En resande tillsyningsman vid namn David besökte Julianas hem och fick ett villigt gensvar på Rikets budskap. ”Jag var mycket missnöjd med kyrkans inblandning i politiken”, säger Juliana, ”och därför försökte jag i bibeln hitta sanningen om Guds regering. Men när jag läste den, fanns det saker som inte var så lätta att förstå. Föreställ dig hur nyfiken jag blev, när den som besökte mig frågade om jag visste vad Guds rike var! Jag bad honom genast visa mig svaret i min katolska bibel. Han gjorde det, och från den dagen visste jag att jag hade funnit sanningen.”

Ett vittne som bodde på platsen började studera bibeln med Juliana. När David sex månader senare återvände till Malta, blev han glatt överraskad över att det var Juliana som välkomnade honom till Rikets sal! Hon var redo att snart bli en förkunnare av de goda nyheterna om Riket.

Tröst från Skrifterna

Rose hade varit lyckligt gift med George i sex år, när han tragiskt omkom i en olycka. Hon fick inte alls någon tröst av att prästen påstod att Gud hade tagit George till sig för att han var svartsjuk på den kärlek hon hade till sin man. Rose blev så deprimerad att hon funderade på att ta livet av sina tre barn och sedan begå självmord.

Men hur förändrades inte Rose när en granne vid namn Helen, som var ett vittne, började studera bibeln med henne! Rose fick snart tröst av den skriftenliga läran om uppståndelsen. (Johannes 5:28, 29) Samtidigt blev hon uppmuntrad av Peter, en annan tillsyningsman som besökte församlingen. Hans tal om uppståndelsen var till stor nytta för henne. Sporrad av detta hopp började Rose ta del i det offentliga vittnandet tillsammans med Helen, och de båda tjänar nu som reguljära pionjärer, heltidsförkunnare av Guds rike.

Uppmuntran till att vara nitisk

Joe kommer från en stor familj. Han har 12 bröder och systrar. Uppmuntrad av en resande tillsyningsman vittnade han nitiskt för sina många släktingar. ”I början”, säger han, ”visste min familj att det som jag förklarade för dem från bibeln var riktigt. Men de ändrade sig när de såg hur mitt intresse för att bli ett vittne ökade, och alla vände sig emot mig — speciellt min far.” Kunde deras attityd dämpa Joes nit?

Inte alls! När en av Joes systrars lilla barn var sjukt och nära att dö, vittnade han för henne och talade med henne om uppståndelsehoppet. Nu är den här systern ett döpt Jehovas vittne. Sedan visade en av Joes äldre bröder och hans familj intresse för sanningen. Joes äldste bror och hans familj tog också ståndpunkt för Guds rike. Under tiden blev Joes far argare och argare. När Joes yngsta syster också började studera bibeln, slängde Joes far ut Joe ur familjens hem. Joe blev inte avskräckt, utan använde alla lägliga tillfällen för att besöka sina släktingar och tala om bibelns budskap. Men hans far var fortfarande arg och sade: ”Varför talar du inte med prästen? Han kan bibeln bäst!” Joe svarade att han gärna skulle göra det om hans far ville följa med honom. Vad hände vid deras besök?

”Vi bestämde dag och tid”, berättar Joe, ”men prästen ville veta vilket ämne han skulle förbereda sig på. Han förklarade att det var sju år sedan han lämnat seminariet, och därför behövde han nu göra lite efterforskningar. ... Men efter en vecka, en månad, ja, två månader, hade prästen fortfarande inte hållit någon avtalad tid. När min far lade märke till detta, ändrade han sin syn på kyrkan och började gradvis förstå att det som jag hade lärt mig från bibeln var sant.” Joes far tog till slut emot sanningen, och sammanlagt 29 av hans släktingar är verksamma i Jehovas tjänst.

Råd som hjälper och skänker välsignelser

Ignatio, en gift pionjär, talar entusiastiskt om en annan resande tillsyningsman och förklarar: ”Paul och hans hustru kom och bodde hos oss. De hjälpte oss båda med våra äktenskapliga relationer och med tjänsten på fältet. Han betonade alltid vikten av att predika.”

Ignatio påminner sig vad som hände när Paul hade ett möte med församlingens äldste och biträdande tjänare under sitt senaste besök. ”När jag sade att jag måste ta tid från predikoarbetet den förmiddagen för att förbereda en programpunkt till ett möte”, säger Ignatio, ”sade Paul att han tänkte gå i tjänsten på fältet som det var planerat, även om jag inte kunde följa med honom. Då beslutade jag mig också för att gå ut. Och hur välsignade inte Jehova mitt beslut! Den förmiddagen satte jag i gång ett bibelstudium, och som ett resultat av det är nu sex personer med i sanningen.” — Jämför 3 Johannes, vers 4.

Ett utbyte av uppmuntran

Varje gång en resande äldste besöker sina medvittnen på Malta, tar dessa gästfritt emot honom och är ivriga att dra nytta av hans uppmuntran och hans förmaningar. (Jämför 3 Johannes, vers 5—8.) Som ett resultat av det tar fler och fler människor på Malta fast ståndpunkt för Jehova Gud och hans rike. Vid slutet av tjänsteåret 1989 hade 389 av dessa gästfria öbor gjort så. Organiserade i fem blomstrande församlingar (fyra på Malta och en på den närbelägna ön Gozo) förkunnar de dristigt de goda nyheterna.

Alla resande tillsyningsmän som på senare tid förordnats att besöka Malta har känt det som aposteln Paulus, som sade följande till de kristna i Rom: ”Jag längtar nämligen efter att få se er, för att jag må meddela er någon andlig gåva så att ni må göras fasta.” Deras besök har resulterat i ett uppfriskande ”utbyte av uppmuntran”. (Romarna 1:11, 12)