Sammankomster som öppnar dörren för gudaktig frihet

”Jag skall prisa dig i den stora församlingen; bland ett talrikt folk kommer jag att lovprisa dig.” (Ps. 35:18, NW) Jehovas vittnen utnyttjar tillfällena att lovprisa den universelle Suveränen, och vid sina årliga områdessammankomster gör de det samstämmigt. Under det gångna tjänsteåret, då de resterande av 1990 års sammankomst ”Ett rent språk” höll på att avslutas i en del av världen, började 1991 års sammankomst med temat ”Ett frihetsälskande folk” i en annan del av världen.

[Bilder på sidan 20]

Denne lille polske delegat var en av de 74.587 personer som var med vid sammankomsten i Prag i Tjeckoslovakien

[Bilder på sidan 21]

Sammankomstdeltagarna i Prag rördes till tårar, när broder A. D. Schroeder tillkännagav utgivandet av Nya Världens översättning av Bibeln på tjeckiska och slovakiska

Sammankomsterna i Budapest, Prag och Zagreb var internationella sammankomster. Delegater i Zagreb i Jugoslavien tyckte om att sjunga Rikets sånger under middags- uppehållet

[Bilder på sidan 22]

I Tallinn i det nu självständiga Estland hölls den första sammankomsten någonsin i Sovjetunionen

Boken ”Den största människa som någonsin levat” gavs ut på ryska och på andra östeuropeiska språk

Områdessammankomsten ”Ett frihetsälskande folk”, som i Brasilien hölls i juli och augusti 1991, var också en stor framgång, och talen hjälpte våra vänner att ännu mer uppskatta sin gudagivna frihet. Det rådde feststämning vid dessa andliga tredagarshögtider. Det sammanlagda antalet närvarande vid alla de 98 sammankomsterna var 482.034, och 8.991 blev döpta.

Bland de 245.161 personer som var närvarande vid områdessammankomsten ”Ett frihetsälskande folk” i Italien var en katolsk präst. Han blandade sig med mängden vid den sammankomst som hölls i Brescia den 19—21 juli. Han blev så rörd att han skrev följande rader, som han lade i en bidragsbössa: ”Jag är en katolsk präst, givetvis klädd i vanliga kläder, som med egna ögon ville se vad dessa människor, som kyrkan alltid har betraktat som bara en handfull, egentligen gör och säger. Ja, de 15 minuter jag har tillbringat på detta stadion har räckt för att få mig att inse hur mycket tid jag hittills egentligen har slösat bort. Ni är verkligen ett exempel att följa. Ni har fått mig att tänka, och ni har använt det som jag borde använda mer, nämligen Bibeln. Vem vet, en dag kanske jag också är tillsammans med er klädd i kavaj och slips.”

Östeuropa var platsen för tre internationella sammankomster under det gångna tjänsteåret. I Budapest i Ungern var 40.601 delegater närvarande; i Prag i Tjeckoslovakien var 74.587 personer närvarande, och i Zagreb i Jugoslavien var 14.684 personer närvarande. Med sina glada ansikten gjorde delegaterna från jordens fyra hörn de till trängsel fyllda gatorna runt omkring sammankomstplatserna till en vacker syn. Glädjen var stor bland delegaterna, när de fick fin biblisk undervisning och förnyade gamla bekantskaper och skaffade sig nya vänner.

Vid den internationella sammankomst som den 26—28 juli hölls på Nepstadion i Budapest var delegater från 35 olika länder närvarande. Det hade då bara gått två år sedan Jehovas vittnen i juni 1989 blivit lagligen erkända. Som kontrast kan nämnas att för flera år sedan, då stadion höll på att byggas, satt en del av bröderna i fängelse för sin religiösa tros skull. Då skröt fångvaktarna för dem och sade: ”Ni kommer aldrig att få se detta stadion.” Då svarade en av bröderna: ”Vem vet? En dag kanske Jehovas vittnen kommer att vara där.” För de ordens skull blev han slagen. Men hur glad var inte brodern över att få vara närvarande vid denna sammankomst och se stadion fyllt med över 40.000 närvarande!

Det var första gången i Sovjetunionens historia som man där höll sammankomster öppet. Tallinn, huvudstaden i det nu självständiga Estland, utgjorde en ironisk inramning för vissa sammankomstdeltagare. Från det ställe där 447 personer blev döpta kunde bröderna och systrarna se en gammal fästning, som under åren 1950 och 1951 användes som häkte för några av dem i avvaktan på att de skulle skickas i väg till fångläger i det avlägsna Sibirien. Tankeväckande minnen väcktes således för ett ögonblick till liv vid detta glädjefyllda tillfälle.