Rapport från förkunnare av Riket
”Fåren lyssnar till hans röst”
◻ JESUS sade: ”Fåren lyssnar till hans [herdens] röst, och han kallar sina egna får vid namn och för dem ut.” (Johannes 10:3) Han lade vidare till: ”Jag känner mina får, och mina får känner mig.” (Johannes 10:14) De fårlika lyssnar till Jesu röst när han talar till dem genom bibeln. Lägg märke till hur två uppriktiga människor i Italien följde denna livskurs.
Han lyssnade till sist
◻ Alberto skriver: ”Jag var 16 år när jag började röka marijuana och använda LSD, och vid 18 års ålder började jag med heroin. För att skaffa mig de narkotiska medlen gjorde jag allt som tänkas kunde. Jag stal, jag langade knark, jag lurade folk, jag sålde alla mina tillhörigheter. Jag kunde helt enkelt inte sluta. Semestrar utomlands, långa tidsperioder ute på landet eller politiskt samröre med extremistgrupper inställda på att bekämpa orättvisa — ingenting av detta hjälpte. Jag prövade på äktenskapet, men efter en tid var jag tillbaka där jag började. Inte ens att vi fick en liten flicka kunde få mig att lägga av med narkotika. Nej, det blev värre, eftersom jag nu behövde mer pengar. Sedan lämnade min hustru mig, och under två år när jag levde ensam träffade jag min dotter bara två gånger. Jag var på flykt undan narkotikalangare som jag var skyldig pengar, och många gånger led jag av abstinenssymptom.
Då kom jag ihåg en bok som Jehovas vittnen hade gett mig några år tidigare. Jag hade den fortfarande och började läsa den tillsammans med bibeln. På det sättet lärde jag känna den sanne Guden, Jehova, och jag bad till honom om hjälp. Allteftersom jag steg för steg omsatte i handling det jag fick lära mig, blev mina abstinenssymptom mindre besvärande. Jag fick ett arbete, och med Jehovas hjälp samlade jag ihop min familj igen. Jag gick till Rikets sal, och där insåg jag att Jehovas vittnen har sanningen. Återförenade som vi var, började min hustru och jag studera bibeln under vittnenas ledning, och till sist blev vi döpta. Vilken glädje är det inte nu för oss att som reguljära pionjärer få dela med oss av vårt hopp till andra!”
En from kvinnas bön besvarad
◻ En kvinna berättar: ”År 1958 var jag aktivt upptagen med församlingsverksamhet, särskilt med pilgrimsfärder till madonnan Guds kärleks helgedom i Rom. Med tiden blev jag nära vän med en kardinal, som var kyrkoherde i Rom, och jag hade många privata samtal med påvarna Paul VI och Johannes Paulus II. Sedan jag i 25 år hade organiserat pilgrimsfärder, fick jag ett förtjänstdiplom. Men med tiden började min tro som ivrig katolik vackla. Jag lade märke till stölder, bedrägerier, nepotism och märkliga geschäft. Jag började se kyrkan med andra ögon och insåg att Guds lag ofta blev trampad under fötterna. Sådant oroade mig, och jag bad Gud hjälpa mig, eftersom jag höll på att förlora tron. Jag grät ofta.
För fyra år sedan kom så min son med några exemplar av Vakttornet och Vakna! som han hade skaffat av Jehovas vittnen. Tidskrifterna var så intressanta att jag bad honom skaffa mig några fler. Kort därefter hittade jag en av Jehovas vittnens Rikets salar och lämnade ett skriftligt meddelande på dörren i vilket jag bad någon besöka mig. Vittnena kom fyra dagar senare. Jag började ett bibelstudium och gjorde framsteg, så att jag var redo för dop. Nu är jag säker på att jag till sist har funnit vad jag alltid har sökt efter — sanningen!”
Dessa personer lyssnade till den rätte herdens, Jesu Kristi, röst, och sanningen gjorde dem fria. — Johannes 8:32.
[Bildkälla på sidan 14]
Garo Nalbandian