De eviga frågorna i vårt innersta

Varför är vi här? Vart är vi på väg? Har vårt liv någon mening? Och vidare: Hur har vi över huvud taget kommit hit?

JORDEN myllrar av liv. Man finner det i de mörkaste havsdjupen och på de högsta bergstopparna. Det frodas i frusna polartrakter och i ångande tropiska djungler. Det ymniga livet på åkrar och ängar kan tävla med det överflöd som finns i ”havens betesmarker”. Det kan finnas i vatten som är så varmt som hundra grader och mer över kokpunkten och i en omgivning med en temperatur femtio grader under fryspunkten. Det finns liv i den tunna luften tusentals meter över jordytan och i den 11.000 meter djupa Marianergraven, där plattfiskar simmar omkring under ett tryck av ett ton per kvadratcentimeter.

Livet på jorden går också till ytterligheter när det gäller storleken, från osynliga bakterier till blåvalar som är trettio meter långa och väger hundra ton — bara tungan väger lika mycket som en elefant! Men bakteriernas ringa storlek kompenseras av antalet. I en enda tesked bördig matjord kan det finnas fem miljarder bakterier. I matsmältningsorganen hos termiter och kor finns det miljarder bakterier, och det är dessa som gör att korna och termiterna kan smälta den cellulosa som finns i trä och gräs.

Man har beräknat att det finns fler mikroorganismer i och på en människa än det finns människor på jorden. ”Den totala biomassan av mikroorganismer på jorden”, säger en forskare, ”är enligt nyare beräkningar gott och väl 20 gånger större än den totala biomassan av animala varelser i världen.” Ja, livet på jorden uppvisar sannerligen helt otroliga siffror.

Men varken bakterier eller valar eller några andra av de oräkneliga varelser som finns däremellan ställer sig de eviga frågorna: Varför är vi här? Vart är vi på väg? Har vårt liv någon mening? Hur har vi kommit till?

Men människor gör det. De undrar. Under århundradenas lopp har de ställt dessa frågor om och om igen. Varför? Därför att människor är annorlunda. Deras behov är annorlunda. Det finns en oöverstiglig klyfta som skiljer människor från alla andra varelser på jorden. Själva det faktum att de är ensamma om att ställa dessa frågor bevisar detta. Att vetenskapen har sina begränsningar, säger Peter Medawar i sin bok The Limits of Science, ”visas klart och tydligt genom dess oförmåga att besvara de barnsligt enkla frågor som har med livet och döden att göra — sådana frågor som ’Hur har allting kommit till?’ ’Varför är vi här?’ ’Vad är meningen med livet?’”

Men dessa eviga frågor återkommer ständigt, de vägrar att låta sig tystas, de ropar på svar. Vi har en inbyggd längtan efter svar på dessa frågor. Vetenskapsmännen försöker ge oss svar. Har de nyckeln till Medawars första fråga: Hur har allting kommit till?