År 1931 fick familjen Frank ett kort besök av två unga pionjärer från Bombay, nämligen Claude Goodman och Ron Tippin, vilka uppehöll sig flera månader i Malaya och Singapore för att predika där från hus till hus. Men de hade bara litteratur på engelska, så de kunde bara tala med engelsktalande människor. Det korta besök som dessa två nitiska tidiga missionärer gjorde var till stor uppmuntran för Freda Frank i hennes isolerade situation.

Pionjärer från Australien kommer för att hjälpa

I början av 1930-talet kom Stillahavsområdet och Sydostasien att lyda under avdelningskontoret i Australien. Avdelningskontoret började snart sända missionärer. Först kom George Schuett, som efter bara några månader fick sällskap av en engelsk pionjär, Peck. Han hade varit i Papua Nya Guinea och predikat. Under några få år kom sedan ett dussintal andra heltidsförkunnare från Australien, Nya Zeeland och Tyskland till Malaya och tjänade där i olika perioder, men av flera olika skäl var det ingen av dem som fick stanna tillräckligt länge för att se några direkta frukter av sitt hårda arbete.

Båten Lightbearer kommer med fler pionjärer

Lightbearer var en båt som Sällskapet i Australien hade rustat särskilt för arbetet i Singapore och Malaya. Sju stora, starka pionjärer under ledning av Eric Ewins från Fiji kom med Lightbearer till Singapore den 7 augusti 1935, och de gick in i en hamn ett tag innan de seglade vidare upp längs Malayas västkust. De besökte då bland annat Johore Bahru, Muar, Malacca, Klang, Port Swettenham (nu Port Klang) och Penang. Broder Rutherfords tal på skiva brukade spelas upp via högtalare från Lightbearer, då de hade kastat ankar. Sedan brukade de gå från hus till hus och besöka människor och lämna litteratur.

Någon gång då och då kunde bröderna från Lightbearer bege sig inåt landet och träffa familjen Frank i Batu Caves och då vara tillsammans med dem på små möten och i tjänsten på fältet. Syster Frank hade glädjen att se flera medlemmar av sin familj bli döpta i samband med ett av dessa besök. Det lämnades mycket litteratur under dessa utflykter, men Eric Ewins berättar: ”Vårt vittnande tycktes inte göra något bestående intryck på människorna. De tog gärna emot litteratur, men vad de behövde, det var att studera Bibeln regelbundet i sitt hem, något som inte var möjligt då.”

Steg mot en mer stabil organisation

Harold Gill blev ombedd att återvända till Sydney år 1937, och Alfred Wicke sändes för att öva tillsyn över depån i Singapore. Under tiden spred sådana pionjärer som Ted Sewell från Australien och Kurt Gruber och Willy Unglaube från Tyskland sanningsfrön i Malaya. När Alfred Wicke sedan tillkännagav att han tänkte gifta sig år 1939, blev han förordnad att tjäna i Malaya tillsammans med Kurt Gruber i Penang, och George Powell från Australien kom för att ta hand om depån.

Alfred Wickes fästmö, Thelma, kom till Singapore med båt från Sydney för att gifta sig med Alfred och tjäna tillsammans med honom som pionjär i Penang. Men när fartyget som hon åkte med var flera dagars resa från Perth i Australien, meddelade man att andra världskriget hade brutit ut. Alla fönster och hyttventiler på fartyget mörklades, och det blev nödvändigt att sicksacka sig fram genom Indiska oceanen för att klara sig undan fiendens ubåtar. Men Thelma kom fram helskinnad, och bröllopet ägde rum en vecka senare. Sedan körde de sina 80 mil till Penang, där syster Wicke blev den första australiska systern som tjänade som pionjär i Malaya.

På den tiden vittnade man huvudsakligen genom att sprida en mängd litteratur utan praktiskt taget någon uppföljande verksamhet. När Alfred och Thelma Wicke hade gått igenom hela distriktet på ön Penang, for de över till fastlandet. De predikade ihärdigt från Alor Setar i norr och sedan ner genom städer och landsbygd längs västkusten söderut och använde då litteratur på mer än 20 språk.

En sikh blir ett vittne

Medan paret Wicke vittnade i Kuala Kangsar i staten Perak, fick de ett överraskande besök av en 16-årig skolpojke som bodde i en grannstad. Han hette Puran Singh, och han var sikh, som hans namn antyder. Han hade fått Sällskapets broschyr Var äro de döda? och blev så imponerad av det han läste att han skrev en artikel om det här ämnet i sin skoltidning. Han skrev till depån i Singapore och bad om ytterligare upplysningar och fick då paret Wickes adress. Han cyklade omedelbart mer än 5 mil för att få träffa dem.

Nästa dag följde han med Alfred Wicke ut och predikade på landsbygden — ”bara för att se hur det går till”. Så snart denne allvarlige unge man fullbordat sin skolgång lämnade han hemmet och cyklade sedan 24 mil för att vara med vid en sammankomst i Kuala Lumpur. Där symboliserade han sitt överlämnande åt Jehova genom vattendop och tog namnet George Singh. Han började genast i heltidstjänsten. På så sätt fick George Singh privilegiet att vara den förste från Malaya som blev pionjär. En kort tid därefter flyttade Sällskapet honom till Indien, där han fortsätter att tjäna troget i Jehovas tjänst.

Andra världskriget och den japanska invasionen

Inte lång tid efter andra världskrigets utbrott år 1939 avbröts predikoverket. Vad ledde det till? Pionjärerna kunde inte längre klara sig ekonomiskt, och därför fick paret Wicke mot sin vilja återvända till Singapore. Men de kände sig tillfreds, då de visste att de under de 20 månader som de tjänat tillsammans i Malaya sedan de gifte sig hade lämnat mer än 50.000 böcker och broschyrer innehållande budskapet om Guds kungarike.