”Främre delen av pannloben är viktig för tankeverksamheten, intelligensen, motivationen och personligheten. Den förbinder erfarenheter som är nödvändiga för att vi skall kunna utföra abstrakt tänkande, visa omdöme, vara uthålliga, göra upp planer, ägna andra omsorg och vägledas av ett samvete. ... Det är det som sker i detta område som skiljer människan från de andra djuren.” (Elaine N. Marieb: Human Anatomy and Physiology) Man ser verkligen bevis för denna skillnad i det som människor har uträttat på bland annat matematikens, filosofins och juridikens områden, där i första hand främre pannloben kommer in i bilden.

Varför har människor en stor, flexibel främre pannlob som ger möjlighet till högre mentala funktioner, medan detta område hos djuren är enklare byggt eller saknas helt? Kontrasten är så stor att biologer som hävdar att människan utvecklats talar om ”den mystiska explosiva tillväxten hos hjärnan”. Richard F. Thompson, professor i biologi, kommenterar den mänskliga hjärnbarkens frapperande tillväxt och medger: ”Hittills förstår vi inte helt och fullt varför det blev så.” Skulle orsaken kunna vara att människan har skapats med denna makalösa hjärnkapacitet?

”Människans hjärna utgörs nästan helt och hållet av [hjärn]barken. Hjärnan hos en schimpans, till exempel, har också en bark, men av mycket mindre dimensioner. Hjärnbarken gör att vi kan tänka, komma ihåg, föreställa oss saker och ting. Vi är människor huvudsakligen tack vare vår hjärnbark.” — Edoardo Boncinelli, forskningschef på området molekylärbiologi, Milano.