Petrus visar varför falska lärare i högsta grad förtjänar tillintetgörelse: ”Många [skall] följa dem i deras tygellösa handlingar; och på grund av dessa skall sanningens väg bli skymfad.” — 2 Petrus 2:2.

5. För vad var falska lärare ansvariga?

⁵ Tänk på det! På grund av falska lärares inflytande skulle många i församlingarna komma att handla tygellöst. Det grekiska ord som översätts med ”tygellösa handlingar” betecknar utsvävningar, oanständighet, liderlighet, ett skamlöst och fräckt uppförande och avsaknad av självbehärskning. Petrus hade tidigare sagt om de kristna: ”Ni har kommit undan den ruttenhet som till följd av lusta är i världen.” (2 Petrus 1:4) Men somliga skulle komma att återvända till den ruttenheten, något som de falska lärarna i församlingarna till stor del bar skulden för! På så sätt skulle sanningens väg komma i vanrykte. Vad sorgligt! Alla Jehovas vittnen i våra dagar bör helt visst vara mycket uppmärksamma på sitt uppförande, och vi bör aldrig glömma att vi genom vårt uppförande antingen kan vara till ära för Jehova Gud och hans folk eller dra vanära över dem. — Ordspråken 27:11; Romarna 2:24.

8, 9. a) Vilket förvänt resonemang kom att påverka somliga av de första kristna? b) Vad gjorde, enligt Judas, somliga i församlingarna?

⁸ En bibelkännare påpekade att ”det fanns de inom kyrkan som också förvrängde läran om nåd”, dvs. ”oförtjänt omtanke”. (Efesierna 1:5–7) Enligt honom resonerade somliga så här: ”Säger du att Guds nåd [oförtjänta omtanke] är stor nog att skyla varje synd? ... Låt oss då fortsätta med att synda, eftersom Guds nåd [oförtjänta omtanke] kan utplåna varje synd. Ju mer vi syndar, desto större möjligheter får ju faktiskt Guds nåd [oförtjänta omtanke] att verka.” Kan man tänka sig ett mer förvänt resonemang?

⁹ Aposteln Paulus bemötte felaktiga tankar om Guds barmhärtighet, när han frågade: ”Skall vi förbli i synden, för att den oförtjänta omtanken må flöda över?” Han frågade också: ”Skall vi begå en synd därför att vi inte är under lag utan under oförtjänt omtanke?” På var och en av dessa frågor svarade Paulus med eftertryck: ”Aldrig må det hända!” (Romarna 6:1, 2, 15) Det fanns tydligen vissa som handlade som Judas beskriver: ”[De] vänder vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet.” Men Petrus konstaterar angående dessa: ”Deras tillintetgörelse slumrar inte.” — Judas, vers 4; 2 Petrus 2:3.