LUKASEVANGELIET
En skildring som i första hand behandlar händelser under Jesu jordiska tjänst. Syftet med den var att ge en noggrann redogörelse som var ordnad i logisk följd och som skulle bekräfta hur tillförlitliga de ting var som Theofilos hade blivit undervisad om muntligt. (Lu 1:3, 4) Att skildringen blev en del av Bibelns kanon visar att den skulle vara till nytta även för många andra, både judar och icke-judar. Ibland tycks vissa delar av innehållet vara ordnat ämnesvis, men i stort sett är skildringen skriven i kronologisk ordning.
Vem som skrev evangeliet och när. Läkaren Lukas (Kol 4:14) nämns visserligen inte vid namn i evangeliet, men han anses i allmänhet vara skribenten. Det finns skriftliga vittnesbörd om detta ända från 100-talet v.t., eftersom evangeliet tillskrivs Lukas i det muratoriska fragmentet (ca 170 v.t.). Evangeliet har också vissa drag som kan anses stödja uppfattningen att det är skrivet av en välutbildad man, en läkare. Ordförrådet i evangeliet är större än i de tre andra evangelierna tillsammans, och ibland beskrivs de sjukdomar som Jesus botade mer ingående än i de andra skildringarna. (Jfr Mt 8:14; Mk 1:30; Lu 4:38; Mt 8:2; Mk 1:40; Lu 5:12.)
Lukas fullbordade tydligtvis sitt evangelium innan han skrev Apostlagärningarna. (Apg 1:1, 2) Eftersom han hade följt med aposteln Paulus till Jerusalem vid slutet av dennes tredje missionsresa (Apg 21:15–17), bör han ha haft goda möjligheter att göra noggranna efterforskningar om det som gällde Jesus Kristus, Guds Son, just i det land där denne hade utfört sin tjänst. Under tiden efter det att Paulus hade gripits i Jerusalem och medan han senare satt fängslad en tid i Caesarea måste Lukas ha haft många tillfällen att fråga ut ögonvittnen och granska skrivna handlingar. Det är därför rimligt att anta att evangeliet kan ha skrivits i Caesarea någon gång under de två år som Paulus satt fängslad där (ca 56–58 v.t.). (Apg 21:30–33; 23:26–35; 24:27)
Upplysningar som bara finns i Lukasevangeliet. Liksom de tre andra evangelierna innehåller Lukasevangeliet överflödande vittnesbörd om att Jesus verkligen är Messias, Guds Son. Skildringen visar att Jesus ofta bad till sin himmelske Fader och att han litade fullständigt på honom. (Lu 3:21; 6:12–16; 11:1; 23:46) Den innehåller en mängd kompletterande detaljer som tillsammans med det som står i de tre andra evangelierna ger en mer fullständig bild av de händelser som inträffade i förbindelse med Kristus Jesus. Så gott som allt som står i kapitlen 1 och 2 är upplysningar som inte finns i de andra evangelierna. Minst sex underverk och över dubbelt så många liknelser finns omnämnda bara i detta evangelium. De underverk det gäller är när Jesus lät några av lärjungarna få en stor fiskfångst (5:1–6), när han uppväckte en änkas son i Nain (7:11–15) samt när han botade en kvinna som var hopböjd (13:11–13), en man som led av vatten i kroppen (14:1–4), tio spetälska män (17:12–14) och översteprästens slav som hade fått örat avhugget (22:50, 51). Liknelserna är bland annat de som handlar om de två männen som stod i skuld (7:41–47), den medmänsklige samariern (10:30–35), fikonträdet som inte bar frukt (13:6–9), den storslagna kvällsmåltiden (14:16–24), den borttappade drakman (15:8, 9), den förlorade sonen (15:11–32), den orättfärdige förvaltaren (16:1–8), den rike mannen och Lasarus (16:19–31) samt änkan och den orättfärdige domaren (18:1–8).
De kronologiska uppgifterna i evangeliet bidrar till att man kan fastställa när Johannes döparen och Jesus föddes och när de började sin tjänst. (Lu 1:24–27; 2:1–7; 3:1, 2, 23; se MÖNSTRING.)
Äkthet. Något som vittnar om att Lukasevangeliet är äkta och överensstämmer med andra bibelböcker är att det innehåller så många hänvisningar till de hebreiska skrifterna och citat från dessa. (Jfr Lu 2:22–24; 2Mo 13:2; 3Mo 12:8; Lu 3:3–6; Jes 40:3–5; Lu 7:27; Mal 3:1; Lu 4:4, 8, 12; 5Mo 8:3; 6:13, 16; Lu 4:18, 19; Jes 61:1, 2.) Ytterligare ett vittnesbörd om äktheten är uppfyllelsen av Jesu profetia om att Jerusalem och templet skulle ödeläggas. (Lu 19:41–44; 21:5, 6)
[Ruta på sidan 236]
HUVUDPUNKTER I LUKASEVANGELIET
Lukas skildring av Jesu liv, skriven för att bekräfta att händelser i Jesu liv verkligen hade inträffat och för att berätta om dem på ett sätt som kunde tilltala folk av alla nationer
Det andra evangeliet som skrevs, troligtvis mellan 56 och 58 v.t.
Händelser före Jesu offentliga tjänst (1:1–4:13)
Gabriel berättar för Maria att hon skall föda Guds Son; vid Jesu födelse tillkännager änglar att han är ”Kristus, Herren”
Som 12-åring frågar Jesus ut lärarna i templet
När Jesus blir döpt av Johannes kommer helig ande över honom, och en röst från himlen säger att han är Guds Son
Satan gör flera försök att fresta Jesus, men misslyckas
Jesu tidiga tjänst, huvudsakligen i Galileen (4:14–9:62)
I en synagoga i Nasaret läser Jesus ur Jesajarullen för att visa vad som är hans uppdrag; åhörarna försöker döda honom
Han undervisar i en synagoga i Kapernaum, driver ut en demon och botar många sjuka
Man ifrågasätter det han säger och gör, bland annat när det gäller att förlåta synder och bota på sabbaten
Efter att ha bett hela natten utser Jesus sina 12 apostlar
Han håller bergspredikan
Han botar en officers slav och uppväcker en änkas son
Jesus berättar liknelserna om de två männen som stod i skuld och om såningsmannen; han utför fler underverk, bland annat uppväcker han Jairos dotter
Apostlarna sänds ut att predika Guds kungarike
Petrus säger att Jesus är Messias; kort därefter blir han och två andra apostlar vittnen till Jesu förvandling
Jesu senare tjänst, huvudsakligen i Judeen och Pereen (10:1–19:27)
Jesus sänder ut de 70 att predika
Han berättar liknelsen om den medmänsklige samariern
Han lär sina lärjungar hur de skall be, och han tillbakavisar anklagelsen om att han driver ut demoner med hjälp av Beelsebub
Jesus varnar för materialism och uppmanar lärjungarna att söka Guds kungarike; han talar om den lilla hjorden och den trogne förvaltaren
Han botar en kvinna som är hopböjd och bemöter invändningar mot att han gör detta på sabbaten
Han visar att de som vill bli hans lärjungar måste acceptera vad det innebär
Han berättar liknelser, bland annat om den förlorade sonen och om den rike mannen och Lasarus
Jesus varnar sina lärjungar för att få andra att snava och falla; han belyser behovet av ödmjukhet
Han botar tio spetälska, men bara en, en samarier, vänder tillbaka för att tacka honom
Jesus jämför ”Människosonens dagar” med Noas och Lots dagar
Återigen betonar han behovet av ödmjukhet – särskilt med tanke på de rika; han färdas sedan till Jeriko, där Sackeus blir omvänd
Med hjälp av liknelsen om minorna visar han att kungariket inte skall komma vid den tiden
Den avslutande fasen av Jesu offentliga tjänst i och omkring Jerusalem (19:28–24:53)
Jesus rider in i Jerusalem och hyllas av folket, men han gråter över staden och förutsäger att den skall ödeläggas
Han kastar ut dem som ägnar sig åt försäljning i templet; man ställer listiga frågor till honom om skatter och uppståndelsen
Jesus förutsäger templets ödeläggelse och Jerusalems fall, och han talar om slutet på nationernas fastställda tider
Han instiftar åminnelsen av sin död, och därefter blir han förrådd; när Petrus hugger av örat på översteprästens slav läker Jesus mannen
Jesus grips och förs till översteprästens hus, till Sanhedrin och sedan till Pilatus; därefter sänds han till Herodes och slutligen tillbaka till Pilatus
Jesus hängs på pålen; när han hänger där talar han om paradiset med en brottsling som hänger bredvid honom; när han dör blir det mörker över jorden och förhänget i helgedomen slits itu på mitten
Jesu kropp begravs, men innan tre dagar har gått visar sig den uppståndne Jesus för sina efterföljare
Slutligen stiger Jesus upp till himlen inför lärjungarnas ögon