När Magdalena var 18 år fick hon diagnosen SLE (systemisk lupus erythematosus), en sjukdom där immunsystemet tycks angripa organ i den egna kroppen. ”Jag var vettskrämd”, säger hon. ”Mitt tillstånd försämrades med tiden och förvärrades av matsmältningsbesvär, munsår och problem med sköldkörteln.”

Magdalena säger: ”Min sjukdom blir bara värre med tiden. Jag känner mig ofta så utmattad att jag inte orkar ta mig ur sängen. Eftersom min sjukdom är så oförutsägbar är det svårt att planera dagarna. Det jag är mest frustrerad över är att jag inte längre kan göra så mycket som jag skulle vilja i tjänsten för Jehova.”

Magdalena ber till Jehova och litar på honom, och det hjälper henne att uthärda sin tärande sjukdom. Hon säger: ”Jag känner mig lättad och får tillbaka min glädje när jag öppnar mitt hjärta för Jehova. Nu förstår jag verkligen vad det betyder att förtrösta på Gud varje dag.” (2 Kor. 1:3, 4)

Magdalena säger: ”Församlingen har sett till att jag får nytta av mötena genom att spela in dem åt mig. Vännerna ringer ofta för att höra om det finns något mer de kan göra för mig. De skriver också uppmuntrande brev till mig. Bara det att de tänker på mig och vill att jag ska ha det bra hjälper mig att härda ut.”

Magdalena säger: ”Jag kämpar hårt för att inte bara tänka på mina problem. Jag försöker vara glad åt de dagar då jag känner mig bättre. Jag blir uppmuntrad av att läsa levnadsskildringar om vänner som har varit trogna trots kroniska sjukdomar.” Izabela känner sig starkare av tanken på att Jehova älskar henne och sätter värde på henne. Hon säger: ”Jag känner att jag behövs, och jag har någon att leva för. Jag har också en underbar framtidsutsikt.”

”Förutom telefonvittnande skriver jag brev och har regelbundet kontakt med några intresserade. När jag ligger på sjukhus har jag alltid Bibeln och vår litteratur liggande framme. Det har hjälpt mig att få i gång många fina samtal.” – Magdalena, som har SLE.