Man planerade att hålla ett konvent i Pittsburgh i Pennsylvania den 2—5 januari 1919 under den period då broder Rutherford och hans medarbetare satt i fängelse. Men det här var inget vanligt konvent — det skulle kombineras med Sällskapet Vakttornets årsmöte lördagen den 4 januari 1919. Broder Rutherford var väl medveten om hur betydelsefullt detta möte var. Den lördagen letade han upp broder Macmillan på eftermiddagen och fann honom på fängelsets tennisplan. Enligt Macmillan hände följande:

”Rutherford sade: ’Mac, jag vill gärna tala med dig.’

’Ja, vad vill du mig?’

’Jag vill tala om vad som sker i Pittsburgh.’

’Jag skulle vilja vara med i turneringen här.’

’Är du inte intresserad av vad som händer? Vet du inte, att det är styrelseval idag? Du kan bli åsidosatt och ... [avsatt], och sedan får vi stanna här för alltid.’

’Broder Rutherford’, sade jag, ’låt mig säga dig något som du kanske inte har tänkt på. Detta är första gången sedan Sällskapet bildades, som det kan bli klart bevisat, vem Jehova vill ha som president.’

’Vad menar du med det?’

’Jag menar att ... [broder Russell] hade majoriteten av rösterna, och därför kunde han själv utnämna de olika styrelseledamöterna. Nu, när vi till synes står utanför, är det en annan sak. Men om vi kunde komma ut i tid för att komma till samlingen till detta möte, då skulle vi stiga in där och inta broder Russells plats med samma ärebetygelser, som tillföll honom. Då kunde det se ut som människors verk, inte Guds.’

Rutherford såg bara tankfull ut och gick i väg.”

Nästa dag knackade broder Rutherford på Macmillans cellvägg och sade: ”Stick ut din hand.” Han räckte sedan Macmillan ett telegram med meddelandet att Rutherford hade blivit omvald till president. ”Han var mycket lycklig att se detta bevis på övertygelsen att Jehova stod i spetsen för Sällskapet”, skrev Macmillan längre fram.