Hur man kan hantera känslan av ensamhet

DET är inte lätt att känna sig ensam. Starka känslor är inbegripna. Hur kan man hantera dem? Vad har andra gjort för att bemästra sina ensamhetskänslor?

Kampen mot ensamheten

Helena tycker om att vara för sig själv när hon skall fatta vissa beslut, men hon tycker också att ensamhet kan föra med sig problem. När hon var barn hade hon svårt att kommunicera med sina föräldrar. Hon visste inte vad hon skulle göra för att få kontakt med dem, så hon stängde in sig på sitt rum. Hon säger: ”Jag fick ätstörningar och blev deprimerad. Jag sade till mig själv: Varför skall jag bry mig om mina föräldrar och deras problem, när de inte verkar bry sig om mina? Jag tänkte att tomrummet inombords kanske skulle försvinna om jag gifte mig och att lösningen kanske låg i att fly undan ensamheten in i ett äktenskap. Men snart började jag fråga mig: Varför skulle jag förstöra livet för någon annan? Det viktigaste måste ju vara att få ordning på mina egna tankar! Jag bad Jehova om hjälp och uttryckte all min ångest i bön.

I Bibeln fann jag många tröstande ord, som dem i Jesaja 41:10: ’Var inte rädd, ty jag är med dig. Se dig inte spänt omkring, ty jag är din Gud. Jag skall styrka dig. Jag skall verkligen hjälpa dig. Jag skall verkligen hålla ett fast grepp om dig med min rättfärdighets högra hand.’ De här orden hjälpte mig verkligen, eftersom det kändes som om jag inte hade någon far. I dag läser jag Bibeln regelbundet och ber till Jehova. Jag har lärt mig att hantera min ensamhet.”

En annan orsak till ensamhet kan vara att någon man älskar har dött. Luisa, som är 16 år, berättar vad hon har fått gå igenom: ”Pappa dödades när jag var fem år. Jag försökte få tröst av farmor, men jag kände aldrig att hon älskade mig. Jag fick inte mycket kärlek under min barndom, då jag behövde den som bäst. När jag var mellan åtta och nio år försökte jag ta livet av mig tre gånger. Jag tänkte att det skulle vara bäst för min familj om jag var död, eftersom mamma fick kämpa för att få ihop till mat åt mig och mina tre systrar. Men så började vi vara tillsammans med Jehovas vittnen. Ett ungt gift par tog sig an mig. De brukade ofta säga: ’Vi tycker om dig, och vi behöver dig.’ Orden: ’Vi behöver dig’, gav mig verkligen styrka. Ibland har jag svårt att uttrycka mina känslor, men när jag läser artiklar i Vakttornet och Vakna! tackar jag Jehova, eftersom de har hjälpt mig att lära känna hans kärlek. Jag har gjort många förändringar. Nu för tiden kan jag le, och jag kan berätta för mamma om jag är ledsen eller glad. Fortfarande kommer gamla minnen tillbaka, men inte som förut när jag försökte ta mitt liv eller när jag slutade prata med min familj. Jag har alltid psalmisten Davids ord i minnet: ’För mina bröders och mina vänners skull vill jag nu säga: ”Må det vara frid i dig.”’” (Psalm 122:8)

Martha har varit skild i 22 år och samtidigt uppfostrat ett barn. ”När jag tycker att jag har misslyckats med något har jag lätt att känna mig ensam, och då kommer ofta mindervärdeskänslor upp till ytan”, säger hon. Hur klarar hon av sådana känslor? Hon förklarar: ”Jag har märkt att det bästa sättet att ta itu med dem är att be till Jehova direkt när de dyker upp. När jag ber vet jag att jag inte är ensam. Jehova förstår mig bättre än jag förstår mig själv. Jag söker också efter tillfällen att intressera mig för andra. Heltidstjänsten är ett särskilt kraftfullt vapen mot negativa känslor. När man talar med andra om Guds kungarikes välsignelser och förstår att de som lyssnar inte har något som helst hopp och att de ser sina problem som bestående, då inser man att det finns starka skäl att vilja leva och fortsätta att kämpa.”

Elba är 93 år, och hennes enda barn är missionär i ett annat land. Hon berättar hur hon hanterar sin ensamhet: ”När min dotter och hennes man blev inbjudna till Vakttornets Bibelskola Gilead, som utbildar missionärer, såg jag hur de strålade av glädje, och jag var verkligen glad för deras skull. Längre fram, när de fick i uppdrag att tjäna i ett annat land, började jag känna mig lite självisk. Jag visste att jag inte skulle få ha dem i närheten längre, och jag kände mig ledsen. Hela situationen påminde mig om Jefta och hans enda dotter, som det berättas om i Domarboken, kapitel 11. Jag var tvungen att be till Jehova, och jag grät och bad om förlåtelse. Min dotter och svärson hör alltid av sig. Jag vet att de är mycket upptagna, men var de än tjänar tar de sig tid att berätta för mig vad de gör och vad de har upplevt i tjänsten. Jag läser deras brev om och om igen. Det känns precis som om de talade med mig varje vecka, och jag är så tacksam för det. Dessutom tar de äldste i församlingen hand om oss äldre och sjuka på ett fint sätt. De hjälper oss att komma till församlingens möten och ordnar så att vi har det vi behöver. Jag ser mina andliga bröder och systrar som en välsignelse från Jehova.”

Du kan också klara av känslor av ensamhet

Vare sig man är ung eller gammal, gift eller ogift, har föräldrar eller är föräldralös, har förlorat någon man älskar eller känner sig ensam av någon annan anledning, så går det att hitta ett sätt att handskas med sina känslor. Jocabed, en 18-årig flicka, fick vara med om att hennes pappa övergav familjen på sex personer för att flytta till ett annat land. Hon säger: ”Var inte rädd för att öppna dig! Det är viktigt att berätta om sina känslor. Om man inte gör det, kommer ingen att förstå hur man känner det. Tänk inte så mycket på dig själv. Försök att få hjälp av mogna vänner, inte av ungdomar som kanske är i en ännu sämre situation än du.” Luisa, som nämndes tidigare, säger: ”Uppriktig bön till Jehova ger oss den hjälp vi behöver för att kunna ta oss ur det som känns som en hopplös situation.” Jorge, som miste sin fru, berättar hur han kunde klara av sin ensamhet: ”Man måste vara uthållig. Och att intressera sig för andra har varit till stor hjälp för mig. Om man visar medkänsla för dem man talar med, kan samtalen bli meningsfulla, och det kan hjälpa en att se andras goda sidor.” (1 Petrus 3:8)

Man kan göra mycket för att bekämpa ensamhet. Men kan det någonsin komma en tid då ingen behöver känna sig ensam? Och hur skall det gå till i så fall? Följande artikel svarar på det.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 8]

”Uppriktig bön till Jehova ger oss den hjälp vi behöver för att kunna ta oss ur det som känns som en hopplös situation.” – Luisa

[Ruta/Bilder på sidan 7]

Vad man kan göra åt sin ensamhet

 Kom ihåg att det går att förändra situationen, att den inte är bestående och att många människor känner det på samma sätt.

◼ Ställ inte orimliga krav på dig själv.

◼ Försök att vara nöjd med dig själv.

◼ Skaffa dig goda vanor när det gäller kost och motion, och se till att du får tillräckligt med sömn.

◼ Använd den tid du har för dig själv på ett konstruktivt sätt och försök utveckla nya förmågor.

◼ Var försiktig med att döma människor efter dina tidigare erfarenheter.

◼ Sätt värde på dina vänner och deras unika egenskaper. Försök att skaffa dig en krets av goda vänner. Fråga sådana som är äldre och mer erfarna om råd och tips.

◼ Gör någonting för andra – le mot dem, säg något vänligt eller resonera med dem om tankar från Bibeln. Att känna att andra behöver en är ett effektivt botemedel mot ensamhet.

◼ Fantisera inte om berömda personer som förekommer på TV, i filmer, på Internet eller i böcker, och om att vara tillsammans med dem.

◼ Om du är gift, förvänta dig då inte att din äktenskapspartner kan fylla alla dina emotionella behov. Lär dig att samarbeta och kompromissa, att hjälpa och stödja din äktenskapspartner.

◼ Lär dig att samtala med andra och att bli en god lyssnare. Intressera dig för andra människor och vad de tycker. Visa empati.

◼ Tala med en vän som är balanserad och som du har förtroende för, och berätta att du känner dig ensam. Försök inte tiga ihjäl problemet.

◼ Undvik att dricka för mycket alkohol, eller drick inte alls. Alkohol kan inte få dina problem att försvinna, med tiden kommer de upp till ytan igen.

◼ Var inte stolt. Förlåt dem som sårar dig, och var resonlig. Var öppen och försök att inte ha en avvaktande attityd.

Den bästa vän vi kan ha är Jehova Gud. Aposteln Paulus beskrev Jehova som ”den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, som tröstar oss i all vår vedermöda”. (2 Korinthierna 1:3, 4) Jehova själv känner sorg när någon av hans tjänare lider, eftersom han är en medlidsam Gud. ”Han vet hur vi är formade, han kommer ihåg att vi är stoft.” (Psalm 103:14) Dras du närmare Jehova, och känner du tacksamhet, när du tänker på hans kärlek, omtanke och förståelse?

Jehova ger styrka åt dem som är ensamma

Många av Guds tjänare i forna tider kom i situationer då de kände sig ensamma. Men Jehova gav dem stöd och tröst. Ett exempel är Jeremia, som fick uppdraget att vara profet redan som ung. Av Bibelns 40 skribenter var kanske Jeremia den som var mest öppen i fråga om sina egna känslor. Han kände sig blyg och otillräcklig när han fick sitt första uppdrag av Gud. (Jeremia 1:6) Han måste lita helt på Jehova för att kunna genomföra det. Jehova var verkligen med honom ”som en väldig man”. (Jeremia 1:18, 19; 20:11)

Elia levde omkring 300 år före Jeremia. När drottning Isebel fick höra att hennes Baalsprofeter hade avrättats, svor hon att låta döda Elia. Han flydde därför omkring 45 mil bort till berget Horeb på Sinaihalvön. Han gick in i en grotta för att övernatta, och Jehova frågade honom då: ”Varför är du här, Elia?” Elia svarade att han kände det som om han var den ende tillbedjaren av Jehova i hela Israel, den ende profeten som fanns kvar som nitälskade för Jehova. Jehova försäkrade Elia om att det inte var så. Jehova var med honom, och även om Elia inte kände till det, var 7 000 av hans medisraeliter också med honom. Jehova tröstade och lugnade Elia och byggde upp hans tro. Det rörde Elias hjärta och uppmuntrade honom att inte överge sitt uppdrag. (1 Kungaboken 19:4, 9–12, 15–18) Om vi, alldeles som Elia, känner oss ensamma eller värdelösa ibland, kan vi också be till Jehova om att han skall ge oss styrka. Genom att använda urskillningsförmåga kan dessutom kristna äldste tala tröstande till medkristna och hjälpa dem att se att de också har del i att Guds vilja blir utförd. (1 Thessalonikerna 5:14)

De exempel som vi har tagit upp här visar att Jehova vill stödja dem som känner sig ensamma och ge dem kärleksfull tröst. Ja, ”Jehova skall bli en säker höjd för den undertryckte, en säker höjd i tider av nöd”. (Psalm 9:9; 46:1; Nahum 1:7)

En man med djupa känslor och empati

Jesus Kristus är värd att efterlikna, eftersom han har känslorna i fullkomlig balans alldeles som Jehova har. Lukas beskriver hur Jesus reagerade när han mötte ett begravningsfölje i staden Nain: ”Det [bars] ut en död, som var sin mors enfödde son. ... När Herren fick se henne, greps han av medlidande med henne, och han sade till henne: ’Gråt inte mer.’ Därmed gick han fram och rörde vid likbåren, och bärarna stannade, och han sade: ’Unge man, jag säger dig: Stig upp!’ Och den döde satte sig upp och började tala, och han gav honom åt hans mor.” (Lukas 7:12–15) Jesus blev djupt rörd. Han var en medlidsam man. Tänk så lycklig den här ensamma änkan måste ha blivit, när Jesus gjorde så att hon fick sin son tillbaka! Nu var hon inte längre ensam.

Vi kan tryggt lita på att Jesus kan ”hysa medkänsla med våra svagheter”. Han känner verkligen starkt för dem som är ensamma och som bevarar sin ostrafflighet. Ja, genom honom kan vi ”få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid”. (Hebréerna 4:15, 16) Genom att efterlikna Jesus kan vi känna medlidande med dem som sörjer, lider och känner sig ensamma. Om vi hjälper andra är det mindre troligt att vi behöver vara ensamma. Men det finns ytterligare något som kan hjälpa oss att komma över ensamhetskänslor.

Jehovas ord kan hjälpa oss att hantera ensamhet

Många har upptäckt att vi ”genom trösten från Skrifterna ... [kan] ha hopp”. Guds ord innehåller många praktiska råd som kan hjälpa oss att hantera ensamhet. (Romarna 15:4; Psalm 32:8) Ett exempel är uppmaningen ”att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka”. (Romarna 12:3) För att kunna följa det rådet måste vi kanske förändra vårt sätt att tänka. Ödmjukhet och blygsamhet – att vi har en realistisk syn på våra begränsningar – kan hjälpa oss att vara balanserade och resonliga i vad vi förväntar. Guds ord ger oss också rådet att utveckla ett äkta intresse för andra. (Filipperna 2:4) Det ger ett ömsesidigt utbyte. När du ger av dig själv, får du också något tillbaka. Ett sådant vänskapligt förhållande till andra bidrar till att skingra ensamheten och ger mening åt livet.

Bibeln uppmuntrar de kristna att ”inte försumma att komma tillsammans”. (Hebréerna 10:24, 25) Bestäm dig därför för att regelbundet gå på Jehovas vittnens möten, där du kan bli uppbyggd. Kristna möten kan utan tvivel bidra till vår andliga, känslomässiga och fysiska hälsa. Och att tala med andra om de goda nyheterna om Guds kungarike är stimulerande och ett sätt att fylla livet med uppbyggande verksamhet. Det leder tankarna i rätt riktning, stärker vår tro och skyddar vårt hopp. (Efesierna 6:14–17)

Närma dig Gud i bön. David gav uppmaningen: ”Kasta din börda på Jehova, han skall stödja dig.” (Psalm 55:22) Studera Guds ord, det bidrar till din lycka. (Psalm 1:1–3) Om du överväldigas av ensamhetskänslor, kan du meditera över Jehovas kärleksfulla omtanke som kommer fram i hans ord. Psalmisten skrev: ”Min själ klibbar fast vid stoftet. Bevara mig vid liv enligt ditt ord.” (Psalm 119:25)