Nya vapen

Det tog tid innan man helt och fullt insåg kininets värde när det gällde att förebygga och behandla malaria, men när man väl hade gjort det blev det den främsta behandlingsmetoden i hundra år. I början av andra världskriget erövrade japanska trupper viktiga kinaträdsplantager i Fjärran Östern. Den allvarliga brist på kinin som detta ledde till i USA gav upphov åt en intensiv forskning för att utveckla en syntetisk malariamedicin. Resultatet blev klorokin, ett läkemedel som var säkert, högeffektivt och billigt att framställa.

Klorokin blev snabbt ett betydande vapen mot malaria. På 1940-talet introducerades också insektsmedlet DDT, med kraftigt dödande verkan på myggor. DDT dödar inte bara myggor som man sprejar mot, utan det som sitter kvar på en vägg sedan man sprejat fortsätter att döda insekter.b

Optimistisk motattack

Efter andra världskriget organiserade forskare, beväpnade med DDT och klorokin, en global motattack mot malaria och myggor. Striden skulle utkämpas på två fronter — läkemedel skulle användas för att döda parasiterna i människokroppen, medan omfattande besprutning med insektsmedel skulle utrota myggorna.

Målet var total seger. Malarian skulle utplånas ur tillvaron. Ledare för attacken var den nybildade Världshälsoorganisationen (WHO), som gjorde utrotningsprogrammet till sin viktigaste uppgift. Beslutsamheten understöddes av pengar. Mellan åren 1957 och 1967 lade nationerna ut 1,4 miljarder dollar i den globala kampanjen. De första resultaten var imponerande. Sjukdomen besegrades i Europa, Nordamerika, Sovjetunionen, Australien och vissa länder i Sydamerika. Professor L. J. Bruce-Chwatt, veteran på malariabekämpning, gjorde följande reflexion: ”I dag skulle det vara svårt att beskriva den enorma entusiasm som begreppet utrotning framkallade världen över under dessa fridfulla dagar.” Malarian vacklade! WHO skröt: ”Utrotning av malaria har blivit en realitet som vi har inom räckhåll.”

[Ruta på sidan 16]

”Det finns ingen ’magisk kula’”

Trots att utsikten till total seger verkar avlägsen, fortsätter kampen mot malarian. Vid en internationell konferens om malaria i Brazzaville i Kongo i oktober 1991 manade WHO-representanter till att överge den ”utbredda fatalismen” och rekommenderade en ny global mobilisering för att få malarian under kontroll. Hur framgångsrika kommer sådana ansträngningar att bli?

”Det finns ingen ’magisk kula’ mot malaria”, sade WHO:s generaldirektör Hiroshi Nakajima för en tid sedan. ”Vi måste därför bekämpa den på många fronter.” Här är tre fronter som på senare tid fått mycket publicitet:

Vacciner. Forskare har i åratal arbetat för att få fram ett vaccin mot malaria, och massmedierna rapporterar då och då om ”genombrott” i forskningen. För att dämpa ogrundad optimism varnar WHO för ”villfarelsen att det i en nära framtid kommer att finnas tillgång till ett antimalariavaccin”.

Ett av problemen i samband med att utveckla ett vaccin är att malariaparasiten i människan har lyckats anmärkningsvärt bra med att undgå de ansträngningar människans immunsystem gör för att förstöra den. Till och med efter många års upprepade attacker utvecklar människor inte mer än en begränsad immunitet mot sjukdomen. Doktor Hans Lobel, epidemiolog vid U.S. Centers for Disease Control i Atlanta, påpekar: ”Man utvecklar ingen immunitet efter bara några få attacker. Man försöker sig därför på något som inte ens naturen själv har klarat av [när man försöker utveckla ett vaccin].”

Läkemedel. Eftersom malariaparasiten blir mer och mer resistent mot de nuvarande läkemedlen, verkar WHO nu för en ny medicin som kallas arteether och som utvunnits ur det kinesiska örtextraktet qinghaosu.c WHO hoppas att qinghaosu skall bli källan till en helt ny kategori av naturmediciner, som kan komma att vara tillgängliga på marknaden inom tio år.

Moskitnät kring sängen. Detta två tusen år gamla skydd mot myggor är fortfarande effektivt. Malariamyggor angriper i regel nattetid, och ett nät håller dem borta. Effektivast är nät som doppats i insektsmedel, till exempel permethrin. Studier i Afrika har visat att i byar där man börjat använda indränkta moskitnät minskade dödsfallen i malaria med 60 procent.

[Fotnot]