Martin Luther blev upprörd, och år 1517 offentliggjorde han sina ryktbara 95 teser, ”av kärlek till sanningen”, som han skrev i inledningen.a

Eftersom Luther bara sökte ett disputerande bland lärda, vilket han som lärare hade rätt till, var teserna skrivna på latin. Men de skapade ”en häpnadsväckande sensation”, enligt Friedrich Oehninger. ”Inom 14 dagar var de [de tryckta tyska översättningarna] kända över hela Tyskland, inom fyra veckor i hela kristenheten. En del gladdes över att någon till sist hade tagit ståndpunkt emot det romerska förtrycket. För andra blev Luther ett föremål för hat.” Luther blev själv överraskad över den verkan hans teser hade. Vad uppenbarade de?

Vad Luthers 95 teser uppenbarade

I hans första tes heter det att ”de troendes hela liv skulle vara bot”. Syndaren kunde inte vinna frid med Gud genom avlatsbrev, utan genom verklig ånger och kristet uppförande. En av de sista teserna lyder: ”Bort fördenskull med alla de profeter, som säga till Kristi menighet: Frid, Frid, ändock där icke är någon frid.” — 92:a.

Inte tradition, utan evangelium måste vara det ”allra största” och den ”sanna skatten”, skrev Luther. (55:e, 62:a, 65:e) Riktigt. Jesus angav mönstret genom att undervisa med utgångspunkt från den inspirerade Skriften och säga om Guds ord: ”Ditt ord är sanning.” (Johannes 17:17; Lukas 24:44) Genom att avvika från detta mönster förkastade prästerna bibeln som högsta auktoritet och blev fångade i människolärornas fälla. Luther tillrättavisade dem och sade: ”Människofunder förkunna de, som säga, att så snart som det inkastade myntet klingar i offerkistan, flyger själen upp ur skärselden.” — 27:e.

Luther sade varnande att ”vinning och girighet befordras” genom sådant predikande. (28:e) Religionshistorien visar att prästerna ignorerade Skriftens varningar och föll offer för penningkärleken. (Hebréerna 13:5) I en katolsk historiebok medger man: ”Grundorsaken till förfallet i kyrkan under den tiden var kurians skattepolitik, som var grundligt besudlad av simoni.”

När Luther höjde rösten mot ”den ’helgade’ kyrkotraditionen” och ”rakt på sak fördömde kyrkans förfall till penningens och maktens värld”, som en protestantisk historiker uttryckte det, rörde han vid problemets själva kärna: det allmänna övergivandet av den ursprungliga kristna läran.

Hur flykten från den sanna tron började

I den 11:e tesen sägs det om en oskriftenlig lära att ”detta ogräs ... synes visserligen hava blivit utsått medan biskoparna sovo”. Detta påminner oss om Jesu liknelse om vetet och ogräset, i vilken han förutsade sådden av skenkristna. (Matteus 13:36—43) Efter apostlarnas död blandade dessa falska kristna tillsammans med avfälliga lärare upp rena bibliska läror med grekisk filosofi och införde sådana oskriftenliga läror som själens odödlighet, ett brinnande helvete och treenigheten.b — Apostlagärningarna 20:29, 30.

De första kristna hade till exempel ingen bildkonst, och de så kallade kyrkofäderna betraktade vördandet av en bild som en ”villfarelse och överträdelse”. Men vid slutet av 300-talet var kyrkorna redan fulla av porträttbilder av Jesus, Maria, apostlarna, änglar och profeterna. Enligt Epifanios av Salamis fick de avbildade otillbörlig vördnad, när människor neg inför dem. Så småningom började man ignorera varningen ”var på er vakt mot avgudarna”. — 1 Johannes 5:21; jämför Apostlagärningarna 10:25, 26.

Till bekännelsen kristna förkastade Jesu befallning, när de började ”spela herrar” över sina bröder genom att organisera en prästerlig hierarki. (Matteus 20:25—27; 23:8—11) Senare gjorde Roms biskopar anspråk på företräde. Under det att det ”ecklesiastiska livets förfall under påvedömets sekulariserade styre fortsatte ohämmat”, försökte kyrkan ”reformera sig, men var inte i stånd till att göra det”, kommenterar historikern Oehninger.

Under 1500-talet inträffade fler förändringar. ”Stämningen på den tiden var till hans [Luthers] fördel”, säger Oehninger och tillägger att ”motståndare angrep honom och hotade honom med döden som kättare, men de drev honom bara till att göra fler och nyare undersökningar på Skriftens grundval, till dess hela det romerska systemet, som en enbart mänsklig skapelse, började smulas sönder inför hans ögon”. Men var de nyfödda kyrkorna verkligen fria, som man påstod, från ”hemska missbruk och falska läror”?

Reformationen — ingen återställelse

Efterlysningen av en reform på 1500-talet ledde inte till en återställelse av vare sig den ”universella” kyrkan eller de urkristna lärorna, utan vållade bara en splittring av den avfälliga kristenheten i avfälliga delar, som skilde sig ytterligare. Våra dagars biskopar, Luthers arvingar inbegripna, tycks vara lika ”sovande” som den 11:e tesen omnämner.