”Gåvor i form av människor” för att ta hand om Jehovas får

”När han for upp i höjden förde han bort fångar; han gav gåvor i form av människor.” — EFESIERNA 4:8.

1. Vad sade en kristen syster om de äldste i sin församling?

”TACK för att ni bryr er så mycket om oss. Era leenden, er värme och ert intresse är så äkta. Ni finns alltid till hands för att lyssna och komma med uppbyggande tankar från Bibeln. Det är min bön att jag aldrig skall ta det för självklart att ni finns.” Så skrev en kristen syster till de äldste i sin församling. Det är uppenbart att den kärlek som dessa omtänksamma kristna herdar hade visat rörde hennes hjärta. — 1 Petrus 5:2, 3.

2, 3. a) Hur tar barmhärtiga äldste hand om Jehovas får enligt Jesaja 32:1, 2? b) När kan en äldste betraktas som en gåva?

² För att sörja för sina får har Jehova sett till att det finns äldste. (Lukas 12:32; Johannes 10:16) Jehova håller faktiskt sina får så kära att han har köpt dem med Jesu dyrbara blod. Därför förstår vi att Jehova gläder sig när äldste behandlar hjorden skonsamt. (Apostlagärningarna 20:28, 29) Lägg märke till den profetiska beskrivningen av dessa äldste eller ”furstar”: ”Var och en skall visa sig vara som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret, som vattenströmmar i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land.” (Jesaja 32:1, 2) Ja, Jehova förväntar att herdarna skall bemöda sig om att vara barmhärtiga mot hjorden och skydda, vederkvicka och trösta hans får.

³ I Bibeln omtalas sådana äldste som ”gåvor i form av människor”. (Efesierna 4:8) När man tänker på en gåva, tänker man på något som ges för att fylla ett behov eller för att glädja den som får det. En äldste kan betraktas som en gåva, när han använder sina förmågor till att ge behövlig hjälp och till att bidra till hjordens glädje. Hur kan han göra detta? Svaret, som vi finner i Paulus ord i Efesierna 4:7–16, visar vilken kärleksfull omtanke Jehova har om sina får.

”Gåvor i form av människor” — varifrån?

4. Hur for Jehova, i uppfyllelse av orden i Psalm 68:18, ”upp i höjden”, och vilka var dessa ”gåvor i form av människor”?

⁴ När Paulus använde uttrycket ”gåvor i form av människor”, citerade han kung David, som sade om Jehova: ”Du har farit upp i höjden; du har fört bort fångar; du har tagit gåvor i form av människor.” (Psalm 68:18) När israeliterna hade varit i det utlovade landet under några år, for Jehova bildligt talat ”upp i höjden” på berget Sion och gjorde Jerusalem till huvudstad i Israels rike med David som kung. Men vilka var dessa ”gåvor i form av människor”? De var människor som hade tagits till fånga då landet erövrades. Några av dessa fångar kom längre fram att stå till leviternas förfogande för att hjälpa till med arbetet i tältboningen. — Esra 8:20.

5. a) Hur visar Paulus att Psalm 68:18 uppfylls i den kristna församlingen? b) Hur for Jesus ”upp i höjden”?

⁵ I sitt brev till efesierna visade Paulus att psalmistens ord får en större uppfyllelse i den kristna församlingen. Paulus parafraserar Psalm 68:18 och skriver: ”Men åt var och en av oss gavs det oförtjänt omtanke i enlighet med hur Kristus mätte ut den fria gåvan. Därför säger han: ’När han for upp i höjden förde han bort fångar; han gav gåvor i form av människor.’” (Efesierna 4:7, 8) Paulus tillämpar här den här psalmen på Jesus som Guds representant. Genom sin trogna livskurs ”segrade” Jesus ”över världen”. (Johannes 16:33) Och genom att Gud uppväckte honom från de döda segrade han också över döden och över Satan. (Apostlagärningarna 2:24; Hebréerna 2:14) År 33 v.t. for den uppväckte Jesus ”upp högt över alla himlarna”, dvs. högt över alla andra himmelska skapelser. (Efesierna 4:9, 10; Filipperna 2:9–11) Som segrare tog Jesus ”fångar” från fienden. Hur då?

6. Hur började Jesus, sedan han farit upp i höjden, att från och med pingsten år 33 v.t. plundra Satans hus, och vad gjorde han med ”fångarna”?

⁶ När Jesus var här på jorden, visade han sin makt över Satan genom att befria dem som hölls i slaveri av demonerna. Det var som om Jesus trängde in i Satans hus, band honom och roffade åt sig hans lösöre. (Matteus 12:22–29) Vi förstår hur Jesus, då han hade blivit uppväckt och betrodd med ”all myndighet i himlen och på jorden”, nu kunde plundra! (Matteus 28:18) Från och med pingsten år 33 v.t. började Jesus, som Guds representant som nu hade farit upp i höjden, plundra Satans hus genom att föra ”bort fångar”, dvs. människor som länge hade varit under Satans herravälde och i slaveri under synd och död. Dessa ”fångar” blev villigt ”Kristi slavar, som av hela sin själ” gjorde ”Guds vilja”. (Efesierna 6:6) Jesus ryckte dem faktiskt från Satans herravälde och gav dem på Jehovas vägnar till församlingen som ”gåvor i form av människor”. Man kan föreställa sig Satans vanmakt och raseri, när de mitt framför näsan rycktes bort från honom!

7. a) Som vad tjänar dessa ”gåvor i form av människor” i församlingarna? b) Vad har Jehova gett de män som tjänar som äldste tillfälle att visa?

⁷ Finner vi sådana ”gåvor i form av människor” i församlingen i våra dagar? Ja, det gör vi verkligen! Vi finner dem tjäna som äldste och arbeta hårt som ”evangelieförkunnare”, ”herdar och lärare” i de över 87.000 församlingarna av Guds folk på jorden. (Efesierna 4:11) Satan skulle inget hellre vilja än att de behandlade hjorden illa. Men det är inte därför som Jehova Gud genom Kristus har gett dem åt församlingen. Han har i stället gett dessa män till församlingens bästa, och de är ansvariga inför honom för de får som har överlämnats i deras vård. (Hebréerna 13:17) Om du tjänar som äldste, har Jehova gett dig ett underbart tillfälle att visa dig vara en gåva eller välsignelse för dina bröder. Det kan du göra genom att fullgöra fyra viktiga förpliktelser.

När det finns behov av att föra ”till rätta”

8. Hur behöver vi alla emellanåt bli förda till rätta igen?

⁸ Paulus säger att dessa ”gåvor i form av människor” för det första har getts ”i avsikt att föra de heliga till rätta igen”. (Efesierna 4:12) Det grekiska ord som återgetts med ”föra till rätta igen” har avseende på att ”bringa i ordning (i rätt tillstånd) igen”. Som ofullkomliga människor behöver vi alla bli förda till rätta emellanåt för att få vårt tänkesätt, vår inställning eller vårt uppförande ”i ordning” eller ”i rätt tillstånd igen”, dvs. i linje med Guds tankar och vilja. Jehova har kärleksfullt gett ”gåvor i form av människor” för att hjälpa oss att göra nödvändiga justeringar. Hur gör de detta?

9. Hur kan en äldste hjälpa till att föra ett får som har felat till rätta igen?

⁹ En äldste kan ibland bli ombedd att hjälpa ett får som har felat och som kanske, innan denne har vetat ”ordet av”, har begått ”ett eller annat felsteg”. Hur kan en äldste då hjälpa? ”Sök föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet”, heter det i Galaterna 6:1. En äldste bör följaktligen inte läxa upp den felande eller använda hårda ord, när han ger råd. Råd skall uppmuntra och inte ”skrämma upp” den som får dem. (2 Korinthierna 10:9; jämför Job 33:7.) Denne kanske redan skäms, och därför undviker en kärleksfull herde att slå ner hans mod ytterligare. Råd och även sträng tillrättavisning som klart motiveras av och ges i kärlek kommer sannolikt att rätta till den felandes tänkesätt eller uppförande och få honom på rätt spår igen. — 2 Timoteus 4:2.

10. Vad är inbegripet i att föra andra till rätta igen?

¹⁰ Jehovas avsikt med dessa ”gåvor i form av människor”, som skulle föra oss till rätta igen, var att de skulle vara andligen vederkvickande och värda att bli efterliknade av hans folk. (1 Korinthierna 16:17, 18; Filipperna 3:17) Att föra andra till rätta igen innebär inte bara att tillrättavisa dem som har slagit in på en felaktig kurs, utan också att hjälpa dem som är trogna att hålla fast vid den rätta kursen.a Med tanke på alla de problem som nu finns och som lätt kan göra oss modfällda behöver många uppmuntran för att hålla ut. Några kan behöva kärleksfull hjälp för att föra sitt tänkesätt i linje med Guds. Somliga trogna kristna brottas till exempel med känslor av otillräcklighet och ovärdighet. Sådana ”nedstämda själar” kanske tror att Jehova aldrig skulle kunna älska dem och att han aldrig, hur de än försökte, skulle kunna godta deras tjänst. (1 Thessalonikerna 5:14) Men ett sådant tänkesätt är inte i linje med hur Gud känner för sina tillbedjare.

11. Vad kan de äldste göra för att hjälpa dem som kämpar med känslor av ovärdighet?

¹¹ Äldste, vad kan ni göra för att hjälpa sådana personer? Visa dem kärleksfullt sådana skriftställen som visar att Jehova bryr sig om var och en av sina tjänare, och försäkra dem om att dessa skriftställen är tillämpliga på dem personligen. (Lukas 12:6, 7, 24) Hjälp dem att se att det är Jehova som har ”dragit” dem till sig för att tjäna honom och att han därför helt visst måste betrakta dem som värdefulla. (Johannes 6:44) Försäkra dem om att de inte är ensamma om att hysa sådana känslor, utan att många trogna Jehovas tjänare har känt det på liknande sätt. Profeten Elia var en gång så nedstämd att han ville dö. (1 Kungaboken 19:1–4) Somliga smorda kristna under det första århundradet kände sig ”domfällda” av sina egna hjärtan. (1 Johannes 3:20) Det är tröstande att veta att trogna tjänare på Bibelns tid hade ”känslor lika våra”. (Jakob 5:17) Ni kan också gå igenom uppmuntrande artiklar i Vakttornet och Vakna! med dem som är nedstämda. Era kärleksfulla försök att ge sådana personer tillförsikt igen kommer inte att gå obemärkt förbi den Gud som har gett er som ”gåvor i form av människor”. — Hebréerna 6:10.

För ”uppbyggande” av hjorden

12. Vad antyds genom uttrycket ”uppbyggande av Kristi kropp”, och vad är nyckeln till att bygga upp hjorden?

¹² För det andra är dessa ”gåvor i form av människor” givna för ”uppbyggande av Kristi kropp”. (Efesierna 4:12) Paulus använder här ett bildspråk: ”uppbyggande” påminner om uppbyggnad, och ”Kristi kropp” åsyftar människor, dvs. medlemmarna av den smorda kristna församlingen. (1 Korinthierna 12:27; Efesierna 5:23, 29, 30) De äldste måste hjälpa sina bröder att växa sig starka andligen. Deras mål är att ”bygga upp” hjorden, inte att ”riva ner” den. (2 Korinthierna 10:8) Nyckeln till att bygga upp hjorden är kärlek, för ”kärleken uppbygger”. — 1 Korinthierna 8:1.

13. Vad innebär det att ha empati, och varför är det viktigt att de äldste visar detta?

¹³ Empati är en sida av kärleken som hjälper de äldste att bygga upp hjorden. Att ha empati innebär att känna för andra, att leva sig in i hur de tänker och känner och att ta hänsyn till deras begränsningar. (1 Petrus 3:8) Varför är det viktigt för de äldste att ha empati? Framför allt därför att Jehova, den som ger ”gåvor i form av människor”, är en Gud som visar empati. Han känner för sina tjänare när de lider eller plågas. (2 Moseboken 3:7; Jesaja 63:9) Han tar hänsyn till deras begränsningar. (Psalm 103:14) Hur kan då de äldste visa empati?

14. Hur kan de äldste visa andra empati?

¹⁴ De kan lyssna på en nedslagen person som kommer till dem och söka förstå dennes känslor. De försöker också förstå sina bröders bakgrund, personlighet och situation. När herdarna på så sätt visar att de verkligen förstår och bryr sig om hjorden, kommer fåren villigt att ta emot den uppbyggande hjälp från Bibeln som herdarna söker ge. (Ordspråken 16:23) Empati får också de äldste att ta hänsyn till andras begränsningar och de känslor som dessa kan ge upphov åt. Vissa samvetsgranna kristna kan exempelvis ha dåligt samvete för att de, kanske på grund av ålder eller dålig hälsa, inte kan göra mer i Guds tjänst. Å andra sidan kan somliga behöva uppmuntran att förbättra sin tjänst. (Hebréerna 5:12; 6:1) Empati kommer att få de äldste att finna ”ord som är behagliga” och som bygger upp andra. (Predikaren 12:10) När Jehovas får blir uppbyggda och motiverade, kommer deras kärlek till Gud att få dem att göra allt de kan i hans tjänst!

Män som främjar enheten

15. Vad innebär uttrycket ”enhet i tron”?

¹⁵ För det tredje ges dessa ”gåvor i form av människor” för att ”vi alla” skall nå ”fram till enheten i tron och i den exakta kunskapen om Guds Son”. (Efesierna 4:13) Uttrycket ”enhet i tron” innebär inte bara enhet när det gäller själva tron, utan också enhet när det gäller de troende. Detta är ytterligare ett skäl till att Gud har gett oss ”gåvor i form av människor”, nämligen för att främja enheten bland hans folk. Hur gör de detta?

16. Varför är det viktigt att de äldste bevarar enheten bland sig själva?

¹⁶ De måste först och främst bevara enheten bland sig själva. Fåren kan bli försummade, om herdarna är oeniga. Långa möten och debatter om oväsentligheter skulle i onödan kunna uppta dyrbar tid som i stället skulle kunna användas till att ta vård om hjorden. (1 Timoteus 2:8) På grund av sina skilda personligheter kanske de äldste inte automatiskt kommer överens om allt de diskuterar. Enheten utesluter inte att de har olika uppfattningar och i en öppen diskussion även uttrycker dessa på ett balanserat sätt. De äldste bevarar enheten genom att de, utan att i förväg döma, respektfullt lyssnar på varandra. Och så länge inte någon biblisk princip överträds bör var och en vara villig att böja sig för och stödja äldstekretsens beslut. En medgörlig anda visar att de äldste vägleds av ”visheten från ovan”, som är ”fridsam” och ”resonlig”. — Jakob 3:17, 18.

17. Hur kan de äldste bidra till att bevara enheten i församlingen?

¹⁷ De äldste är också vakna för att främja enheten i församlingen. Om församlingens frid och enhet hotas av sådant som skadligt skvaller, en benägenhet att tillskriva andra felaktiga motiv eller en stridslysten anda, är de villiga att ge goda råd. (Filipperna 2:2, 3) Om de äldste exempelvis skulle märka att någon i församlingen är överdrivet kritisk eller gärna beskäftigt vill befatta sig med andras angelägenheter, kommer de att försöka hjälpa denne att inse att detta är i strid med det han har fått lära sig av Gud och att var och en måste ”bära sin egen ansvarsbörda”. (1 Timoteus 5:13; 1 Petrus 4:15; Galaterna 6:5, 7; 1 Thessalonikerna 4:9–12) Med hjälp av Bibeln kommer de att förklara att Jehova lämnar mycket åt vars och ens eget samvete och att ingen av oss bör döma andra i sådana ting. (Matteus 7:1, 2; Jakob 4:10–12) Det måste finnas en anda av förtroende och respekt i församlingen för att vi skall kunna tjäna tillsammans i enhet. Dessa ”gåvor i form av människor” bidrar till att bevara friden och enheten genom att de, när så behövs, ger råd från Bibeln. — Romarna 14:19.

Att skydda hjorden

18, 19. a) Mot vilka skyddar oss dessa ”gåvor i form av människor”? b) Mot vilken annan fara behöver fåren skyddas, och hur handlar de äldste för att skydda fåren?

¹⁸ För det fjärde ger Jehova dessa ”gåvor i form av människor” för att skydda oss mot att bli påverkade ”av varje lärdomsvind genom människors knep, genom slughet i att finna medel till förvillelse”. (Efesierna 4:14) Det ord i grundtexten som översatts med ”knep” sägs betyda ”bedrägeri i tärningsspel” eller ”manipulerande genom tärningsspel”. Påminner inte detta oss om hur förslaget avfällingar verkar? Genom att använda smarta argument manipulerar de skriftställen i ett försök att locka sanna kristna bort från tron. De äldste måste vara på sin vakt mot sådana ”förtryckande vargar”! — Apostlagärningarna 20:29, 30.

¹⁹ Jehovas får behöver också skyddas mot andra faror. Den forntida herden David skyddade oförskräckt sin fars hjord mot rovdjur. (1 Samuelsboken 17:34–36) I våra dagar kan det också uppstå situationer, då oroade kristna herdar måste visa mod för att skydda hjorden mot sådana som skulle kunna förtrycka eller på annat sätt behandla Jehovas får illa, i synnerhet då de mer sårbara. De äldste kommer snabbt att avlägsna uppsåtliga syndare som medvetet använder knep, bedrägeri och ränksmideri för att bedriva det som är ont.b — 1 Korinthierna 5:9–13; jämför Psalm 101:7.

20. Varför kan vi känna oss trygga, när dessa ”gåvor i form av människor” tar vård om oss?

²⁰ Vi är verkligen tacksamma för dessa ”gåvor i form av människor”! Vi kan känna oss trygga i deras kärleksfulla vård, då de omtänksamt söker bygga upp oss och föra oss till rätta igen och villigt söker bevara enheten i församlingen och modigt söker skydda oss. Men hur bör då dessa ”gåvor i form av människor” betrakta sin uppgift i församlingen? Och hur kan vi visa att vi uppskattar dem? Dessa frågor skall vi behandla i följande artikel.

Att uppskatta ”gåvor i form av människor”

”Nu ber vi er, bröder, att respektera dem som arbetar strängt bland er och ... att i kärlek långt mer än vanligt tänka på dem på grund av deras arbete.” — 1 THESSALONIKERNA 5:12, 13.

1. Vad förmår givandet åstadkomma enligt orden i Apostlagärningarna 20:35? Belys saken.

”DET är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35) Kan du erinra dig när du sist upplevde sanningen i dessa Jesu ord? Var det kanske när du gav någon du älskar en present som du hade valt ut med stor omsorg, eftersom du ville att det skulle vara något som denne skulle tycka mycket om? Och hur varm blev du inte om hjärtat, när du såg det förtjusta uttrycket i dennes ansikte! Att ge något av rätt motiv är ett uttryck för kärlek, och att vi ger uttryck åt kärlek kan skänka oss lycka.

2, 3. a) Varför kan man säga att ingen är lyckligare än Jehova, och hur kan de ”gåvor i form av människor” som han har sörjt för få hans hjärta att glädjas? b) Vad vill vi inte göra med en gåva från Gud?

² Vem kan då vara lyckligare än Jehova, som är givaren av ”varje god gåva”? (Jakob 1:17; 1 Timoteus 1:11) Motivet bakom varje gåva han ger är kärlek. (1 Johannes 4:8) Så är det verkligen med den gåva som Gud genom Kristus har gett till församlingen, nämligen ”gåvor i form av människor”. (Efesierna 4:8) Att Gud har sörjt för äldste som vårdar sig om hjorden är ett uttryck för hans djupa kärlek till sitt folk. Dessa män utväljs med omsorg, och de måste uppfylla vissa krav som nämns i Bibeln. (1 Timoteus 3:1–7; Titus 1:5–9) Och de vet att för att fåren skall ha anledning att känna sig tacksamma för dem som herdar, måste de vara kärleksfulla och ”behandla hjorden skonsamt”. (Apostlagärningarna 20:29; Psalm 100:3) Det måste verkligen glädja Jehovas hjärta, när han ser att hans får känner sådan tacksamhet! — Ordspråken 27:11.

³ Då vi inte vill vara otacksamma när det gäller en gåva från Gud och inte heller förringa dess värde, uppstår följande frågor: Hur bör de äldste betrakta sin roll i församlingen? Och hur kan de övriga av hjorden visa att de uppskattar dessa ”gåvor i form av människor”?

Vi är era ”medarbetare”

4, 5. a) Vid vad liknar Paulus församlingen, och varför är det en lämplig illustration? b) Vad visar Paulus illustration när det gäller hur vi skall betrakta och behandla varandra?

⁴ Jehova har betrott dessa ”gåvor i form av människor” med ett mått av myndighet i församlingen. De äldste vill naturligtvis inte missbruka sin myndighet, något som de vet att det bara är alltför lätt för ofullkomliga människor att göra. Hur bör de då betrakta sig själva i förhållande till hjorden i övrigt? Låt oss se på den illustration som aposteln Paulus använde. Efter att ha dryftat varför dessa ”gåvor i form av människor” har getts skrev Paulus: ”Låt oss ... genom kärlek växa upp i alla avseenden till honom som är huvudet, Kristus. Det är från honom som hela kroppen, genom att vara harmoniskt sammanfogad och danad att samarbeta med hjälp av varje led som ger vad som behövs, i enlighet med det sätt, på vilket varje särskild kroppsdel i tillbörligt mått fungerar, verkar för kroppens växt till uppbyggande av sig själv i kärlek.” (Efesierna 4:15, 16) Paulus liknar således församlingen, både äldste och övriga medlemmar, vid en människokropp. Varför är det här en så lämplig illustration?

⁵ En människokropp består av många olika lemmar, men den har endast ett huvud. Och allt i kroppen, varje muskel, nerv och blodåder, har en funktion att fylla. Varje lem är värdefull och bidrar på något sätt till kroppens välbefinnande och skönhet. På liknande sätt består församlingen av många olika medlemmar, och varje medlem, antingen den är ung eller gammal, stark eller skröplig, kan på något sätt bidra till församlingens allmänna andliga välbefinnande och skönhet. (1 Korinthierna 12:14–26) Ingen behöver tycka att han är för obetydlig för att räknas. Och ingen bör heller känna sig överlägsen, då vi alla, både herdar och får, utgör en del av kroppen, som har ett enda huvud, Kristus. Paulus målar således upp en vacker bild av den kärlek, omtanke och respekt vi bör ha för varandra. Att de äldste inser detta hjälper dem att ha en ödmjuk och balanserad syn på sin funktion i församlingen.

6. Hur visade Paulus en ödmjuk inställning, trots att han hade myndighet som apostel?

⁶ Dessa ”gåvor i form av människor” försöker inte bestämma över sina medtillbedjares liv. Trots att Paulus hade myndighet som apostel, sade han ödmjukt till korinthierna: ”Inte för att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, för det är genom er tro ni står.” (2 Korinthierna 1:24) Paulus önskade inte bestämma över sina bröders tro och levnadssätt. Han såg faktiskt inget behov av att göra det, då han ju, som han själv gav uttryck åt, litade på att de redan var trogna män och kvinnor, vilka var i Jehovas organisation för att de ville göra det som var rätt. Det Paulus ville ha sagt, då han talade om sig själv och sin följeslagare Timoteus, var att de skulle arbeta tillsammans med sina medtroende för att tjäna Gud med glädje. (2 Korinthierna 1:1) Vilken ödmjuk inställning!

7. Vad inser ödmjuka äldste om sin funktion i församlingen, och vad är de övertygade om när det gäller sina medarbetare?

⁷ Nutida ”gåvor i form av människor” har samma uppgift. De är ”medarbetare” till vår ”glädje”. Ödmjuka äldste inser att det inte är deras sak att avgöra hur mycket andra kan göra i Guds tjänst. De vet att även om de kan uppmuntra andra att söka utöka eller förbättra sin tjänst, så bör tjänsten för Gud komma från ett villigt hjärta. (Jämför 2 Korinthierna 9:7.) De är övertygade om att om deras medarbetare är glada, så kommer de att göra sitt bästa. Därför önskar de av allt sitt hjärta hjälpa sina bröder att ”tjäna Jehova med glädje”. — Psalm 100:2.

Att hjälpa alla att tjäna med glädje

8. Bland annat hur kan de äldste hjälpa sina bröder att tjäna Jehova med glädje?

⁸ Äldste, hur kan ni hjälpa era bröder att tjäna med glädje? Ni kan uppmuntra dem genom ert eget exempel. (1 Petrus 5:3) Låt ert nit och er glädje i tjänsten komma till synes, för därigenom uppmuntras kanske andra att efterlikna ert exempel. Beröm andra för deras helhjärtade insatser. (Efesierna 4:29) Varmt och uppriktigt beröm hjälper fåren att känna att de gör nytta och att de behövs, och det uppmuntrar dem att vilja göra sitt bästa för att tjäna Gud. Undvik att göra ofördelaktiga jämförelser. (Galaterna 6:4) Sådana jämförelser leder ofta till att man gör andra missmodiga och inte till att de känner sig motiverade att göra framsteg. Och Jehovas får är individer med olika förhållanden och förmågor. Ge i likhet med Paulus uttryck åt att du litar på dina bröder. Då kärleken ”tror allting”, gör vi väl i att tro att våra bröder älskar Gud och önskar behaga honom. (1 Korinthierna 13:7) Om man bevisar andra ”ära”, lockar man fram det bästa hos dem. (Romarna 12:10) Var förvissad om att flertalet får kommer att göra sitt bästa i Guds tjänst och finna glädje i den, om de får uppmuntran och stimulans. — Matteus 11:28–30.

9. Vilken syn på medäldste kommer att hjälpa de äldste att tjäna med glädje?

⁹ Att du ödmjukt betraktar dig själv som en ”medarbetare” kommer att hjälpa dig att tjäna med glädje och att uppskatta de unika gåvor som dina medäldste har. Varje äldste har sina speciella förmågor som han kan använda till nytta för församlingen. (1 Petrus 4:10) Någon kan vara duktig i att undervisa. En annan kan vara en god organisatör. Åter en annan kan på grund av sin hjärtlighet och medkänsla vara ovanligt tillgänglig. Faktum är att ingen äldste har alla gåvor i samma grad. Gör en speciell gåva, till exempel gåvan att undervisa, att en äldste blir överlägsen en annan? Inte alls! (1 Korinthierna 4:7) Du behöver inte heller avundas någon annan äldste den gåva denne har eller känna dig mindervärdig, om denne på grund av sin förmåga får beröm av andra. Kom ihåg att du också har gåvor som Jehova ser hos dig och att han kan hjälpa dig att odla dessa gåvor och använda dem till nytta för dina bröder. — Filipperna 4:13.

”Var lydiga ... och var fogliga”

10. Varför är det lämpligt att vi uttrycker uppskattning av dessa ”gåvor i form av människor”?

¹⁰ Det är passande att uttrycka uppskattning av en gåva. ”Visa er tacksamma”, heter det i Kolosserna 3:15. Hur är det då med denna dyrbara gåva, dvs. dessa ”gåvor i form av människor”, som Jehova har gett oss? Vi är naturligtvis först och främst tacksamma mot Jehova, den generöse givaren. Men hur är det då med ”gåvorna” själva? Hur kan vi visa att vi uppskattar dem?

11. a) Hur kan vi visa vår uppskattning av dessa ”gåvor i form av människor”? b) Vad är innebörden i uttrycken ”var lydiga” och ”var fogliga”?

¹¹ Vi kan visa vår uppskattning av dessa ”gåvor i form av människor” genom att vara snara att rätta oss efter deras på Bibeln grundade råd och beslut. Bibeln ger oss rådet: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; för att de må göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er.” (Hebréerna 13:17) Lägg märke till att det inte räcker med att vi är ”lydiga” mot dem som har ledningen, utan att vi också måste vara ”fogliga”. Det grekiska ord som återges med ”vara foglig” betyder ordagrant ”ge ständigt efter under”. I en kommentar till uttrycken ”var lydiga” och ”var fogliga” skriver R. C. H. Lenski, kännare av grekiska: ”Man lyder när man samtycker till det som man ombes att göra och är övertygad om är rätt och bra, men man ger efter, fogar sig ... , när man har en annan uppfattning.” Det kan vara lätt att lyda, när vi förstår och samtycker till en anvisning från dem som har ledningen. Men hur är det då, om vi inte förstår vad som ligger bakom ett visst beslut?

12. Varför bör vi vara fogliga eller ge efter, också när vi inte till fullo förstår vad som ligger bakom ett visst beslut?

¹² Det är då som vi kan behöva vara fogliga eller ge efter. Varför det? Vi måste först och främst lita på att dessa andligen kvalificerade män har vårt bästa för ögonen. De vet ju att de måste avlägga räkenskap inför Jehova för de får som har anförtrotts i deras vård. (Jakob 3:1) Och vi gör väl i att tänka på att vi kanske inte känner till alla de fakta som de grundar sitt beslut på, fakta som är konfidentiella. — Ordspråken 18:13.

13. Vad kan hjälpa oss att vara fogliga när det gäller beslut som en kommitté av äldste fattar?

¹³ Hur är det då med fogligheten, om en kommitté har fattat beslutet att utesluta någon? Det skall medges att detta inte alltid är så lätt, i synnerhet inte om den uteslutne är någon vi älskar, kanske en släkting eller en nära vän. Men här är det återigen bäst att ge efter för eller foga sig i det beslut som dessa ”gåvor i form av människor” har fattat. De kan känna till fler fakta i fallet än vad vi gör och kan vara mer objektiva. Dessa bröder våndas ofta inför sådana beslut, och det är ett stort ansvar att döma ”för Jehova”. (2 Krönikeboken 19:6) Och då de vet att Gud är ”redo att förlåta”, vinnlägger de sig verkligen om att vara barmhärtiga. (Psalm 86:5) Men de måste också hålla församlingen ren, och Bibeln ger anvisningar om att obotfärdiga syndare skall uteslutas. (1 Korinthierna 5:11–13) I många fall accepterar syndaren själv ett sådant beslut. Denna tuktan kanske är precis vad han behöver för att komma till besinning. Om vi, hans närstående, är fogliga när det gäller ett sådant beslut, kanske vi kan hjälpa honom att dra nytta av tuktan. — Hebréerna 12:11.

Tänk på dem ”långt mer än vanligt”

14, 15. a) Varför förtjänar de äldste att vi tänker på dem, enligt 1 Thessalonikerna 5:12, 13? b) Varför kan det sägas att de äldste ”arbetar strängt bland” oss?

¹⁴ Vi kan också visa vår uppskattning av dessa ”gåvor i form av människor” genom att vi visar att vi tänker på dem. Paulus förmanade medlemmarna i församlingen i Thessalonike med orden: ”Nu ber vi er, bröder, att respektera dem som arbetar strängt bland er och presiderar bland er i Herren och allvarligt förmanar er; och att i kärlek långt mer än vanligt tänka på dem på grund av deras arbete.” (1 Thessalonikerna 5:12, 13) ”Arbetar strängt”, är inte det vad hängivna äldste gör som osjälviskt ger ut sig för vår skull? Låt oss helt kort betrakta den tunga börda som dessa kära bröder har att bära.

¹⁵ De är i många fall familjeförsörjare och måste ha ett förvärvsarbete för att försörja sin familj. (1 Timoteus 5:8) Om en äldste har barn, så behöver dessa få tid och uppmärksamhet av sin far. Han kanske måste hjälpa dem med läxorna och även planera in lite tid för att låta dem få utlopp för sin ungdomliga energi i någon sund form av avkoppling. (Predikaren 3:1, 4) Men vad som är viktigast av allt är att han sörjer för sin familjs andliga behov genom att regelbundet leda ett bibelstudium med dem, arbeta tillsammans med dem i tjänsten på fältet och ta dem med till kristna möten. (5 Moseboken 6:4–7; Efesierna 6:4) Låt oss inte heller glömma att de äldste, förutom sådana plikter som de flesta av oss har, också skall förbereda programpunkter för mötena, göra herdebesök, sörja för församlingens andliga väl och när så behövs ingå i en kommitté som skall behandla något ärende. Några har också uppgifter i samband med krets- och områdessammankomster, sjukhuskommittéer och byggandet av Rikets salar. Dessa bröder arbetar verkligen ”strängt”!

16. Beskriv hur vi kan visa att vi tänker på de äldste.

¹⁶ Hur kan vi visa att vi tänker på dem? Ett bibliskt ordspråk lyder: ”Ett ord i dess rätta tid — o hur gott är det inte!” (Ordspråken 15:23; 25:11) Genom att vi säger några uppmuntrande ord och ger uttryck åt uppriktig uppskattning av deras hårda arbete kan vi visa att vi inte tar detta som något självklart. Vi bör inte heller ha orimliga förväntningar på de äldste, även om vi skall känna oss fria att be dem om hjälp. Vid tillfällen då vårt ”hjärta” kanske ”vrider sig i smärtor” kan vi behöva uppmuntran, vägledning eller råd från Bibeln av dem som är ”kvalificerade att undervisa” i Guds ord. (Psalm 55:4; 1 Timoteus 3:2) Men vi måste vid sådana tillfällen också komma ihåg att en äldste inte kan ägna oss obegränsad tid, då han ju inte kan försumma sin familjs eller andras behov i församlingen. Om vi hyser ”medkänsla” med dessa strängt arbetande bröder, kommer vi inte att ställa orimliga krav på dem. (1 Petrus 3:8) Må vi i stället vara uppskattande för den tid och uppmärksamhet som de rimligen kan ägna oss. — Filipperna 4:5.

17, 18. Vilka uppoffringar gör många hustrur till äldste, och hur kan vi visa att vi inte tar det som dessa trogna systrar gör som något självklart?

¹⁷ Hur är det då med de äldstes hustrur? Förtjänar inte också de att vi tänker på dem? De delar ju trots allt sina män med församlingen, något som ofta innebär en uppoffring för dem. Ibland måste de äldste använda kvällstid till att sköta församlingsangelägenheter, tid som de annars skulle kunna tillbringa tillsammans med sin familj. I många församlingar gör trogna kristna kvinnor villigt sådana uppoffringar för att deras män skall kunna ta vård om Jehovas får. — Jämför 2 Korinthierna 12:15.

¹⁸ Hur kan vi då visa att vi inte tar det som dessa trogna kristna systrar gör som något självklart? Det kan vi göra genom att inte ställa orimliga krav på deras män. Men låt oss inte heller glömma vad några enkla ord av uppskattning kan åstadkomma. I Ordspråken 16:24 heter det: ”Ljuvliga ord är en honungskaka, söta för själen och en läkedom för benen i kroppen.” Här är ett exempel. Efter ett kristet möte bad ett gift par att få tala med en äldste om sin tonårige son. Medan brodern talade med paret, satt hans hustru tålmodigt och väntade. Efteråt gick modern till sonen fram till denne äldstes hustru och sade: ”Jag vill tacka dig för den tid som din man har ägnat åt att hjälpa min familj.” Dessa enkla men älskvärda ord av uppskattning rörde verkligen hjärtat hos denne äldstes hustru.

19. a) Vad är det de äldste som grupp betraktade troget fullgör? b) Vad bör vi alla vara beslutna att göra?

¹⁹ Det är verkligen en av Jehovas ”goda gåvor” att han har sörjt för äldste till att ta vård om fåren. (Jakob 1:17) Dessa män är inte fullkomliga, utan precis som alla vi andra gör de misstag. (1 Kungaboken 8:46) Men som grupp betraktade fullgör de äldste i församlingarna jorden över troget det som är Jehovas syfte med dem, nämligen att de skulle föra hjorden till rätta igen och dessutom bygga upp, ena och skydda den. Må varje äldste vara besluten att fortsätta att kärleksfullt vårda sig om Jehovas får och därigenom visa sig vara en gåva eller en välsignelse för sina bröder. Och må vi alla vara beslutna att visa uppskattning av dessa ”gåvor i form av människor” genom att vi är lydiga mot dem och fogliga och visar att vi tänker på dem i deras hårda arbete. Vi kan verkligen vara tacksamma för att Jehova kärleksfullt har sörjt för män, som genom det de gör säger till hans får att de har till uppgift att hjälpa dem att tjäna Gud med glädje!