Lot tvekade vid ett tillfälle att göra det rätta, även om det verkade vara ett enkelt och självklart val. Han var mycket upprörd över den grova omoralen bland Sodoms och Gomorras invånare, och han ”plågades ... i sin rättfärdiga själ på grund av deras laglösa gärningar”. (2 Petrus 2:8) Gud förklarade att han tänkte förstöra dessa onda städer och gav Lot och hans familj möjlighet att bli räddade. Man kan tro att Lot skulle ha lämnat staden omedelbart. Men i det här kritiska läget dröjde han kvar. De änglar som hade skickats för att rädda honom och hans familj var tvungna att gripa tag i deras händer och sätta dem i säkerhet utanför staden. (1 Moseboken 19:15, 16)

Lots inställning till den omoraliska livsstilen i Sodom och Gomorra var helt i linje med Guds syn på saken. Problemet var att han just då inte insåg situationens allvar. Till slut flydde han från de fördömda städerna och kom undan Guds dom. Han var lydig mot Guds befallning att inte se tillbaka på det han lämnat.