Döden är ett obehagligt ämne. Många drar sig för att prata om det. Men förr eller senare måste vi alla konfronteras med döden. Och när den slår till gör den det både hårt och smärtsamt.

Ingenting kan förbereda oss på hur det känns att förlora en förälder, en äktenskapspartner eller ett barn. En sådan tragedi kan komma helt oväntat eller närma sig sakta och oundvikligt. Oavsett hur det sker kan vi inte slippa smärtan, och det kan kännas fruktansvärt att döden är så definitiv.

Antonio, som förlorade sin pappa i en trafikolycka, säger: ”Det är som om någon bommar igen ditt hus och slänger bort nyckeln. Du kan aldrig komma hem igen, inte ens en liten stund. Minnena är det enda som finns kvar. Det här är din nya livssituation. Man kan försöka förneka det – eftersom det verkar så orättvist – men det finns inget man kan göra.”

Dorothy var med om en liknande förlust och blev änka vid 47 års ålder. Då bestämde hon sig för att söka svar på sina frågor. Som söndagsskollärare hade hon aldrig trott att döden var slutet på allt. Men hon hade inga bra svar. ”Vad händer när vi dör?”, frågade hon sin anglikanske präst. ”Det är det ingen som vet”, svarade han. ”Vi får vänta och se.”

Är det verkligen så att vi bara måste ”vänta och se”? Eller kan vi få ett säkert svar på vad som händer när man dör?

Döden är en skrämmande fiende. Vi kämpar mot den allt vi kan. Vi kanske vägrar acceptera den när den drabbar någon som står oss nära. Och när vi är unga och känner oss odödliga kanske vi inbillar oss att vi kan lura döden – en illusion vi håller fast vid så länge vi kan.

Några som tänkte mycket på döden var de gamla faraonerna. De ägnade en stor del av livet åt att försöka besegra döden, och det fick tusentals av deras arbetare lida för. Pyramiderna de byggde står som monument över deras strävan – och deras misslyckande.

De kinesiska kejsarna bar på samma dröm om odödlighet, men de försökte nå den på ett annat sätt – genom det mytiska livselixiret. Kejsar Shi Huangdi krävde att hans alkemister skulle ta fram en magisk brygd som skulle ge honom odödlighet. Men många av deras blandningar innehöll kvicksilver, och det var troligen det som dödade honom.

På 1500-talet seglade den spanske upptäcktsresanden Juan Ponce de León omkring i Västindien på jakt efter den eviga ungdomens källa. I stället upptäckte han Florida, men dog några år senare efter en sammandrabbning med indianer. Och ungdomens källa har ännu ingen hittat.

Faraonerna, kejsarna och upptäckarna försökte alla besegra döden. Och vem kan klandra dem för det, även om vi inte uppskattar deras metoder? Innerst inne vill ju de flesta av oss trots allt leva.

KAN DÖDEN BESEGRAS?

Varför har vi så svårt att acceptera döden? Bibeln förklarar det. Den säger om vår Skapare, Jehova Guda: ”Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan.” (Predikaren 3:11, Svenska Folkbibeln) Vi skulle vilja njuta av jorden och allt vackert på den för evigt, inte bara under några få årtionden. (Psalm 90:10) Det är det som känns naturligt för oss.

Varför har Gud lagt ”evigheten” i våra hjärtan? Bara för att göra oss frustrerade? Nej, så kan det inte vara. I stället lovar Gud att döden snart ska besegras. Bibeln säger upprepade gånger att döden ska försvinna och att Gud ska ge människor evigt liv. (Se rutan ”Seger över döden”.)

Jesus Kristus sa klart och tydligt: ”Detta betyder evigt liv: att de lär känna dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Kampen mot döden är alltså inte hopplös. Men Jesus visar att det bara är Gud som kan vinna den åt oss.

Betania var en liten by som låg 3 kilometer utanför Jerusalem. (Johannes 11:18) Några veckor innan Jesus dog utspelade sig en tragedi där. Lasarus, en av Jesus närmaste vänner, blev plötsligt allvarligt sjuk och dog.

När Jesus fick höra det sa han till sina lärjungar att Lasarus sov och att han tänkte väcka honom. (Johannes 11:11) Men Jesus lärjungar förstod inte vad han menade, så han sa rent ut: ”Lasarus har dött.” (Johannes 11:14)

Fyra dagar efter begravningen kom Jesus till Betania och ville trösta Marta, som var Lasarus syster. ”Om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött”, sa Marta. (Johannes 11:17, 21) ”Jag är uppståndelsen och livet”, sa Jesus. ”Den som utövar tro på mig, han skall få liv, även om han dör.” (Johannes 11:25)

För att visa att detta inte bara var tomma ord gick Jesus fram till graven och ropade: ”Lasarus, kom hit ut!” (Johannes 11:43) Och till folkskarans stora förvåning kom den döde mannen ut.

Jesus hade uppväckt minst två människor tidigare. En gång uppväckte han en liten flicka – Jairos dotter. Precis innan han gjorde det sa han att hon också sov. (Lukas 8:52)

Både i samband med Lasarus och Jairos dotter liknade Jesus alltså döden vid en sömn. Det är en väldigt bra jämförelse. Varför det? Sömnen är ett omedvetet tillstånd som innebär att man vilar från smärta och lidande. (Predikaren 9:5; se rutan ”Döden är som en djup sömn”.) De första kristna förstod vad det innebar att vara död. ”För Jesus efterföljare var döden som en sömn och graven en viloplats ... för dem som hade dött i tro”, sägs det i Encyclopedia of Religion and Ethics.

Det är tröstande att veta att de döda sover i graven och inte lider. Då försvinner mystiken kring döden, och vi behöver inte vara rädda för den längre.

”KAN EN SOM HAR DÖTT FÅ LIV IGEN?”

Men även om vi uppskattar en god natts sömn, är det knappast så att vi skulle vilja sova för evigt. Vad finns det då för skäl att hoppas att de döda som sover i graven ska återvända till livet, som Lasarus och Jairos dotter?

Patriarken Job ställde den frågan när han kände att döden närmade sig. ”Kan en som har dött få liv igen?”, frågade han. (Job 14:14, Bibel 2000)

Job besvarade sin egen fråga när han sa till Gud: ”Du kommer att ropa, och jag kommer att svara dig. Du kommer att längta efter dina händers verk.” (Job 14:15) Job var övertygad om att Jehova längtade efter att återuppväcka sin trogne tjänare. Var det bara ett önsketänkande från Jobs sida? Inte alls.

När Jesus uppväckte döda bevisade han att Gud hade gett honom makt över döden. Bibeln säger till och med att Jesus nu har ”nycklarna till döden”. (Uppenbarelseboken 1:18) Så Jesus kommer att öppna gravens portar, precis som han beordrade att stenen skulle rullas bort från öppningen till Lasarus grav.

Bibeln upprepar löftet om en uppståndelse gång på gång. En ängel försäkrade profeten Daniel: ”Du skall vila, men du skall stå upp till din lott vid dagarnas slut.” (Daniel 12:13) När Jesus vände sig till sadducéerna, judiska ledare som inte trodde på uppståndelsen, sa han: ”Ni misstar er, eftersom ni inte känner vare sig Skrifterna eller Guds kraft.” (Matteus 22:23, 29) Aposteln Paulus sa: ”Jag har ett hopp till Gud ... att det skall ske en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.” (Apostlagärningarna 24:15)

NÄR SKA DE DÖDA UPPSTÅ?

När ska den här uppståndelsen för rättfärdiga och orättfärdiga äga rum? Ängeln sa att Daniel skulle uppstå ”vid dagarnas slut”. Och Marta trodde att hennes bror, Lasarus, skulle ”uppstå i uppståndelsen på den sista dagen”. (Johannes 11:24)

Bibeln förknippar ”den sista dagen” med den tid då Jesus ska regera som kung. ”Han måste nämligen härska som kung tills Gud har lagt alla fiender under hans fötter. Som den siste fienden skall döden göras till intet.” (1 Korinthierna 15:25, 26) Det här är ett starkt skäl för oss att be om att Guds rike ska komma och att Guds vilja ska ske på jorden.a

Job var helt säker på att Gud kommer att uppväcka de döda till liv igen. När den dagen kommer ska döden verkligen tas bort. Och ingen kommer någonsin mer att fråga sig: ”Är döden slutet på allt?”