De ovanliga magnetiska egenskaperna hos supraledare skulle kunna leda till en ny generation kraftfulla elektromagneter, som skulle kunna möjliggöra sådana experimentella produkter som medicinska scanners, svävande höghastighetståg, jättestora partikelacceleratorer och till och med fusionsenergi.

Under åren kom dock andra egenskaper hos supraledarna i dagen. En av de viktigaste, som upptäcktes år 1933, var att när en supraledare placeras i ett magnetfält tillåter den inte något av det magnetiska flödet att passera genom den, utan den stöter bort eller låter sig stötas bort av magnetfältet. Detta fenomen, som kallas Meissnereffekten, är orsaken till att metallstycket svävade i experimentet i gymnasieskolan. Upptäckten ledde till förnyade ansträngningar i sökandet efter supraledare vid högre temperaturer.