HAR DU NÅGON GÅNG sett på en bild av dig själv när du var barn och tänkt: ”Så kort livet är”? Har du undrat: ”Skulle jag kunna få ett mycket längre liv än vad jag väntar mig?”

Människan har sedan urminnes tid försökt förlänga sitt liv. Är detta bara ett fåfängt hopp och önsketänkande? Låt oss skärskåda några människors optimism och se varför det finns välgrundade skäl till optimism.

Sökandet efter långt liv

SÖKANDET efter långt liv är nästan lika gammalt som livet självt. Därför är det inte underligt att historien genom tiderna vimlar av berättelser och legender om människor som söker hemligheten med ett långt liv.

En romantiserad historieskildring gör exempelvis gällande att den spanske upptäcktsresanden Juan Ponce de León sökte efter en ungdomens källa när han år 1513 färdades norrut från Puerto Rico. Samtida skildringar uppger att färden gällde att ta slavar och upptäcka nytt land. Han fann inte någon källa som kunde återge människor ungdomen, utan upptäckte i stället det nuvarande Florida. Legenden lever dock kvar.

För ännu mycket längre sedan berättar det akkadiska Gilgamesh-eposet, nedtecknat på lertavlor från tiden före 1700-talet f.v.t., att Gilgamesh blev besatt av dödsskräck, när hans vän Enkidu hade dött. Dikten beskriver hans färder och ihärdiga men fruktlösa försök att uppnå odödlighet.

I vårt århundrade beskriver James Hilton i romanen Blå månen (Lost Horizon, 1933; på svenska 1935) ett fantasiland som han kallar Shangri-la. Invånarna åtnjöt ett nästan fullkomligt, månghundraårigt liv under paradisiska förhållanden.

Än i dag finns det människor som viger sitt liv åt märkliga och exotiska program för att uppnå bättre livskvalitet och längre liv. Andra åter söker mera pragmatiska lösningar. De iakttar stränga hälso- och dietregler och utövar regelbunden fysisk träning. De hoppas att de därigenom skall se yngre ut och känna sig friskare.

Allt detta understryker att det är en grundläggande önskan hos människan att leva längre och lyckligare.

Det vetenskapliga betraktelsesättet

Studiet av åldrandet och ålderns problem har blivit en seriös vetenskap. Framstående forskare anser att de är nära att upptäcka orsaken till åldrandet. Några anser att åldrandet är inprogrammerat i våra gener. Andra tror att det är det ackumulerade resultatet av nedbrytande sjukdomar och skadliga biprodukter i ämnesomsättningen. Ytterligare andra säger att åldrande har att göra med hormoner och immunsystemet. Vetenskapsmännen tror att orsaken till åldrande kan isoleras som företeelse och sedan kanske helt elimineras.

I sökandet efter odödlighet blir gränsdragningen mellan vetenskap och science fiction alltmer diffus. Kloning är ett sådant exempel. Tanken är att man skall klona, eller reproducera, en identiskt likadan individ genom cell- eller genmanipulation. Om därefter en kroppsdel blir sjuk eller upphör att fungera, kan ett nytt organ tas från den klonade kroppen och transplanteras, på samma sätt som man byter ut trasiga delar mot reservdelar i en bil. Vissa vetenskapsmän hävdar att det teoretiskt inte finns några gränser för vad som skulle kunna åstadkommas genom kloning.

Ett steg längre går man med den process som kallas kryonik. Om en person dör i en obotlig sjukdom, säger man, kan kroppen frysas ner för att bevaras tills man funnit botemedel mot den sjukdom som för närvarande inte kan botas. Då tinar man kroppen och återger den liv och återställer den till ett längre och lyckligare liv.

Vad har uträttats genom denna forskning som kostat oräkneliga miljoner kronor? Har vi kommit närmare den dag då vi kan bryta oss loss från dödens band? Närmare än de miljarder människor som levt före oss?

Vilka utsikter finns det?

Om man får tro de optimistiska tillkännagivandena och förutsägelserna av en del av dem som är engagerade i denna forskning, förefaller en mycket längre livslängd än vad vi nu kan räkna med vara mycket nära förestående. Här följer några uttalanden från slutet av 1960-talet.

”Den kunskap vi förvärvar medan vi forskar ger oss de vapen som vi behöver för att besegra den sista fienden — döden — på hans egen mark. Det kommer att föra relativ odödlighet inom räckhåll. ... Detta kan ske i vår egen tid.” — Alan E. Nourse, läkare och författare.

”Vi skall övervinna åldrandets problem fullständigt, så att olyckshändelser i stort sett blir de enda dödsorsakerna.” — Augustus B. Kinzel, dåvarande föreståndare för Salk Institute for Biological Studies.

”Odödlighet (i bemärkelsen liv utan slut) är tekniskt möjlig inte endast för nästa generation, utan redan för oss.” — Robert C. W. Ettinger i The Prospect of Immortality (Utsikten till odödlighet).

Inte alla gerontologer och forskare vid den tiden delade denna entusiasm, men den allmänna uppfattningen bland experterna tycktes vara att vid början av 2000-talet skulle åldrandet kunna kontrolleras och livet kunna förlängas avsevärt.

Vad är uppfattningen nu, då vi är betydligt närmare sekelskiftet? Ligger ett längre liv eller rentav odödlighet inom räckhåll? Läs följande kommentarer.

”Många gerontologer instämmer i att vi befinner oss i en period av stor förvirring. Vi känner inte till mekanismen bakom åldrandet, och inte heller är vi i stånd att mäta åldrandets takt i exakta biokemiska termer.” — Journal of Gerontology, september 1986.

”Ingen vet exakt vad åldrandets process är eller varför den sker på olika sätt hos olika personer. Ingen vet heller hur man skall åstadkomma att människor lever längre, trots de ofta bedrägliga och ibland farliga påståenden som görs av ’hälsoprofeter’ och andra som lever högt på gamla människors rädsla och krämpor.” — FDA Consumer, officiell tidskrift för U.S. Food and Drug Administration, oktober 1988.

Förutsägelser som tidigare har gjorts om att döden skulle besegras och livet utsträckas i all evighet är uppenbarligen överdrivna. Odödlighet på vetenskaplig väg är fortfarande en avlägsen dröm. Betyder detta att till dess att vetenskapen eller tekniken har gjort tillräckligt stora framsteg ingenting kan göras för att förlänga eller åtminstone förbättra livet?

Ett längre och lyckligare liv redan nu?

Även om forskarna inte har avslöjat hemligheten bakom ett långt liv, har de lärt sig mycket om livet och åldrandet. En del av den kunskapen kan tillämpas med framgång.

Djurförsök har visat att ”kontrollerad undernäring kan öka den maximala livslängden med mer än 50 procent och uppskjuta uppträdandet av och svårighetsgraden hos många åldersrelaterade problem”, rapporteras det i The Times. Detta har lett till studier av om samma förhållande även kan gälla människans åldrande.

Doktor Roy Walford rekommenderar sålunda i sin bok The 120-Year Diet (120-årskosten) en näringsrik kost med låga kalorivärden och låga fetthalter i förening med ett bra program för fysisk träning. Han pekar på folket på Okinawa som exempel. Jämförd med genomsnittsjapanens kost har deras kost 40 procent lägre kalorivärde, men det finns ”mellan 5 och 40 gånger så många hundraåringar där som på andra japanska öar”.

Man brukar ofta hänvisa till invånarna i Kaukasusområdet i Sovjet som exempel på människor som lever länge. Sula Benet, som har bott i området, skriver i sin bok How to Live to Be 100 (Hur man lever för att bli 100) att ett ovanligt stort antal av dessa människor är vid god hälsa och aktiva vid långt över 100 års ålder, och många påstås ha levt i mer än 140 år. Hon konstaterar att ”två faktorer är oföränderliga i den kaukasiska befolkningens kost: 1. Man äter inte för mycket. ... 2. Man konsumerar en stor mängd naturliga vitaminer i färska grönsaker.” Dessutom ”förser deras arbete dem med både fysisk träning och vetskapen att deras insatser i samhället är betydelsefulla”.

Vad du kan göra

Är lösningen då att man flyttar till Okinawa eller Kaukasus eller till någon annan plats där befolkningen lever längre? Nej, troligtvis inte. Men det finns ett antal åtgärder som du kan vidta. Du kan ta efter de goda vanorna hos dessa folkgrupper och följa de råd som kompetenta läkare, näringsfysiologer och hälsoexperter ger.

Nästan alla rekommenderar måttliga vanor. Detta innebär inte bara att man skall ge akt på hur mycket man äter, utan också att man äter näringsrik och hälsosam kost. Den goda påverkan som regelbunden motion ger är också välkänd. Den som försöker tillämpa dessa principer i sitt liv och som undviker sådana skadliga vanor i det moderna samhället som rökning och narkotika- och alkoholmissbruk kan inte undgå att må bättre.

Det måste ju vara så att ju bättre vi behandlar vår kropp, desto sundare blir vi. Och ju sundare vi är, desto större är våra chanser att leva längre. Oavsett vilka åtgärder vi vidtar är emellertid medellivslängden 70 till 80 år, precis som bibeln säger. (Psalm 90:10) Finns det då inte något hopp om att livet någonsin skall förlängas? Och om det går, hur långt kan det i så fall bli?

[Ruta på sidan 5]

HUR GAMMAL ÄR DU?

Vi är mycket äldre än de flesta av oss tror. I biologin lär vi oss att när en flicka föds innehåller hennes äggstockar redan alla de äggceller som hennes kropp producerar under hela livet. Det innebär att om din mor var 30 år gammal då hon blev gravid med dig, var det ägg som så småningom blev du redan 30 år gammalt.

Du känner dig nog inte äldre av att veta det här, men dag för dag blir du äldre. Vi åldras allesammans, unga såväl som gamla, och många av oss vill hejda den processen.

Hur länge kan vi leva?

”MÅNGA MÄNNISKOR som lever nu kommer att ha möjlighet till ett mycket längre liv. Även odödlighet förefaller nu möjligt.”

”Millioner som nu leva skola aldrig dö.”

Vad är skillnaden mellan dessa båda uttalanden? Det första gjordes år 1975 av dr Lawrence E. Lamb, medicinsk författare och professor, i boken Get Ready for Immortality (Gör dig redo för odödlighet). Det andra är titeln på ett offentligt föredrag av Sällskapet Vakttornets andre president, J. F. Rutherford (senare utgivet i bokform). Föredraget hölls första gången år 1918 i Los Angeles i Kalifornien.

Dessa två till synes samstämmiga påståenden skilde sig emellertid avsevärt från varandra vad gäller det resonemang och den forskning som ledde fram till dem. Doktor Lambs yttrande är typiskt för många så kallade immortalister, som anser att den medicinska forskningens framsteg, och då även gerontologin, snart kommer att avslöja hemligheten bakom vårt åldrande och till sist också besegra själva döden. Trots allt vad den moderna vetenskapen åstadkommit i fråga om att öka medellivslängden och att hjälpa många människor till en bättre livskvalitet, är sådana förutsägelser om odödlighet endast optimistiska prognoser.

J. F. Rutherford gjorde däremot inga förutsägelser som grundades på naturvetenskap eller medicinsk forskning. Han grundade sitt resonemang på bibeln. Han påvisade med hjälp av bibliska profetior som har uppfyllts att människovärlden hade kommit in i ”ändens tid”. (Daniel 12:4) Med hänvisning till hur Noa och dennes familj överlevde den värld som fanns på deras tid pekade han sedan på det hopp som bibeln ger — att miljoner kommer att överleva världens undergång och fortsätta att leva in i en rättfärdig ny värld och få åtnjuta evigt liv på en paradisisk jord. — Matteus 24:37—39; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

Rutherfords tal väckte stort uppseende bland åhörarna. Än i dag är det många som anser allt tal om att leva för evigt på jorden under Guds regering vara orealistiskt och svårt att tro på. (Psalm 37:10, 11, 29) Men är det så svårt att tro på vad bibeln säger om varför vi blir gamla och dör? Ja, vad säger den egentligen om detta?

Skapade för att leva, inte för att dö

Bibeln inleds med berättelsen om hur människolivet började. I det första kapitlet läser vi efter det att Gud skapat det första människoparet: ”Dessutom välsignade Gud dem, och Gud sade till dem: ’Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er, och råd över havets fiskar och himlarnas flygande skapelser och varje levande skapelse som rör sig på jorden.’” — 1 Moseboken 1:28, NW.

För att de två första människorna, Adam och Eva, skulle kunna utföra detta uppdrag måste de leva en mycket lång tid. Likaså deras avkomlingar. Kan man säga något om hur länge? I Första Moseboken nämns ingenstans någon viss fastställd livslängd för Adam och Eva. Men det fanns ett villkor som de måste uppfylla om de skulle få fortsätta att leva. Gud sade till Adam: ”Vad beträffar trädet för kunskap om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.” — 1 Moseboken 2:17, NW.

Döden skulle således drabba dem endast om de inte lydde Guds befallning. I annat fall hade de utsikten att få leva för alltid i det jordiska paradis som kallades Eden. Det är uppenbart att människorna skapades för att leva, inte för att dö.

Skildringen i Första Moseboken fortsätter emellertid med att berätta att det första människoparet valde att inte bry sig om Guds uttryckliga befallning, och därmed syndade de. Den olydiga kurs de slagit in på ledde till en dödsdom för dem och sedan också för deras avkomlingar. Århundraden senare förklarade Paulus: ”Alldeles som synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” — Romarna 5:12.

Adam och Eva kunde bara ge sina barn i arv vad de själva ägde. Då de skapades hade de förmågan att ge fullkomligt liv utan slut i arv till kommande generationer. Men nu, då deras liv hade blivit märkt av synd och död, kunde de inte längre ge fullkomligheten i arv. Synd, ofullkomlighet och död har blivit människans arvedel ända sedan dess, trots alla ansträngningar att förlänga människans livslängd.

Detta kan på sätt och vis jämföras med ett dataprogram som innehåller ett fel. Om inte felet lokaliseras och rättas till kan programmet inte fungera felfritt, och resultatet kan bli katastrofalt. Människan har inte kunnat isolera — och ännu mindre rätta till — det inneboende fel som resulterar i att kroppen fungerar sämre, åldras och dör. Människans Skapare, Jehova Gud, har vidtagit åtgärder för att korrigera felet. Vad är hans lösning?

Gud har gett sin Sons fullkomliga liv. Jesus Kristus, ”den siste Adam”, ersätter sålunda den ursprunglige Adam som vår fader och livgivare. I stället för att vara dömda att dö som barn till syndaren Adam kan lydiga människor räknas värdiga att få evigt liv som barn till sin ”Evige fader”, Jesus Kristus. Jesus förklarade själv: ”Detta är nämligen min Faders vilja: att var och en som betraktar Sonen och utövar tro på honom må ha evigt liv.” — 1 Korintierna 15:45; Jesaja 9:6; Johannes 3:16; 6:40.

Vid slutet av sin tjänst på jorden uttryckte Jesus Kristus i bön till sin himmelske Fader det grundläggande kravet för att få livet som en storslagen belöning. Han sade: ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Johannes 17:3.

”Som ett träds dagar”

Tänk dig att du sår ett frö av mammutträd och ser det växa och bli ända till hundra meter högt. Du gläder dig åt att se dess växtkraft under hela dess livstid. Tänk dig sedan att du lever längre än trädet och planterar ett nytt flera tusen år senare och gläder dig åt det nya trädets växt och skönhet.

Kan detta ha någon verklighetsanknytning? Ja, för det bygger på det löfte som människans Skapare, Jehova Gud, gav då han sade: ”Som ett träds dagar kommer mitt folks dagar att vara.” (Jesaja 65:22, NW) Detta löfte hjälper oss att svara på frågan om hur länge människan kan leva. Svaret är: Långt in i en obestämd framtid — kort sagt, för evigt. — Psalm 133:3.

Det går nu ut en inbjudan: ”’Kom!’ Och vemhelst som hör, han må säga: ’Kom!’ Och vemhelst som törstar, han må komma; var och en som vill, han må fritt ta av livets vatten.” (Uppenbarelseboken 22:17) Det är den inbjudan som Jehova Gud riktar till alla människor med ärligt hjärta. Inbjudan avser att vi skall dra nytta av Guds andliga föranstaltningar för evigt liv på en paradisisk jord.

Vill du ta emot denna inbjudan? Dina utsikter till ett längre liv, ett evigt liv, beror på vad du väljer nu!

[Ruta på sidan 7]

MEDELLIVSLÄNGD

En person som föddes mot slutet av 1700-talet i Nordamerika eller Västeuropa kunde förvänta att bli 35—40 år gammal. I dag är medellivslängden för män och kvinnor i Förenta staterna omkring 71 respektive 78 år. Motsvarande förbättringar har skett i andra länder. Vi förverkligar i större utsträckning våra möjligheter till långt liv. Men finns det en gräns för hur lång medellivslängden kan bli?

Ingen människa i modern tid har levt eller väntat sig att få leva 500, 300 eller ens 200 år. Trots den medicinska vetenskapens framsteg är medellivslängden fortfarande under 80 år. Enstaka personer påstås ha levt till 140 eller 150 års ålder. Och på bibelns tid blev människor många hundra år. Är detta bara myter och legender?

The New Encyclopædia Britannica konstaterar att ”ingen exakt maximal livslängd för människan kan anges”. I artikeln görs tankeexperimentet att någon verkligen lyckas uppnå exakt 150 års ålder: ”Det finns då inga giltiga skäl till att förkasta möjligheten att en annan person blir 150 år och en minut. Och om man accepterar 150 år och en minut måste man också godta 150 år och två minuter, och så vidare. ... På grundval av vår nuvarande kunskap om livslängden kan ingen exakt uppgift ges om hur långt människans liv maximalt kan bli.”

Vilken slutsats drar vi av detta? Helt enkelt att det som den medicinska vetenskapliga forskningen har lärt om åldrande och död baseras på människans villkor som vi ser dem i dag. Den springande punkten är om människans förhållanden alltid har varit desamma och om de alltid kommer att förbli desamma. Guds löfte är: ”Se, jag gör allting nytt!” I den nya värld som snabbt närmar sig skall han ”torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Uppenbarelseboken 21:4, 5.

[Bild på sidorna 8, 9]

”En flod med livets vatten, klar som kristall, ... flöt ut från Guds och Lammets tron.” — Uppenbarelseboken 22:1.