En stor tragedi

Erika är sex månader, men hans vikt och längd motsvarar ett barn på bara en eller två månader. Trots att han är så underviktig är hans ben och mage uppsvällda och hans ansikte runt och svullet. Han är blek, hans hår är sprött och glanslöst, och han har skador i huden. Han ser ut att vara mycket kinkig. När läkaren undersöker Eriks ögon, måste han vara mycket försiktig, eftersom vävnaderna lätt kan trasas sönder. Troligtvis har även Eriks mentala utveckling hämmats. Tråkigt nog är Eriks situation långt ifrån unik.

”DEN är inblandad i mer än hälften av alla dödsfall bland barn världen över – en omfattning som ingen smittsam sjukdom sedan digerdöden varit i närheten av. Ändå är det inte fråga om någon smittsam sjukdom. Dess härjningar har satt djupa spår hos de miljontals överlevande som blivit invalidiserade, kroniskt mottagliga för sjukdomar eller fått nedsatt intellektuell förmåga. Den är en fara för kvinnor och familjer och utgör ett hot mot hela samhällens överlevnad.” (The State of the World’s Children, FN:s barnfond)

Vilket hälsoproblem är det som beskrivs med de här orden? Det är undernäring – särskilt protein- och energibrist (PEM), som Världshälsoorganisationen (WHO) har kallat ”den tysta krisen”. Hur omfattande är den här tragedin? WHO säger att den ”har del i åtminstone hälften av alla de 10,4 miljoner dödsfall som varje år inträffar bland barn”.

Undernäring är en form av felnäring. Felnäring är ett begrepp som innefattar en mängd olika sjukdomar, alltifrån undernäring på grund av brist på ett eller flera näringsämnen – som vitamin- eller mineralbrist – till fetma och andra kroniska sjukdomar som har samband med kosten. Men PEM är ”helt klart den mest dödliga formen av felnäring”, uppger WHO. De som drabbas är i första hand barn upp till fem års ålder.

Tänk för ett ögonblick på Erik, som nämndes i inledningen, och de miljontals andra barn som lider av undernäring. Inget av dem kan rå för att de är i det tillståndet, och de kan inte heller förbättra sin situation. En näringsfysiolog för barn, Georgina Toussaint, sade till Vakna!: ”De som får lida för det är de minst skyldiga men de mest sårbara.”

Somliga kanske menar att problemet är oundvikligt – att det helt enkelt inte finns tillräckligt med mat åt alla. Men paradoxalt nog lever vi enligt WHO ”i dag i en värld med överflöd”. Det finns mat så det räcker – och blir över – för alla människor på jorden. Dessutom är undernäring den sjukdom som är lättast att förebygga och billigast att behandla. Blir du inte upprörd över att det är så här?

Vilka är det som drabbas?

Det är inte bara barn som drabbas av undernäring. Enligt en WHO-rapport från juli 2001 ”är undernäringen utbredd och har fått stora konsekvenser och påverkar närmare 800 miljoner människor – 20% av alla människor i u-länderna”. Det innebär att var åttonde person i världen lider av undernäring.

Även om det största antalet undernärda finns i Asien – huvudsakligen i de södra och centrala delarna – är det Afrikas befolkning som har den högsta andelen undernärda. Några u-länder i Latinamerika och Karibien kommer inte så långt efter i statistiken.

Är i-länderna förskonade från problemet med undernäring? Nej. Enligt The State of Food Insecurity in the World 2001 lider 11 miljoner människor i i-länderna av undernäring. Ytterligare 27 miljoner undernärda lever i länder som är under förändring, till exempel länder i Östeuropa och republiker i det som tidigare var Sovjetunionen.

Varför har undernäring blivit ett så allvarligt problem? Finns det någonting som omedelbart kan förbättra situationen för de undernärda? Kommer jorden någonsin att bli fri från problemet med undernäring? De följande artiklarna kommer att behandla de här frågorna.

[Fotnot]

[Tabell/Karta på sidan 4]

(För formaterad text, se publikationen)

LÄNDER VARS BEFOLKNING RISKERAR ATT DRABBAS AV NÄRINGSBRIST

HÖG RISK

MEDELSTOR RISK

LÅG RISK

INGEN RISK ELLER OFULLSTÄNDIGA UPPGIFTER

[Bild på sidan 3]

I väntan på hjälpsändningar i Sudan

[Bildkälla]

UN/DPI Photo: Eskinder Debebe

Djupt rotade orsaker – långtgående konsekvenser

”Jag var hungrig, och ni bildade en kommitté för att undersöka min hunger. Jag var hemlös, och ni lämnade in en rapport om min belägenhet. Jag var sjuk, och ni höll ett seminarium om de missgynnades situation. Ni utredde alla aspekter av min situation, och ändå är jag fortfarande hungrig, hemlös och sjuk.” – Upphovsmannen okänd.

ÄVEN om världens myndigheter har gjort åtskilliga ansträngningar för att sätta stopp för problemet med undernäring, har resultatet inte infriat förväntningarna. Vid Världslivsmedelstoppmötet som hölls 1996 under ledning av FN:s organ för livsmedels- och jordbruksfrågor (FAO) sattes som mål att antalet undernärda i världen skulle minskas till hälften – omkring 400 miljoner människor – till år 2015.a

En del berömvärda framsteg har gjorts. Men i FAO:s rapport The State of Food Insecurity in the World 2001 erkänns det beklagligt nog: ”Minskningstakten av antalet undernärda i världen har helt klart dämpats.” Det mål som ställdes upp vid toppmötet verkar därför fortfarande vara utom räckhåll. I rapporten medges det faktiskt att ”antalet undernärda har ökat betydligt i de flesta u-länder”.

Varför är det här problemet så svårt att övervinna? För att få svar på den frågan bör vi först definiera vad undernäring är och sedan gå igenom dess långtgående konsekvenser och djupt rotade orsaker.

Vad beror undernäring på?

Undernäring beror på att cellerna i kroppen inte tar upp tillräckligt med näringsämnen, och detta orsakas ofta av en kombination av två faktorer: 1) otillräckligt intag av proteiner, kalorier, vitaminer och mineralämnen och 2) ofta återkommande infektioner.

Sådana sjukdomar som diarré, mässling, malaria och sjukdomar i andningsorganen medför stora påfrestningar på kroppen och orsakar förlust av näringsämnen. De minskar aptiten och intaget av mat och bidrar på så sätt till undernäring. Ett undernärt barn är dessutom mer mottagligt för infektioner. Detta skapar en ond cirkel som ökar antalet dödsfall orsakade av protein- och energibrist (PEM).

Varför löper barn större risk att drabbas av undernäring? Jo, de befinner sig i en period av snabb tillväxt, vilket ökar behovet av kalorier och proteiner. Av liknande skäl riskerar gravida och ammande kvinnor att drabbas av undernäring.

Många gånger börjar barnets problem redan innan det föds. Om modern är undernärd eller felnärd före och under graviditeten, kommer barnet att ha låg födelsevikt. Sedan kan tidig avvänjning, dåliga matvanor och dålig hygien leda till undernäring.

Brist på nödvändiga näringsämnen gör att barnet slutar växa och utvecklas på rätt sätt. Barnet skriker mycket och drabbas lätt av sjukdomar. När tillståndet förvärras blir viktminskningen tydligare – ögonen och fontanellen (mjukt ställe på hjässan) blir insjunkna, hud och vävnader förlorar sin elasticitet, och förmågan att hålla kroppstemperaturen försämras.

Undernäring kan visa sig på andra sätt, som också kan hämma barns tillväxt. Så till exempel kan otillräckligt intag av mineralämnen – huvudsakligen järn, jod och zink – och av vitaminer – särskilt vitamin A – ha en sådan verkan. FN:s barnfond (UNICEF) framhåller att A-vitaminbrist påverkar ungefär 100 miljoner småbarn i världen och kan orsaka blindhet. Den försvagar också immunsystemet och försämrar på så sätt barnets motståndskraft mot infektioner.

Långtgående konsekvenser

Undernäring har en förödande verkan på kroppen, särskilt hos barn. Alla kroppens organ och system – inbegripet hjärtat, njurarna, magen, tarmarna, lungorna och hjärnan – kan bli påverkade.

Flera olika studier har visat att dålig tillväxt hos barn kan leda till hämmad mental utveckling och dåliga resultat i skolan och när det gäller intellektuell förmåga. I en rapport från FN sägs det att det här på lång sikt är de allvarligaste konsekvenserna av undernäring.

Barn som överlever undernäring kan få leva med skadorna även som vuxna. Det var därför UNICEF klagade: ”Förbrukningen av mänsklig intelligens i sådan skala – av orsaker som nästan helt kan förhindras – är ett oerhört för att inte säga brottsligt slöseri.” Ja, de långsiktiga konsekvenserna av undernäring är något som verkligen behöver uppmärksammas. Nyare forskning har påvisat att undernäring under de tidiga barnaåren kan förbindas med en benägenhet att som vuxen drabbas av kroniska sjukdomar som hjärtsjukdomar, diabetes och högt blodtryck.

Men svår undernäring är inte det största problemet. UNICEF erkänner: ”Mer än tre fjärdedelar av alla dödsfall relaterade till undernäring har att göra med lätt eller måttlig undernäring, inte svår undernäring.” (Kursiverat av oss) Barn som lider av lätt eller måttlig undernäring kan råka ut för långvariga hälsoproblem. Det är därför livsviktigt att känna igen symtom på undernäring hos barn, så att lämplig behandling kan sättas in. (Se rutan på sidan 7.)

Djupt rotade orsaker

Som vi sett är den direkta orsaken till undernäring brist på mat. Men det finns djupare sociala, ekonomiska, kulturella och miljömässiga orsaker. Huvudorsaken är fattigdom, något som påverkar miljontals människor, särskilt i u-länderna. Men fattigdom är inte bara en orsak, utan även en konsekvens, eftersom undernäring minskar människors produktivitet och gör att fattigdomen ökar ännu mer.

Det finns också andra bidragande faktorer. Brist på kunskap leder till dåliga matvanor. Som vi har sett är infektioner också ett problem. Det finns även sociala och kulturella orsaker, till exempel orättvis fördelning av mat och diskriminering av kvinnor. Kvinnor äter ofta ”sist och minst” – alltså efter männen och mindre än männen. Kvinnor förvägras också möjligheter till utbildning som skulle kunna hjälpa dem att ta hand om sina barn på ett bättre sätt.

Dessutom kan miljöfaktorer vara orsak till att livsmedelsproduktionen minskar. Bland de här faktorerna finns naturkatastrofer och krig. Enligt The State of Food Insecurity in the World 2001 påverkades 22 länder av torka, 17 av svåra stormar eller översvämningar, 14 av inbördeskrig eller konflikter, 3 av extremt kalla vintrar och 2 av jordbävningar enbart under perioden mellan oktober 1999 och juni 2001.

Behandling och förebyggande åtgärder

Hur kan man behandla ett barn som lider av undernäring? Om barnet lider av svår undernäring kan det vara bäst att lägga in det på sjukhus för den inledande behandlingen. Enligt en läkarhandbok som utgavs av Världshälsoorganisationen kommer läkarna att bedöma barnets tillstånd och sätta in behandling mot infektioner eller uttorkning. Näringstillförseln kan börja gradvis, ofta med hjälp av sondmatning. Den här inledande fasen kan ta så lång tid som en vecka.

Därefter följer en rehabiliteringsfas. Barnet får modersmjölk igen och uppmuntras att äta så mycket som möjligt. Känslomässig och fysisk stimulans är viktig under den här fasen. Omsorgsfull behandling och ömhet kan göra förvånansvärt mycket för barnets utveckling. I det här stadiet kan modern få undervisning i att ta hand om sitt barn med hjälp av rätt mat och hygien för att undvika återfall. Sedan skrivs barnet ut från sjukhuset. Det är viktigt att barnet får komma tillbaka till sjukhuset för efterkontroller.

Men det råder inget tvivel om att förebyggande åtgärder är bäst. Det är därför myndigheter och privata organisationer i många länder har startat program för att komplettera eller berika den mat som det stora flertalet äter. På en del håll bidrar samhället på många sätt till att förebygga undernäring, till exempel genom att erbjuda utbildning i rätt kosthållning, skydda dricksvattnet, bygga latriner, hålla rent i omgivningarna, ge ekonomiskt stöd till vaccinationskampanjer och hålla ett vakande öga på barnens utveckling.

Men vad kan man själv göra för att förebygga undernäring? Rutan på sidan 8 ger några bra råd. Näringsfysiologen Georgina Toussaint rekommenderar dessutom att modern återvänder till barnläkaren eller läkarmottagningen sju dagar efter det att hennes barn fötts, när barnet är en månad gammalt och därefter varje månad. Modern bör också söka läkarvård om barnet uppvisar symtom på uttorkning, svår diarré eller feber.

Även om de här rekommendationerna är till hjälp för att förbättra barnens kost, skall det medges att undernäring är ett stort problem – så stort att det övergår människans förmåga att lösa det. I Encyclopædia Britannica sägs det: ”Att tillhandahålla tillräckligt med livsmedel och utbildning i näringsfrågor åt alla förblir ett mycket svårt problem.” Man kan därför fråga sig: Finns det hopp om att den här ”tysta krisen” någonsin skall ta slut?

[Fotnot]

[Ruta på sidan 7]

ÄR DITT BARN UNDERNÄRT?

Hur bedömer hälsovårdande personal hur undernärt ett barn är? De kan titta efter olika symtom, ställa frågor om matvanorna och beställa en laboratorieanalys. Men för det mesta gör de det med ganska enkla medel. De mäter barnets kropp och jämför siffrorna med de mått som är normala för barn i den åldern. Detta hjälper dem att avgöra vilket slag av undernäring det är och hur allvarlig den är.

De viktigaste måtten är vikt, längd och tjockleken på armarna. Genom att man jämför vikten med åldern kan man se graden av undernäring. Om det är fråga om svår undernäring, är barnet mycket magert och utmärglat. Undernäringen betraktas som svår om barnets vikt ligger mer än 40 procent under den normala, som måttlig om den ligger mellan 15 och 40 procent under och som lätt om den ligger mellan 10 och 25 procent under. Om barnet är mycket kort i förhållande till åldern, kan det innebära att det är fråga om kronisk undernäring – barnet är hämmat i växten.

De allvarligaste formerna av protein- och energibrist (PEM) är marasm, kwashiorkor och en kombination av dessa. Marasm (extrem avmagring) uppträder hos barn som är mellan 6 och 18 månader gamla. Den uppträder sakta som en kronisk brist på kalorier och näringsämnen och utvecklas på grund av otillräcklig amning eller användning av kraftigt utspädd modersmjölksersättning. Barnet uppvisar stor viktminskning, musklerna är så förtvinade att skinnet spänner över skelettet och tillväxten är hämmad. Barnet ser även gammalt ut, är kinkigt och skriker mycket.

Termen kwashiorkor, som tagits från ett afrikanskt språk, betyder ungefär ”avsatt barn”. Den syftar på att ett barn blir ersatt vid moderns bröst av ett nyfött syskon. Kwashiorkor uppträder efter avvänjningen, och även om sjukdomen inbegriper brist på kalorier, utvecklas den ur en akut brist på proteiner. Den får kroppen att hålla kvar vätska och gör så att barnet blir uppsvällt i extremiteterna och buken. Ibland påverkar den också ansiktet och får det att bli klotrunt. Skador på huden och förändringar i hårets färg och struktur förekommer. Barn som är i det här tillståndet uppvisar leverförstoring och är apatiska och ledsna. Så var det med Erik, som nämndes tidigare. Hans mor ammade honom under bara en månad och gav honom sedan kraftigt utspädd komjölk. Vid tre månaders ålder fick han grönsakssoppa och sockervatten och lämnades i en grannes vård.

Den tredje formen av PEM uppvisar drag av både marasm och kwashiorkor. Alla dessa tillstånd kan vara livshotande om inte behandling sätts in i tid.

[Ruta/Bild på sidan 8]

SKYDDA DITT BARN MOT UNDERNÄRING

◼ Det är viktigt att förbättra moderns kost. Gravida och ammande kvinnor måste få i sig mer kalorier och proteiner. I synnerhet proteiner är till hjälp vid produktionen av modersmjölk. När det är ont om mat, bör man alltså ge företräde åt kvinnor i fertil ålder och småbarn.

◼ Under nästan alla omständigheter är modersmjölken den bästa födan för ett spädbarn. Detta gäller framför allt under de första dagarna efter födelsen, eftersom modersmjölken innehåller antikroppar som skyddar barnet mot infektioner. Åtminstone under de första fyra månaderna ger modersmjölken barnet alla de näringsämnen det behöver för att växa och utvecklas ordentligt.

◼ Även om modersmjölken fortsätter att vara den viktigaste födan mellan fjärde och sjätte månaden, kan barnet då få annan mat. Börja successivt med frukt- eller grönsakspuré. Låt barnet undan för undan få smaka något nytt. Efter två eller tre dagar, när barnet har vant sig vid det nya, kan du låta det smaka något annat. Det kan självklart krävas tålamod och många försök innan barnet accepterar ett nytt födoämne. När man lagar till sådan mat, bör man tänka på att allt skall vara absolut rent! Skölj av livsmedlen och diska redskapen ordentligt!

◼ Mellan femte och nionde månaden behöver barn vanligtvis mer kalorier och proteiner än de kan få från mjölk. Introducera regelbundet andra födoämnen. Välling eller gröt och barnmat gjord på grönsaker kan komma först och kött och mejeriprodukter senare. Den första maten är i form av puréer, men från sjätte månaden och framåt kan den vara finhackad. Det är varken nödvändigt eller lämpligt att tillsätta salt eller socker.

◼ Efter åtta månader är modersmjölk inte längre basen i barnets kost, utan snarare ett komplement. Barnet börjar äta samma mat som den övriga familjen. Iaktta stor renlighet, så att maten hålls fräsch, och finhacka den, så att den är lätt att tugga. En balanserad kost innehåller frukt och grönsaker, spannmål och ärtväxter samt kött- och mejeriprodukter.b I synnerhet behöver barn mat som är rik på vitamin A. Några exempel på sådana födoämnen är modersmjölk, vissa mörkgröna bladgrönsaker och orange eller gula frukter och grönsaker som mango, morot och papaya. Barn under tre år behöver äta fem eller sex gånger varje dag.

◼ Största möjliga variation av mat i olika kombinationer ger näringsämnen som skyddar ditt barn. Modern bör inrikta sig på att ge barnet mat av god kvalitet och inte tvinga barnet att äta när det är mätt eller vägra att ge barnet mer när det vill ha det.

[Fotnot]

”Den tysta krisen” är snart över!

”JÄMFÖRT med hur det var för inte så länge sedan lever vi i dag i en värld med överflöd. ... Det finns mer än tillräckligt med mat åt alla ... i teorin.” Så sägs det i en undersökning gjord av Världshälsoorganisationen (WHO). Om det är så, vad är det då som orsakar problemet med undernäring?

”Problemet är att maten varken produceras eller distribueras rättvist”, säger WHO. ”Alltför ofta får de fattiga i bördiga u-länder stå vid sidan om med tomma händer – och tomma magar – och titta på när stora skördar exporteras i utbyte mot pengar. Kortsiktiga vinster för några få – långsiktiga förluster för många.” En studie som nyligen genomfördes av FN:s fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor (FAO) visar att ”den rikaste femtedelen av mänskligheten konsumerar 45 procent av allt kött och all fisk, medan den fattigaste femtedelen bara får 5 procent”.

Dessutom är ”dåliga möjligheter att få god utbildning och korrekt information en bidragande orsak till problemet med undernäring”, säger FN:s barnfond. Det tilläggs: ”Utan genomtänkta informationskampanjer och bättre och mer lättillgänglig undervisning kan man inte utveckla den nödvändiga medvetenheten, kunnigheten och inställningen som behövs för att bekämpa undernäring.” Men matbrist försvagar i sin tur en människas hälsa och minskar hennes förmåga att skaffa sig bättre utbildning – ännu en ond cirkel.

Rättvisa och osjälviskt intresse för andra

Trots sådana frustrerande hinder är några experter på området fortfarande optimistiska. Så till exempel sade Jacques Diouf, generaldirektör för FAO: ”Jag har en vision om en värld där alla män, kvinnor och barn har tillräckligt med näringsrik och säker mat varje dag. I min vision är de upprörande ytterligheterna rikedom och fattigdom inte lika stora längre. Jag ser för min inre syn tolerans i stället för diskriminering, fred i stället för inbördeskrig, hållbar ekologisk utveckling i stället för miljöförstöring, allmänt välstånd i stället för försvagande hopplöshet.”

Som vi har sett krävs det mer än ökad produktion och bättre distribution av mat för att förverkliga sådana förhoppningar. Det krävs att rättvisa och osjälviskt intresse för andra är allmänt rådande. Men de här ädla egenskaperna är inte något som karakteriserar modern kommersialism.

Går det att komma till rätta med sådana enorma hinder som girighet, fattigdom, konflikter och själviskhet, så att jorden kan bli fri från undernäring? Eller är det en orealistisk dröm?

Den enda riktiga lösningen

Enligt Guds ord, Bibeln, är de problem som ligger bakom undernäringen inget vi skall förvåna oss över. Det sägs: ”I de sista dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, ... utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, ... utan kärlek till det goda, ... i det de har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft.” (2 Timoteus 3:1–5)

Kan människan utan Guds hjälp få bukt med sådana djupt inrotade attityder? Det verkar inte särskilt troligt, eller hur? Du kanske har lagt märke till att myndighetspersoner i samhället ibland har goda intentioner när det gäller människors sociala problem, men att själviskhet, penningkärlek och andras ofullkomlighet hindrar och lamslår även de uppriktigaste ansträngningar. (Jeremia 10:23)

Ändå är lösningen på de här problemen inte en orealistisk dröm. Bibeln lovar att Guds kungarike kommer att göra slut på problemet med orättvisa och allt annat elände som gör livet surt för människor i dag.

I Jesaja 9:6, 7 kan vi läsa om ett storslaget hopp: ”Ett barn har fötts åt oss, en son har getts åt oss; och det furstliga herradömet kommer att visa sig vara på hans skuldra. Och han kommer att kallas med namnet Underbar Rådgivare, Väldig Gud, Evig Fader, Fredsfurste. På utbredandet av det furstliga herradömet och på freden kommer det inte att vara någon ände, över Davids tron och över hans kungarike, för att fast grunda det och uppehålla det genom rättvisa och genom rättfärdighet, från nu och till obestämd tid. Det är härars Jehovas nitälskan som kommer att göra detta.”

Det är samma rike som människor ber om när de ber bönen Fader vår och säger till Gud: ”Må ditt kungarike komma.” (Matteus 6:9, 10) Lägg märke till att Jesaja säger att ”det är härars Jehovas nitälskan som kommer att göra detta”. Ja, Jehova Gud har alltid varit mycket intresserad av att sörja för människors behov. Han har skapat den här jorden för att den skall ge rikligt med mat åt alla.

I Psalm 65:9–13 sägs det om honom: ”Du har vänt din uppmärksamhet till jorden, för att du må ge den överflöd; du gör den mycket rik. Strömmen från Gud är full av vatten. Du bereder deras brödsäd, ty så bereder du jorden. Dess fåror genomdränks, dess jordkokor jämnas ut; med ymniga regnskurar uppmjukar du den; det som spirar upp ur den välsignar du. ... Betesmarkerna har klätt sig i småboskapshjordar, och lågslätterna, de är insvepta i brödsäd.”

Ja, Skaparen, Jehova, är den som bäst kan ta hand om människorna. Han är den som ”ger mat åt allt kött: ty hans kärleksfulla omtanke varar till obestämd tid”. (Psalm 136:25)

Vi kan vara säkra på att Guds rike med Jesus Kristus som kung kommer att ta hand om alla människor. ”Det kommer att bli fullt upp med brödsäd på jorden; på bergens topp kommer det att vara ett överflöd”, sägs det i Bibeln. Men det kommer också att ske en rättvis fördelning, för ”[Jesus Kristus] kommer att befria den fattige som ropar på hjälp, också den betryckte och den som ingen hjälpare har. ... De fattigas själar kommer han att rädda.” (Psalm 72:12, 13, 16) Ge inte upp! Den ”tysta krisen” kommer snart att vara över en gång för alla.

[Helsidesbild på sidan 10]