I skildringen i Första Moseboken kallar Mose den stad som låg i närheten av Abrahams lägerplats för ”Betel”, men den efterföljande skildringen visar att stadens ursprungliga kanaaneiska namn var ”Lus”. (Se LUS nr 1.) När Jakob färdades från Beersheba till Haran övernattade han i närheten av staden. Sedan han hade haft en dröm om en stege som nådde till himlen och hade hört Gud bekräfta löftet som Abraham hade fått, reste han en stod och gav platsen namnet Betel, även om ”stadens namn förut [hade] varit Lus”. (1Mo 28:10–19)

Flera hundra år senare, efter det att Israels folk hade gått in i Kanaan (1473 f.v.t.), användes namnet Betel återigen om den stad som tidigare hade kallats Lus och inte om den plats där Abraham och Jakob hade slagit läger. I skildringen om angreppet mot Aj antyds det att kanaanéerna i grannstaden Betel gjorde ett misslyckat försök att hjälpa männen i Aj. Betels kung besegrades av Josuas styrkor, antingen vid det här tillfället eller senare. (Jos 7:2; 8:9, 12, 17; 12:9, 16) Därefter omtalas Betel som en gränsstad mellan Efraims och Benjamins områden. Den räknas upp som en av Benjamins städer, men skildringen visar att det var Josefs hus (som Efraim var en del av) som intog den. (Jos 16:1, 2; 18:13, 21, 22; Dom 1:22–26) Från och med då används namnet Lus inte längre om staden.