och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet.” (Psalm 90:10) Du kanske undrar: ”Varför har man inom den moderna läkarvetenskapen inte kunnat förändra detta livets faktum?”
Vetenskapens förklaring till åldrandet
Åldrandet är en så alldaglig företeelse att få människor frågar sig varför man blir gammal. Vetenskapsmännen har däremot under lång tid brytt sina hjärnor med åldrandets gåta. Varför det? ”Åldrandet tycks stå i konflikt med överlevnadsdriften, som ligger bakom de flesta av kroppens funktioner”, förklarar Karl Sabbagh i boken The Living Body (Den levande kroppen). Hur långt har vetenskapsmännen kommit i att förstå orsaken till åldrandet?
”Det finns ingen enskild teori som förklarar alla fenomen i samband med åldrandet.” — The New Encyclopædia Britannica.
”Den som i dag forskar i åldrandet ställs inför fler teorier än en tusenfoting har ben.” — Doktor Gairdner Moment, professor emeritus i biologi.
”Många gerontologer instämmer i att vi befinner oss i en period av stor förvirring. Vi känner inte till åldrandets bakomliggande mekanism, och inte heller är vi i stånd att mäta åldrandets takt i exakta biokemiska termer.” — Journal of Gerontology, september 1986.
”Liknelsen med den blinde mannen som försöker beskriva en elefant illustrerar också de problem som forskare inom åldrandet står inför.” — Doktor C. E. Finch, professor i biologi och gerontologi.
Ett sätt att förklara åldrandet, det som framhålls i boken The Living Body, är att cellerna har en ”inbyggd klocka” som låter dem reproducera sig tills ”det är dags att sluta”. Men vad skall man då säga om hjärncellerna, som inte reproducerar sig efter födelsen? De flesta neuroner lever kvar från det att man föds och långt upp i ålderdomen. När någon uppnått hundra års ålder har alltså samma neuroner fungerat i hundra år.
Ändå dör miljontals neuroner under en människas liv, och takten med vilken neuronerna dör ökar ju äldre man blir. En annan teori om åldrandet är att cellernas funktionsförmåga gradvis försämras till följd av förslitning. ”Men eftersom levande organismer kan reparera och återuppbygga sig själva, varför används då inte dessa förmågor fullt ut för att laga det som är förslitet?” frågar dr Richard Cutler i boken The Biology of Aging (Åldrandets biologi). ”Ett annat problem i samband med förslitningshypotesen”, tillägger han, ”är att kunna förklara de stora skillnaderna i livslängd som kännetecknar olika däggdjursarter.”
Schimpanser lever i genomsnitt 40 år och gorillan, som är större, bara 30 år. Varför lever människor så mycket längre, om nu åldrandet beror på förslitning? Varför lever vissa kräldjur, till exempel jättesköldpaddan, längre än människan? Och varför tycks en del livsformer bestå i det oändliga?
Vad vi kan lära av det minsta och det största
Låt oss för ett ögonblick betrakta den organism som kallas amöba. Tidskriften Science Digest skriver: ”Den här encelliga protozon dör inte i fysisk mening. Denna enda cell delar sig i två, och båda halvorna är mer levande än när de var ett.” Amöban är inget undantag bland de encelliga organismerna. Doktor Tracy Sonneborn framhåller i boken The Biology of Aging: ”Många lägre livsformer ... är inte underkastade det normala åldrandet och döden. De kan fortsätta att leva, växa och reproducera sig för alltid med full livskraft.”
Hur är det då med högre livsformer som består av många celler? Sequoiaträdet är den största livsformen på jorden. Skogsbränder kan ta död på unga sequoiaträd, men några överlever och blir skogens jättar. När deras rödaktiga bark blir tjockare, blir de mer motståndskraftiga mot elden. Den eldhärdiga barken kan bli mer än 60 centimeter tjock.
Ibland tränger elden igenom barken på ett sequoiaträd och skadar stammen. Träd som på detta sätt försvagats kan knäckas under sin stora tyngd. En annan fara är att marken är för mjuk eller eroderar, vilket kan få ett sequoiaträd att börja luta. Men för att få trädet att stå upprätt börjar en förunderlig mekanism göra att stammen och grenarna på motsatta sidan växer extra mycket. Om detta misslyckas, kan trädet plötsligt störta till marken. Men än så länge känner man inte till att något sequoiaträd dött på grund av hög ålder.
I boken Giant Sequoias (Jättelika sequoiaträd) sägs det: ”De största och till synes äldsta träden fortsätter att växa med påtaglig livskraft och bilda årliga lager av ved, vilkas volym är ungefär lika stor som under tidigare århundraden. Exemplar som fortsätter att gå fria från brandskador och förblir upprättstående kan mycket väl bli så gamla som det ibland förutsagts om dem.”
Ställ detta i kontrast till växter som blommar och dör samma år. Doktor Carl Leopold, expert på växtforskning, säger: ”Ettåriga växter är programmerade att dö efter en enda växtperiod, medan andra arter kan leva kvar exceptionellt länge. Berömda för sin långa livslängd är sequoiaträden, vilka kan leva så länge som 3.000 år.”
Om sequoiaträden utformats för att leva så länge, varför förhåller det sig inte så med människan? Om encelliga organismer kan fortsätta att reproducera sig utan att åldras, varför kan då inte cellerna i människokroppen göra det? Och om kroppen kan hålla icke reproducerande celler, exempelvis neuroner, vid liv i hundra år, varför kan den inte hålla dessa vid liv för evigt?
Samtidigt som vetenskapsmännen anstränger sig för att finna orsaken till åldrandet har många funnit ett svar i en annan källa. Bibeln är en bok som gör anspråk på att vara inspirerad av människans Skapare, Jehova Gud. (2 Timoteus 3:16) Om detta stämmer, borde bibeln kunna ge oss ett tillfredsställande svar på den fråga som förbryllar vetenskapsmännen. Gör den det?
Bibelns förklaring till åldrandet
Enligt bibeln skapades människan fullkomlig, med utsikt till evigt liv. Detta hölls fram för henne som en belöning, om hon klarade ett enkelt lydnadsprov. Våra första föräldrar befalldes att inte äta frukten av ett visst träd kallat ”trädet för kunskapen om gott och ont”. Trädet tjänade för dem som en kärleksfull påminnelse om Guds osynliga närvaro och om hans myndighet att avgöra vad som är gott och vad som är ont för hans skapelser. Jehova Gud varnade dem klart och tydligt: ”På den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.” — 1 Moseboken 2:16, 17, NW; 3:3.
Tråkigt nog gjorde den förste mannen och den första kvinnan uppror och åt av den förbjudna frukten. Deras Skapare, som är en sanningens Gud, blev tvungen att hålla ord, och därför dömde han dem till döden. Bibeln innehåller inte de biologiska detaljerna om hur Gud gjorde detta. Vad vi däremot vet är att Adam och Eva överförde sitt syndfulla tillstånd till sin avkomma. Som bibeln förklarar: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och ... på så sätt spred sig [döden] till alla människor därför att de alla hade syndat.” — Romarna 5:12.
Det här är en dom som ingen mänsklig vetenskapsman kan upphäva. Men Jehova Gud, han som skapat människokroppen, vet hur man gör det. I sin kärlek gav han ut sin Son, Jesus Kristus, till försoning för Adams och Evas avkomlingar. Alla som visar uppskattning av den här anordningen kommer så småningom att befrias från åldrande och död. — Johannes 3:16.
Du kan få leva för evigt i ett paradis
Att våra ursprungliga föräldrar skapades för att leva och inte för att dö är en fantastisk tanke att reflektera över. Detta hjälper oss att förstå det spännande löftet: ”Skapelsen ... skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet.” — Romarna 8:21.
Många av Adams och Evas avkomlingar kommer alltså till slut att få tillbaka det som Adam och Eva gick miste om. Tänk på vad det kan innebära för dig. Våra första föräldrar bodde i de vackraste omgivningar som någonsin har funnits på jorden. Enligt bibeln ”planterade Jehova Gud en trädgård i Eden, österut, och där satte han människan som han hade format. Alltså lät Jehova Gud ur marken växa upp varje träd som var åtråvärt för ens syn och gott till mat.” — 1 Moseboken 2:8, 9, NW.
Föreställ dig alla de majestätiska träden som tillfredsställde deras synsinne och alla de ljuvliga fruktträden som tillfredsställde deras smaksinne. Lägg till detta det mångskiftande djurlivet — en ändlös källa till fascinerande forskning. Som bibeln säger: ”Och Jehova Gud var i färd med att från marken forma varje vilt djur på fältet och varje flygande skapelse i himlarna, och han började föra dem till människan för att se vad han skulle kalla vart och ett av djuren; och vadhelst människan kom att kalla det, det vill säga varje levande själ, det var dess namn.” — 1 Moseboken 2:19, NW.
Utöver allt detta fick Adam och Eva ett tillfredsställande uppsåt i livet. De skulle skaffa sig en stor familj. Sedan, när deras familj blev ännu större, skulle de lägga resten av jorden under sig och förvandla den till ett världsomfattande paradis. Men det var bara om de underordnade sig sin himmelske Skapares ledning som detta väldiga projekt kunde få framgång. — 1 Moseboken 1:26.
Eftersom de valde att handla oberoende av Gud, blev följden tusentals år av elände, sjukdom, åldrande och död. Men innan Jehova Gud drev ut våra första föräldrar ur den paradisiska trädgården, gjorde han ett uttalande som upptecknats till nytta för oss: ”’Se, människan har blivit som en av oss i fråga om att veta vad som är gott och ont, och för att hon nu inte må räcka ut sin hand och faktiskt ta frukt också av livets träd och äta och leva till obestämd tid, —’ Därmed sände Jehova Gud bort henne från Edens trädgård.” — 1 Moseboken 3:22, 23, NW.
Om våra första föräldrar hade visat sig lydiga under prövningen, hade de kunnat få tillåtelse att äta av ”livets träd”, som symboliserade Guds belöning till dem — evigt liv. Det här är ytterligare ett bevis för att människan skapades för att leva och inte för att dö.
Guds uppsåt har inte ändrats. (Jesaja 55:11) Jesus bekräftade det på sin dödsdag. Han lovade en ångrande tjuv som dog vid hans sida: ”Du skall vara med mig i paradiset.” (Lukas 23:42, 43) Jesus Kristus skall snart, under sitt styre från himmelen, se till att jorden förvandlas till ett paradis. Sedan kommer denne tjuv, tillsammans med miljarder andra döda människor, att bli uppväckt till liv igen. Om dessa uppståndna gör ”goda ting”, skall de aldrig behöva dö igen. Deras uppståndelse kommer då att visa sig bli en ”livets uppståndelse”. — Johannes 5:28, 29.
Men bibeln talar också om ”en stor skara ... ur alla nationer” som inte kommer att behöva någon uppståndelse alls. Det är människor som är vid liv i dag och som utövar tro på Jehova Gud och på hans Son, Jesus Kristus. De skall överleva på jorden, när Gud gör slut på all ondska under den kommande ”stora vedermödan”. Därefter kommer de att fortsätta att bli vägledda till ”källor med livets vatten” — ja, ändlöst liv i ett jordiskt paradis. — Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14, 17.
Den här internationella ”stora skaran” uppgår redan till flera miljoner. Också du kan få vara med bland dem. Hur då? Genom att du förlitar dig på Jehova och hans anordning för frälsning. Sedan, om du fortsätter att följa det som står upptecknat i Ordspråksboken 3:5, 6 och Johannes 3:16, kommer du själv att få erfara att människan danades för att leva, inte för att dö. — Uppenbarelseboken 21:3—5.
[Bild på sidan 23]
Vem vill inte slippa åldrandets verkningar?
[Bild på sidan 25]
Miljoner som nu lever kommer själva att få erfara att människan skapades för att leva och inte för att dö
[Bild på sidan 26]
All den skada som åldrandets process ställt till med kommer att upphävas i Guds nya värld