• Estland
    Jehovas vittnens årsbok 2011

    • EN GLÄDJERIK SAMMANKOMST I RYSSLAND

      En annan viktig milstolpe i den teokratiska historien var den internationella sammankomsten i Sankt Petersburg i Ryssland i juni 1992. För många av de 1 000 delegaterna från Estland var det fantastiskt att få återse tidigare medfångar och andra vittnen som de hade träffat när de var deporterade till Sibirien.

      ”Tidpunkten för sammankomsten var precis rätt för oss”, säger en av delegaterna. ”Vi hade chartrat ett specialtåg ganska billigt i ryska rubel. Men bara en vecka före sammankomsten ändrade Estland sin valuta från rubel till estniska krooni. Om vi hade varit borta under veckan för valutaomläggningen hade vi inte kunnat växla några pengar. Men trots att vi var där för att växla våra pengar fick vi bara växla en begränsad summa. Vad skulle vi göra med de extra rubel som vi inte kunde växla? Eftersom rubel fortfarande användes i Ryssland, tog bröderna sina rubel med sig till sammankomsten och lade dem i bidragsbössorna. Och om sammankomsten hållits en vecka senare då nya gränsbestämmelser trätt i kraft hade vi varit tvungna att skaffa dyra visum för att kunna komma över gränsen. Sammankomsten hölls precis i rätt tid för bröderna!”

      En av de många som blev djupt berörda av den här historiska sammankomsten var en intresserad kvinna som hade planerat att resa från Estland med vittnena. ”Jag hade på något sätt missuppfattat avgångstiden”, berättar hon. ”När jag kom till stationen hade tåget redan gått. Men jag hade betalat för resan. Vad skulle jag göra nu? Jag bad till Jehova att han skulle hjälpa mig och sade att jag skulle göra allt jag kunde för att komma dit.

      Stinsen sade att jag skulle bli tvungen att köpa biljett till ett annat tåg, men jag hade inte pengar till en ny biljett! Plötsligt fick jag se en grupp människor komma till stationen. De var alla så glada och snyggt klädda! De var vittnen från ön Saaremaa. Deras tåg hade inte kommit ännu, och jag kunde åka med dem på min biljett. Vilken lättnad!

      Under resan sjöng vittnena Rikets sånger, och det gjorde starkt intryck på mig. Det kändes som om jag hade blivit upptagen i deras andliga familj. Jag var tillsammans med dem under hela sammankomsten och såg hur uppriktiga och kärleksfulla de var. Alla mina tvivel var som bortblåsta. Jag var nu övertygad om att jag hade funnit Guds jordiska organisation.” Hon är nu reguljär pionjär tillsammans med sin man.