Skapades människor bara för att leva några få år och sedan dö?

1 Mos. 2:15—17: ”Jehova Gud tog sedan människan [Adam] och lät honom slå sig ner i Edens trädgård till att odla den och ta vård om den. Och Jehova Gud gav också människan den här befallningen: ’Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men vad beträffar trädet för kunskapen om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.’” (Gud talade här om döden, inte som någonting oundvikligt, utan som något som blir följden av synd. Han manade Adam att undvika den. Jämför Romarna 6:23.)

1 Mos. 2:8, 9: ”Jehova Gud [planterade] en trädgård i Eden, österut, och där satte han människan som han hade format. Alltså lät Jehova Gud ur marken växa upp varje träd som var åtråvärt för ens syn och gott till mat och likaså livets träd mitt i trädgården.” (När Adam hade syndat, drevs människoparet ut ur Eden, så att de inte skulle äta av livets träd, enligt 1 Moseboken 3:22, 23. Det tycks alltså vara så att om Adam hade förblivit lydig mot sin Skapare, skulle Gud med tiden ha låtit honom äta av detta träd som en symbol för att han hade bevisat sig vara värdig evigt liv. Att livets träd stod där i Eden tyder på att den möjligheten fanns.)

Ps. 37:29: ”Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” (Detta löfte klargör att Guds ursprungliga uppsåt beträffande jorden och mänskligheten inte har förändrats.)

Finns det något i människokroppen som vittnar om att den var ämnad att leva för evigt?

Det är allmänt erkänt att människohjärnan har så stor kapacitet att vi inte har någon som helst möjlighet att utnyttja den helt under vår nuvarande livstid, oavsett om vi lever 70 eller rentav 100 år. I The Encyclopædia Britannica sägs det att människohjärnan ”är utrustad med avsevärt större potential än vad som kan tas i anspråk under en människas livstid”. (1976, band 12, sid. 998) Vetenskapsmannen Carl Sagan säger att människohjärnan kan innehålla upplysningar som ”skulle ... fylla ungefär tjugo miljoner volymer, lika många som i världens största bibliotek”. (Kosmos, 1981, sid. 277) Beträffande kapaciteten hos hjärnans ”system för lagring av informationer” skrev biokemisten Isaac Asimov att det är ”fullt i stånd att ta hand om vilken börda av lärdomar och minnen som människan än kan tänkas belasta det med — och en miljard gånger mer än den mängden dessutom”. — The New York Times Magazine, 9 oktober 1966, sid. 146. (Varför utrustades människohjärnan med en sådan kapacitet, om den inte skulle användas? Är det inte rimligt att människor med ändlös inlärningsförmåga skapades för att leva för evigt?)