Sedan den judiske historikern Josephus tid har man ansett att ”landet Magog” har samband med de skytiska stammarna norr och nordöst om Svarta havet. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], I, 123 [vi, 1]) Klassiska författare från grekisk och romersk tid beskrev skyterna som rovgiriga och krigiska barbarer från norr, vilka hade stora mängder krigshästar, var tungt beväpnade och var skickliga bågskyttar. Det är sant att benämningen ”skyter” från början kan ha varit avledd av namnet ”Askenas”, som var namnet på en annan av Jafets avkomlingar. (1Mo 10:2, 3) Men i Encyclopædia Britannica sägs det: ”I den klassiska litteraturen avser namnet Skytien i allmänhet alla områden norr och nordöst om Svarta havet, och en skyt (Skuthes) avsåg vilken som helst barbar från de här områdena.” (1959, bd 20, sid. 235) Även andra uppslagsverk visar att benämningen ”skyter” användes tämligen generellt om nomadstammarna norr om Kaukasus (området mellan Svarta havet och Kaspiska havet), jämförbart med hur benämningen ”tatar” har använts i modern tid. I The New Schaff-Herzog Encyclopedia of Religious Knowledge sägs det följaktligen: ”Benämningen ’skyter’ var bland antikens folk ett tänjbart begrepp, och detsamma gällde den hebreiska benämningen ’Magog’.” (Utgiven av S. Jackson, 1956, bd V, sid. 14)

Eftersom benämningen ”skyter”, som Magog i regel förknippas med, kom att stå som en symbol för det som är brutalt, rovgirigt och krigiskt, tyder det på att det används om ett starkt motstånd och ställningstagande mot Guds folk. Världens nationer kommer att stämma in på den beskrivningen när Satan, Djävulen, Guds främste motståndare, får dem att gå till ett slutligt angrepp mot den sanna tillbedjan av Gud på jorden. (Se GOG nr 2.)