En reporter för tidningen Leninskij Put’ skrev följande efter att ha besökt sammankomsten i Usolje-Sibirskoje: ”Det var fantastiskt att se hövligheten såväl som förmågan att urskilja och reagera på andras behov som Jehovas tjänare visade mot varandra. Jag kommer aldrig att glömma följande ord som yttrades vid sammankomsten: ’Du får inte stjäla! Du får inte ljuga! Du får inte dricka [till övermått]! Var flitig! Hjälp din nästa!’ När allt kommer omkring är detta principer som folk i allmänhet borde sträva efter. Men vi glömmer dem ofta.

Något som också gjorde intryck var den broderliga attityd som man visade mot andra, villigheten att hjälpa. En kvinna erbjöd oss en tidning så att vi inte skulle behöva sitta direkt på den dammiga bänken. När det började regna, räckte mig den unga kvinnan som satt bredvid mig sitt paraply med ett leende, och en man i närheten bokstavligen drog in en genomblöt pojke under sitt paraply. ...

Själva atmosfären vid sammankomsten gjorde att man på något sätt blev en lite bättre människa, lite mer kultiverad, mer ädel. Det var omöjligt att inte besvara den vänlighet som främlingar visade med ett leende. ... När vi lämnade stadion kände vi oss renade och kände att vi hade kommit i kontakt med något vackert.”

Under dopförrättningen vid sammankomsten i Usolje-Sibirskoje blev en journalist imponerad, när han såg några ryssar omfamna och gratulera en nydöpt person som tillhörde burjaterna. Även om det inte direkt förekommer några etniska motsättningar i Sibirien, är verklig vänskap mellan ryssar och sådana som tillhör den folkgruppen sällsynt. ”Hur har ni kunnat överbrygga dessa nationella barriärer?” frågade journalisten.

”Genom att tillämpa den bibliska principen ’du skall älska din nästa som dig själv’”, fick han till svar.

Även på Khimikstadion i Usolje-Sibirskoje byggdes 52 extra toaletter för att användas under sammankomsten.

I Sovjetunionen blev 11 bussar som var på väg till sammankomsten i UsoljeSibirskoje från det närbelägna Angarsk vänligen eskorterade av två polisbilar, en framför och en bakom.

Ansträngningar att närvara

Särskilt delegater vid vissa av sammankomsterna i Sovjetunionen fick resa långa sträckor till stor kostnad för sig själva. Somliga hade sparat ett helt år för att kunna betala sin resa. En delegation vid sammankomsten i Usolje-Sibirskoje hade kommit hela vägen från hamnstaden Vladivostok vid Stilla havet, en sträcka på över 3.200 kilometer. Tolv andra delegater var från ön Sachalin i Stilla havet norr om Japan. En av dem var en 20-årig yngling som hade med sig tre andra ungdomar med vilka han ledde bibelstudier.

En busschaufför från Sajanogorsk, som tänkte låta döpa sig i Usolje, frågade gång på gång sin arbetsgivare om han kunde få ledigt några dagar för att vara med vid sammankomsten, men hans chef ville inte låta honom åka. Mannen körde då till staden Abakan och skaffade sig en kopia av Sovjetdokumentet av den 27 mars i år i vilket Jehovas vittnen officiellt erkänns som en religiös organisation. Trots att chefen tittade på dokumentet ville han ändå inte ge honom ledigt. Tidigt på morgonen den dag då avresan skulle ske vädjade mannen igen, efter innerlig bön till Jehova, och till slut fick han tillåtelse att åka.

[Bilder på sidan 15]

Ovan: Några av de toaletter som byggdes för sammankomsten i Usolje-Sibirskoje