Lojal och modig

Varför gick Jonatan till angrepp mot filistéerna? Vi börjar med att se på hans bakgrund. Han var den äldste sonen till kung Saul, Israels förste kung. När Saul blev kung var Jonatan redan vuxen, kanske någonstans i 20-årsåldern. De stod varandra mycket nära, och Saul verkar ofta ha pratat med sin son om sådant han funderade över. På den tiden såg Jonatan upp till sin pappa, som var lång och stilig och en modig krigare. Men han var dessutom något mycket viktigare: en ödmjuk man med stark tro. Jonatan förstod precis varför Jehova hade valt ut Saul till kung. Till och med profeten Samuel hade sagt att ingen i landet kunde mäta sig med Saul. (1 Samuelsboken 9:1, 2, 21; 10:20–24; 20:2)

Jonatan måste ha känt sig hedrad för att han fick strida under sin fars befäl.

Jonatan visste inte att hans far hade svurit en så tanklös ed. Så när han kände sig utmattad efter striden doppade han sin stav i en honungskaka och åt lite honung. Genast fick han tillbaka krafterna. Då berättade en av hans män om matförbudet. Jonatan svarade: ”Min far har skapat stora problem för männen. Se vilken glans mina ögon fick när jag åt lite honung. Tänk om de hade fått äta så mycket de ville av bytet från sina fiender! Då hade filistéerna förlorat ännu fler man.” (1 Samuelsboken 14:25–30) Han hade rätt. Jonatan var lojal mot sin far, men han var inte blind. Han höll inte med om allt som hans far sa och gjorde, och eftersom han var så balanserad vann han andras respekt.

Ett växande mörker

Trots Sauls alla brister stod Jonatan lojalt på hans sida genom åren. Det måste ha varit tungt att se sin far bli så upprorisk och stolt. Det växte ett mörker inom Saul, och det fanns inget Jonatan kunde göra åt det.

Men Jonatan lät sig inte rubbas, utan han höll fast vid Jehova. Han stöttade sin far så gott han kunde, och ibland var han tvungen att vara ganska rak mot honom. Men under den här turbulenta tiden fortsatte han att fokusera på sin Gud och Far, Jehova, som aldrig förändras. (1 Samuelsboken 19:4, 5)

En svår lojalitetskonflikt

I början tyckte Saul verkligen om David och satte honom över sin armé. Men det dröjde inte länge förrän Saul föll offer för den fiende som Jonatan stått emot – avundsjukan. David vann seger efter seger mot Israels fiender filistéerna, och det gjorde att han höjdes till skyarna. Några av Israels kvinnor sjöng: ”Saul har besegrat sina tusen och David sina tio tusen.” Det var inte en sång som föll kungen i smaken. Bibeln berättar: ”Från den dagen höll Saul ögonen på David.” (1 Samuelsboken 18:7, 9) Han var rädd att David skulle försöka ta kungamakten ifrån honom. Men där tog han fel. Det är sant att David skulle efterträda Saul, men han hade inte en tanke på att störta Jehovas smorde kung.

Saul smidde planer för att få David dödad i strid, men inget fungerade. David bara fortsatte att vinna både segrar och popularitet. Sauls nästa drag var att försöka få Jonatan och alla sina tjänare att gadda ihop sig för att röja David ur vägen. Det måste ha varit smärtsamt för Jonatan att se sin pappa bete sig på det här sättet. (1 Samuelsboken 18:25–30; 19:1) Jonatan var en lojal son, men han var också en lojal vän. Nu ställdes den här lojalitetskonflikten på sin spets. Vilken sida skulle Jonatan välja?

Jonatans ståndpunkt var glasklar: ”Kungen får inte synda mot sin tjänare David, för han har inte syndat mot dig, och det han har gjort har bara varit till nytta för dig. Han riskerade ju sitt liv när han slog ihjäl filistén, så att Jehova kunde ge Israel en stor seger. Du såg det själv och blev överlycklig. Så varför skulle du låta oskyldigt blod flyta och döda David utan anledning?” För en gångs skull var Saul förnuftig och lyssnade på Jonatan och svor en ed på att inte skada David. Men Saul var inte en man som stod vid sitt ord. När Davids framgångar fortsatte blev Saul så avundsjuk att han i sin ilska kastade ett spjut mot honom! (1 Samuelsboken 19:4–6, 9, 10) Men David kom undan och flydde från hovet.

Har du någon gång haft en inre lojalitetskonflikt? Det kan verkligen tära på en. I sådana situationer kan man få höra att blod är tjockare än vatten. Men Jonatan visste bättre. Hur skulle han kunna ta parti för sin pappa när det var David som var en lojal och lydig tjänare till Jehova? Jonatan lät lojaliteten mot Jehova styra hans val, så han stod upp för David. Trots att Jonatan först och främst var lojal mot Gud visade han även lojalitet mot sin pappa genom att ge honom uppriktiga råd i stället för att bara stryka medhårs. Vi kan alla ha nytta av att efterlikna Jonatans sätt att visa lojalitet.

Lojalitetens pris

Jonatan försökte återigen få Saul att försonas med David, men den här gången hade han inte minsta framgång. David uppsökte Jonatan i hemlighet och berättade att han fruktade för sitt liv. Han sa till sin äldre vän: ”Det är bara ett steg mellan mig och döden!” Jonatan lovade att ta reda på mer om hur hans pappa kände det. Eftersom David behövde hålla sig gömd skulle Jonatan använda pil och båge för att underrätta honom om utfallet. Jonatans enda önskan till David var: ”Må din lojala kärlek mot min släkt aldrig upphöra, inte ens när Jehova utplånar alla dina fiender från jordens yta.” David lovade att han alltid skulle ta hand om Jonatans släkt. (1 Samuelsboken 20:3, 13–27)

Jonatan försökte tala väl om David, men kungen blev rasande! Han kallade Jonatan en ”son till en upprorisk kvinna” och sa hånfullt att hans lojalitet mot David var en skam för familjen. Saul försökte få Jonatan att tänka på sig själv och sa: ”Så länge Isais son är kvar på denna jord har varken du eller din kungamakt någon framtid.” Men Jonatan stod på sig och vädjade: ”Varför måste han dö? Vad har han gjort?” Nu tappade Saul fattningen totalt! Även om han hade kommit upp i åren var han fortfarande en mäktig krigare. Plötsligt kastade han ett spjut mot sin egen son! Saul må ha varit skicklig, men den här gången missade han. Jonatan lämnade rummet – upprörd, sårad och förödmjukad. (1 Samuelsboken 20:24–34)

Morgonen efter gick Jonatan tillsammans med en tjänare till ett fält i närheten av Davids gömställe. Han avfyrade en pil, som de hade kommit överens om, och fick David att förstå att Saul fortfarande ville ta livet av honom. Jonatan skickade sedan tillbaka tjänaren till staden. Nu fick Jonatan och David en kort stund att prata på tumanhand. Båda grät, och Jonatan fick med tungt hjärta ta avsked av sin unge vän, som fick börja leva ett liv på flykt. (1 Samuelsboken 20:35–42)

Jonatans lojalitet visade sig starkare än hans egenintressen. Satan är verkligen en fiende till alla personer med stark tro. Han skulle säkert ha njutit av att se Jonatan följa i sin pappas fotspår och låta begär efter makt och ära komma före allt annat. Kom ihåg att Satan försöker vädja till de själviska tendenser vi människor har. Han lyckades i fallet med våra förfäder Adam och Eva. (1 Moseboken 3:1–6) Men Jonatan föll inte i den fällan. Tänk så irriterad Satan måste ha blivit! Vi lever i en tid då världen är genomsyrad av själviskhet. (2 Timoteus 3:1–5) Kommer du att stå emot liknande försök från Satan och efterlikna Jonatans osjälviska och lojala inställning?

”Du var mig så kär”

Jonatan kunde bara se på medan hans pappa blev allt mer galen. Saul, som hade blivit helt besatt av sitt hat mot David, mobiliserade nu sin armé och ledde den runt i landet i sina försök att hitta och döda en oskyldig man. (1 Samuelsboken 24:1, 2, 12–15; 26:20) Deltog Jonatan i de här insatserna? Det är intressant att Bibeln inte nämner Jonatan i samband med den absurda jakten på David. Hans lojalitet mot Jehova, David och det löfte han gett gjorde det till en omöjlighet.

David måste ha lärt sig mycket av Jonatans lojalitet. Jonatan var villig att lojalt stå vid sin väns sida även när det blev till stor kostnad för honom själv. Men frågan är om vi kommer att lära oss något av den här skildringen. Kan vi skaffa vänner som är som Jonatan? Kan vi själva vara sådana vänner? Det kan vi, om vi hjälper våra vänner att få en starkare tro på Jehova, prioriterar vår lojalitet framför själviska intressen och sätter vår lojalitet till Gud främst. På det sättet kan vi efterlikna Jonatans tro.