Skribent: Lukas

1. Vad för slags evangelium skrev Lukas?

LUKAS’ evangelium är skrivet av en man med ett vaket sinne och ett gott hjärta, och denna fina kombination av egenskaper har under Guds andes ledning resulterat i en skildring som är både exakt och full av värme och känsla. I de inledande verserna säger Lukas: ”[Jag] har också ... , när jag nu noggrant har efterforskat allting ända från början, beslutat att i logisk följd skriva om dem till dig.” Hans detaljerade, ytterligt noggranna skildring bekräftar till fullo detta påstående. — Luk. 1:3.

2, 3. Vilka yttre och inre bevis pekar på läkaren Lukas som den som har skrivit detta evangelium?

² Fastän Lukas inte nämns vid namn någonstans i berättelsen, är forntida auktoriteter överens om att det är han som har skrivit den. Evangeliet tillskrivs Lukas i det muratoriska fragmentet (omkr. 170 v.t.), och det blev godtaget av skribenter på 100-talet, till exempel Irenaeus och Klemens av Alexandria. Också inre vittnesbörd talar starkt för att Lukas är skribenten. Paulus omtalar honom i Kolosserna 4:14 som ”Lukas, den älskade läkaren”, och hans evangelium präglas av den ordning och logik som man kan förvänta av en välutbildad man, till exempel en läkare. På grund av sin utmärkta språkbehandling och sitt omfattande ordförråd, som är större än det man finner hos de tre andra evangelieskribenterna sammantagna, kunde han avhandla sitt betydelsefulla ämne på ett mycket omsorgsfullt och uttömmande sätt. Hans berättelse om den förlorade sonen anses av somliga vara den bästa novell som någonsin skrivits.

³ Evangeliet innehåller mer än 300 medicinska termer eller ord som Lukas använder i medicinsk betydelse, och det är uttryck som ingen av de andra kristna bibelskribenterna använder på samma sätt (om de över huvud taget använder dem).a När Lukas exempelvis talar om spetälska, använder han inte alltid samma uttryck som de andra. För dem är spetälska spetälska, men för läkaren finns det olika stadier av spetälska — Lukas talar till exempel om ”en man full av spetälska”. Han säger att Lasarus var ”full av sår”. Ingen av de andra evangelieskribenterna säger att Petrus’ svärmor var ansatt av ”hög feber”. (5:12; 16:20; 4:38) De tre andra berättar också om att Petrus högg av örat på översteprästens slav, men det är bara Lukas som nämner att Jesus läkte honom. (22:51) Man förnimmer också den grundlige läkaren bakom orden om kvinnan som ”i arton år hade haft en svaghetsande” och som ”var hopböjd [krokryggig, 1981] och ... inte alls [kunde] räta upp sig”. Och vem annan än ”Lukas, den älskade läkaren”, skulle så i detalj ha berättat om hur en samarier gav första hjälpen åt en man, i det han ”förband hans sår och hällde ... olja och vin över dem”? — 13:11; 10:34.