I Lvov, där 17.531 samlades på Ukrainas Centralstadion, sade en polistjänsteman till ett av vittnena: ”För andra vanliga evenemang med så många närvarande skulle vi behöva hundratals poliser. För er sammankomst hade vi tio, och de behövdes egentligen inte.”

Sedan avslöjade tjänstemannen hur imponerad han var av sammankomsten genom att säga: ”Ni utmärker er i att undervisa andra om det som är gott, ni talar om Gud, och ni deltar inte i våld. Vi diskuterade varför vi brukade förfölja er, och vi kom fram till att vi inte hade lyssnat på er och inte visste något om er.”

Omkring 4.000 frivilliga använde över 40.000 timmar åt att arbeta på sammankomstlokaliteterna i Lvov. Deras arbete betraktades som betalning av hyran för anläggningen. Alla bänkar på stadion reparerades och målades, och alla toaletter städades och gjordes i ordning. Man byggde också en trettio meter lång tegelbyggnad som innehöll ytterligare toalettutrymmen.

Chefteknikern vid stadion i Lvov sade: ”Jag har aldrig sett så ovanliga människor i hela mitt liv. Ni arbetar som en stor familj. Jag kan inte förstå det, men det är väldigt trevligt att samarbeta med er.” Ledningen för stadion sammanställde en skrivelse i vilken man tackade vittnena ”för deras engagemang i arbetet de utförde och för deras fina egenskaper och ansvarskänsla”. Skrivelsen avslutades: ”Vi önskar er all framgång med sammankomsten i Lvov.”