År 1957 kom Antoine och Gilberte Branca från Frankrike och tjänade i Antananarivo. Gilberte hade gått igenom den 24:e klassen i Vakttornets Bibelskola Gilead, och längre fram gick även hennes man igenom Gilead. År 1961 fick de en dotter, Anna, men de stannade kvar på sitt distrikt.

Man kämpar med språket

År 1961 kom Laval och Irene Carbonneau, som hade varit i kretstjänsten i den fransktalande delen av Canada, till Madagaskar som missionärer. De flyttade in i en lägenhet på bottenvåningen i ett hus av det vanliga slaget på Madagaskar med ett litet sovrum, ett litet matrum, ett litet kök, ett litet badrum med enbart kallt vatten och en liten inbyggd veranda. ”Råttor, möss och kackerlackor fick vi på köpet”, berättar broder Carbonneau. ”Min hustru kom så långt att hon kunde känna igen en av råttorna på dess avbitna svans. Närhelst hon mötte honom brukade hon kalla honom ’monsieur le Prince’ och artigt be om lov att få gå förbi.”

Då Laval kunde tala franska och hans hustru höll på att lära sig det, kunde de kommunicera med befolkningen. Men så var inte fallet för Raimo och Veera Kuokkanen, som kom från Finland i slutet av januari 1962. Det var inte svårt att känna igen dem, då de steg av planet iförda pälsmössor och andra tjocka kläder. De hade ju lämnat Finland i vinter och kyla. Det blev en stor omställning i denna tropiska värme. Raimo talade engelska men ingen franska, och Veera kunde ingetdera. Då Irene Carbonneau använde engelska för att lära dem franska, måste Raimo översätta allt från engelska till finska för sin hustru. Lyckligtvis kunde Raimo också lite svenska, eftersom han måste förklara grammatiken på svenska för Veera, som hade fått all sin skolundervisning på svenska. Låter det invecklat? Det var det också. Men efter omkring två månader började det ljusna. De började känna igen vissa franska ord. Men när de så hade lärt sig franska, måste de också lära sig malagassiska.

Några år senare, när broder Kuokkanens språklärare inte längre fanns till hands, måste han tolka till franska för Malcolm Vigo, en besökande zontillsyningsman. Broder Kuokkanen kommer fortfarande ihåg hur åhörarna, när Lukas 9:62 citerades och han inte kände till det franska ordet för ”plog”, förvånat spärrade upp ögonen över den beskrivning av plöjning som han gav, en beskrivning som inte alls passade in på det sätt varpå man plöjer på Madagaskar, där man plöjer med puckeloxar. Vid ett annat tillfälle, när han på franska försökte förklara att bröderna i Malawi höll möten under ett mangoträd, placerade han i stället hela församlingen ovanpå trädet. Bröderna kunde helt enkelt inte hålla sig för skratt, och han måste lära sig att skratta med dem.

I april 1962 kom ett annat missionärspar, Samuel och Thelma Gilman, från USA. Sam kommer väl ihåg de problem han hade med att kommunicera. ”För att komma i ordning i vårt nya hem behövde vi ett långt rör i garderoben. Broder Kuokkanen och jag gick därför till en järnhandel för att skaffa ett rör som var sex meter långt. Vi använde ett ord ur det lilla lexikon som vi hade med oss, men föreställ dig ansiktsuttrycket på personalen i affären, när vi i stället för att fråga om ett rör frågade om de hade en rökpipa som var sex meter lång!”